Bostadsutskottets betänkande

2002/03:BOU3

Naturresursfrågor och vattenrätt

---

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar bostadsutskottet
förslag i motioner från den allmänna motionstiden
2002 rörande naturresursfrågor och vattenrätt.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats elva reservationer och
ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Älvskydd m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo284 och
2002/03:N264 yrkande 2.
Reservation 1 (fp)
Reservation 2 (v)

2. Lokaliseringsfrågor avseende
vindkraftsutbyggnad

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo265
yrkande 8, 2002/03:Bo288 yrkandena 1 och 4 samt
2002/03:Bo292 yrkandena 1 och 2.
Reservation 3 (fp, kd, c)

3. Krav avseende vindkraftsutbyggnad

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo223
yrkandena 14-17, 2002/03:Bo265 yrkande 9,
2002/03:Bo292 yrkande 3, 2002/03:MJ247 yrkande 1,
2002/03:MJ269 yrkande 7 samt 2002/03:N262 yrkande
5.
Reservation 4 (m)
Reservation 5 (fp)
Reservation 6 (kd)

4. Tillståndsprövning avseende
vindkraftsutbyggnad

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo260,
2002/03:N348 yrkande 4 samt 2002/03:Sk349 yrkande
2.
Reservation 7 (c)

5. Nationalstadsparker

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo224.
Reservation 8 (fp)

6. Omprövning av vattendomar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo229 och
2002/03:Bo299.
Reservation 9 (v)

7. Åtgärder till förmån för fisket m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo287,
2002/03:Bo302, 2002/03: Bo303 och 2002/03:MJ426
yrkande 7.
Reservation 10 (m, fp, kd, c)

8. Användning av fiskeavgifter

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo316.

9. Kommunalt veto

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo202 och
2002/03:K241 yrkande 12.
Reservation 11 (c, mp)

Stockholm den 26 november 2002

På bostadsutskottets vägnar

Göran Hägglund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran
Hägglund (kd), Owe Hellberg (v), Anders Ygeman (s),
Lilian Virgin (s), Marietta de Pourbaix-Lundin (m),
Nina Lundström (fp), Siw Wittgren-Ahl (s), Hans
Unander (s), Maria Öberg (s), Margareta Pålsson (m),
Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c), Gunnar
Sandberg (s), Peter Danielsson (m), Sten Lundström
(v), Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Leif
Jakobsson (s).

2002/03

BoU3

Utskottets överväganden

Älvskydd m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör avslå motionsförslagen om
älvskydd m.m., jämför reservationerna 1 (fp)
och 2 (v).

I motion 2002/03:Bo284 (v) förespråkar motionärerna
ett moratorium för vattenkraftsutbyggnad i avvaktan
på att ett samlat grepp kan tas för att förstärka
skyddet av våra vattenmiljöer.

Motion 2002/03:N264 (fp) yrkande 2 innehåller
förslag om att det inte skall förekomma någon
utbyggnad av orörda älvar.

Det sistnämnda yrkandet motsvarar tidigare
motionsförslag som utskottet har avstyrkt vid flera
tillfällen (senast i bet. 2001/02:BoU11). I
betänkandet redovisade utskottet bl.a. följande:

Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen
avstyrkt motionsförslag liknande de nu aktuella. Det
har skett med hänvisning till de då pågående
övervägandena. Skyddet för vattendrag har, som
redovisats, i flera sammanhang varit föremål för
överväganden. Regeringen har stannat för att inte
föreslå någon förändring av älvskyddet. Enligt
utskottets mening föreligger inte tillräckliga skäl
för att göra en annan bedömning.

Bostadsutskottet gör samma bedömning i dag.
Utskottet finner inte heller tillräckliga skäl
föreligga för att som förespråkas i v-motionen
införa ett moratorium för vattenkraftsutbyggnad.
Motionerna avstyrks.

Vindkraft

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör avslå motionsförslagen om
- lokaliseringsfrågor avseende
vindkraftsutbyggnad, jämför reservation 3
(fp, kd, c),
-
- krav avseende vindkraftsutbyggnad, jämför
reservationerna 4 (m), 5 (fp) och 6 (kd),
-
- tillståndsprövning avseende
vindkraftsutbyggnad, jämför reservation 7
(c).
-

Inledning

En redovisning av det relativt omfattande aktuella
utredningsarbetet på området finns i betänkandet
2001/02:BoU11 (daterat april i år). Boverket,
Statens energimyndighet, Naturvårdsverket och
Riksantikvarieämbetet har i en gemensam promemoria
till Näringsdepartementet, Miljödepartementet och
Kulturdepartementet daterad den 20 september 2002
lämnat förslag om hur myndigheternas fortsatta
arbete skall samordnas och förslag till arbetsplan
för detta arbete. Promemorian bereds inom
Regeringskansliet.

I förekommande fall redovisas nedan under
respektive rubrik nya uppgifter i förhållande till
den ovan nämnda redovisningen i april.

Lokaliseringsfrågor avseende
vindkraftsutbyggnad

Motionerna 2002/03:Bo265 (kd) yrkande 8 och
2002/03:Bo292 (kd) yrkande 1 innehåller förslag om
att områden av riksintresse för vindkraft skall
pekas ut. I motion 2002/03:Bo288 (c) yrkande 4
föreslår motionären att vindkraftsutbyggnad skall
betraktas som riksintresse.

Utskottet har nu erfarit att Statens
energimyndighet under år 2003 beräknas vara klar med
sitt arbete med att peka ut områden av riksintresse
för vindkraftsutbyggnad.
I motion 2002/03:Bo288 (c) yrkande 1 förespråkar
motionären förbättrade möjligheter att bygga
vindkraftverk i Skaraborg. Enligt motionären ställer
försvaret krav på högsta höjd för vindkraftverk som
försvårar vindkraftsutbyggnaden i Skaraborg.
Enligt vad utskottet nu har erfarit avser
Försvarsmakten att slutredovisa sitt uppdrag om
vindkraftens effekter på militära övervaknings- och
kommunikationssystem m.m. den 1 december 2003.
Slutligen förespråkar motionären bakom motion
2002/03:Bo292 (kd) yrkande 2 att större
vindkraftsutbyggnader skall lokaliseras till områden
med utbyggda elnät.
Affärsverket Svenska kraftnät har i augusti i år
för regeringen redovisat sin slutrapport angående
övergripande förutsättningar för storskalig
utbyggnad av vindkraft i havs- och fjällområden. I
rapporten sägs med hänvisning till elnätets
nuvarande utbyggnad i Sverige bl.a. att såväl
miljömässiga som ekonomiska skäl talar för att
vindkraftsinstallationer bör förläggas till Svealand
och Götaland. Rapporten bereds inom
Regeringskansliet.
Enligt utskottets mening bör de utredningar som
alltjämt pågår när det gäller lokaliseringen av
vindkraftverk avvaktas innan ställning tas i de av
motionärerna aktualiserade frågorna. Motionerna
avstyrks därför.

Krav avseende vindkraftsutbyggnad

Motion 2002/03:Bo223 (m) yrkandena 14-16 innehåller
förslag om att det skall ställas krav på
detaljplaneprövning vid vindkraftsetablering, att
det införs ett regelverk avseende minimiavstånd
mellan bostäder och vindkraftverk samt att
vindkraftsetablering skall föregås av samråd med
närliggande kommuner.

