Arbetsmarknadsutskottets betänkande
2002/03:AU1
Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar
utskottet regeringens
budgetproposition för år 2003
med förslag till
anslag på utgiftsområde 13
Arbetsmarknad. Ramen för
utgiftsområdet uppgår till 60,3
miljarder kronor. I
ärendet behandlas också
regeringens skrivelse
2001/02:187 Sveriges
genomförande av EU:s
sysselsättningsstrategi.
Utgiftsområde 13 omfattar
politikområdet
Arbetsmarknadspolitik. Anslagen
inom utgiftsområdet
hänför sig främst till kontantstöd
vid arbetslöshet
och deltagande i
arbetsmarknadspolitiska program.
I betänkandets inledande del
redovisar utskottet
sin syn på inriktningen av
arbetsmarknadspolitiken.
Utskottet konstaterar att
osäkerheten om
utvecklingen på arbetsmarknaden
har ökat sedan
budgetpropositionen lades fram
men finner inte
anledning att frångå de
bedömningar som regeringen
grundat sina förslag på.
Utskottet delar regeringens
uppfattning att det är
en stor utmaning att skapa
förutsättningar för att
alla delar av landet och hela
den potentiella
arbetskraften skall få del av en
positiv utveckling
framöver. En viktig del av
arbetsmarknadspolitiken
är att höja sysselsättningsgraden
bland invandrade
personer. Den yrkesmässiga
och geografiska
rörligheten måste öka för att
motverka flaskhalsar
och samtidigt utjämna skillnader i
arbetslöshet och
sysselsättning mellan olika
regioner och olika
grupper av människor. Risken är
annars stor att
klyftorna ökar.
När det gäller
arbetsmarknadspolitikens
tillväxtpolitiska roll anser
utskottet att frågor om
den framtida
kompetensförsörjningen måste ha
hög
prioritet eftersom de
sammanhänger med de
långsiktiga förutsättningarna
för tillväxt och
välfärd.
Arbetsmarknadsutbildningen skall
vara
efterfrågestyrd och i första
hand syfta till att
motverka brist på arbetskraft och
flaskhalsar och
därmed bidra till
sysselsättningstillväxt.
I fråga om
arbetsmarknadspolitikens
fördelningspolitiska roll behandlar
utskottet bl.a.
förslag om åtgärder för att
främja arbetsmarknaden
för arbetshandikappade. Riksdagen
gjorde för två år
sedan på utskottets förslag (bet.
2000/01:AU1) ett
tillkännagivande till regeringen om
justering av det
s.k. lönebidragstaket. Någon
justering har inte
gjorts. Utskottet pekar i
det nu aktuella
betänkandet på
svårigheterna för många
arbetshandikappade personer som
vill ha en plats på
arbetsmarknaden och anser det
angeläget att
regeringen snarast och i
positiv anda prövar
möjligheterna att höja
lönebidragstaket. Enligt
utskottet är det rimligt att
snarast frigöra
ekonomiskt utrymme för denna
reform. Utskottet kan
inte se att det skall vara
nödvändigt att avvakta
resultatet av den pågående
utredningen om lönebidrag
m.m. (dir. 2002:22) innan en sådan
prövning görs.
Det är enligt utskottet
viktigt att regeringen
informerar riksdagen om
resultatet av den
uppföljning och utvärdering som
görs av AMV:s nya
organisation och även redovisar
sin syn på hur
styrningen av verket bör utformas.
Resultatskrivelsen om Sveriges
genomförande av
EU:s sysselsättningsstrategi är
den ena av de två
första skrivelserna av denna
karaktär som avlämnats
till riksdagen. Utskottet
konstaterar att dessa
skrivelser är tänkta att ha
en koppling till
budgetprocessen och den
ekonomiska styrningen men
att något sådant samband inte
omedelbart kan utläsas
av skrivelsen. Utskottet
ställer sig bakom
regeringens redovisning av de
åtgärder som vidtagits
för att genomföra
riktlinjerna i
sysselsättningssamarbetet och
med anledning av
Ministerrådets
sysselsättningsrekommendationer
till
Sverige. Motioner med
anledning av skrivelsen
avstyrks.
Budgetförslaget innefattar en
höjning av den
lägsta ersättningsnivån i
aktivitetsstödet, dvs. det
stöd som lämnas till dem
som deltar i
arbetsmarknadspolitiska program,
från nuvarande 183
kronor per dag till 223 kronor
från år 2003.
Utskottet tillstyrker en
höjning av
utvecklingsersättningen till
deltagare i
ungdomsgarantin från 3 160
kronor per månad till
3 280 kronor från 2003.
Som ett led i insatserna
för att öka
sysselsättningen och minska
arbetslösheten bland
invandrare kommer de
satsningar på
bristyrkesutbildning för personer
med utländsk
högskoleexamen som inleddes år
2001 att fortsätta
under 2003. Minst 70 miljoner
kronor kommer att
avsättas för det ändamålet och
ytterligare 10
miljoner kronor skall disponeras
av regeringen för
åtgärder som kan komma att
aktualiseras senare.
Utskottet ställer sig bakom
satsningarna.
Den 1 juli 2003 inrättas en
ny myndighet,
Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen, som
bl.a. kommer att överta
AMS nuvarande
tillsynsuppgifter i
förhållande till
arbetslöshetskassorna. Regeringen
har tillsatt en
särskild utredare som har fått i
uppdrag att bl.a.
utreda förutsättningarna för
lokalisering av
myndigheten. I vad mån
lokaliseringsfrågan efter
utredarens överväganden visar sig
vara av sådan art
att den bör underställas
riksdagen avgörs enligt
utskottets mening i första hand av
regeringen.
Sammanfattningsvis
tillstyrker utskottet
regeringens förslag till
anslagsfördelning på
utgiftsområde 13 Arbetsmarknad.
Reservationer och särskilda
yttranden
I en gemensam reservation från
företrädana för
Moderaterna, Folkpartiet,
Kristdemokraterna och
Centerpartiet förordar de en helt
annan politik än
regeringen för att komma
till rätta med
strukturproblemen på
arbetsmarknaden och för att få
en väl fungerande arbetsmarknad.
De fyra partierna
poängterar att den ekonomiska
politiken måste
utformas så att fler människor
kommer i arbete och
antalet arbetade timmar ökar.
Mer än 650 000
personer i arbetsför ålder saknar
ett riktigt arbete
eller vill arbeta mer. Av den
sysselsättningsuppgång
som skett mellan 1997 och 2001
utgörs 70 % av
ersättningsjobb för dem som är
sjukskrivna eller
förtidspensionerade.
Parallellt med att arbetslösheten
minskat under
1990-talets senare del har det
skett en motsvarande
uppgång av
sjukskrivningar och
förtidspensioneringar. Det finns
alltfler tecken på
att sjukskrivningar och
förtidspensioneringar
används för att avlasta
arbetsmarknadspolitiken.
Den nuvarande
arbetsmarknadspolitiken har
misslyckats. De mest utsatta på
arbetsmarknaden får
inte tillräcklig hjälp, den
enskilde saknar
valfrihet, arbetsförmedlarna
har dubbla och
motsägelsefulla roller,
förmedlingsverksamheten
respektive matchningen är
ineffektiv och dagens
arbetsmarknadsåtgärder
medför betydande
undanträngningseffekter. Åtgärder
krävs för att
främja invandrares tillträde till
arbetsmarknaden.
Den ekonomiska politiken måste
stärka incitamenten
till företagande, arbete
och utbildning.
Arbetsmarknadspolitiken måste
underlätta och främja
arbete och göra arbetsmarknaden
tillgänglig för
alla. Den geografiska och
sociala rörligheten
behöver öka. Den stora
arbetskraftsreserven måste
tas till vara.
En effektivare
arbetsmarknadspolitik måste
utformas. Den arbetslöse skall
vända sig till
servicekontor som skall fungera
som guide för
arbetslösa och för företag som
söker arbetskraft.
Det skall finnas utrymme för
många konkurrerande
aktörer inom
arbetsmarknadspolitiken som kan
erbjuda
den arbetslöse alternativa
åtgärder. Den som inte
inom en viss tid har hittat ett
nytt arbete behöver
åtgärder som kan kräva en ekonomisk
insats, en s.k.
omställningspeng.
Arbetsmarknadsverket och AMS
ersätts av en ny myndighet.
I en annan reservation från
de fyra partierna
behandlas regeringens
skrivelse om Sveriges
genomförande av EU:s
sysselsättningsstrategi.
Partierna kritiserar genomförandet
i Sverige och
pekar bl.a. på att regeringen
inom ramen för
sysselsättningssamarbetet
medverkat till antagande
av rådsrekommendationer till
Sverige, vilka man
sedan inte beaktat på hemmaplan.
Vänsterpartiet kräver i en
reservation utredning
av en rad frågor kring EMU och
arbetsmarknaden.
Totalt har nio reservationer
och ett antal
särskilda yttranden avgivits i
ärendet.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Allmän inriktning av
politiken m.m.
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:A206,
2002/03:A225 yrkandena 1-7,
2002/03:A228,
2002/03:A239 yrkandena 2, 5-13,
28-30 och 33,
2002/03:A244 yrkandena 1 och 2,
2002/03:A257,
2002/03:A259, 2002/03:A266,
2002/03:A277,
2002/03:A291, 2002/03:A292,
2002/03:A294
yrkandena 1-6, 2002/03:A306
yrkandena 1 och 2,
2002/03:A314 yrkandena 1-3, 5, 8-
12 och 14-16,
2002/03:A320 yrkandena 1-4, 6, 14,
17-19, 26, 28
och 29, 2002/03:A321 yrkandena
1, 3 och 4,
2002/03:A324 yrkandena 1, 2 och
6, 2002/03:A330
yrkandena 1 och 2, 2002/03:A332
yrkandena 1-9,
11-14 och 17, 2002/03:A335
yrkandena 1-5,
2002/03:A364 yrkandena 1-4 och
5 i denna del,
2002/03:A367 yrkandena 1 och 4,
2002/03:Sf226
yrkande 8, 2002/03:Sf332 yrkande 6,
2002/03:Sf336
yrkande 6, 2002/03:So296 yrkande 4,
2002/03:Kr230
yrkandena 3-5, 2002/03:Kr264
yrkande 13,
2002/03:Kr296 yrkandena 1-3,
2002/03:Kr372
yrkande 29, 2002/03:Ub272 yrkande
2, 2002/03:N227
yrkande 8 och 2002/03:N395 yrkande
11.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)
2. EMU och arbetsmarknaden
Riksdagen avslår motion
2002/03:A258 yrkandena
1-4.
Reservation 2 (v)
3. Lönebidragsfrågor
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:A220,
2002/03:A222, 2002/03:A239
yrkande 31,
2002/03:A245, 2002/03:A261,
2002/03:A282,
2002/03:A284, 2002/03:A285,
2002/03:A302,
2002/03:A330 yrkande 3,
2002/03:A341,
2002/03:A342, 2002/03:A367
yrkande 2 och
2002/03:So513 yrkandena 1-4 och 6.
Reservation 3 (fp)
Reservation 4 (kd)
Reservation 5 (c)
4. Arbetskraftsbehov i
trädgårdsnäringen
Riksdagen avslår motion
2002/03:Sk347 yrkande
3.
Reservation 6 (kd)
5. Naturvårdsarbete inom
arbetsmarknadspolitikens ram
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:A204 och
2002/03:A205.
Reservation 7 (c)
6. Sveriges genomförande av
EU:s
sysselsättningsstrategi
Riksdagen avslår motionerna
2001/02:A10
yrkandena 1-3, 2001/02:A11
yrkandena 1 och 2,
2002/03:A1 yrkandena 1-3,
2002/03:A2 yrkandena
1-16 och 2002/03:A320 yrkande
25. Regeringens
skrivelse 2001/02:187 Sveriges
genomförande av
EU:s sysselsättningsstrategi
läggs till
handlingarna.
Reservation 8 (m, fp, kd, c)
7. Mål för politikområdet
Arbetsmarknadspolitik
Riksdagen avslår motion
2002/03:A364 yrkande
14.
Reservation 9 (m)
8. Lokalisering av Inspektionen
för
arbetslöshetsförsäkringen
Riksdagen avslår motion
2002/03:A278.
9. Anslag på utgiftsområde 13
för 2003
a) Tillsynen av
arbetslöshetsförsäkringen
Riksdagen godkänner att 15
650 000 kr av inflytande
arbetsmarknadsavgifter enligt
socialavgiftslagen
(2000:980) får användas för
tillsynen av
arbetslöshetsförsäkringen.
Därmed bifaller
riksdagen proposition 2002/03:1
utgiftsområde 13
punkt 4.
b) Bemyndigande beträffande
anslaget 22:3
Riksdagen bemyndigar regeringen
att under 2003 för ramanslaget
22:3 Köp av
arbetsmarknadsutbildning och
övriga
kostnader ingå ekonomiska
förpliktelser som
inklusive tidigare gjorda
åtaganden medför
utgifter på högst 3 000 000
000 kr under
2004-2006. Därmed bifaller
riksdagen proposition
2002/03:1 utgiftsområde 13 punkt
5.
c) Bemyndigande beträffande
anslaget 22:4
Riksdagen bemyndigar regeringen
att under 2003 för ramanslaget
22:4 Särskilda insatser för
arbetshandikappade
ingå ekonomiska förpliktelser
som inklusive
tidigare gjorda åtaganden medför
utgifter på högst
6 000 000 000 kr under 2004-2006.
Därmed bifaller
riksdagen proposition 2002/03:1
utgiftsområde 13
punkt 6.
d) Bemyndigande beträffande
anslaget 22:6
Riksdagen bemyndigar regeringen
att under 2003 för ramanslaget
22:6 Europeiska socialfonden
m.m. för perioden
2000-2006 ingå ekonomiska
förpliktelser som
inklusive tidigare gjorda
åtaganden medför
utgifter på högst 5 000 000
000 kr under
2004-2008. Därmed bifaller
riksdagen proposition
2002/03:1 utgiftsområde 13 punkt
7.
e) Bemyndigande beträffande
anslaget 22:7
Riksdagen bemyndigar regeringen
att under 2003 för ramanslaget
22:7 Institutet för
arbetsmarknadspolitisk
utvärdering ingå ekonomiska
förpliktelser som
inklusive tidigare gjorda
etaganden innebär
utgifter på högst 7 000 000 kr
under 2004-2006.
Därmed bifaller riksdagen
proposition 2002/03:1
utgiftsområde 13 punkt 8.
f) Ändring i lagen om
arbetslöshetsförsäkring
Riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(2002:545) om ändring i lagen
(1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring enligt
bilaga 3. Därmed
bifaller riksdagen
proposition 2002/03:1
utgiftsområde 13 punkt 1.
g) Ändring i lagen om
arbetslöshetskassor
Riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(2002:543) om ändring i lagen
(1997:239) om
arbetslöshetskassor enligt
bilaga 3. Därmed
bifaller riksdagen
proposition 2002/03:1
utgiftsområde 13 punkt 2.
h) Ändring i lagen om
arbetsmarknadspolitiska
program
Riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(2000:625) om
arbetsmarknadspolitiska program med
den justeringen i förhållande
till propositionen
att lagens 4 § tillförs ett
fjärde stycke enligt
vad som framgår av bilaga 4.
Därmed bifaller
riksdagen delvis
proposition 2002/03:1
utgiftsområde 13 punkt 3.
i) Anvisning av anslag under
utgiftsområde 13
Riksdagen anvisar anslagen för
2003 under utgiftsområde 13
Arbetsmarknad enligt vad som
framgår av bilaga 2.
Därmed bifaller riksdagen
proposition 2002/03:1
Utgiftsområde 13 punkt 9 och
avslår motion
2002/03:A364 yrkande 7.
j) Motionsyrkanden om
budgetförslagen för år 2003
Riksdagen avslår de
motionsyrkanden som finns
upptagna i efterföljande
förteckning.
Stockholm den 28 november 2002
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Anders Karlsson
Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Anders
Karlsson (s), Margareta
Andersson (c)*, Laila
Bjurling (s), Erik Ullenhag
(fp)*, Christer Skoog
(s), Sonja Fransson (s), Stefan
Attefall (kd)*,
Cinnika Beiming (s), Patrik
Norinder (m)*, Lars
Lilja (s), Tina Acketoft (fp)*,
Berit Högman (s),
Henrik Westman (m)*, Britta Lejon
(s), Ulf Holm
(mp), Tobias Billström (m)* och
Anders Wiklund (v).
* Deltar inte i förslaget till
riksdagsbeslut såvitt
avser förslagspunkt 9.
Förteckning över av utskottet i
punkt 9 j) avstyrkta
motionsyrkanden (utgiftsområde 13)
-----------------------------------
--------------------------
Motion Motionärer Yrkande
-----------------------------------
--------------------------
Anslaget 22:1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:A320Stefan Attefall m.fl.
(kd) 32 i denna
del
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:A330Margareta Andersson
m.fl. (c) 4 i denna
del
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:A332Erik Ullenhag m.fl.
(fp) 19 i denna
del
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:Fi232Lars Leijonborg m.fl.
(fp) 16 i denna
del
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:A364Anders G Högmark m.fl.
(m) 8
-----------------------------------
--------------------------
-----------------------------------
--------------------------
Anslaget 22:2 Bidrag till
arbetslöshetsersättning och
aktivitetsstöd
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:A320Stefan Attefall m.fl.
(kd) 32 i denna
del
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:A330Margareta Andersson
m.fl. (c) 4 i denna
del
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:A332Erik Ullenhag m.fl.
(fp) 19 i denna
del
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:Fi232Lars Leijonborg m.fl.
(fp) 16 i denna
del
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:A364Anders G Högmark m.fl.
(m) 9
-----------------------------------
--------------------------
-----------------------------------
--------------------------
Anslaget 22:3 Köp av
arbetsmarknadsutbildning och övriga
kostnader
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:A320Stefan Attefall m.fl.
(kd) 32 i denna
del
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:A330Margareta Andersson
m.fl. (c) 4 i denna
del
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:A332Erik Ullenhag m.fl.
(fp) 19 i denna
del
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:Fi232Lars Leijonborg m.fl.
(fp) 16 i denna
del
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:A364Anders G Högmark m.fl.
(m) 10
-----------------------------------
--------------------------
-----------------------------------
--------------------------
Anslaget 22:4 Särskilda insatser
för arbetshandikappade
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:A320Stefan Attefall m.fl.
(kd) 32 i denna
del
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:A330Margareta Andersson
m.fl. (c) 4 i denna
del
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:A332Erik Ullenhag m.fl.
(fp) 19 i denna
del
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:Fi232Lars Leijonborg m.fl.
(fp) 16 i denna
del
-----------------------------------
--------------------------
-----------------------------------
--------------------------
Anslaget 22:6 Europeiska
socialfonden m.m. för perioden
2000-2006
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:A330Margareta Andersson
m.fl. (c) 4 i denna
del
-----------------------------------
--------------------------
-----------------------------------
--------------------------
Anslaget 22:7 Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:A364Anders G Högmark m.fl.
(m) 6 och 11
-----------------------------------
--------------------------
-----------------------------------
--------------------------
Anslaget 22:8 Bidrag till
administration av grundbeloppet
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:A364Anders G Högmark m.fl.
(m) 12
-----------------------------------
--------------------------
-----------------------------------
--------------------------
Anslaget 22:9 Bidrag till Samhall
AB
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:A320Stefan Attefall m.fl.
(kd) 32 i denna
del
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:A332Erik Ullenhag m.fl.
(fp) 19 i denna
del
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:Fi232Lars Leijonborg m.fl.
(fp) 16 i denna
del
-----------------------------------
--------------------------
-----------------------------------
--------------------------
Anslaget 22:10 Bidrag till
Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:A364Anders G Högmark m.fl.
(m) 13
-----------------------------------
--------------------------
forts. Förteckning över av
utskottet i punkt 9 j) avstyrkta
motionsyrkanden (utgiftsområde 13)
-----------------------------------
--------------------------
Motion Motionärer Yrkande
-----------------------------------
--------------------------
Förslag om nytt anslag: Ny
arbetsmarknadsmyndighet
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:A364Anders G Högmark m.fl.
(m) 5 i denna
del
-----------------------------------
--------------------------
-----------------------------------
--------------------------
Förslag om nytt anslag: Jobbgaranti
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:Fi232Lars Leijonborg m.fl.
(fp) 16 i denna
del
-----------------------------------
--------------------------
2002/03:A332Erik Ullenhag m.fl.
(fp) 19 i denna
del
-----------------------------------
--------------------------
2002/03
AU1
Redogörelse för ärendet
I detta ärende behandlas
regeringens budgetproposition
2002/03:1 volym 7 avseende
utgiftsområde 13 Arbetsmarknad
och 176 motionsyrkanden som är
väckta under den allmänna
motionstiden.
Arbetsmarknadsutskottet har i år
valt att i budgetbetänkandet i
huvudsak
behandla inriktningen av
arbetsmarknadspolitiken utöver rent
budgetrelaterade frågor.
Budgetproposition 2002/03:1
volym 7 avseende utgiftsområde
14 Arbetsliv och
motionsyrkanden behandlas i
betänkande 2002/03:AU2.
Utgiftsområde 14 omfattar
politikområdena Arbetslivspolitik
respektive Jämställdhetspolitik. I
det sistnämnda ärendet
behandlas utöver direkt
budgetrelaterade frågor även vissa
frågor av mer övergripande
karaktär.
I detta betänkande behandlas även
regeringens skrivelse (skr.
2001/02:187) om Sveriges
genomförande av EU:s
sysselsättningsstrategi med
motioner som väckts med anledning
av
resultatskrivelsen. Motioner med
anledning av skrivelsen har
avlämnats både under
föregående riksmöte (2001/02) och
innevarande riksmöte (2002/03).
Motioner som väckts under
föregående riksmöte refereras med
angivande av årtal (2001/02)
medan motioner från innevarande
riksmöte refereras utan angivande av
årtal.
I anslutning till beredningen
av ärendet har information
lämnats till utskottet av
generaldirektörerna vid AMS,
Medlingsinstitutet och
Konjunkturinstitutet.
Frågor om bl.a.
arbetsmarknadspolitiska program
och vissa särskilda grupper på
arbetsmarknaden,
arbetslöshetsförsäkring,
arbetsrätt, jämställdhet och
diskriminering,
arbetstid och ledighet kommer att
tas upp i särskilda betänkanden
under våren.
Riksdagen kommer den 4
december 2002 att behandla
finansutskottets betänkande
2002/03:FiU1 där propositionens
förslag till utgiftsram för
bl.a. utgiftsområde 13
behandlas. Arbetsmarknadsutskottet
lägger i detta betänkande fram
förslag beträffande
anslagsfördelningen inom
utgiftsområde 13 under
förutsättning att riksdagen
bifaller
finansutskottets förslag till
utgiftsram för utgiftsområdet.
Utskottets överväganden
1. Allmänna frågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen
godkänner den allmänna inriktningen
av politiken
som regeringen redovisar i
budgetpropositionen.
Budgetpropositionen bygger på en
överenskommelse mellan den
socialdemokratiska regeringen och
Vänsterpartiet.
Utskottet avstyrker de förslag som
förs fram i motionerna. Jämför
reservationerna 1 (m, fp, kd, c), 2
(v), 3 (fp), 4 (kd), 5 (c), 6 (kd)
och 7 (c).
Budgetpropositionen
Mål m.m.
Målet för den ekonomiska politiken
är full sysselsättning och ökat
välstånd genom en god
och uthållig ekonomisk
tillväxt. Sunda offentliga
finanser, stabila priser och en väl
fungerande lönebildning är
grundläggande förutsättningar för
att målet skall kunna nås. Den
ekonomiska politiken skall bidra
till att minska klyftorna i
samhället när det gäller
social bakgrund, kön, etnisk
tillhörighet, sexuell läggning och
funktionshinder.
Huvudinriktningen för
arbetsmarknadspolitiken ligger
fast. Målet är således en väl
fungerande arbetsmarknad med full
sysselsättning och god uthållig
ekonomisk tillväxt.
Arbetsmarknadspolitiken skall
tillsammans med övrig politik bidra
till att målet för den
ekonomiska politiken uppnås.
Målet för arbetsmarknadspolitiken
är fastställt med
utgångspunkt från de uppgifter på
området som riksdagen beslutade
om våren 2000 (prop.
1999/2000:98, bet. 1999/2000:AU7,
rskr. 1999/2000:230).
Arbetsmarknadspolitiken skall också
utformas i linje med EU:s
sysselsättningsstrategi (se nedan i
avsnittet om regeringens
skrivelse 2001/02:187).
Som ett delmål satte regeringen
1996 upp målet att halvera den öppna
arbetslösheten till
4 %. Detta mål uppnåddes under
2000. Nu fortsätter kampen mot
arbetslösheten och för full
sysselsättning som prioriterade
uppgifter. Nu står ytterligare
ett delmål, det s.k.
sysselsättningsmålet, i fokus:
80 % av befolkningen i åldern 20-64
år skall ha reguljär
sysselsättning 2004. Den samlade
politiken inriktas på att uppnå
detta mål.
Regeringen har också satt upp som
mål att halvera
socialbidragsberoendet mellan 1999
och
2004 vilket avrapporteras i en
särskild bilaga till finansplanen.
Ett annat viktigt mål,
det s.k. ohälsomålet, som satts
upp av regeringen är att antalet
sjukdagar skall halveras
till 2008. Parallellt skall
antalet nya aktivitets- och
sjukersättningar minska.
Ohälsomålet behandlas ytterligare
i betänkande 2002/03:AU2.
Måluppfyllelse
Målet för arbetsmarknadspolitiken
är mångdimensionellt och
resultaten låter sig inte
kvantifieras med en eller ett
fåtal indikatorer. Inte heller går
det att empiriskt bestämma
i vilken utsträckning
utvecklingen på arbetsmarknaden och
inom ekonomin styrs av annat än
arbetsmarknadspolitik, exempelvis
insatser inom andra
politikområden och inhemsk eller
internationell
konjunkturutveckling. I
budgetpropositionen redovisas en rad
indikatorer för
utvecklingen på arbetsmarknaden,
bl.a. avseende sysselsättningen,
arbetslösheten och
arbetskraften.
Enligt den bedömning som
redovisas i budgetpropositionen
har målen för ar-
betsmarknadspolitiken till stor
del uppnåtts. När det gäller
frågan om arbetsmarknaden
fungerar väl hänvisar regeringen
till att AMS under 2001 och 2002
haft ett särskilt uppdrag
att studera den s.k. matchningen
på arbetsmarknaden. Resultaten ger
inte belägg för att ar-
betsmarknadens funktionssätt
försämrats.
Sverige har visserligen inte full
sysselsättning, men utvecklingen
är förhållandevis
positiv trots
konjunkturavmattningen från hösten
2001. Arbetslösheten har under 2001
och
första halvåret 2002 varit omkring
4 %. Den ekonomiska tillväxten i
Sverige har de senaste
åren varit högre än genomsnittet i
EU och OECD.
De arbetsmarknadspolitiska
programmen
De arbetsmarknadspolitiska
programmen har central betydelse
för att förbättra matchningen
på arbetsmarknaden genom bl.a.
utbildning eller andra
kompetenshöjande insatser. Dagens
programstruktur redovisas i
avsnitt 4.
Genom arbetsmarknadsutbildning
kan den enskildes möjligheter
till arbete stärkas
samtidigt som man motverkar s.k.
flaskhalsar på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsutbildningen
är inriktad mot yrken där det är
eller kan väntas bli
arbetskraftsbrist.
Av budgetpropositionen framgår
att aktivitetsgarantin syftar
till att minska
långtidsarbetslösheten och
motverka långtidsinskrivning vid
arbetsförmedlingen.
Arbetsmarknadssituationen för
personer med utländskt
medborgarskap har förbättrats
påtagligt under de senaste åren
även om arbetslösheten fortfarande
är väsentligt högre och
sysselsättningen lägre för denna
grupp än för genomsnittet. I
budgetpropositionen framhålls
att AMS även fortsättningsvis
måste prioritera arbetet med att få
dem som står längst från
arbetsmarknaden i arbete.
EU:s sysselsättningssamarbete
En viktig del i EU-samarbetet
kring sysselsättningsfrågorna är den
s.k. Lissabonstrategin.
Strategin lades fast vid EU-
toppmötet i Lissabon våren 2000 då
följande strategiska mål
etablerades: "Fram till 2010 skall
EU bli världens mest dynamiska och
konkurrenskraftiga
kunskapsdrivna ekonomi med hållbar
ekonomisk tillväxt, fler och
bättre jobb samt ökad
social sammanhållning."
Lissabonstrategin och den i
Göteborg antagna strategin för
hållbar utveckling kommer med
stor sannolikhet att sätta sin
prägel på EU-samarbetet under en
lång tid framöver. Den nya
öppna samordningsmetoden innebär
att medlemsländerna mäter sig med
varandra och utbyter
erfarenheter. Varje land sporras
att bli bättre på de områden där
det i dag ligger sämre
till än de andra länderna.