I motion 2002/03:Bo265 (kd) yrkande 9 framhålls
vikten av att kommunerna i översiktsplaneringen
behandlar områden lämpliga för vindkraft.
Även motion 2002/03:Bo292 (kd) yrkande 3
innehåller förslag i frågor av vikt vid lokalisering
av vindkraftverk. Motionären anser bl.a. att
framtida utbyggnadsområden för vindkraft och områden
fria från vindkraft skall markeras på kartorna i
översiktsplaneringen, att utbyggnader bör samordnas
mellan berörda kommuner och att boende skall vara
med i planeringen från början.
I motion 2002/03:MJ247 (fp) yrkande 1 förespråkar
motionärerna skärpta krav vid tillståndsprövning för
vindkraftverk. De förespråkar bl.a. att stor
återhållsamhet skall iakttas vid tillståndsprövning
avseende anläggningar i natursköna områden.
Regeringen har gett Boverket i uppdrag att göra en
översyn av verkets Allmänna råd 1995:1 Etablering av
vindkraft på land. Boverket har med anledning av
detta upprättat ett förslag till handbok och skickat
ut förslaget på remiss.
I handboken behandlas på ett eller annat sätt
samtliga de frågor som tas upp i de ovan nämnda
motionerna.
Motion 2002/03:Bo223 (m) yrkande 17 innehåller
krav på miljökonsekvensbeskrivning för samtliga
vindkraftverk med uteffekt över 125 kW. I motion
2002/03:N262 (m) yrkande 5 ställs krav på bl.a.
miljö- och detaljplaneprövning av alla
vindkraftsetableringar.
Beträffande dessa motioner vill utskottet erinra
om att Vindkraftsutredningen, som lämnade sitt
slutbetänkande (SOU 1999:75) Rätt plats för
vindkraften i juni 1999, föreslog att alla
vindkraftsprojekt över 125 kW skall tillståndsprövas
enligt miljöbalken. Eftersom en
miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan
om tillstånd enligt miljöbalken blir en följd av
förslaget att miljökonsekvensbeskrivningar skall
upprättas för alla grupper av vindkraftverk och
enskilda verk med uteffekt på mer än 125 kW.
Utredningens förslag är inte färdigberedda inom
Regeringskansliet.
Motion 2002/03:MJ269 (m) yrkande 7 innehåller
förslag om fiskeribiologiska undersökningar vid
vindkraftsetablering till havs.
I denna del vill utskottet peka på att
Naturvårdsverket, som framgår av betänkande
2001/02:BoU11, har redovisat ett regeringsuppdrag om
att bl.a. beskriva naturvårdens intressen avseende
utsjöbankar samt föreslå undersökningsprogram
avseende vindkraftsparkers effekter på naturmiljön i
havsområden. Ärendet bereds inom Regeringskansliet.
Mot bakgrund av vad som nu har redovisats kan
utskottet konstatera att samtliga frågor som tas upp
i motionerna i någon form är föremål för utredning
eller överväganden. Utskottet vill inte föregripa
det pågående arbetet och avstyrker därför
motionerna.

Tillståndsprövning avseende vindkraftsutbyggnad

Den rättsliga regleringen

Tillståndsprövningen av vindkraftverk regleras genom
ett antal bestämmelser.

Till grund för regleringen bör inledningsvis
nämnas att det i 9 kap. 1 § miljöbalken (MB) ges en
legaldefinition av miljöfarlig verksamhet. Med
miljöfarlig verksamhet avses enligt denna definition
bl.a. användning av mark, byggnader eller
anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet
för omgivningen genom buller, skakningar, ljus,
joniserande eller icke-joniserande strålning eller
annat liknande.
Bestämmelserna i 9 kap. 6-8 §§ MB innehåller
bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter
om tillstånds- och anmälningsplikt för miljöfarlig
verksamhet och om prövningsmyndigheter.
Med stöd av detta bemyndigande har regeringen
utfärdat förordningen (1998:899) om miljöfarlig
verksamhet och hälsoskydd vari bl.a. anges i vilken
omfattning som den som avser att uppföra viss
anläggning skall vara skyldig att ansöka om
tillstånd enligt miljöbalken.
Enligt förordningen är gruppstation med
vindkraftverk eller vindkraftverk med enstaka
aggregat för en sammanlagd uteffekt av mer än 125 kW
att anse som miljöfarlig verksamhet. Om uteffekten
är mer än 125 kW men högst 1 MW föreligger
skyldighet att göra anmälan till kommunen men ej
någon tillståndsplikt. Regleringen innebär vidare
att det är förbjudet att utan tillstånd enligt
miljöbalken anlägga eller driva gruppstation med
vindkraftverk eller vindkraftverk med enstaka
aggregat för en sammanlagd uteffekt av mer än 1 MW.
Tillstånd söks hos länsstyrelse eller miljödomstol
beroende på hur stor anläggning det är fråga om.
Regeringen skall pröva tillåtligheten av
gruppstation för vindkraft med tre eller flera
vindkraftsaggregat med en sammanlagd uteffekt av
minst 10 MW.
Det krävs även tillstånd enligt plan- och
bygglagen (PBL) för vissa vindkraftverk. Således
föreligger bygglovsplikt för uppförande av
vindkraftverk om vindturbinens diameter är större än
två meter eller om kraftverket placeras på ett
avstånd från gränsen som är mindre än kraftverkets
höjd över marken eller om kraftverket skall fast
monteras på en byggnad (8 kap. 2 § första stycket 6
PBL). Kommunerna har dock enligt 8 kap. 5 § PBL
möjlighet att, under vissa förutsättningar, i en
detaljplan eller i områdesbestämmelser besluta att
bygglov inte krävs.

Motionerna

Ett flertal motioner behandlar frågor om
tillståndsprocessen beträffande
vindkraftsanläggningar.

Motion 2002/03:Bo260 (c) yrkandena 1-2 förespråkar
förenklad tillståndsprocess respektive samlad
tillståndshantering för vindkraft. Särskilt påtalas
problem med prövningar enligt både MB och PBL.
Även motion 2002/03:N348 (mp) yrkande 4 innehåller
förslag om förenklad tillståndsprövning för
vindkraftsetableringar.
I motion 2002/03:Bo260 (c) yrkande 3 finns förslag
om att vindkraftverk ej bör anses vara miljöfarlig
verksamhet. I samma motion (yrkande 4) förespråkas
även en översyn av gällande gränsvärden för
tillståndsprövning av vindkraftverk.
I motion 2002/03:Sk349 (c) yrkande 2 föreslår
motionärerna villkorad tillståndsgivning för
vindkraftverk i militärt känsliga områden. Villkoren
skulle innebära krav på nedmontering i "orostider".
Vindkraftens betydelse för de i den sistnämnda
motionen berörda områdena behandlas i den under
avsnittet Lokaliseringsfrågor nämnda utredningen
inom Försvarsmakten.
Som redovisats tidigare föreslog
Vindkraftsutredningen att alla vindkraftsprojekt
över 125 kW skall tillståndsprövas enligt
miljöbalken. Vindkraftsutredningen ansåg vidare
bl.a. att hanteringen enligt MB och PBL bör
samordnas för att undvika dubbelarbete och
begränsa tidsåtgång och kostnader.
Slutbetänkandet har remissbehandlats och
regeringen har därefter initierat ytterligare
arbeten på området (se under avsnittet
Inledning). Miljöbalkskommittén avser enligt vad
som redovisas i dess principbetänkande (SOU
2002:50) inte att behandla frågan om samordning
mellan MB och PBL. Den parlamentariska kommittén
för översyn av plan- och bygglagstiftningen (dir.
2002:97) har däremot i uppdrag att bl.a. lämna
förslag till samordning mellan bestämmelserna i
PBL och MB m.fl. lagar. I direktiven anges även
bl.a. följande:
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/77/EG
om främjande av el producerad från förnybara
energikällor på den inre marknaden för el
innehåller en artikel (artikel 6) om att
medlemsstaterna skall utvärdera nuvarande lagar
och författningar m.m. Syftet är bl.a. att hinder
i lagstiftningen eller andra hinder för en ökning
av produktionen av sådan el skall undanröjas,
bl.a. genom effektivare och snabbare förfaranden.
En utgångspunkt för översynen är att den svenska
regleringen bör utformas på ett sådant sätt att
det inte råder någon tvekan om att berörda EG-
rättsliga krav genomförs fullt ut. Samtidigt bör
så långt möjligt den nuvarande lagstiftningens
systematik behållas och dubbelprövning undvikas.
Behovet av att skapa enkla och överskådliga
regler bör uppmärksammas särskilt. - - - En
särskild samordningsfråga rör det förhållandet
att t.ex. olika verksamheter som kan innebära
miljöstörningar prövas såväl enligt miljöbalken
som enligt PBL. I princip är det då olika
aspekter som prövas och för att en verksamhet
skall få bedrivas måste den vara tillåtlig enligt
båda lagarna. Miljöbalken och plan- och
bygglagstiftningen gäller således parallellt. I
praktiken kan emellertid liknande aspekter ibland
prövas enligt båda lagsystemen. Krav på att
miljöaspekter i ökad utsträckning skall beaktas
vid prövningen enligt PBL kan göra en sådan
situation vanligare. Det finns då en risk för
dubbelprövning men också i vissa fall för att en
fråga inte kommer att prövas ordentligt enligt
någon lag. Detta samordningsproblem bör studeras
vid översynen.

Utskottets överväganden

Utskottet finner mot den redovisade bakgrunden att
det saknas tillräckliga skäl för att nu ta ställning
i de av motionärerna aktualiserade frågorna.
Pågående överväganden bör avvaktas. Motionerna
avstyrks.

Nationalstadsparker

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör avslå motionsförslagen om
nationalstadsparker, jämför reservation 8
(fp) samt särskilt yttrande (c).
I motion 2002/03:Bo224 (fp) förespråkas att Slottsskogen med
omgivande områden, Göteborg, skall få status som
nationalstadspark.
Enligt 4 kap. 7 § första stycket miljöbalken (MB)
är området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården en
nationalstadspark. Inom en national-stadspark får ny
bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och
andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan
intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att
det historiska landskapets natur- och kulturvärden i
övrigt skadas. Lagförslaget behandlades av utskottet
i betänkande 1994/95:BoU6. Skyddet för
nationalstadsparker är väsentligt större än vad som
i allmänhet gäller för områden som enligt 4 kap. MB
är av riksintresse (t.ex. de vattenområden som
omfattas av älvskyddet). Detta beror bl.a. på att
undantaget i 1 § andra stycket samma kapitel (för
utvecklings- och totalförsvarsändamål m.m.) inte är
tillämpligt.
Frågor om inrättande av ytterligare
nationalstadsparker har behandlats i slutbetänkandet
av Utredningen om nationalstadsparker (SOU 1996:38).
Utredningen föreslog att ytterligare två
nationalstadsparker skulle inrättas (i Uppsala och
Trollhättan). Frågan om inrättande av dessa parker
har under en längre tid beretts inom
Regeringskansliet. För närvarande pågår ingen
beredning.
I nämnda betänkande analyserades även
förutsättningarna för och behovet av att göra
Slottsskogen till nationalstadspark.
Det aktuella motionsyrkandet är identiskt med ett
förslag som utskottet avstyrkte under förra
riksmötet (bet. 2001/02:BoU11).

Bostadsutskottet finner inte heller
nu tillräckliga skäl att gå
motionären till mötes och avstyrker
därför motionen.

Vattenrätt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör avslå motionsförslagen om
- omprövning av vattendomar, jämför
reservation 9 (v),
-
- åtgärder till förmån för fiske m.m., jämför
reservation 10 (m, fp, kd, c),
-
- användning av fiskeavgifter.
-

Omprövning av vattendomar

Motionären bakom 2002/03:Bo299 (s) framhåller
behovet av att ompröva äldre vattendomar. Syftet med
omprövningen skulle vara att införa en övre
dämningsgräns i de fall sådan saknas för att undvika
översvämningar och därigenom skydda bl.a. vägar,
hamnar, broar och vattentäkter. Särskilt påtalas
vikten av att detta görs i Dellensjöarna.

I motion 2002/03:Bo229 (v) påtalas behovet av
omprövning av vattendomar för att underlätta
anläggning av våtmarker. Enligt motionärerna är
gamla tillstånd avseende dikningsföretag
(markavvattning) hinder för våtmarksanläggning.
Beträffande äldre vattendomar vill utskottet
inledningsvis peka på att tillstånd enligt
vattenlagen (1983:291) eller motsvarande
bestämmelser i äldre lag fortfarande gäller.
Besluten skall anses meddelade med stöd av
motsvarande bestämmelser i miljöbalken (MB) (5 § lag
[1998:811] om införande av miljöbalken, MP).
Omprövning samt ändring av villkor m.m. behandlas
i 24 kap 5 § MB. I bestämmelsen anges i elva punkter
vid vilka situationer omprövning är tillåten. Enligt
punkt 5 kan omprövning göras om det genom
verksamheten uppkommit en olägenhet av någon
betydelse som inte förutsågs när verksamheten
tilläts. I sjätte punkten anges som förutsättning
att förhållandena i omgivningen har ändrats
väsentligt. Ramen för omprövningen ges i paragrafens
fjärde stycke där det sägs att tillståndsmyndigheten
vid omprövning inte får meddela så ingripande
villkor eller andra bestämmelser att verksamheten
inte längre kan bedrivas eller att den avsevärt
försvåras. Kammarkollegiet, Naturvårdsverket och
länsstyrelserna har rätt att begära omprövning.
Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli
2002 (SFS 2002:175) har även en kommun, i de fall
den har övertagit tillsynen av verksamheten, getts
möjlighet att begära omprövning. Detta gäller bl.a.
vissa tillståndspliktiga vattenverksamheter. Har
tillståndet meddelats av miljödomstolen görs ansökan
dit och i de fall länsstyrelsen meddelat tillstånd
ställs ansökan i stället till länsstyrelsens
miljöprövningsdelegation. För vissa
markavvattningsföretag är länsstyrelsen
tillståndsmyndighet och kan då även självmant ta upp
frågor om omprövning.
Motionsförslag angående omprövning till skydd mot
översvämningar behandlades ingående i betänkande
2001/02:BoU11. Förslagen avstyrktes med hänvisning
till bl.a. det uppdrag som den parlamentariska
miljöbalkskommittén (dir. 2001:25) har på området.
Miljöbalkskommittén lämnade i juni i år ett
delbetänkande (SOU 2002:50), tillika ett
principbetänkande. I sammanfattningen av detta
betänkande säger kommittén bl.a. att det generellt
sett inte är genom omprövning av vattendomar som
översvämningsproblemen kan mildras. Utredningen
föreslår därför inga ändringar av
omprövningsreglerna. Slutsatsen är i stället att vi
måste vara beredda på att översvämningar kommer att
inträffa. För att mildra verkningarna av dem
förefaller det enligt utredningen mer ändamålsenligt
med ökad hänsyn till översvämningsrisken vid den
fysiska planeringen och en utbyggd verksamhet med
älv- och samordningsgrupper.

I avsnitt 7.4.1 anför utredningen vidare:

Det pågående arbetet med genomförande av EG:s
ramdirektiv för vatten kan komma att medföra att
reglerna beträffande omprövning kan behöva ses över.
Vi kan därför komma att återkomma till frågan i
samband med att förslag presenteras om genomförande
av direktivets bestämmelser. Vi vill dock peka på
några frågor som framkommit i utredningsarbetet.
Problemet med omprövningar synes framför allt vara
en resursfråga. Innan en ansökan om omprövning kan
komma till stånd krävs ofta omfattande utredningar
som är kostsamma. - - - Länsstyrelsen som sökande i
ett omprövningsmål riskerar även att få stå för
eventuella sakägares rättegångskostnader. Därtill
kommer att om en regleringsrättsinnehavare genom en
omprövning drabbas av inskränkningar i sitt
tillstånd över en viss nivå kan ersättning behöva
betalas av det allmänna. Detta begränsar ytterligare
myndigheternas utrymme att begära omprövningar. - -
- Förutsättningarna för omprövning kan komma att
förändras med anledning av den utredning om
prövningsordningen för vattenverksamheter som
presenteras i kapitel 5. Vi kan därför komma att
återkomma i slutbetänkandet med förslag om ändring
av reglerna om omprövning.

Utskottet finner inte tillräckliga skäl för att nu
ställa sig bakom förslag som syftar till ändring av
nuvarande regler för omprövning. Motionerna avstyrks
sålunda.