AMV:s målsättningar och organisation
I budgetpropositionen
konstaterar regeringen att det är
otillfredsställande att AMV:s
målsättningar för 2001 inte
uppnåtts, liksom att vissa
målsättningar för 2002 inte heller
ser ut att uppnås. Det är
angeläget att detta kan ske kommande
år och att skillnaderna i
resultat minskar mellan
länsarbetsnämnderna.
Intentionerna från propositionen
En rättvisare och tydligare
arbetslöshetsförsäkring
(prop. 1999/2000:139) måste få
fullt genomslag.
Arbetsförmedlingarna måste verka
för att
arbetslösa som uppburit
arbetslöshetsersättning mer än 100
dagar vidgar sitt sökområde
geografiskt och yrkesmässigt.
Förmedlingarna måste också främja
att personer som deltar i
arbetsmarknadspolitiska program i
större utsträckning aktivt söker
arbete under tiden i
program. Det gäller inte minst
personer i aktivitetsgarantin och
personer i yrkesinriktad
arbetsmarknadsutbildning som är i
slutfasen av sin utbildning.
Även om AMV inte uppnådde sina
målsättningar fullt ut under 2001 är
det regeringens be-
dömning att verksamheten utvecklas
positivt. AMV:s organisation har
ändrats i syfte att
stärka AMS roll som chefsmyndighet
och öka effektiviteten i de
arbetsmarknadspolitiska in-
satserna. AMV skall bli en mera
sammanhållen organisation där varje
arbetsförmedling erbju-
der likvärdig service och
tillämpar regelverket på ett
enhetligt vis. Vidare skall
planering, styrning och
uppföljning förbättras. Inom AMV
pågår för närvarande ett
omfattande förändringsarbete med
denna inriktning utifrån AMS s.k. 5-
punktsprogram. Re-
geringen följer AMS
förändringsarbete och anser att
det ligger väl i linje med
politikens
inriktning.
Handikappolitik, lönebidrag och
Samhall
AMV är sektorsansvarig myndighet
för handikappolitiken och har på
regeringens uppdrag
lämnat förslag till hur rollen
skall definieras och hur etappmål
skall formuleras så att
myndigheten uppfyller sin del av
de handikappolitiska målen.
Arbetsmarknadsverket uppnådde
2001 det kvantitativa målet att
antalet personer i
särskilda program för
arbetshandikappade skulle uppgå
till 57 000 per månad. I slutet av
året var antalet sysselsatta
med lönebidrag eller skyddat
arbete hos offentliga
arbetsgivare (OSA) nära 59 000.
Den genomsnittliga bidragsnivån i
lönebidrag som lämnas till andra
arbetsgivare än all-
männyttiga organisationer uppgick
till 59 % under 2001. Målsättningen
var 58 %. Den främsta
förklaringen till att den angivna
målsättningen inte kunde uppnås är
den kraftiga ökningen
av antalet nya beslut och att den
anställdes arbetsförmåga som regel
bedöms vara lägre vid
anställningens början.
Bidragsnivån till arbetsgivare
inom allmännyttiga organisationer
uppgick till 76 %.
Två av de kvantitativa målen för
Samhallkoncernens verksamhet för
2001 uppnåddes med god
marginal. Det ena gäller
kravet på att minst 40 % av de
personer som rekryteras till
koncernen skall tillhöra någon av
de prioriterade grupperna, dvs.
vara psykiskt sjuka, ha
flera handikapp eller vara
intellektuellt handikappade. Det
andra avser övergångar från
Samhall till en anställning på den
reguljära arbetsmarknaden där
andelen uppgick till 5,7 %
under 2001, vilket skall
jämföras med en målsättning på 5
%. Av dem som övergick till
anställning utanför Samhall gjorde
71 % detta med hjälp av lönebidrag.
En tredjedel av dem
som gick över till anställning
utanför Samhall återvände inom tolv
månader.
Motioner
Oppositionspartiernas alternativ
till inriktning av
arbetsmarknadspolitiken
Moderaterna presenterar i
motionerna A225 (yrk. 1-7), A294
(yrk. 1-6), A314 (yrk. 1-3, 5,
8-12 och 14-16), A321 (yrk. 1, 3
och 4), A364 (yrk. 1-4 och 5 i denna
del), Sf332 (yrk. 6),
Kr230 (yrk. 3-5), Kr264 (yrk. 13)
och N227 (yrk. 8) sin syn på hur
arbetsmarknadspolitiken
bör förändras. Partiet menar att
den nuvarande
arbetsmarknadspolitiken inte
fungerar och
varnar för dess konsekvenser.
Arbetsförmedlingen ger inte den
enskilde arbetslöse den
service man har rätt att kräva
samtidigt som den fråntar arbetslösa
eget ansvar. Det är
kraven på statistik och
kraven från administrationen
som avgör vilka
arbetsmarknadspolitiska
insatser som erbjuds, inte
den enskildes behov.
Arbetsmarknadspolitiken leder till
minskad rörlighet, såväl geografiskt
som branschmässigt.
Sju av tio företag rapporterar
svårigheter att få tag på utbildad
och kompetent arbetskraft
och bristsituationen kommer att
förvärras. Samtidigt kan
konstateras att dagens
arbetsmarknadspolitik inte
underlättar de arbetshandikappades
och invandrarnas situation.
Det växande utanförskapet i
Sverige måste brytas och
arbetsmarknaden måste öppnas för
människor som i dag är utestängda
därifrån. Det kan ske bl.a.
genom goda villkor för
företagande och en öppen
tjänstesektor, en moderniserad
arbetsrätt respektive
arbetsmarknadsutbildning,
förbättrad validering av utländsk
utbildning och effektiv
svenskundervisning.
Moderaterna menar att det är
angeläget att skapa ett
samhällsklimat som stimulerar arbete
och kunskap. Det skall löna sig
att arbeta och driva företag.
Skatten på arbete och kunskap
bör sänkas för alla.
Utbildning måste prioriteras i
alla led från grundskola till
kontinuerlig vidareutbildning.
Fastighetsskatten motverkar den
ekonomiska tillväxten och
bör på sikt avskaffas. Reglerna
som omgärdar start och drift av
företag måste förenklas och
antalet regler minskas.
Lönebildning bör ske lokalt.
Individuella löner belönar mer
direkt
de anställdas kunskaper och
arbetsresultat. Det måste bli
enklare bl.a. att anställa fler
medarbetare.
Arbetsmarknadspolitiken måste
läggas om för att uppmuntra
arbetslinjen fullt ut och
möjliggöra individuella
lösningar. Den enskilde måste få ett
ökat inflytande över vilken
utbildning eller aktivitet han
eller hon vill satsa på. Åtgärder
som leder till nya arbeten
måste prioriteras framför
tillfälliga lösningar med bidrag och
meningslös terapiverksamhet.
Olika arbetsmarknadsåtgärder som
innebär subventionerad
sysselsättning slår ut ordinarie
arbetstillfällen. Sådana
undanträngningseffekter måste
motverkas.
Flera av de traditionella
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
liksom aktivitetsgarantin
bör slopas till förmån för mer
individuellt inriktade insatser med
utbildning som ett
dominerande inslag. Så bör t.ex.
traditionella arbetsmarknadsprogram
för ungdomar under 25
år ersättas med företagsinriktad
lärlingsutbildning. Insatserna
skall vara oberoende av om
den arbetslöse uppbär
arbetslöshetsersättning eller
socialbidrag. Rörligheten på
arbetsmarknaden måste öka.
Arbetshandikappade personer måste
behandlas med respekt och måste få
rimlig valfrihet.
Regelverken måste tydliggöra vem
som anses vara arbetshandikappad
och därmed i behov av
stöd. De som är
arbetshandikappade skall ges ett
fullgott stöd, anser Moderaterna.
Stöden
till arbetshandikappade bör
kontinuerligt utvärderas och
redovisas offentligt. De
arbetshandikappades möjligheter
till rehabilitering och arbete
på den reguljära
arbetsmarknaden måste stärkas.
Incitamenten måste ändras så att
viss ekonomisk belöning kan
utgå för varje genomförd åtgärd
som avser rehabilitering och för
individer som har blivit
anställda på den reguljära
arbetsmarknaden.
En ny effektiv statlig myndighet
bör ersätta AMS. Den nya myndigheten
får ansvar för att
godtagbara förmedlingstjänster
erbjuds över hela landet och
för administration av
arbetsmarknadspolitiska stöd och
den myndighetsutövning som det
innebär att fördela medel
från statsbudgeten. Andra aktörer
än stat och kommun skall i fri
konkurrens kunna sköta
arbetsförmedling, genom
exempelvis att lokala
förmedlingar avknoppas från AMS,
att
rekryteringsföretag hjälper vissa
arbetssökande och genom att
bemanningsföretag vidgar sina
verksamhetsfält. Arbetsförmedling
skall vara kostnadsfri för den
som är arbetslös.
Resultatbaserad ersättning till
arbetsförmedlingen bör prövas.
Utformningen och genomförandet
av arbetsmarknadspolitiken måste
kännetecknas av
konkurrens och mångfald.
Bemanningsföretagen symboliserar
enligt Moderaterna en ny syn på
arbete och företagande och
erbjuder såväl arbetsgivare som
arbetstagare flexibla lösningar.
De regler som i dag snedvrider
konkurrensen mellan
bemanningsföretag och andra
verksamheter
måste avskaffas. Det gäller
bl.a. diskriminerande regler i
arbetslöshetsförsäkringen och
karensregler i lagen (1993:440) om
privat arbetsförmedling och
uthyrning av arbetskraft. De
regler för bemanningsföretag som
förbereds på EU-nivå måste
kraftfullt avvisas.
Den nuvarande
arbetslöshetsförsäkringen måste
enligt Moderaterna reformeras.
Försäkringen
skall vara allmän och
obligatorisk för alla arbetstagare
som uppfyller försäkringens
villkor. Arbetslöshetsförsäkringen
skall vara en
omställningsförsäkring och
ersättning
skall lämnas maximalt 300
ersättningsdagar. En
övergångslösning mellan en strikt
bortre
parentes och socialbidrag måste
dock prövas. Ett bättre
försäkringsmässigt samband bör
skapas genom en utökad
självfinansiering. En
försäkringspremie, vars storlek
relateras till
månadslönen, bör ersätta
dagens fasta avgifter till a-
kassorna. De nuvarande
arbetslöshetskassorna bör upplösas
och Riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna överta
hela ansvaret för den nya
arbetslöshetsförsäkringen. Därmed
kan man slopa huvuddelen av
dagens regel-, kontroll- och
sanktionssystem. I en motion om
kulturskaparnas villkor
konstaterar Moderaterna att en
konstnär som erhåller
arbetslöshetsersättning skall stå
till
arbetsmarknadens förfogande.
Vederbörande skall vara anmäld vid
arbetsförmedlingen och
skall ha en individuell
handlingsplan.
Moderaterna förespråkar en
modernisering av arbetsrätten.
Ett av hindren för nya
arbetstillfällen i Sverige är
den ålderdomliga och
komplicerade arbetsrättsliga
lagstiftningen som är dåligt
anpassad till den arbetsmarknad som
växer fram. Det behövs
reformer inom arbetsrätten som
ger största möjliga utrymme för
nya anställningar och
samtidigt stärker den enskildes
ställning på arbetsmarknaden.
Folkpartiets övergripande
synpunkter på
arbetsmarknadspolitiken framgår av
motionerna A332
(yrk. 1-9, 11-14 och 17), Sf226
(yrk. 8) och Kr372 (yrk. 29).
Partiet betonar arbetets
värde. Ett arbete har inte bara
privatekonomisk utan också social
betydelse och innebär att
den enskilde har en uppgift som
andra i samhället efterfrågar.
Arbetsmarknadspolitiken
måste ta sin utgångspunkt i ett
underifrånperspektiv där man hyser
tilltro till den
enskilde individen som också skall
stå i centrum för insatserna.
I dagens Sverige förekommer
arbetslöshet och arbetskraftsbrist
sida vid sida, vilket
visar att arbetsmarknaden
inte fungerar som den skall.
Den absolut viktigaste
arbetsmarknadspolitiska åtgärden
är att skapa ett företagsklimat
och ett skattesystem som
gör att nya arbeten tillkommer. En
av arbetsmarknadspolitikens
centrala uppgifter framöver
blir att underlätta yrkesmässig
och geografisk rörlighet, vilket i
sin tur bidrar till
framväxten av nya företag och
branscher.
Ökad valfrihet måste
erbjudas i de
arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna.
Arbetsmarknadsutbildningen har på
senare år anpassats bättre till
den enskildes behov och
dagens arbetsmarknad. Denna
utveckling måste få fortsätta
samtidigt som volymen minskar och
kvaliteten ökar.
Platsförmedlingsverksamheten måste
reformeras så att såväl den
arbetslöses
som platsförmedlarens roll stärks.
Dagens arbetsförmedling måste få
konkurrens från privata
förmedlingar eller
branschförmedlingar, privata
utbildnings- och bemanningsföretag,
ideella
föreningar, kooperativ och
nätverk. AMS bör läggas ned och
ersättas av en liten, central
organisation för vissa
myndighetsuppgifter inklusive
tillsyn.
Vissa delar av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
kan privatiseras och genomföras av
andra aktörer som
utbildningsföretag, komvux,
folkhögskolor m.fl. Ett system med
s.k.
omställningspeng kan vara ett
sätt att öka den enskilde
arbetslöses valfrihet och bör
utredas. Med ett sådant system kan
personen vända sig till
arbetsförmedlingen för att få
hjälp och för att ansöka om en
omställningspeng. Beloppets storlek
bestäms efter den
enskildes åtgärdsbehov.
För långtidsarbetslösa som
fastnat i bidragsberoende föreslår
Folkpartiet en jobb- och
utvecklingsgaranti som är ett
slags övergångssysselsättning.
Garantin syftar till att den
arbetslöse snarast skall finna ett
arbete på den reguljära
arbetsmarknaden. Den består av
två delar som kombineras efter
individens behov. Den ena delen
består av samhällsnyttigt
arbete som förmedlas av
bemanningspooler, startade av
bemanningsföretag och
frivilligorganisationer. Den
andra delen, som också organiseras
av bemanningspooler, skall
erbjuda vidareutveckling,
exempelvis i form av
språkutbildning,
informationsförmedling och
yrkesorienterade kurser.
Enligt Folkpartiet sker en osund
form av kulturfinansiering genom
arbetsmarknadsåtgärder
och arbetslöshetsförsäkring.
Många kulturarbetare som erhåller
utbildningsbidrag eller
arbetslöshetsersättning
fortsätter ändå att arbeta men
med den låga ersättning de då
uppbär. Partiet menar att
en omflyttning av en bråkdel
av medlen från
arbetsmarknadspolitiska insatser
skulle göra större nytta om de
användes till att förbättra
villkoren för producenter och
distributörer av konst och
kultur. Det bör byggas upp
kulturfonder liknande de
stiftelser för forskning och
kultur som skapades när
löntagarfonderna lades ned.
Arbetet har ett särskilt stort
socialt värde för
arbetshandikappade personer.
Arbetslinjen måste gälla även
för dessa och förtidspensioneringar
undvikas i största
möjliga utsträckning. Antalet
lönebidragsanställningar måste
enligt Folkpartiet öka för att
behovet av sådana skall
tillgodoses. Permanenta
lönebidragsanställningar är många
gånger
bättre för de berörda än
exempelvis förtidspensionering.
Anställning med lönebidrag måste
i största möjliga
utsträckning förbehållas
arbetshandikappade och taket
för
lönebidragsanställningar måste
höjas. Detta underlättar för
arbetshandikappade med
kvalificerade utbildningar att få
lämpligt arbete.
Folkpartiet anser att
arbetslöshetsförsäkringen bör
omfatta alla på arbetsmarknaden. Den
skall utformas som en
omställningsförsäkring med
tidsbegränsad ersättning baserad
på
inkomstbortfall för alla som
arbetat under en viss tid.
Ersättningen bör motsvara 80 % av
inkomstbortfallet upp till en viss
nivå. Ersättningen skall
successivt trappas ned. För
utförsäkrade bör ett
efterskydd finnas som visserligen
ger lägre ersättning än
arbetslöshetsförsäkringen men
som inte påverkas av t.ex.
besparingar eller
fastighetsinnehav.
Få politiska uppgifter är enligt
Folkpartiet viktigare än att
modernisera arbetsrätten.
Den lagstiftning som i dag styr
den svenska arbetsmarknaden bidrar
till att cementera
arbetslösheten på en högre nivå
än nödvändigt och till att skapa
problem i lönebildningen.
Dagens arbetsrättsliga
lagstiftning är anpassad till 1970-
talets behov och arbetsmarknad
och har som utgångspunkt att
skydda "insiders", eller anställda
som arbetar hos en och
samma arbetsgivare hela sin
yrkesverksamma tid. När
arbetsrätten reformeras skall
inriktningen bl.a. vara att de
som har projekt- eller
korttidsanställningar skall få ett
bättre skydd än i dag och att
öppna arbetsmarknaden för
"outsiders". Vidare bör bl.a.
vetomöjligheterna i samband med
entreprenader tas bort, undantaget i
turordningsreglerna
för småföretag vidgas till att
gälla alla företag och
möjligheterna till provanställning
förlängas. En parlamentarisk
utredning bör tillsättas för att
göra en översyn av
arbetsrätten.
Kristdemokraternas syn på
inriktningen av
arbetsmarknadspolitiken framgår av
motionerna
A320 (yrk. 1-4, 6, 14, 17-19, 26,
28 och 29), A324 (yrk 1, 2 och 6),
Sk347 (yrk. 3), Ub272
(yrk. 2) och N395 (yrk. 11).
Partiet kritiserar regeringens mål
för arbetsmarknadspolitiken
och dess ensidiga fokusering
på den öppna arbetslösheten
samt pekar på att
förtidspensioneringarna och
sjukskrivningarna ökat.
Det kristdemokratiska
alternativet innebär en ny
arbetsmarknadspolitik som syftar
till
ökad trygghet och valfrihet för
den enskilde individen. Den moderna
arbetsmarknaden präglas
av ett ökat behov av flexibilitet
och kunskap och fler
korttidsanställningar. Detta kräver
att ett nytt övergripande mål
för sysselsättningen formuleras
och att de nuvarande
arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna ses över. Den lokala
samverkan mellan kommuner,
arbetsförmedlingar och
försäkringskassor bör öka och
rundgången i åtgärder minska.
Arbetsmarknadsutbildningen bör i
högre grad samordnas med det
reguljära utbildningsväsendet
och den kvalificerade
yrkesutbildningen utökas.
Individen skall stå i centrum
för
insatserna. För att svara mot
företagens behov av yrkesutbildad
arbetskraft bör
lärlingsutbildning utgöra en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Behovet av säsongsmässig
arbetskraft i trädgårdsnäringen
bör utredas.
Servicekontor bör inrättas runt om
i landet där arbetslösa skall få
information och
service och där beslut skall
fattas om s.k. omställningspeng.
Denna är avsedd för
arbetslösa som inte får ett
nytt arbete snabbt och skall
finansiera deltagande i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
De arbetslösa personerna skall
fritt kunna välja mellan
ett flertal olika aktörer som
genomför åtgärderna, t.ex.
bemanningsföretag, folkhögskolor
och fackliga organisationer.
Med konkurrens ökar kvaliteten
på åtgärderna, menar
Kristdemokraterna.
Bland de personer som är
långtidsinskrivna vid
arbetsförmedlingarna och som i
dag
återfinns inom aktivitetsgarantin
är många inte anställbara på
grund av exempelvis
språkproblem, handikapp, sociala
problem, bristande självförtroende
eller utbildning. För
dem krävs nära samverkan mellan
arbetsförmedling, kommun,
försäkringskassa och sociala
myndigheter. Aktiviteter behövs i
främst kommunal- eller föreningsregi
inom ramen för en
s.k. övergångsarbetsmarknad.
Regeringen bör lägga fram
förslag till konkurrensneutrala
regler för en
övergångsarbetsmarknad.
Arbetshandikappade personer måste
enligt Kristdemokraterna
tillförsäkras möjligheter till
ett fortsatt aktivt arbetsliv.
I dag är osäkerheten betydande
om den långsiktiga
inriktningen på politiken på
detta område. En möjlighet att
avstå från att sänka
lönebidraget bör återinföras i de
fall det föreligger risk för
uppsägning av en anställd
med lönebidrag. Likaså behövs
förbättrade villkor för
lönebidragsanställningar i ideella
organisationer. Partiet
konstaterar att det är svårt att
förena Samhalls sociala uppdrag
och effektivitetskraven på
verksamheten. Eventuellt bör
Samhalls volym minska något och i
stället bör ökad tonvikt läggas på
lönebidrag.
Arbetslöshetsförsäkringen skall
enligt partiet vara allmän och
obligatorisk och betalas
solidariskt av alla. Den bör
ha en högre grad av
egenfinansiering än i dag. Vidare
efterlyser Kristdemokraterna
enhetliga regelsystem i privata
respektive offentligt
organiserade bemanningsföretag.
En ny myndighet skall ersätta
Arbetsmarknadsverket och AMS. Denna
myndighet har att
utifrån de mål för
arbetsmarknadspolitiken som
riksdagen fastställt ansvara för en
rad
uppgifter. Bland dessa ingår bl.a.
att göra prognoser och analyser av
arbetsmarknadsläget,
att svara för anslagsfördelning
till och drift av
servicekontoren, att ombesörja
auktorisation av de aktörer
som genomför
arbetsmarknadspolitiska åtgärder
och att
tillhandahålla platsinformation.
Den nya myndigheten skall också
svara för att alla
arbetssökande får tillgång till
god information om vilka
servicekontor som finns, om lediga
platser och om hur man söker
arbete och utbildning.
På det arbetsrättsliga området
förespråkar Kristdemokraterna en
översyn av lagstiftningen
i syfte att modernisera och
förenkla denna. Arbetsrätten är
uppbyggd för att skydda dem som
har arbete men motverkar
samtidigt rörlighet på
arbetsmarknaden genom
turordningsreglerna.
Den skapar därigenom otrygghet
för dem som inte har arbete.
Nuvarande regelverk är
svårgenomträngligt för det lilla
företaget och avhåller många företag
från att nyanställa.
En rad komponenter ingår i partiets
strategi för god lönebildning. De
ekonomisk-politiska
ramarna skall vara stabila och
främja ansvarstagande. Statlig
inkomstpolitik avvisas. Det
behövs skattesänkningar för att
uppmuntra arbete, utbildning och
kompetensutveckling.
Arbetslöshetsförsäkringen måste
vara obligatorisk och i större
utsträckning än i dag
finansieras genom avgifter från
de försäkrade. Kristdemokraterna
förespråkar också
vinstdelningssystem och ökad
flexibilitet i lönebildningen för
ungdomar. Lagstiftningen som
reglerar kollektivavtal och
stridsåtgärder måste också ses över.
I motionen fastslås att det är
arbetsmarknadens parter som har
det direkta ansvaret för
lönebildningen medan
Medlingsinstitutets roll i
sammanhanget bl.a. är att verka
för
samordnade avtalsperioder, ge
råd och stöd i sammanhanget,
kunna medla, ta fram
lönestatistik och analysera
löneutvecklingen ur ett
jämställdhetsperspektiv.
Centerpartiet lägger i motionerna
A239 (yrk. 2, 5-13, 28-31 och 33),
A330 (yrk. 1-3) och
So296 (yrk. 4) fram
förslag om
arbetsmarknadspolitiken. Fler
beslut inom
arbetsmarknadspolitiken bör
enligt Centerpartiet decentraliseras
och flyttas från statlig
och regional nivå till lokal nivå
eftersom en framgångsrik matchning
mellan arbetssökande
och företag bygger på goda
relationer mellan förmedlare och
arbetsgivare. Dagens
arbetsmarknadspolitiska insatser
bör förändras så att man tillåter
fler aktörer men också
genom att beslut om vilka åtgärder
som skall erbjudas fattas på lokal
nivå.
Arbetsmarknadspolitiken måste bli
mer individinriktad. De arbetslösa
bör så långt möjligt
själva fatta beslut om åtgärder
och utbildningar. Deras rättigheter
och skyldigheter måste
klargöras. Möjligheterna att
införa ett system med s.k.
omställningspeng bör utredas. Med
ett sådant system skulle en
person som riskerar arbetslöshet
under längre tid tilldelas en
omställningspeng som kan användas
för inköp av tjänster i form av
arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.
Strategier måste utformas för att
möta framtidens behov av
utbildad arbetskraft. Det
gäller att få bukt med
sjukskrivningarna, att göra reglerna
för arbetskraftsinvandring mer
generösa och att öka rörligheten
på arbetsmarknaden bl.a. genom
möjligheter till livslångt
lärande.
Centerpartiet anser att
Arbetsmarknadsverket måste
reformeras och minskas. En central
myndighet bör ha i uppgift att
samla in statistik, göra
kvalitetsbedömningar, fördela
anslag och auktorisera aktörer,
men i övrigt bör beslut i så stor
utsträckning som möjligt
fattas på lägre nivå. Flera olika
aktörer bör få auktorisation att
erbjuda och utföra
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
De aktörer som i konkurrens skall
kunna erbjuda tjänster
till arbetslösa är exempelvis
utbildnings-, rekryterings- och
bemanningsföretag och ideella
organisationer. Statens skall ha
ansvar för att arbetslösa kan
erbjudas åtgärder på orter
där inga andra aktörer
etableras. Arbetsmarknadspolitiken
behöver förankras lokalt och
regelverket för
arbetsmarknadsnämnderna liksom deras
organisation bör utvärderas.
Särskilda insatser behövs för
personer som riskerar att bli
långtidsarbetslösa. De bör
erbjudas anställningsstöd i
form av s.k.
övergångsarbetsmarknader som
innebär att
arbetsgivarna bildar regionala
partnerskap där den arbetslöse kan
få prova olika arbeten på
skilda arbetsplatser. Den
arbetslöse får på så vis
personliga kontakter vilket ökar
möjligheterna till anställning.
Arbetsgivaren får i sin tur
arbetsgivaravgiften nedsatt för
en anställd när man tagit emot en
arbetslös.
Decentralisering och ökad lokal
frihet behövs enligt Centerpartiet
också i fråga om
arbetsmarknadspolitiska program
för personer som inte kommer in
på den reguljära
arbetsmarknaden och där
aktivitetsgarantin upplevs som
meningslös. I sådana fall bör det
vara möjligt för
arbetsmarknadsnämnden att införa
åtgärder liknande OSA och OTA,
offentliga
tillfälliga anställningar.
Arbetslivet måste bli mer
tillgängligt för personer med
funktionshinder. Regeringen bör
enligt Centerpartiet återkomma med
förslag till metoder för att minska
arbetslösheten bland
personer med funktionshinder.
Regeringen bör också utreda
Samhalls verksamhetsmål och
tillse att lönsamhetsmål
inte går före ansvaret för
de funktionshindrade.
Lönebidragssystemet måste utökas
och utformas mer flexibelt. För
anställda med lönebidrag
bör den bidragsgrundande
lönekostnaden, det s.k.
bidragstaket, höjas från 13 700 kr
till
15 000 kr per månad.
I fråga om
arbetslöshetsförsäkringen
förespråkar Centerpartiet
att
självfinansieringsgraden höjs
till en tredjedel av
kostnaden samtidigt som en
skattereduktion på 40 % av
avgiften införs.
Arbetslöshetsförsäkringen bör
förändras och bli
mer av en omställningsförsäkring
samtidigt som ersättningen stegvis
trappas ned till en
lägsta nivå, ett garantibelopp.
Övriga motioner om inriktningen på
arbetsmarknadspolitiken
Vänsterpartiet tar i motionerna
A258 (yrk. 1-4), A259, Sf336 (yrk.
6), So513 (yrk. 1-4 och
6) och Kr296 (yrk. 1-3) upp ett
antal centrala
arbetsmarknadspolitiska frågor. I
motionen
konstateras att målet är full
sysselsättning i hela landet och att
det satts upp delmål om
att halvera den öppna
arbetslösheten och om att 80 % av
befolkningen i åldern 20-64 år
skall ha reguljär sysselsättning
2004. Partiet anser att målen för
sysselsättningspolitiken
bör vidareutvecklas till att
innefatta även en ambition om
minskade regionala obalanser och
att målen även bör väga in
befolkningsutvecklingen. En
höjning av sysselsättningsgraden
bland invandrade personer måste
vara en grundläggande del av
arbetsmarknadspolitiken.
När det gäller
arbetshandikappades möjligheter
att delta på arbetsmarknaden
menar
Vänsterpartiet att lönebidrag är
ett bra instrument. Eftersom
alternativen till anställning
med lönebidrag är förtidspension
eller försörjning via sjuk- eller
arbetslöshetsförsäkring
vill partiet se ökade möjligheter
till lönebidragsanställning.