Åtgärder till förmån för fisket m.m.

I motion 2002/03:Bo287 (s) påtalas behovet av att
till förmån för bl.a. fiskars vandringsvägar och
besöksnäringen ompröva äldre vattendomar.
Motionärerna bakom motionerna 2002/03:Bo302 (s) och
2002/03:Bo303 (s) framhåller behovet av
vandringsvägar för den vilda laxen respektive ålen i
utbyggda älvar. På motsvarande sätt uppmärksammas i
motion 2002/03:MJ426 (kd) yrkande 7 behovet av
åtgärder för vandringsfisk vid vattenkraftverk.

Vattenkraftregleringen har medfört att det på
vissa ställen inte finns någon fiskväg förbi
vattenkraftverken. Även om det finns förbiflöden är
det inte ovanligt att fisk skadas vid passagen.
Kraftverksinnehavarna är därför i många fall
skyldiga att kompensationsodla fisk, som sedan märks
och sätts ut nedströms kraftverket.
Enligt utskottets mening bör det finnas förbiflöde
vid alla kraftverk. Det innebär att de utbyggda
älvarna, i de fall så erfordras, bör förses med
lämpliga anordningar, som laxtrappor och
vandringsvägar för ål.
I de fall anordningar för fiskens vandringar inte
finns anlagda förutsätter tillkomsten av sådana att
den vattendom som reglerar den aktuella
vattenkraftanläggningen kan omprövas. Utskottet vill
mot den bakgrunden något beröra reglerna för
omprövning.
Utskottet har beträffande förutsättningarna för
omprövning till förmån för fisket tidigare pekat på
att om det visar sig att anordningar som har
vidtagits eller villkor som har meddelats till skydd
för fisket med stöd av 11 kap. 8 § MB eller enligt 6
kap. 5 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser
om vattenverksamhet är mindre ändamålsenliga så är
det grund för omprövning varvid nya villkor kan
meddelas (24 kap. 5 § första stycket 11 MB).
Kammarkollegiet, Naturvårdsverket och
länsstyrelserna har rätt att begära omprövning. I
vissa fall kan numera, som nämnts i föregående
avsnitt, även en kommun ansöka om omprövning.
Under sin beredning har utskottet erfarit att det
förekommer tillståndsgivna verksamheter där varken
ovan åsyftade anordningar har vidtagits eller
villkor har meddelats. Det har ifrågasatts på vilka
rättsliga grunder tillstånd till en sådan
verksamheten kan omprövas till förmån för fiske.
Enligt huvudregeln kan alla tillstånd omprövas när
det, från det att tillståndsbeslutet vann laga
kraft, förflutit tio år. (se 24 kap. 5 § första
stycket 1 MB). Om förutsättningarna enligt någon av
paragrafens övriga punkter (2-11) är uppfyllda kan
omprövning ske före denna tidpunkt. Jämför även
lagen (1998:811) om införande av miljöbalken.
Ordalydelsen av bestämmelsen (24 kap. 5 § första
stycket 11 MB) ger visst fog för att hävda att
omprövning av verksamheter, där varken anordningar
har vidtagits eller villkor har meddelats, inte
skulle kunna göras med tillämpning av densamma.
I detta sammanhang finns det även skäl att peka på
24 kap. 5 § första stycket 5 MB som innebär att
omprövning kan ske om det genom verksamheten
uppkommit en olägenhet av någon betydelse som inte
förutsågs när verksamheten tilläts. Även denna punkt
som ligger närmast till hands, liksom andra punkter
i paragrafen, kan grunda rätt för omprövning till
förmån för fisket.
Det kan dock inte uteslutas att, om den särskilda
regleringen för fisket (p. 11) inte skulle kunna
åberopas i de aktuella fallen, det i vissa fall
(eftersom p. 5 har en annan utformning) skulle
innebära att omprövning till förmån för fisket inte
skulle vara möjlig innan tio år förflutit. Man kan
ifrågasätta det rimliga i att
omprövningsmöjligheterna till skydd för fisket på
detta sätt skulle vara beroende av om anordningar
har vidtagits eller villkor har meddelats.
Samtidigt medför tillämpningen av respektive
bestämmelse i vissa avseenden skillnader när det
gäller ansvaret för motparters rättegångskostnader
(se 25 kap. 3 § MB).
Utskottet kan i och för sig inte med den utredning
som nu finns ta ställning till vilken betydelse det
sagda skulle ha för fisket men anser att det under
alla förhållanden framstår som otillfredsställande
att bestämmelsen kan uppfattas som otydlig.
Mot den nu redovisade bakgrunden finns det enligt
utskottets mening anledning att se över frågan om
hur behovet av förbiflöden i befintliga
vattenkraftverk kan tillgodoses och som en del i
detta hur ändamålsenliga reglerna för omprövning av
vattendomar är i sammanhanget. En sådan översyn
skulle t.ex. kunna göras i samband med beredningen
av de frågor som Miljöbalkskommittén tar upp i
avsnitt 7.4.1 i betänkandet SOU 2002:50. Utskottet
förutsätter mot den bakgrunden att regeringen utan
särskilt tillkännagivande i frågan tar de initiativ
som kan krävas. Utskottet kommer att följa frågornas
hantering och utesluter inte möjligheten att i annat
sammanhang aktualisera dem på nytt.
Med det anförda får förslagen i motionerna
2002/03:Bo287 (s) 2002/03: Bo302 (s), 2002/03:Bo303
(s) och 2002/03:MJ426 (kd) yrkande 7 anses vara i
sak tillgodosedda.

Användning av fiskeavgifter

Motion 2002/03:Bo316 (s) tar upp frågan om
inflytandet över användningen av
vattenregleringsmedlen för fiskevård och förespråkar
att frågorna bör hanteras lokalt.

Ett motsvarande yrkande avstyrktes av utskottet i
betänkande 2001/02:BoU11. Fiskeriverket eller, efter
verkets bemyndigande, länsstyrelsen bestämmer hur
fiskeavgifter som har fastställts enligt 6 kap. 5 §
lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet skall användas, om inte annat har
bestämts i domen eller beslutet (10 § förordningen
[1998:928] om bygde- och fiskeavgifter).
Enligt inhämtade uppgifter och handlingar från
Fiskeriverket har verket i viss omfattning delegerat
beslutanderätten till länsstyrelser. Dessutom pågår
det inom verket ett arbete som syftar till att bl.a.
på nytt ta ställning till principerna för delegering
av beslutanderätten i de angivna fallen. Arbetet
beräknas vara avslutat under år 2003.
Bostadsutskottet finner mot den ovan redovisade
bakgrunden inte tillräckliga skäl för att nu gå
motionären till mötes och avstyrker motionen.

Kommunalt veto

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör avslå motionsförslaget om kommunalt
veto, jämför reservation 11 (c, mp).

I centerns partimotion 2002/03:K241 (c) yrkande 12
efterlyses en förstärkning av den kommunala
vetorätten beträffande lokalisering av
kärnkraftsavfall. Även motion 2002/03:Bo202(c)
behandlar denna fråga, och motionärerna efterlyser
bl.a. ett klarläggande av kommunala
folkomröstningars betydelse i dessa frågor och
ifrågasätter om kärnkraftsavfallet är en fråga för
staten eller om det kommunala vetot skall gälla.

Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen
behandlat frågor om det kommunala vetots utformning
m.m. (senast i bet. 2001/02:BoU11) och avstyrkt
förslag med samma inriktning som de nu aktuella
motionerna.
Det kommunala vetot fick sin nuvarande utformning
år 1990 (bet. 1989/90:BoU20). Då anförde utskottet
att det kommunala vetot i dåvarande naturresurslagen
var ett uttryck för grundtanken att kommunerna skall
utöva ett starkt inflytande på den lokala miljön.
Det kommunala vetot angavs också vara ett uttryck
för den kommunala självbestämmanderätten i de
markpolitiska frågorna liksom i frågan om huruvida
en industri på grund av sin verksamhet borde
tillåtas etableras i kommunen. Utskottet ansåg
emellertid att det även mot en kommuns vilja i
speciella undantagssituationer måste finnas
möjlighet att fatta beslut om lokalisering av vissa
anläggningar av stor nationell betydelse. Utskottet
betonade vikten av att stor restriktivitet iakttas
vid regeringens prövning av om en viss anläggning
skall undantas från vetorätten och att
samförståndslösningar i första hand bör
eftersträvas.
Utskottet gör samma bedömning i dag och avstyrker
därför motionsförslagen.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.