Lönebidrag bör kunna prövas
på ett flexibelt sätt, och
det bör inte göras några
automatiska neddragningar av
lönebidraget.
För att lönebidragstaket
skall kunna höjas bör
antalet beslut om nya
lönebidragsanställningar
begränsas. Utredningen
Arbetsmarknadspolitiska program
för
personer med nedsatt arbetsförmåga
(dir. 2002:22) bör få
tilläggsdirektiv om att utreda den
begränsningsregel i förordningen
(2000:630) om särskilda insatser
för personer med
arbetshandikapp som avser
kombination av arbetsbiträde med
stödformerna lönebidrag, skyddat
arbete eller utbildning i företag.
Vänsterpartiet vill att det i
tilläggsuppdraget också
skall ingå att lämna förslag om
hur lönebidragsanställda skall få
samma möjlighet som andra
att stanna kvar på arbetsmarknaden
till 67 års ålder. Lönebidrag är av
stor betydelse för
att få till stånd övergångar
från skyddat arbete inom Samhall
till anställning på den
reguljära arbetsmarknaden. Därför
bör det sättas av en särskild kvot
av lönebidragsmedlen
för detta ändamål.
I fråga om villkoren på
kulturarbetarnas arbetsmarknad
poängterar partiet vikten av ett
tryggt och förutsägbart skydd vid
arbetslöshet. Partiet begär att
förslag läggs fram om hur
ett sådant skydd skall utformas.
Därvid bör man utreda om ansvaret
skall ligga på kultur-
eller arbetsmarknadsområdet.
Etablerade kulturarbetare som är
arbetssökande skall kunna få
sådan arbetsmarknadsutbildning som
gör att de lättare kan ta lediga
arbeten. En utvärdering
bör göras av hur
kulturarbetare påverkats av de
senaste årens förändringar av
arbetsmarknadspolitiken.
I en partimotion från
Vänsterpartiet behandlas EMU och
arbetsmarknaden. Motionärerna
anser att förutsättningarna
för hur arbetsrätten, och inte
minst reglerna om
anställningstrygghet, bör utformas
blir olika beroende på om Sverige är
medlem i EMU eller
inte. Partiet hävdar att EMU
stärker incitamenten för
antifackliga lagar, uppluckrad
arbetsrätt, lägre lönenivåer,
försämringar i
arbetslöshetsersättningen och
ökade
inkomstskillnader. Löntagarna och
deras fackliga organisationer
riskerar att ställas inför
två alternativ, försämringar av
exempelvis nyssnämnda slag eller
arbetslöshet. Därför
behövs en översyn av arbetsrätten
där särskilt EMU:s inverkan
redovisas. Likaså bör alla
kommande förslag och beslut inom
arbetsmarknadsområdet och
trygghetssystemen åtföljas av en
konsekvensbeskrivning där EMU:s
eventuella inverkan redovisas.
Effekterna av ett svenskt EMU-
medlemskap för Norrland och
norrländskt näringsliv bör
också analyseras. Det finns
enligt Vänsterpartiet skäl att
utreda hur och i vilken
omfattning dessa negativa
konsekvenser kan motverkas. De
ökade krav på flexibilitet på
arbetsmarknaden, skattesänkningar
och minskade offentliga utgifter
som enligt partiet
följer av EMU-medlemskap bör
analyseras ur ett
jämställdhetsperspektiv.
I två motioner, A266 av Helena
Zakariasén m.fl. (s) och A291 av
Ann-Kristine Johansson m.fl. (s)
förespråkas en
kombination av friår och möjlighet
att starta eller utveckla eget
företagande.
Cristina Husmark Pehrsson
(m) förespråkar i motion
A206 att konkurrerande
arbetsförmedlingar i alternativa
driftsformer skall tillåtas.
Ana Maria Narti (fp) påtalar i
motion A244 (yrk. 1 och 2) behovet
av en sanering av
arbetsmarknadspolitiken och
menar att det endast behövs tre
stödformer för arbetslösa:
subventionerad provanställning,
subventionerade yrkesstudier
samt en jobb- och
utvecklingsgaranti för grupper
utan en någorlunda aktuell
erfarenhet av svenskt arbetsliv.
Annelie Enochson och Stefan
Attefall (båda kd) begär i
motion A261 att rätten till
anställning med lönebidrag
förlängs till 67 års ålder.
Birgitta Carlsson och Sven
Bergström (båda c) föreslår i motion
A205 att arbetslösa som
deltagit i aktivitetsgarantin
utan att komma ut på den öppna
arbetsmarknaden skall kunna
utföra naturvårdsarbete inom
ramen för en övergångsarbetsmarknad.
Barbro Feltzing (mp)
presenterar i motion A204 ett
liknande förslag och menar att s.k.
gröna jobb som innefattar
exempelvis skötsel av
naturreservat bör kunna utföras som
övergångsarbeten. Därmed förenas
miljö- och sysselsättningsmål.
Sofia Larsen och Claes Västerteg
(båda c) pläderar i motion A306
(yrk. 1 och 2) för en
översyn av Samhalls verksamhetsmål
så att kravet på lönsamhet inte går
före ansvaret för de
arbetshandikappade. Motionärerna
förespråkar också ett regelverk
för decentraliserade
åtgärder riktade till
arbetshandikappade.
Göran Lindblad (m) anser i motion
A335 (yrk. 1-5) att AMS bör läggas
ned och kommunerna
åläggas att införa en jobbgaranti
så att arbetslösa får arbete.
Finansiering bör ske genom
att merparten av AMS anslag
överförs till kommunerna.
Jobbgarantin skulle främst skötas
av
privata entreprenörer. Genom en
kompetensutvecklingspeng bör den
enskilde arbetssökanden
själv kunna välja utbildning eller
praktikplats.
I ett antal enskilda
socialdemokratiska motioner samt i
en enskild motion från en moderat
och en folkpartist läggs förslag
fram om att höja lönebidragsnivån
eller att utreda denna
eller mer generella frågor om
arbetshandikappades situation på
arbetsmarknaden. Det gäller
motionerna A220 av Lars Wegendal
m.fl. (s), A222 av Håkan Juholt och
Ann-Marie Fagerström
(båda s), A282 av Göte Wahlström
m.fl. (s), A284 av Hans Hoff (s),
A285 av Gunilla Carlsson
i Hisings Backa och Christina
Nenes (båda s), A302 av Rezene
Tesfazion m.fl. (s), A341 av
Agneta Lundberg och Hans Stenberg
(båda s), A342 av Lena Sandlin-
Hedman och Karl Gustav
Abramsson (båda s) samt A245 av
Ulla Löfgren (m) och Yvonne Ångström
(fp).
Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander
(båda s) vill i motion A367 (yrk.
1, 2 och 4) utöver en
översyn av lönebidragen också
ha en översyn av inriktningen på
Samhalls verksamhet
respektive användningen av
främjandelagen.
I motionerna A277 av Margareta
Sandgren m.fl. (s) och A257 av
Raimo Pärssinen och Per-Olof
Svensson (båda s) krävs
klarläggande av avvägningen mellan
Samhalls sociala och ekonomiska
mål.
I två motioner behandlas frågan om
gränssamarbete mellan Sverige och
Norge. Marie Engström
(v) begär i motion A228 konkreta
förslag till åtgärder för att
avskaffa gränshinder av
olika slag och för att få till
stånd ett effektivt samarbete på
arbetsmarknadsområdet. Ann-
Kristine Johansson m.fl. (s)
kräver i motion A292 förenklingar av
de lagar och regelverk
som hindrar arbetskraftens
rörlighet mellan de båda länderna
och pekar på betydelsen av en
arbetsförmedling med både svensk
och norsk personal som går under
benämningen AF Inre
Skandinavia.
Arbetsmarknadsutskottets syn på den
allmänna inriktningen av politiken
m.m.
Arbetsmarknadsläget
Arbetsmarknadsutskottet har
nyligen i 2002/03:AU1y yttrat sig
till finansutskottet om ramar
för utgiftsområdena 13 och 14.
Utskottet har där översiktligt
redovisat senast tillgängliga
månadsstatistik från AMS och
SCB, Konjunkturinstitutets
månadsbarometer samt vissa andra
mätningar och prognoser.
Generaldirektörerna för AMS,
Medlingsinstitutet och
Konjunkturinstitutet har lämnat
information till utskottet om
bl.a. konjunkturläget i
anslutning till beredningen av
budgetpropositionen.
Med utgångspunkt från den samlade
information som utskottet tagit
del av konstaterade
utskottet i ovannämnda yttrande
att osäkerheten om utvecklingen på
arbetsmarknaden ökat
sedan budgetpropositionen lades
fram. Arbetsmarknadsutskottet ansåg
emellertid att det inte
fanns underlag för att frångå de
bedömningar som regeringens förslag
grundats på. Utskottet
framhöll dock att det är av
största vikt att det finns en
beredskap för att på olika sätt
möta en ökande arbetslöshet.
Stora ansträngningar måste också
göras för att nå
sysselsättningsmålet.
Vissa uppgifter ur den senast
tillgängliga statistiken från AMS
och SCB redovisas här i
koncentrat.
AMS-statistiken härrör sig från den
7 november och avser oktober månad.
AMS konstaterar
att konjunkturuppgången dröjer
men att arbetsmarknaden trots det är
fortsatt stabil. Den
öppna arbetslösheten fortsätter
att gå ned trots den svaga
konjunkturen. Arbetslösheten har
minskat främst bland kvinnor men
har även sjunkit för äldre och
långtidsinskrivna. Det s.k.
obalanstalet, dvs. öppet
arbetslösa och deltagare i
arbetsmarknadspolitiska program,
uppgick i oktober till 6,6 % av
arbetskraften.
Enligt SCB:s
arbetskraftsundersökningar (AKU) låg
både antalet arbetslösa och
antalet
sysselsatta på en oförändrad
nivå i oktober jämfört med
september. Andelen arbetslösa
uppgick i oktober till 3,7 % av
arbetskraften jämfört med 4,0 %
i oktober 2001. Andelen
sysselsatta i åldersgruppen 20-64
år på den reguljära arbetsmarknaden
låg i oktober på 77,6
%, vilket kan jämföras med 78,4 %
i september.
Den bedömning av
arbetsmarknadsläget som utskottet
nyligen gjorde i sitt yttrande
till
finansutskottet framgår ovan.
Den information om utvecklingen
på arbetsmarknaden som
utskottet tagit del av efter det
att yttrandet tillkom föranleder
ingen ändring av den
bedömning som då gjordes.
Mål för politiken på utgiftsområde
13 m.m.
Som framgått av betänkandets
inledande del redovisas i
budgetpropositionen målen för den
ekonomiska politiken och
arbetsmarknadspolitiken. Där finns
också information om bl.a.
sysselsättningsmålet om att 80
% av befolkningen i åldern 20-64
år skall ha reguljär
sysselsättning 2004. Utskottet
ställer sig bakom regeringens
deklaration att den samlade
politiken skall inriktas på att
uppnå detta mål. En god uthållig
ekonomisk tillväxt, det
s.k. högtillväxtalternativet
enligt regeringens finansplan, i
kombination med en rad
politiska åtgärder erfordras för
att målet skall kunna uppnås.
Utskottet ser positivt på
att regeringen i bilaga 2 till
finansplanen redovisat
utvecklingen hittills liksom en
prognos när det gäller målet om
reguljär sysselsättning.
Regeringens mål att halvera
socialbidragsberoendet mellan 1999
och 2004 liksom
ohälsomålet är enligt utskottet
uttryck för höga och lovvärda
politiska ambitioner som har
stor betydelse också för
arbetsmarknaden.
I årets regeringsförklaring pekade
statsministern ut två
samhällsproblem - de höga
sjuktalen och många
invandrares utanförskap - som
denna mandatperiods allt annat
överskuggande arbetsuppgifter. Han
betonade att ansvaret är gemensamt.
Medverkan kommer att
behövas från alla aktörer.
Att öka de invandrade svenskarnas
tillträde till arbetsmarknaden är en
central uppgift
för arbetsmarknadspolitiken.
Viljan att arbeta måste tas till
vara och en arbetsmarknad för
alla skapas. Om detta råder det en
bred politisk enighet.
Utskottet instämmer i såväl
Moderaternas uppfattning att
utanförskap och
långtidsarbetslöshet måste
motverkas som i vad Folkpartiet
anför om arbetets betydelse för
individen liksom om att
individen skall stå i centrum för
de arbetsmarknadspolitiska
insatserna.
Utskottet delar vidare
Vänsterpartiets åsikt att en viktig
del av arbetsmarknadspolitiken
är att höja
sysselsättningsgraden bland
invandrade personer.
Arbetsförmedling och
arbetsvägledning måste i högre
grad anpassas efter individens
förutsättningar. Regeringen
har aviserat ett förslag om ett
nytt stöd för dem som trots lång tid
i aktivitetsgarantin
inte fått fotfäste på
arbetsmarknaden. Därtill skall
undervisningen i svenska förbättras
och former och metoder för
värdering av utländsk
yrkeskompetens utvecklas. I
regeringsförklaringen aviserades
ett utökat skydd mot diskriminering.
Av regeringsförklaringen framgår
att samtliga myndigheter liksom
kommuner och landsting
skall sätta upp mål och utarbeta
handlingsplaner för att öka
mångfalden och motverka
diskriminering vid anställning.
En motsvarande utveckling i den
privata sektorn är
önskvärd. Det är utskottets
övertygelse att ökad mångfald i
arbetslivet främjar tillväxten
i ekonomin.
Det är enligt utskottets
uppfattning viktigt att en grund
för tillträdet till
arbetsmarknaden läggs redan under
flyktingars och invandrares första
tid i Sverige. Det är
därför positivt att AMS i
regleringsbrevet för innevarande år
fått i uppgift att utarbeta
en strategi för hur man i
verksamheten skall säkerställa att
arbetsförmedlingarnas insatser
för de nämnda grupperna under
introduktionsperioden prioriteras
oavsett konjunkturläge och
generell medelstilldelning.
Strategin skall redovisas
till Regeringskansliet
(Näringsdepartementet).
Arbetsförmedlingen måste motverka
diskriminering. När det gäller
etnisk diskriminering i
samband med arbetsförmedling
finns det anledning att påpeka att
en arbetsgivare inte får
ställa krav som framstår som
neutrala men i praktiken ställer en
arbetstagare med en viss
etnisk tillhörighet i ett sämre
läge. Ett exempel på det är att man
inte får kräva bättre
svenskkunskaper av den som söker
arbete än vad som är nödvändigt för
arbetet.
Utskottet delar regeringens
uppfattning i
budgetpropositionen att målet
för
arbetsmarknadspolitiken bör
ligga fast: En väl fungerande
arbetsmarknad med full
sysselsättning och god uthållig
ekonomisk tillväxt.
Ur detta mål kan huvuduppgifterna
för den arbetsmarknadspolitiska
verksamheten härledas.
Dessa är i dag formulerade på
följande sätt i förordningen
(2000:628) om den
arbetsmarknadspolitiska
verksamheten:
· Att effektivt sammanföra den
som söker arbete med den som söker
arbetskraft.
·
· Att främja sysselsättning och
kompetensutveckling för arbetslösa
personer på en effektiv
och flexibel arbetsmarknad.
·
· Att underlätta för personer
med svag ställning på
arbetsmarknaden att få arbete
och
förhindra utslagning från
arbetsmarknaden.
·
· Att motverka långa tider utan
reguljärt arbete.
·
· Att motverka en
könsuppdelad arbetsmarknad och på
andra sätt bidra till ökad
jämställdhet mellan kvinnor och män
samt till ökad mångfald i
arbetslivet.
·
Moderaterna respektive
Kristdemokraterna anser, som
framgått ovan, att ett nytt
sysselsättningsmål bör formuleras,
och Vänsterpartiet föreslår i en
motion att målen för
sysselsättningspolitiken bör
vidareutvecklas till att avse
även minskade regionala
obalanser inklusive
befolkningsutveckling.
Utskottet kan konstatera att
regionala obalanser, exempelvis
i fråga om
befolkningsutveckling och
sysselsättningsgrad, påverkas av en
lång rad faktorer. Att så är
fallet framgår också av vad
regeringen anför i
budgetpropositionen rörande
utgiftsområde 19
Regionalpolitik. Där konstateras
att målen för regionalpolitiken
innebär att den skall
skapa förutsättningar för
hållbar ekonomisk tillväxt,
rättvisa och valfrihet så att
likvärdiga levnadsvillkor skapas
för medborgarna i hela riket.
Regeringen har i regleringsbrev
till myndigheter inom de
politikområden som är av störst
betydelse för den regionala
utvecklingen ställt krav på att de
skall bidra till att uppnå
målet för den regionala
utvecklingspolitiken. Så anges
exempelvis följande i
Arbetsmarknadsverkets
regleringsbrev för 2002:
Målet för den regionala
utvecklingspolitiken är väl
fungerande och hållbara lokala
arbetsmarknadsregioner med en
god servicenivå i alla delar av
landet. AMV skall bidra
till att målet uppnås genom att
vara samverkanspart och kan vara
medfinansiär i de
regionala tillväxtavtalen. De
insatser som görs inom de regionala
tillväxtavtalen skall
rymmas inom ramen för de
arbetsmarknadspolitiska reglerna.
De skall också göras med
utgångspunkt i de mål och
prioriteringar som finns uppsatta
för arbetsmarknadspolitiken.
AMV skall återrapportera på vilket
sätt verksamheten bidragit till
att nå ovan nämnda
mål inom regional
utvecklingspolitik. AMV skall i
särskild redovisning, senast den
22
februari 2003, redovisa beslut
om finansiella åtaganden inom
ramen för regionala
tillväxtavtal. Av redovisningen
skall det per åtagande framgå vilka
samverkande parter
är, vilket eller vilka av
myndighetens anslag som använts
samt belopp. Den närmare
utformningen av redovisningen
skall ske i samråd med
Regeringskansliet
(Näringsdepartementet).
SCB publicerar varje månad
statistik om arbetsmarknadsläget.
Myndigheten har också i
uppdrag att månatligen redovisa
statistik om det s.k.
sysselsättningsmålet som innebär att
80 % av befolkningen i
åldern 20-64 år skall vara
sysselsatt på den reguljära
arbetsmarknaden år 2004. Dessa
uppgifter redovisas för riket i
anslutning till att gängse
AKU-statistik publiceras men kan
också tas fram fördelade på län.
Vid en nedbrytning på länsnivå
av den reguljära sysselsättningen
framkommer att de
regionala skillnaderna är
betydande. Medan riksgenomsnittet
under tredje kvartalet 2002 var
78,7 % låg Stockholms län på
82,5 % medan Jämtlands län
endast nådde 70,5 % reguljär
sysselsättningsgrad. De lokala
variationerna är sannolikt ännu
större.
-----------------------------------
----------------
Sysselsatta 20-64 år på
den reguljära
arbetsmarknaden
Per län tredje kvartalet 2002
-----------------------------------
-----------------
|Län |Antal |Andel
sysselsatta|
| |sysselsatta |i % av
|
| |20-64 år, |befolkningen
20-64
|
| |1 000-tal |år |
-----------------------------------
-----------------
|Stockholms | 0928 |
82,5 |
-----------------------------------
-----------------
|Uppsala | 0147 |
79,6 |
-----------------------------------
-----------------
|Södermanlands | 0118 |
79,1 |
-----------------------------------
-----------------
|Östergötlands | 0186 |
78,0 |
-----------------------------------
-----------------
|Jönköpings | 0156 |
83,8 |
-----------------------------------
-----------------
|Kronobergs | 0083 |
80,3 |
-----------------------------------
-----------------
|Kalmar | 0102 |
76,9 |
-----------------------------------
-----------------
|Gotlands | 0027 |
77,8 |
-----------------------------------
-----------------
|Blekinge | 0066 |
73,9 |
-----------------------------------
-----------------
|Skåne | 0508 | 76,1
|
-----------------------------------
-----------------
|Hallands | 0131 |
81,6 |
-----------------------------------
-----------------
|Västra Götalands | 0699 |
80,6 |
-----------------------------------
-----------------
|Värmlands | 0117 |
72,6 |
-----------------------------------
-----------------
|Örebro | 0122 |
76,5 |
-----------------------------------
-----------------
|Västmanlands | 0114 |
74,9 |
-----------------------------------
-----------------
|Dalarnas | 0123 |
77,4 |
-----------------------------------
-----------------
|Gävleborgs | 0120 |
74,6 |
-----------------------------------
-----------------
|Västernorrlands | 0108 |
76,4 |
-----------------------------------
-----------------
|Jämtlands | 0055 |
70,5 |
-----------------------------------
-----------------
|Västerbottens | 0117 |
78,0 |
-----------------------------------
-----------------
|Norrbottens | 0107 |
71,0 |
-----------------------------------
-----------------
|Hela riket | 4 135 |
78,7 |
-----------------------------------
-----------------
Anm. Som sysselsatta på den
reguljära arbetsmarknaden räknas
sysselsatta enl. AKU exkl.
sysselsatta i de
konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska programmen
allmänt
anställningsstöd, förstärkt
anställningsstöd, särskilt
anställningsstöd till personer över
57 år och start av
näringsverksamhet. Ovanstående är
skattningar med en viss osäkerhet.
Källa: SCB,
Arbetskraftsundersökningarna (AKU)
När det gäller den
arbetsmarknadspolitiska verksamhet
som bedrivs av AMV
fördelas resurserna till länen via
länsarbetsnämnderna enligt en
särskild
resursfördelningsmodell. Utskottet
kan konstatera att den modell som
används
av AMS vid fördelning till
länsarbetsnämnderna av medel
för
arbetsmarknadspolitiska insatser
tar hänsyn till kvarstående sökande
utan
arbete och i program under den
senaste tolvmånadersperioden, alltså
det s.k.
sökandetrycket. Utöver detta tar
man hänsyn till en
fördelningspolitisk
faktor som skall mäta svårigheten
på arbetsmarknaden.
Utskottet har i tidigare
sammanhang tagit upp frågan om
resursfördelning
inom AMV. Senast i betänkande
2001/02:AU1 uttalade utskottet
att det är
angeläget att AMV även
fortsättningsvis utformar och
omprövar de
resursfördelningsmodeller som
används inom verket. Utifrån de
vvergripande
riktlinjer som riksdag och
regering ger i mål- och
resultatstyrningen
åligger det verket att fördela
anslagna medel på mest
ändamålsenliga sätt.
Utskottet vidhåller denna
uppfattning. Nedan återkommer
utskottet till
frågan om AMV:s organisation och
styrning.
De regionala skillnaderna är
stora inte bara i fråga om
reguljär
sysselsättning och arbetslöshet
utan också i fråga om ohälsa. I
betänkande
2002/03:AU2 behandlar utskottet
närmare frågan om åtgärder och
förslag för
att minska ohälsan.
Utskottet ställer sig bakom
regeringens uppfattning i
budgetpropositionen
att det är en stor utmaning att
skapa förutsättningar för att alla
delar av
landet och hela den potentiella
arbetskraften skall få del av den
positiva
utvecklingen framöver. Det är
också viktigt att uppmärksamma
de
inomregionala skillnader som är
mycket stora, bl.a. i
storstadsregionerna.
Den yrkesmässiga och geografiska
rörligheten måste öka för att
motverka
flaskhalsar och samtidigt utjämna
skillnader i arbetslöshet och
sysselsätt-
ning mellan olika regioner och
olika grupper av människor. Risken
är annars
stor att klyftorna ökar.
I detta sammanhang vill
utskottet också peka på att de
regionala
aspekterna även framhålls i
EU:s sysselsättningsriktlinjer.
Enligt
riktlinjerna för 2002 skall
medlemsstaterna, när de
omsätter
sysselsättningsriktlinjerna i
nationell politik, ta hänsyn
till den
regionala dimensionen och
regionala skillnader genom att
utforma
differentierade åtgärder eller
mål. Utskottet återkommer nedan
närmare till
frågan om EU:s
sysselsättningssamarbete.
Av det anförda framgår att
utskottet delar Vänsterpartiets
oro över de
regionala och inomregionala
klyftor som finns i landet.
Samtidigt kan
utskottet konstatera att vad som
sägs i sysselsättningsriktlinjerna
om den
regionala dimensionen ligger i
linje med vad som anförs i
Vänsterpartiets
motion.
Arbetsmarknadspolitikens
tillväxtfrämjande och
fördelningspolitiska
roll
Målet för arbetsmarknadspolitiken
är, som framgått ovan, en väl
fungerande
arbetsmarknad med full
sysselsättning och god
ekonomisk tillväxt.
Arbetsmarknadspolitiken skall
bidra till att målet för den
ekonomiska
politiken uppnås och har därmed en
viktig tillväxtfrämjande roll.
Men arbetsmarknadspolitiken kan
självfallet inte på egen hand klara
av att
uppnå målen för den ekonomiska
politiken - full sysselsättning och
ökat
välstånd genom en god och uthållig
ekonomisk tillväxt. För detta krävs,
som
påtalas också i motioner, ett
gynnsamt företagsklimat och ett
skattesystem
som främjar företagande och arbete.
Utskottet avstår här från att
närmare gå
in på de reformer som genomförts
med bl.a. denna inriktning men
kan
konstatera att detta redovisas
såväl i budgetpropositionen som i
skrivelse
2001/02:187 om Sveriges
genomförande av EU:s
sysselsättningssamarbete som -
utöver budgetpropositionen -
behandlas i detta
utskottsbetänkande. Utskottet
återkommer nedan till frågan
om lönebildningens,
arbetsrättens och
arbetslöshetsförsäkringens
betydelse för tillväxten och
arbetsmarknadens
funktionssätt.
Att arbetsmarknadspolitiken har
såväl en tillväxtfrämjande som
en
fördelningspolitisk roll
framgår av uppgifterna
för den
arbetsmarknadspolitiska
verksamheten, vilka redovisats ovan.
Flera motioner tar upp
rörligheten på arbetsmarknaden och
man menar att
denna i dag är otillräcklig. Den
geografiska och yrkesmässiga
rörligheten är
av central betydelse för
matchningen på arbetsmarknaden.
Rörligheten är, som
påpekas i motioner bl.a. från
Moderaterna och Folkpartiet,
otillräcklig och
måste öka för att flaskhalsar
skall kunna motverkas. En ökad
rörlighet
medverkar också till att utjämna
skillnader i arbetslöshet och
sysselsätt-
ning mellan olika regioner och
olika grupper av människor.
Också den
inomregionala obalansen i bl.a.
storstadsregionerna måste
uppmärksammas. Som
regeringen påpekar i
budgetpropositionen kan otillräcklig
rörlighet bidra
till ökade klyftor i samhället.
Det är mot denna bakgrund positivt
att regeringen tillkallat en
särskild
utredare som skall göra en
översyn av generella åtgärder
inom
arbetsmarknadspolitiken som
stimulerar arbetsmarknadsrelaterad
geografisk
rörlighet (dir. 2002:80).
Flyttningsbidragets betydelse
betonas särskilt i
utredningsdirektiven. I utredarens
uppdrag ingår också att se över
andra
möjligheter att främja
tillgången till nyckelpersoner
i lokala
arbetsmarknadsregioner av mindre
storlek. Utredaren skall bl.a. lägga
fram
förslag om uppföljningsbara
mål för geografisk
rörlighet.
Utredningsuppdraget skall
slutredovisas senast den 31 mars
2003.
De lokala arbetsmarknaderna har
vidgats väsentligt under de
gångna 30
åren, visar statistik från SCB.
Utskottet ser positivt på denna
utveckling
och vill i sammanhanget peka på
att pendlingsstödet reformerats från
den 1
januari 2002.
Vikten av ökad rörlighet på
arbetsmarknaden ingår också i
de
trepartssamtal mellan regeringen
och arbetsmarknadens parter som
pågår för
närvarande och som utskottet tar
upp närmare i betänkande
2002/03:AU2. I
dessa samtal kommer man bl.a.
att diskutera utvecklande av
system som
underlättar
arbetsplatsbyten/provanställningar
på såväl interna som externa
arbetsmarknader.
Utskottet återkommer nedan till
motionsförslag om rörligheten på
den
nordiska arbetsmarknaden.
Som framgått har AMS
generaldirektör nyligen informerat
utskottet om
aktuella arbetsmarknadsfrågor. En
av de frågor som togs upp var
de
demografiska förändringar som
Sverige står inför och den
därmed
sammanhängande arbetskraftsbrist
som är att vänta. Den
överskuggande
arbetsmarknadspolitiska frågan är
enligt chefen för AMV hur man
skall
utforma en politik som framgent
kan erbjuda ett tillräckligt utbud
av
arbetskraft och en god
kompetensförsörjning. Det
framtida
arbetskraftsbehovet kommer inte
bara att finnas i "teknikdrivna"
branscher i
storstadsområdena, vilket
varit kännetecknande för de
senaste
högkonjunkturerna, utan behovet
kommer också i helt andra
branscher,
exempelvis vård och omsorg, och i
mindre orter.