1. Älvskydd m.m. (punkt 1) (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2002/03:N264 yrkande 2 och
avstyrker motion 2002/03:Bo284.

Ställningstagande

Den planerade avvecklingen av kärnkraftsreaktorer
kan förväntas leda till att kraven på ytterligare
utbyggnad av vattendragen ökar. Till detta kommer
att det legala älvskyddet är alltför svagt. Enligt
vår mening bör det inte förekomma någon utbyggnad av
orörda älvar. Det legala älvskyddet bör i stället
stärkas.

Vi föreslår att riksdagen med anslutning till
motion 2002/03:N264 (fp) yrkande 2 tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Vi ställer
oss däremot inte bakom förslaget om moratorium för
all vattenkraftsutbyggnad som förs fram i motion
2002/03:Bo284 (v).

2. Älvskydd m.m. (punkt 1) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Bo284 och avstyrker motion
2002/03:N264 yrkande 2.

Ställningstagande

Sverige präglas av en rikedom på sjöar, hav och
vattendrag. Samtidigt tillhör dessa biotoper några
av de mest hotade i vår svenska natur. Det beror
säkerligen till stor del på att deras biologiska
värden är mindre synliga än t.ex. skogens eller
odlingslandskapets.

Det är därför glädjande att regeringen i
samarbetet med Vänsterpartiet och Miljöpartiet har
föreslagit långtgående mål för skydd och
restaurering av våra vattenmiljöer.
Åtgärdsstrategier har börjat utvecklas för att
åstadkomma ett nödvändigt skydd och återställande av
sjöar och vattendrag. Medan dessa åtgärdsstrategier
utformas finns ändå ett överhängande hot om
exploatering av våra vattendrag för exempelvis
vattenkraftsutbyggnad.
Samtidigt pågår i dag ett antal utredningsuppdrag
som berör våra vattenmiljöer. Utgångspunkten för
samtliga dessa utredningsuppdrag är att
vattenmiljöerna behöver ett stärkt skydd mot
exploatering. Särskilt viktigt i detta sammanhang är
det fortsatta miljömålsarbetet liksom anpassningen
till de krav som följer av EU:s ramdirektiv för
vatten.
Det är svårt att vidta de rätta åtgärderna för att
värna våra vattendrag i avvaktan på att dessa
utredningar slutförs. Det är ändå nödvändigt att
avvärja hotet om ytterligare exploatering av
vattendrag för vattenkraftsutbyggnad i avvaktan på
ett stärkt skydd. Därför bör ett moratorium införas
för all vattenkraftsutbyggnad i avvaktan på att ett
samlat grepp kan tas för att förstärka skyddet av
våra vattenmiljöer.
Förslaget i fp-motionen avstyrks.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo284 (v) och och
avslår motion 2002/03:N264 (fp) yrkande 2.

3. Lokaliseringsfrågor avseende
vindkraftsutbyggnad (punkt 2) (fp, kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Nina Lundström (fp), Lars
Tysklind (fp) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2002/03:Bo265 yrkande 8,
2002/03:Bo288 yrkande 4 och 2002/03:Bo292 yrkandena
1 och 2 samt avslår motion 2002/03:Bo288 yrkande 1.

Ställningstagande

Samhället måste ställas om till en mer uthållig
utveckling. Vindkraften kommer här att spela en allt
större roll som en förnyelsebar energikälla som vi
har gott om i vårt land. Den är en påfallande ren
energikälla och den tillför energi som är gratis och
outsinlig. Påverkan på luft och klimat är
synnerligen begränsad. När ett vindkraftverk har
tjänat ut kan det monteras ned. Dessvärre finns
stora målkonflikter kring denna energikälla.

Vindkraften medför stora ingrepp i landskapsbilden
och har nackdelar i form av buller och
skuggbildningar. Påverkan kan förekomma på bl.a.
telekommunikation och radaranläggningar liksom på
djur- och växtliv. Oftast finns de bästa
förutsättningarna för vindkraftverk där turism,
friluftsliv och rekreation samtidigt har sina mest
attraktiva områden.
Områden av riksintresse för vindkraft behöver
pekas ut, vilket föreslås i ett antal motioner.
Detta arbete måste ta sin utgångspunkt i en dialog
mellan Energimyndigheten, länsstyrelserna, berörda
centrala verk och kommunerna. Därefter kan
avvägningar mellan olika riksintressen göras. Det
som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig
utveckling bör ges företräde.
Större vindkraftsutbyggnader bör lokaliseras till
områden som förutom att vara lämpliga i andra
avseenden även har en utbyggd infrastruktur vad
gäller elnätets distribution.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:Bo265
(kd) yrkande 8, 2002/03:Bo288 (c) yrkande 4 och
2002/03:Bo292 (kd) yrkandena 1 och 2 samt avslår
motion 2002/03:Bo288 (c) yrkande 1.

4. Krav avseende vindkraftsutbyggnad (punkt 3)
(m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta
Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Bo223 yrkande 15,
2002/03:N262 yrkande 5 och 2002/03:MJ269 yrkande 7,
bifaller delvis motionerna 2002/03:Bo223 yrkandena
14, 16 och 17, 2002/03:Bo292 yrkande 3 och
2002/03:MJ247 yrkande 1 samt avslår motion
2002/03:Bo265 yrkande 9.

Ställningstagande

All lagstiftning måste enligt vår mening genomsyras
av stor respekt för den enskilda äganderätten. Den
bör samtidigt präglas av en stor respekt för
människors liv och hälsa samt för skyddsintressen i
natur och miljö. Även andra ytterst angelägna
uppgifter för stat och kommun liksom konflikter
mellan olika äganderätter bör beaktas vid den
närmare regleringen inom olika områden.

Vindkraftens etableringsfrågor är komplicerade.
Vindkraften har uppenbara fördelar som energikälla.
Samtidigt syns ett vindkraftverk på stora avstånd
och kan ge upphov till buller och andra olägenheter.
Detta gör att värdefulla kultur- och naturvärden,
liksom eventuella grannars intressen av en fortsatt
god boendemiljö, måste beaktas. Enligt vår mening
måste en markägare ges möjlighet att själv bestämma
vad marken skall användas till och om han så önskar
upplåta marken för vindkraft. Men detta kräver att
även övriga intressen tas till vara på ett bra sätt.
Det bör därför skapas ett fungerande regelverk som
sätter snäva och tydliga gränser för byggande av
vindkraftverk.
Den kommunala planprocessen bör givetvis ta
ställning till frågor om vindkraftsetableringar. På
så sätt kan skyddsvärda natur- och kulturmiljöer
undantas och förutsebarhet garanteras ägare till
kringliggande markområden.
Enligt vår mening är det inte tillräckligt att de
i motion 2002/03:Bo223 aktualiserade mycket
angelägna frågorna om krav på detaljplaneprövning
vid vindkraftsetablering (yrkande 14), införande av
respektavstånd mellan bostäder och vindkraftverk
(yrkande 15) samt krav på samråd med närliggande
kommuner vid vindkraftsetablering (yrkande 16) blir
behandlade i den handbok som förväntas bli resutatet
av översynen av Boverkets Allmänna råd 1995:1
Etablering av vindkraft på land. Vi anser att
frågorna förtjänar att behandlas i ett större
sammanhang. Till exempel bör kravet på
detaljplaneprövning framgå av lagen. Vidare bör det,
vilket föreslås i samma motion yrkande 17, ställas
krav på miljökonsekvensbeskrivning för vindkraftverk
med uteffekt över 125 kW.
Vi ställer oss även bakom det förslag om
fiskeribiologiska undersökningar vid
vindkraftsetableringar till havs som förs fram i
motion 2002/03:MJ269 (m) yrkande 7.
Slutligen bör, såsom föreslås i motion
2002/03:Bo292 (kd) yrkande 3, områden fria från
vindkraft anges i översiktsplan och utbyggnader
samordnas mellan berörda kommuner.
Beträffande övriga motionsförslag vill vi avvakta
de utredningar m.m. som pågår, varför vi inte kan
ställa oss bakom dem nu.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2002/03:Bo223 yrkande 15, 2002/03:N262
yrkande 5 och 2002/03:MJ269 yrkande 7,
bifaller delvis motionerna 2002/03:Bo223
yrkandena 14, 16 och 17, Bo292 yrkande 3 och
2002/03:MJ247 yrkande 1 samt avslår motion
2002/03:Bo265 yrkande 9.