Det finns i dag många människor som
är arbetslösa men som vill ha
ett
arbete. Likaså finns det många
människor som på grund av ohälsa
står utanför
arbetslivet. Kraftfulla insatser
måste till så att man kan ta till
vara den
arbetskraft som dessa människor
skulle kunna erbjuda. Politiken
måste enligt
utskottet utformas för att göra
detta möjligt. I betänkande
2002/03:AU2
behandlar utskottet frågor om hur
ohälsa i arbetslivet skall
motverkas.
Centerpartiet efterlyser i en
motion en strategi för att möta
framtidens
behov av utbildad arbetskraft inom
den offentliga sektorn medan
Moderaterna
pekar på behovet av yrkesutbildad
arbetskraft.
Strategiska frågor kring
kompetensförsörjningen har nyligen
utretts av en
arbetsgrupp inom Regeringskansliet
(Ds 2002:47). Bland de frågor som
tas upp
i gruppens rapport kan nämnas
kompetensförsörjningen i några
yrkesgrupper,
däribland sjuksköterskor,
gymnasielärare, byggnadsarbetare
och IT-
specialister. Vidare behandlas
graden av överensstämmelse mellan
tillgång
till och efterfrågan på utbildad
arbetskraft samt
anpassningsmekanismer för
en effektiv kompetensförsörjning.
En annan arbetsgrupp i
Regeringskansliet utarbetar för
närvarande en
rapport om arbetskraftsutbud och
välfärd där man bl.a. kommer att
belysa
framtida arbetskraftsbehov och
vilka arbetskraftsreserver som
finns. Gruppen
skall också peka ut viktiga
insatsområden för att
arbetskraftsreserverna
skall kunna tas till vara.
Ytterligare en aktuell utredning
som kan nämnas i detta sammanhang
belyser
den framtida
personalförsörjningen inom vård-
och omsorgssektorn med
inriktning på tillgång och
rekryteringsbehov till 2015 (Ura
2002:3). I
utredningen, som gjorts av AMS,
utpekas tre avgörande frågor för
den
framtida kompetens- och
personalförsörjningen inom vård
och omsorg:
arbetsorganisationen inom sektorn
måste förändras samtidigt som
åtgärder
vidtas för att höja statusen på
arbete där, utbildningens innehåll
måste
stämma överens med framtida
kompetensbehov i sektorn och
behörighetsreglerna
till högre vårdutbildningar måste
ses över så att exempelvis
undersköterskor
med lång arbetslivserfarenhet
kan genomgå en förkortad
sjuksköterskeutbildning.
Utformningen av grund- och
högskoleutbildningen och
kompetensutvecklingen
i arbetslivet är naturligtvis av
största vikt för den framtida
tillgången
till arbetskraft.
Gymnasiekommittén 2000 väntas
presentera ett
slutbetänkande i december
2002. Enligt vad utskottet
erfarit från
Regeringskansliet kan kommitténs
förslag, om det genomförs, komma
att få
betydande inverkan på utformningen
av den eftergymnasiala
utbildningen, och
då inte minst yrkesutbildningen på
högskolenivå.
Utskottet anser att frågor om
den framtida kompetensförsörjningen
på
arbetsmarknaden redan i dag har hög
prioritet. Så måste vara fallet
även i
framtiden eftersom
kompetensförsörjningen så nära
sammanhänger med de
långsiktiga förutsättningarna för
tillväxt och välfärd. De
demografiska
utmaningarna kräver att stor
uppmärksamhet riktas mot frågan.
En av grunduppgifterna för AMV och
arbetsförmedlingen är att medverka
till
att arbetskraften är utbildad och
får utveckling och ökade
kvalifikationer
så att den motsvarar
arbetsmarknadens efterfrågan på
kompetens och
yrkeskunnande.
Arbetsmarknadsutbildningen skall
vara efterfrågestyrd och i
första hand syfta till att motverka
brist på arbetskraft och flaskhalsar
och
därmed bidra till
sysselsättningstillväxt.
Också kortsiktigt är naturligtvis
tillgången till arbetskraft viktig.
AMS
följer exempelvis noga
hur länsarbetsnämnderna
använder
arbetsmarknadsutbildning för att
motverka flaskhalsar, bl.a. genom
att
rapporter begärs in om detta vid
två tillfällen under året.
Myndigheten har
vidare i oktober tillsatt en
särskild arbetsgrupp för att hitta
former för
hur övertalig arbetskraft inom
telekomsektorn skall tas till vara i
andra
sektorer eller regioner i landet.
Motionsyrkandet om att utreda
trädgårdsnäringens säsongsmässiga
arbetskraftsbehov är utskottet inte
berett att tillstyrka. Det är i
första
hand ett ansvar för den
enskilda branschen att analysera
och åtgärda
svårigheter att rekrytera
arbetskraft som kan hänga samman
med faktorer som
lönesättning, arbetsmiljö,
arbetstider, lokala förhållanden
etc. Utskottet
konstaterar vidare att den period
för vilken länsarbetsnämnderna kan
bevilja
arbetstillstånd för
säsongsanställd arbetskraft har
förlängts till sju
månader per år, vilket tidigare
redovisats i betänkande
2001/02:MJU17.
En rad motionsförslag under
allmänna motionstiden avser insatser
för att
stärka arbetsmarknadspolitikens
fördelningspolitiska roll. Det
gäller bl.a.
förslag om att underlätta
situationen på arbetsmarknaden
för särskilda
grupper, exempelvis
arbetshandikappade, invandrare,
ungdomar och äldre. Det
gäller också förslag av mer
övergripande karaktär kring vad som
motionärerna
benämner övergångsarbetsmarknad,
jobbgaranti, omställningspeng m.m.
Den
sistnämnda typen av förslag
behandlas i detta betänkande
liksom
motionsförslag om att stärka
arbetsmarknaden för
arbetshandikappade.
Utskottet räknar med att behandla
övriga motioner om särskilda grupper
i ett
betänkande i början av 2003.
Utskottet behandlade våren 2002 i
betänkande 2001/02:AU5 ett antal
förslag
om att införa s.k.
övergångsarbeten eller förstärkt
aktivitetsgaranti. Med
anledning av de motioner som
behandlas i detta betänkande och
som tar sikte
på vad motionärerna benämner jobb-
och utvecklingsgaranti,
övergångsarbete,
övergångssysselsättning och
övergångsarbetsmarknad vill
utskottet hänvisa
till sitt ställningstagande i
betänkande AU5:
Utskottet kan konstatera att det
inom en relativt snar framtid kommer
att
uppstå arbetskraftsbrist. Inom
många viktiga sektorer på
arbetsmarknaden
kommer efterfrågan på arbetskraft
att bli större än utbudet. I
denna
situation kommer alla arbetsföra
att behövas. Aktivitetsgarantin
kommer
utifrån detta perspektiv att
spela en allt viktigare roll för att
inför
framtiden stärka och rusta
personer som i dag har svårt att
komma in på
den reguljära arbetsmarknaden.
Även i en situation med
arbetskraftsbrist kan det inte
uteslutas att
det fortfarande finns grupper som
står mycket långt utanför den
reguljära
arbetsmarknaden, exempelvis
vissa äldre arbetslösa och
personer som
aldrig har fått något fotfäste
på arbetsmarknaden. Enligt
utskottets
mening bör det finnas
ytterligare insatser, inom
ramen för
aktivitetsgarantin, som kan
vidtas för att stödja och
hjälpa dessa
grupper.
Vid utformningen av dessa insatser
bör man ta till vara de erfarenheter
som finns inom den kommunala
sektorn av bl.a. OTA och lokalt
genomförda
sysselsättningsprojekt. Även OSA
bör kunna tjäna som förebild för
dessa
åtgärder. En annan lösning kan
vara meningsfulla sysselsättningar,
t.ex.
inom miljö- och naturvård, som
subventioneras genom någon form
av
anställningsstöd.
Mot bakgrund av det anförda
gjorde riksdagen på förslag
från
arbetsmarknadsutskottet ett
tillkännagivande till regeringen om
ytterligare
insatser inom aktivitetsgarantin
(bet. 2001/02:AU5, rskr. 216).
Utskottet
noterar att regeringen i
budgetpropositionen aviserat att
den under
riksmötet avser att återkomma
till riksdagen med förslag såväl
om att
ytterligare förbättra matchningen
på arbetsmarknaden som när det
gäller
vidareutveckling av
aktivitetsgarantin och det särskilda
anställningsstödet.
Omställningspeng och alternativa
aktörer, m.m.
Som framgått föreslår Folkpartiet,
Kristdemokraterna och
Centerpartiet i
skilda motioner att arbetslösa
skall kunna få en s.k.
omställningspeng om de
inte får nytt arbete snabbt.
Omställningspengen skall användas
till att
finansiera arbetsmarknadsåtgärder
för den arbetslösa. En mångfald
av
aktörer, däribland exempelvis
bemanningsföretag av olika slag,
skall kunna
svara för utförandet av de
åtgärder som erbjuds till
arbetslösa, enligt
såväl de tre nämnda partierna som
enligt Moderaterna.
Beslut om att omställningspeng
skall betalas ut liksom om storleken
på den
skall enligt Kristdemokraternas
förslag fattas av ett organ som
man
benämner som servicekontor medan
den arbetslösa personen i
Folkpartiets
version vänder sig till en
arbetsförmedling, benämnd
jobbkontor, för att
ansöka om en omställningspeng.
Centerpartiet, som i likhet med
övriga
borgerliga partier förordar att
AMV reformeras och minskas, vill
att en
central myndighet skall
"förmedla omställningspengar och
auktorisera
aktörer, men i övrigt bör så mycket
som möjligt beslutas på en lägre
nivå".
Gemensamt för de skilda
motionsförslagen är att de
resurser som erbjuds
den arbetslöse skall variera
utifrån den enskildes behov,
något som
utskottet närmast ser som en
självklarhet. Att individen står i
centrum
måste redan i dag anses vara ett
rättesnöre för förmedlingsinsatserna
liksom
att de resurser som ställs till
förfogande också anpassas till den
enskilde
arbetssökandens behov av stöd och
hjälp. Som framgår av
budgetpropositionen
bedriver AMS i samarbete med
länsarbetsnämnderna ett
utvecklingsarbete med
fokus på bl.a. förbättrade
behovsanalyser.
Utskottet kan inte av de
sinsemellan varierande och relativt
knapphändiga
beskrivningar som görs i de tre
nämnda borgerliga partiernas
motioner få
någon klarare bild av hur det är
tänkt att storleken på den
föreslagna
omställningspengen skall
bestämmas - enligt en av
motionerna skall dock
utgångspunkten vara exempelvis
ålder, utbildning och
arbetslivserfarenhet.
Inte heller har utskottet lyckats
finna någon närmare motivering
till
varför motionärerna förutsätter
att en omställningspeng automatiskt
skulle
medföra att arbetslösa stod mer i
centrum för de
arbetsmarknadspolitiska
insatserna än vad som är fallet i
dag. Det finns redan i dag krav på
att en
individuell handlingsplan skall
upprättas inom tre månader från det
att den
enskilde anmäler sig som
arbetssökande hos den offentliga
arbetsförmedlingen
(SFS 2000:628). För att
handlingsplanen skall vara
effektiv måste den utgå
från individens behov och
upprättas i samråd mellan
arbetsförmedlare och
arbetssökande.
I en studie genomförd av en
arbetsgrupp inom
arbetsmarknadsutskottet
rörande Arbetsmarknadsverkets
arbete med individuella
handlingsplaner har
gruppen funnit att sådana
handlingsplaner är en bra metod
för att uppnå en
strukturerad sökprocess som kan
underlätta för den arbetssökande
att få
arbete. Arbetsgruppen framhöll att
handlingsplanen, för att vara
effektiv,
måste utgå från individens
behov och upprättas i en
dialog mellan
arbetsförmedlare och arbetssökande.
Gruppen presenterade i sin
rapport i
april 2002 också förslag om
hur arbetet med handlingsplanerna
kunde
förbättras och effektiviseras.
Ett utvecklingsarbete rörande
individuella
handlingsplaner pågår inom AMV.
I Folkpartiets förslag om en jobb-
och utvecklingsgaranti på en form
av
övergångsarbetsmarknad ingår
att bemanningspooler, startade
av
bemanningsföretag och
frivilligorganisationer, skall
organisera och sköta
förmedlingsverksamheten.
I motionsförslagen från
Folkpartiet, Kristdemokraterna och
Centerpartiet
om omställningspeng pekar man på
bemanningsföretagens betydelse som
utförare
av åtgärder. Bemanningsföretag
har redan i dag en roll
inom
förmedlingsverksamheten.
En grundtanke bakom
aktivitetsgarantin är att den skall
utformas i nära
samverkan mellan stat, kommuner,
företag och arbetsmarknadens
parter. Det
skall också finnas möjligheter
att använda sig av
bemanningsföretag.
Utskottet betonade i betänkande
2001/02:AU5 att det är viktigt att
samverkan
sker med föreningslivet;
inte minst gäller detta
olika
invandrarorganisationer där
engagemang och stora kunskaper
kan tas till
vara. Detta, framhöll utskottet,
är i första hand en fråga för de
lokala
aktörerna.
AMS utarbetade under 2001
riktlinjer för AMV om samverkan
med
bemanningsföretag inom ramen för
aktivitetsgarantin. Sådan
samverkan som
leder till att deltagarna får
någon form av anställning ses
som mest
angelägen och alla möjligheter
som främjar det målet skall prövas,
enligt
riktlinjerna. I riktlinjerna anges
vidare att syftet med samverkan är
att
aktivitetsgarantins deltagare skall
få vidgade möjligheter och nya
kontakter
med arbetsgivare, vilket förväntas
öka deras chanser att åter
etablera sig
på arbetsmarknaden.
I de nämnda riktlinjerna ges bl.a.
konkreta exempel på hur samverkan
kring
information, praktik och
personaluthyrning kan utformas.
Eftersom det är
fråga om en form av
utvecklingsarbete har
länsarbetsnämnderna haft i uppdrag
att rapportera om erfarenheterna
av denna samverkan. På central
nivå inom
AMS har en grupp med
företrädare från
bemanningsbranschen, fackliga
organisationer och AMS följt
verksamheten.