5. Krav avseende vindkraftsutbyggnad (punkt 3)
(fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2002/03:MJ247 yrkande 1 samt
avslår motionerna 2002/03:Bo223 yrkandena 14-17,
2002/03:Bo265 yrkande 9, 2002/03:Bo292 yrkande 3,
2002/03:MJ269 yrkande 7 och 2002/03:N262 yrkande 5.

Ställningstagande

Det finns i dag cirka 600 vindkraftverk i Sverige
som tillsammans producerar 0,5 TWh. Detta kan
jämföras med den totala elproduktionen i Sverige som
ligger på 150 TWh. Man kan också jämföra med
Barsebäcks andra reaktor som det finns planer på att
stänga. Den producerar ca 4,4 TWh.

Det finns planer på att uppföra ytterligare 8
000-9 000 vindkraftverk i vårt land. Om en sådan
etablering blir verklighet skulle många tidigare
orörda naturområden behöva exploateras. De
vindkraftverk som det i dag planeras för är ofta
cirka 50 meter höga, och redan genom sin storlek
skulle de avsevärt förändra landskapsbilden. Det
skulle bli förödande om en sådan etablering tilläts
i våra natursköna kustområden. Hade det handlat om
en annan typ av industrietablering hade man varit
mycket mer aktsam. Vi anser att stor återhållsamhet
bör iakttas vid placering av nya vindkraftverk.
Beträffande övriga motionsförslag vill vi avvakta
de utredningar m.m. som pågår varför vi inte kan
ställa oss bakom dem nu.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:MJ247
(fp) yrkande 1 och 2002/03:MJ269 (m) yrkande 7 samt
avslår motionerna 2002/03:Bo223 (m) yrkandena 14-17,
2002/03:Bo265 (kd) yrkande 9, 2002/03:Bo292 (kd)
yrkande 3 och 2002/03:N262 (m) yrkande 5.

6. Krav avseende vindkraftsutbyggnad (punkt 3)
(kd)

av Göran Hägglund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2002/03:Bo265 yrkande 9
och 2002/03:Bo292 yrkande 3 samt avslår motionerna
2002/03:Bo223 yrkandena 14-17, 2002/03:MJ247 yrkande
1, 2002/03:MJ269 yrkande 7 och 2002/03:N262 yrkande
5.

Ställningstagande

Jag har noterat att det bedrivs ett omfattande
utredningsarbete beträffande vilka krav som bör
ställas i samband med vindkraftsetableringar. Jag
vill i avvaktan på att detta arbete förs framåt
endast ta ställning i några av de frågor som tas upp
i de aktuella motionerna.

Redan nu bör det ställas krav när det gäller
översiktsplaneringens hantering av
vindkraftsetableringar. Översiktsplaneringen är det
medel som står till buds för att skapa överblick och
därmed förutsättningar för en genomtänkt utbyggnad.
Själva planeringen innebär att område för område
göra en avvägning mellan motstående intressen och
bedöma vad landskapen tål. Boende i områden som är
aktuella för en exploatering måste vara med i
planeringen från början. Kristdemokraterna vill
betona vikten av att kommunerna i
översiktsplaneringen behandlar områden lämpliga för
vindkraftverk.
Framtida utbyggnadsområden för vindkraft och även
områden fria från vindkraftverk skall markeras på
kartorna i översiktsplaneringen.
Vidare finns det skäl att redan nu ställa krav på
att vindkraftsutbyggnaden samordnas mellan berörda
kommuner och att länsstyrelserna är aktiva i sin
roll som bevakare av mellankommunala intressen.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad jag framför. Därmed
bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:Bo265
(kd) yrkande 9 och 2002/03:Bo292 (kd) yrkande 3 samt
avslår motionerna 2002/03:Bo223 (m) yrkandena 14-17,
2002/03:MJ247 (m) yrkande 1, 2002/03:MJ269 (m)
yrkande 7 och 2002/03:N262 (m) yrkande 5.

7. Tillståndsprövning avseende
vindkraftsutbyggnad (punkt 4) (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2002/03:Bo260 yrkandena 1-4
och avslår motionerna 2002/03:N348 yrkande 4 och
2002/03:Sk349 yrkande 2.

Ställningstagande

Det svenska samhället är beroende av en säker
elförsörjning. Att garantera detta är ett av
energipolitikens viktigaste mål.

Ett allvarligt hinder för att nå de uppsatta målen
när det gäller utbyggnaden av förnybar elproduktion
är dagens komplicerade och delvis föråldrade
tillståndsprocess, i synnerhet den som gäller för
vindkraften. Krånglig och tidsödande byråkrati och
motstridiga krav från olika myndigheter fördröjer,
förhindrar och fördyrar vindkraftens utbyggnad.
I några fall har utdragna tillståndsprocesser lett
till att den planerade tekniken, när tillståndet väl
är klart, redan är föråldrad. För att
vindkraftsprojektören skall kunna utnyttja den
senaste tekniken måste tillståndsprocessen då dras i
gång på nytt.
Ett problem i sammanhanget är att vindkraftverk
hamnar under flera olika regelverk och att
tillståndsansökningar därför måste beredas av flera
olika myndigheter parallellt. Önskvärt vore att,
liksom i exempelvis Storbritannien, samla
tillståndshanteringen under ett enda tak.
Man kan även ifrågasätta logiken i att vindkraft i
dag klassas som miljöfarlig verksamhet samtidigt som
den erhåller miljöbonus för att den är miljövänlig.
Att projekt granskas noga och att strikta miljökrav
ställs är självklart, men detta kan lika väl ske
inom ramen för plan- och bygglagen.
Ytterligare ett problem är att de effektgränser
som satts för när tillstånd behöver sökas från olika
instanser inte har följt med den tekniska
utvecklingen. När gränsen för att behöva söka
regeringstillstånd sattes till 10 MW framstod denna
nivå som gigantisk. I dag räcker det med en grupp på
3-4 kraftverk för att komma över denna gräns, vilket
i sig i detta flesta fall innebär fördröjning av
projektet eftersom ytterligare en instans,
regeringen, måste kopplas in. Gränsvärdena måste ses
över och och anpassas till den teknikutveckling som
skett.
I den mån motion 2002/03:N348 (mp) yrkande 4 inte
är tillgodosedd genom det sagda avstyrks den.
Beträffande förslaget i motion 2002/03:Sk349 (c)
yrkande 2 vill jag inte föregripa Försvarsmaktens
utredning, varför jag nu avstyrker den.
Vad jag nu har anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:Bo260 (c) yrkandena 1-4 och avslår
övriga motioner.

8. Nationalstadsparker (punkt 5) (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Bo224.

Ställningstagande

Nya överväganden om att förklara områden för
nationalstadspark bör göras i samband med den
fortsatta fysiska riksplaneringen. Slottsskogen och
Botaniska trädgården i Göteborg med omkringliggande
områden uppfyller väl de kriterier som gäller för en
nationalstadspark.

Det främsta argumentet för att inrätta en
nationalstadspark är att skydda tillgången till en
rik och varierad natur- och kulturmiljö, något som
blir allt viktigare för människors välbefinnande.
För boende i tätorter är tillgången till parker och
grönområden av stor betydelse för vardagsmiljön och
för rekreation och friluftsliv. Dessa områden har
också betydelse för människors hälsa och för den
biologiska mångfalden i tätorterna.
Nationalstadsparksstatus innebär ett samlat och
långsiktigt skydd mot exploateringsföretag m.m. Ny
bebyggelse och nya anläggningar får komma till stånd
och andra ingrepp utföras endast om det kan ske utan
intrång i parklandskap eller naturmark och utan att
i övrigt skada natur- och kulturvärden i området. De
ekonomiska konsekvenserna av ett utpekande bör vara
begränsade.
Slottsskogen och Botaniska trädgården är inte
detaljplanlagda och har inget förordnande enligt 7
kap. miljöbalken. Däremot är området i Göteborgs
översiktsplan markerat som område av riksintresse
för sina kulturvärden och område för långsiktigt
bevarad markanvändning. Kommunen äger i stort sett
all mark i området. Enskilda objekt som kan
framhållas är bl.a. Azaleadalen, Naturhistoriska
museet, Slottsskogsvallen, Vitsippsdalen och
Klippträdgården. Några aktuella
exploateringsintressen är inte kända, och området är
starkt förankrat i kommunen som en betydelsefull
stadspark.
De fördelar som skulle uppnås med att Slottsskogen
och angränsande områden förklarades som
nationalstadspark är att skyddet skulle bli starkare
och därmed långsiktigt trygga områdets fortbestånd
utan exploateringsintrång. Den uppmärksamhet som ges
av en sådan förklaring skulle dessutom ge dessa
områden en tydligare bevarandestatus.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo224 (fp).

9. Omprövning av vattendomar (punkt 6) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Bo229 och avslår motion
2002/03:Bo299.

Ställningstagande

Vattenmiljöerna i Skåne har i olika grad påverkats
av dikningsföretag. Många biotoper, som kärr,
fuktängar och strandängar, har försvunnit. Vissa
vattendrag har lagts i kulvert medan andra har
rätats ut, vilket har lett till att en mängd av
vattenmiljöernas ekologiska funktioner försämrats
eller försvunnit. De hydrologiska förhållandena i
landskapet har förändrats. Snabba kraftiga flöden
omväxlande med längre perioder där flödena är låga
har lett till minskad reningsförmåga, brist på blöta
områden och i vissa fall uttorkning. När
vattendragen rätades ut, den omgivande vegetationen
togs bort och vattendragen kulverterades försvann
spridningskorridorer som var viktiga för många växt-
och djurarter.

Det finns i dag cirka 5 900 legaliserade
markavvattningsföretag i Skåne. I dessa legaliserade
markavvattningsföretag finns fastställda nivåer som
markägarna har både rätten och skyldigheten att
upprätthålla.
I riksdagsbeslutet om etappmål och strategier för
att nå miljömålen finns bl.a. mål avseende
nyanläggning av våtmarker. Återläggning av tidigare
våtmarker samt nyanläggning motiveras med att det
återskapar de biotoper som behövs för att bevara den
biologiska mångfalden.
Som ett av delmålen för att nå det övergripande
målet senast år 2020 gäller att det i
odlingslandskapet skall anläggas eller återställas
minst 12 000 hektar våtmarker och småvatten fram
till år 2010. För Skånes del har målet satts till
att senast år 2010 återskapa 5 000 hektar våtmarker
i odlingslandskapet. Även tidigare har anläggning av
våtmarker påbörjats som ett led i det
naturvårdsarbete som många kommuner bedriver.
Arbetet tog fart när medfinansiering via de lokala
investeringsprogrammen gjordes möjlig. För att nå
det långsiktiga målet och etappmålet måste
emellertid anläggandet av våtmarker öka markant i
volym.
I en utvärdering av det s.k. Kävlingeåprojektet,
slutrapporten från Höjeåprojektet och den
sammanställning som Världsnaturfonden (WWF) har
gjort klargörs att dikningsföretagen anses vara ett
stort hinder för att anlägga större våtmarker och
återskapa slingrande rinnande vatten och därmed får
ses som ett hinder för att nå miljömålet. Det är de
gamla vattendomarna som begränsar det allmännas
rådighet över vattnet.
I utvärderingen sägs vidare bl.a. att man hittills
har undvikit projekt som kräver domstolsprövning
eller omprövning av dikningsföretag - detta med
hänsyn till risken att projektet drar ut på tiden
eller går i stöpet. Det vore rimligt att hydrologin
i ett vattenföretag skall kunna förändras till gagn
för vatten- och naturvård. Om så är fallet borde det
finnas en väg för t.ex. kommunen att ansöka om
omprövning av dikningsföretaget.
Vänsterpartiet anser, mot bakgrund av vad som
anförts i motion 2002/03:Bo229 (v), att gamla
vattendomar bör omprövas i syfte att underlätta för
nyanläggning av våtmarker. Vi finner inte
tillräckliga skäl för att ställa oss bakom förslaget
i motion 2002/03:Bo299 (s).
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:Bo229 (v) och avslår motion 2002/03:Bo299
(s).

10. Åtgärder till förmån för fisket m.m.
(punkt 7) (m, fp, kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-
Lundin (m), Nina Lundström (fp), Margareta
Pålsson (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark
(c) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Bo287, 2002/03:Bo302,
2002/03:Bo303 och 2002/03:MJ426 yrkande 7.

Ställningstagande

Vattenkraftregleringen har medfört att det på vissa
ställen inte finns någon fiskväg förbi
vattenkraftverken. Även om det finns förbiflöden är
det inte ovanligt att fisk skadas vid passagen.
Kraftverksinnehavarna är därför i många fall
skyldiga att kompensationsodla fisk, som sedan märks
och sätts ut nedströms kraftverket.

Enligt vår mening bör det finnas förbiflöde vid
alla kraftverk. Det innebär att de utbyggda älvarna,
i de fall det inte redan finns, bör förses med
erforderliga laxtrappor och vandringsvägar för ål.
I de fall anordningar för fiskens vandringar inte
finns anlagda förutsätter tillkomsten av sådana att
den vattendom som reglerar den aktuella
vattenkraftanläggningen kan omprövas. Vi vill mot
den bakgrunden något beröra reglerna för omprövning.
Vi vill beträffande förutsättningarna för
omprövning till förmån för fisket peka på att om det
visar sig att anordningar som har vidtagits eller
villkor som har meddelats till skydd för fisket med
stöd av 11 kap. 8 § MB eller enligt 6 kap. 5 § lagen
(1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet är mindre ändamålsenliga är det
grund för omprövning varvid nya villkor kan meddelas
(24 kap. 5 § första stycket 11 MB). Kammarkollegiet,
Naturvårdsverket och länsstyrelserna har rätt att
begära omprövning. I vissa fall kan numera, som
nämnts i föregående avsnitt, även en kommun ansöka
om omprövning.
Under beredningen har vi erfarit att det
förekommer tillståndsgivna verksamheter där varken
ovan åsyftade anordningar har vidtagits eller
villkor har meddelats. Det har ifrågasatts på vilka
rättsliga grunder tillstånd till en sådan
verksamheten kan omprövas till förmån för fiske.
Enligt huvudregeln kan alla tillstånd omprövas när
det, från det att tillståndsbeslutet vunnit laga
kraft, förflutit tio år (se 24 kap. 5 § första
stycket 1 MB). Om förutsättningarna enligt någon av
paragrafens övriga punkter (2-11) är uppfyllda kan
omprövning ske före denna tidpunkt. Jämför även
lagen (1998:811) om införande av miljöbalken.
Ordalydelsen av bestämmelsen (24 kap. 5 § första
stycket 11 MB) ger visst fog för att hävda att
omprövning av verksamheter, där varken anordningar
har vidtagits eller villkor har meddelats, inte
skulle kunna göras med tillämpning av densamma.
I detta sammanhang finns det även skäl att peka på
24 kap. 5 § första stycket 5 MB som innebär att
omprövning kan ske om det genom verksamheten
uppkommit en olägenhet av någon betydelse som inte
förutsågs när verksamheten tilläts. Även denna punkt
som ligger närmast till hands kan, liksom andra
punkter i paragrafen, grunda rätt för omprövning
till förmån för fisket.
Det kan dock inte uteslutas att, om den särskilda
regleringen för fisket (p. 11) inte skulle kunna
åberopas i de aktuella fallen, det i vissa fall
(eftersom p. 5 har en annan utformning) skulle
innebära att omprövning till förmån för fisket inte
skulle vara möjlig innan tio år förflutit. Man kan
ifrågasätta det rimliga i att
omprövningsmöjligheterna till skydd för fisket på
detta sätt skulle vara beroende av om anordningar
har vidtagits eller villkor har meddelats.
Samtidigt medför tillämpningen av respektive
bestämmelse i vissa avseenden skillnader när det
gäller ansvaret för motparters rättegångskostnader
(se 25 kap. 3 § MB).
Vi kan i och för sig inte med den utredning som nu
finns ta ställning till vilken betydelse det sagda
skulle ha för fisket men anser att det under alla
förhållanden framstår som otillfredsställande att
bestämmelsen kan uppfattas som otydlig.
Mot den nu redovisade bakgrunden finns det enligt
vår mening anledning att skyndsamt se över frågan om
hur behovet av förbiflöden i befintliga
vattenkraftverk kan tillgodoses och, som en del i
detta, hur ändamålsenliga reglerna för omprövning av
vattendomar är i sammanhanget. En sådan översyn
skulle t.ex. kunna göras i samband med beredningen
av de frågor som Miljöbalkskommittén tar upp i
avsnitt 7.4.1 i betänkandet SOU 2002:50. Det bör
därför ankomma på regeringen att snarast ta de
initiativ som krävs för att den nu förordade
översynen snarast skall komma till stånd.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därmed
förslagen i motionerna 2002/03:Bo287 (s)
2002/03:Bo302 (s), 2002/03:Bo303 (s) och
2002/03:MJ426 (kd) yrkande 7.

11. Kommunalt veto (punkt 9) (c, mp)

av Rigmor Stenmark (c) och Helena Hillar
Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Bo202 och 2002/03:K241
yrkande 12.

Ställningstagande

Av största vikt är att respekten för den kommunala
nivån ökar. Det är därför viktigt att valresultat
liksom kommunala folkomröstningar respekteras i
högre utsträckning än vad som nu är fallet. Vårt
förslag är därför att den kommunala vetorätten skall
förstärkas. I dag gäller det kommunala vetot enligt
miljöbalken inte all verksamhet, utan det görs
undantag för t.ex. anläggningar för mellanlagring
eller slutförvaring av kärnämnen eller kärnavfall.
Vi har tidigare i riksdagen motsatt oss denna
ytterligare försvagning av det kommunala vetot. Det
pågår runtom i landets kommuner livliga debatter
angående kärnkraftsavfallshanteringen. Vi anser att
staten bör ta ett tydligare ansvar för att frågorna
löses på ett acceptabelt sätt.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad vi framför. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Bo202 (c) och
2002/03:K241 (c) yrkande 12.
Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Nationalstadsparker (punkt 5) (c)

av Rigmor Stenmark (c).

En av de många mycket viktiga uppgifterna på
miljöområdet är att nu i ökad utsträckning skydda
och bevara grönområden, parker och grönytor i
städerna, framför allt de större städerna.
Stadsregionernas djur- och växtliv är mycket
sårbara. Detta innebär att strukturen på tätorternas
grönområden måste ha goda samband med omgivande
naturområden. Grönområdena har även en stor social
betydelse för människors välbefinnande i ett
stadslandskap. Genom inrättande av
nationalstadsparker ges stora områden skydd och
status som helhet, vilket gör det möjligt att bättre
förvalta dessa naturtillgångar. Det är av den
anledningen önskvärt att fler nationalstadsparker
inrättas. Det är samtidigt viktigt att framhålla att
planer på inrättande av nya nationalstadsparker
alltid skall vara lokalt förankrade.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna
motionstiden

2002/03:Bo202 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om det kommunala vetot och
kärnkraftsavfall.

2002/03:Bo223 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl.
(m):

14. Riksdagen beslutar om krav på
detaljplaneprövning av vindkraftsetableringar i
enlighet med vad som anförs i motionen.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa
respektavstånd mellan bostäder och vindkraftverk.

16. Riksdagen beslutar att samråd med närliggande
kommuner skall krävas vid etablering av
vindkraftverk.

17. Riksdagen beslutar i enlighet med vad som i
motionen anförs om krav på
miljökonsekvensbeskrivning vid etablering av
vindkraftverk.

2002/03:Bo224 av Eva Flyborg (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ge Slottsskogen med
omgivande områden status som nationalstadspark.

2002/03:Bo229 av Karin Svensson Smith m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om omprövning av gamla
vattendomar i syfte att underlätta för nyanläggning
av våtmarker.

2002/03:Bo260 av Åsa Torstensson och Eskil
Erlandsson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förenkla
tillståndsprocessen för vindkraftsanläggningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att samla
tillståndshanteringen för vindkraft under ett tak.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att vindkraft inte
bör klassas som miljöfarlig verksamhet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att anpassa
gränsvärden för tillståndskrav till den
teknikutveckling som skett på vindkraftsområdet.

2002/03:Bo265 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att områden med
riksintresse för vindkraft bör tas fram i
samverkan med länsstyrelserna och kommunerna.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen

anförs om vikten av att kommunerna i
översiktsplanen tar med områden lämpliga för
vindkraftverk.

2002/03:Bo284 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om införandet av ett
moratorium för vattenkraftsutbyggnad i avvaktan på
att ett samlat grepp kan tas för att förstärka
skyddet av våra vattenmiljöer.

2002/03:Bo287 av Raimo Pärssinen m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om nödvändigheten av att
ompröva äldre vattendomar.

2002/03:Bo288 av Birgitta Carlsson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förbättra
möjligheterna att bygga vindkraftverk i Skaraborg
på attraktiva lägen trots försvarets krav.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att betrakta
vindkraftsutbyggnad som riksintresse.

2002/03:Bo292 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att områden av
riksintresse för vindkraftsutbyggnad bör pekas ut.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att större
vindkraftsutbyggnader av ekonomiska skäl bör
lokaliseras till områden med en utbyggd
infrastruktur för eldistribution.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om övriga hänsyn som
bör tas vid lokalisering av vindkraftverk.

2002/03:Bo299 av Kenth Högström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om en revision av äldre
vattendomar i allmänhet och med stöd i 1933 års
regleringsdom av Dellensjöarna i synnerhet.

2002/03:Bo302 av Hans Stenberg och Agneta Lundberg
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av vandringsvägar
för att rädda den vilda laxens fortbestånd.

2002/03:Bo303 av Hans Stenberg och Göran Norlander
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av vandringsvägar
för att rädda ålens fortbestånd.

2002/03:Bo316 av Kenth Högström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om hur vattenregleringsmedlen
för fiskevård skall användas.

2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den kommunala
vetorätten förstärks.

2002/03:MJ247 av Axel Darvik m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skärpa kraven
vid tillståndsprövning för nybyggnation av
vindkraftverk.

2002/03:MJ269 av Per Westerberg m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om storskalig
vindkraft.

2002/03:MJ426 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om restaurering av
strömmar och vattendrag.

2002/03:N262 av Lars Lindblad m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vindkraftens
villkor.

2002/03:N264 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ingen
utbyggnad av de orörda älvarna får ske.

2002/03:N348 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att undanröja
byråkratiska hinder för vindkraftsetableringar.

2002/03:Sk349 av Åsa Torstensson och Eskil
Erlandsson (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vindkraftverk i
attraktiva lägen och militära krav för
signalspaning.