Enligt utskottets uppfattning är
det viktigt att
Arbetsmarknadsverket
visar stor öppenhet när det gäller
samverkan med olika aktörer för
att
förbättra matchningen på
arbetsmarknaden och för att
förhindra och motverka
långtidsarbetslöshet. Det bör
dock enligt utskottets uppfattning i
första
hand vara arbetsförmedlingarna och
AMV som skall avgöra i vilken
omfattning
olika aktörer anlitas.
Utskottet återkommer nedan till
frågan om samverkan och lokal
förankring
av arbetsmarknadspolitiken.
Uppföljning och utvärdering är, som
utskottet många gånger har
framhållit,
av stor betydelse i den
arbetsmarknadspolitiska
verksamheten. Utskottet vill
i detta sammanhang betona att det
är väsentligt att olika
samverkansformer
följs upp. Det är inte alls,
som vissa motionärer tycks utgå
från,
självklart att nya
samverkansformer eller aktörer
automatiskt leder till
bättre resultat för de
arbetslösa individerna än vad som
är fallet med
dagens förmedlingsinsatser.
Detta kan illustreras med ett
exempel. Det gäller ett
pilotprojekt för
arbetslösa invandrare, där man
jämfört utfallet av
förmedlingsaktiviteter
via bemanningsföretag med
arbetsförmedlingen. Slutsatsen
blev att de
arbetslösa invandrare som
erhållit förmedlingsinsatser
via
arbetsförmedlingen fått arbete i
större utsträckning än de som
varit
hänvisade till bemanningsföretag.
Resultaten från pilotprojektet
redovisas i
en rapport från Centrum för
arbetsmarknadspolitisk forskning
(CAFO) vid
Växjö universitet som har
publicerats av AMS (Ura 2002:6).
Mot bakgrund av vad utskottet
anfört om betydelsen av samverkan
mellan AMV
och andra aktörer ser utskottet
positivt på att en särskild enhet
för
samverkansfrågor bildades inom
AMS den 1 juli 2002. Enheten är
en s.k.
stabsfunktion och skall bl.a.
arbeta med policyfrågor kring
samverkan med
externa parter liksom med planering
och uppföljning av verkets insatser
för
att främja mångfald,
jämställdhet, integration och
insatser mot
diskriminering.
I anslutning till vad
utskottet här anfört om
samverkan mellan
arbetsförmedlingen och bl.a.
bemanningsföretag vill utskottet
också redovisa
sin syn på förslag från Moderaterna
och Kristdemokraterna om villkoren
för
bemanningsföretagen.
Utskottet har vid ett flertal
tillfällen under senare år behandlat
olika
motioner som tagit upp frågor
kring bemanningsföretagens villkor,
senast
våren 2002 (se bet. 2001/02:AU5).
På förslag av utskottet
beslutade riksdagen tidigare om
ett
tillkännagivande om behovet av
en översyn av bemanningsföretagen
(bet.
1999/2000:AU1, rskr.
1999/2000:83). Bakgrunden var
de slutsatser om
branschens verksamhet som
presenterades i betänkandet
Personaluthyrning (SOU
1997:58) och ett antal motioner
som bl.a. behandlade de
anställdas
situation, exempelvis
löneform och arbetstid,
men även
konkurrensförhållandena. Enligt
utskottet väckte verksamheten
i
bemanningsföretagen, reglerna för
själva
verksamheten, verksamhetens
förhållande till andra
regelsystem,
konkurrensförhållanden m.m. en rad
frågor. Utskottet ansåg att
översynen av
verksamheten borde bedrivas
förutsättningslöst, men att de
anställdas
situation och övriga problem som
kan vara förknippade med en
anställning i
bemanningsföretag måste stå i
fokus.
Inom Regeringskansliet tillsattes
under hösten 2001 en arbetsgrupp
med
uppdrag att inventera de problem
som kan vara förknippade med
anställning i
ett bemanningsföretag. I
arbetsgruppen ingår företrädare
för
Näringsdepartementet,
arbetsmarknadens parter och
branschföreträdare.
Arbetsgruppen skall samråda med
de myndigheter som kan tillföra
särskild
sakkunskap, såsom de ombudsmän
som har till uppgift att
motverka
diskriminering i arbetslivet.
Bland de frågor som skall tas
upp i
arbetsgruppen är tillämpningen av
arbetslöshetsförsäkringen för
anställda i
bemanningsföretag.
Den 21 mars 2002 lade EU:s
kommission fram ett förslag till
direktiv (KOM
[2002] 149 slutlig) om
arbetsvillkor för personal som
hyrs ut av
bemanningsföretag. Förslaget
innebär i huvudsak att en uthyrd
arbetstagare
inte får behandlas på ett
mindre förmånligt sätt när
det gäller
grundläggande arbetsvillkor än
anställda med identiskt eller
likartat arbete
i kundföretaget.
Med anledning av
direktivförslaget utvidgades den
ovannämnda
arbetsgruppens uppdrag till att
även avse ett samråd rörande detta.
Enligt det ursprungliga
uppdraget skulle arbetsgruppen ha
redovisat
resultatet av sitt arbete
senast den 30 november 2002.
Arbetet har
emellertid fördröjts huvudsakligen
på grund av behandlingen inom EU
av
kommissionens förslag till
direktiv. Av den preliminära
dagordningen inför
Europeiska rådets möte den 2-3
december 2002 framgår t.ex. att
information
kring direktivet skall lämnas vid
mötet. Frågan är inte upptagen
som en
beslutspunkt.
Enligt vad utskottet inhämtat
från Regeringskansliet dröjer
ett
ställningstagande från
arbetsgruppen, bl.a. i avvaktan
på resultatet av
behandlingen inom EU av
kommissionsförslaget.
Med anledning av vad Moderaterna
anför om att regeringen i EU-
samarbetet
skall verka för att arbetsvillkoren
skall vara en fråga för
arbetsmarknadens
parter och inte regleras i
direktivet vill utskottet påpeka att
regeringen i
förhållande till EU i fråga om
bemanningsföretagen intagit
ståndpunkten att
arbetsmarknadens parter skall
ha rätt att via kollektivavtal
träffa
överenskommelser om
anställningsavtalens innehåll.
Mot bakgrund av det anförda och
då utskottet utgår från att många
av de
frågor som tas upp i motionerna
kommer att behandlas av den ovan
nämnda
arbetsgruppen, ser utskottet inte
något skäl att föregripa de
slutsatser som
den kan komma att dra.
Som framgått har utskottet i detta
avsnitt behandlat förslag om
alternativa aktörer på det
arbetsmarknadspolitiska området.
Det har också väckts
motionsförslag om
alternativa aktörer när det
gäller arbetsmarknadspolitiska
insatser för
kulturskapare som utskottet
behandlar i det följande.
Utskottet har vid ett antal
tillfällen behandlat frågor med
anknytning
till kulturarbetarnas villkor på
arbetsmarknaden. Senast utskottet
uttalade
sig var i mars i år i betänkande
2001/02:AU5.
Kulturarbetarna har i likhet med
andra arbetslösa möjlighet att delta
i
olika arbetsmarknadspolitiska
program. Inom ramen för dessa
program anordnas
sådana insatser som är utformade
efter deras behov. Det finns
också
särskilda kulturarbetsförmedlingar.
Sådana finns i fem län:
Stockholms,
Skåne, Västra Götalands, Örebro
och Västerbottens län. Dessa
förmedlingar
har ett regionalt ansvar för
flera län och har koppling till
regionala
kulturarbetsnämnder.
Våren 2002 tillsattes inom AMS
en utredning i syfte att får en
mer
sammanhållen organisation
över hela landet
avseende
kulturarbetsförmedlingarna.
Uppdraget var att ta fram
underlag för
förändringar av förmedlingarnas
styrning, ledning och
organisation.
Utredaren skulle också redovisa
hur samarbetet och gränsdragningen
till
annan förmedlingsverksamhet skall
utformas.
Enligt vad utskottet inhämtat
från AMS presenterades resultatet
av
översynen i juni 2002 för AMS
styrelse. Denna fattade beslut
om att
arbetsförmedlingsorganisationen
inom kultur-medie-området fr.o.m.
den 1
januari 2003 skall vara en
rikstäckande organisation inom AMS.
Samtidigt
uppdrogs åt generaldirektören att
vidta de åtgärder som erfordras för
att
genomföra detta.
Utskottet har också inhämtat från
AMS att det pågår en översyn
bl.a. av
den befintliga strukturen på
arbetsmarknadspolitiska program för
att kunna
anpassa de olika insatserna
bättre efter de behov som finns
bland
kulturarbetarna.
När det gäller
arbetslöshetsförsäkringen vill
utskottet erinra om att
hänsyn tas till kulturarbetarnas
särskilda situation. Utskottet vill
också
erinra om att det vid AMS finns
en särskild kulturarbetsdelegation
som är
ett rådgivande organ till
generaldirektören. Utskottet vill
även påpeka att
det sedan några år tillbaka finns
en verksamhet som benämns
Teateralliansen.
Syftet med verksamheten är att
bereda skådespelare anställning
så att de
även under perioder då de inte har
något engagemang har försörjning i
form
av lön.
Vad gäller önskemålet från
Vänsterpartiet om en översyn av
villkoren för
kulturarbetarna avseende bl.a.
arbetslöshetsförsäkringen vill
utskottet
också påminna om att betydande
regeländringar gjordes så sent som
år 2001
(prop. 1999/2000:139, bet.
2000/01:AU5, rskr. 102). I det
ärendet angav
regeringen att den skulle följa
utvecklingen av de nya
anställningsformerna
i gränslandet mellan
egenföretagande och anställning.
Enligt vad utskottet
inhämtat har det tillsatts en
interdepartemental utredning med
uppdrag att
se över dessa frågor.
Slutsatserna skall presenteras
i en
departementspromemoria. Utskottet
anser att det pågående arbetet
bör
avvaktas innan någon ytterligare
översyn inleds.
Utskottet är inte heller berett att
ställa sig bakom förslagen om att
föra
över en del medel från AMS till
kultursektorn. Enligt utskottet är
det dock
angeläget att det finns
resurser inom ramen för den
ordinarie
arbetsmarknadspolitiken för att
stärka kulturarbetarnas ställning
på
arbetsmarknaden.
Situationen på arbetsmarknaden för
människor med arbetshandikapp
Allmänt
Utskottet har ovan berört
arbetsmarknadspolitikens
fördelningspolitiska
roll. I denna ingår åtgärder
för att främja arbetsmarknaden
för
arbetshandikappade. Utskottet
delar Folkpartiets uppfattning
att
arbetslinjen måste innefatta även
personer med arbetshandikapp.
Arbetet har
ett värde för alla. Likaså delar
utskottet naturligtvis Moderaternas
syn att
personer med funktionshinder skall
behandlas med respekt och att man
måste
se till individens speciella behov
och önskemål. Det är självklart att
dessa
personer, liksom andra i samhället,
skall få ett korrekt bemötande i
sina
kontakter med myndigheter och
andra officiella organ och att
deras
integritet inte får kränkas i
samband med olika former av
beslutsfattande.
Enligt utskottets mening är det
viktigt att detta efterlevs i den
praktiska
hanteringen. Denna ståndpunkt,
som utskottet uttryckte i
betänkande
2001/02:AU5, kan det finnas
anledning att upprepa. I
nyssnämnda betänkande
upplyste utskottet också om
att Statens institut för
särskilt
utbildningsstöd (Sisus) har ett
särskilt uppdrag att verka för
ökad
kompetens om bemötande av personer
med funktionshinder.
Utskottet delar också
Moderaternas uppfattning att
regelverken måste
tydliggöra vem som kan anses vara
arbetshandikappad och därmed i
behov av
stöd. Utskottet anser att det är
viktigt att de riktlinjer som finns
för att
fastslå förekomsten av
arbetshandikapp tillämpas på ett
likartat sätt i hela
landet och utgår från att AMV
verkar för att så blir fallet.
Arbetshandikappad är enligt
den definition som slagits fast
för
verksamheten inom AMV en person
som "på grund av fysiskt,
psykiskt,
förståndsmässigt eller
socialmedicinskt handikapp har
eller förväntas få
svårigheter med att få eller
behålla ett arbete på den
reguljära
arbetsmarknaden". I verkets
interna riktlinjer anges också att
det är först
om personens funktionsnedsättning
påverkar hennes förmåga att utföra
eller
få ett arbete som personen kan
kallas arbetshandikappad.
Dokumentation om arbetshandikapp
kan bestå av en utredning av någon
expert
inom AMV, exempelvis en
arbetspsykolog, socialkonsulent
eller liknande,
eller av ett utlåtande från en
extern expert, exempelvis i form
av ett
läkarutlåtande eller en remiss
från socialtjänsten. I ett
särskilt
lönebidragsprojekt som AMV på
regeringens uppdrag genomfört åren
1998-2000
har en rad åtgärder vidtagits för
att åstadkomma fullgod
dokumentation av
arbetshandikapp i samband med
beslut om lönebidrag.
En sökande som klassificeras
som arbetshandikappad i
förmedlingens
register skall lämna skriftligt
medgivande till detta.
Klassificeringen
innebär att personen skall kunna
få tillgång till särskilda
insatser för
arbetshandikappade inklusive
fördjupad service hos speciell
handläggare
eller arbetsförmedling.
En sådan särskild insats är
lönebidrag. Denna stödform
förutsätter enligt
AMS allmänna råd (AMSFS
2001:20) att det föreligger ett
dokumenterat
arbetshandikapp. I första hand bör
handikappet kompenseras genom
hjälpmedel,
anordningar eller personligt
biträde. Är detta inte möjligt
eller
tillräckligt kan lönebidrag
beviljas.
Också en anvisning till skyddat
arbete hos Samhall AB skall
föregås av
erforderlig och dokumenterad
utredning. Rekryteringsprocessen in
i Samhall
regleras i ett samarbetsavtal
mellan AMS och bolaget. Den
pågående
utredningen (dir. 2002:34)
Styrning och inriktning av Samhall
AB (se nedan)
har till uppdrag att bl.a. se
över rekryteringsprocessen in i
Samhall och
vid behov lämna förslag om
förändringar.
I detta sammanhang kan också nämnas
att sökande med arbetshandikapp
enligt
AMV:s internt fastställda
prioriteringar skall ha större
tillgång till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder
än övriga sökande. De indikatorer
över
verksamheten som verket publicerar
varje månad visar att dessa grupper
också
erbjuds arbetsmarknadspolitiska
åtgärder i större utsträckning än
andra
sökandegrupper (senaste uppgifter
återfinns i Ure 2002:11).
Med anledning av Moderaternas
krav på bl.a. offentlig
redovisning av
arbetsmarknadspolitiska stöd till
arbetshandikappade kan nämnas att en
rad
statistiska och andra uppgifter
om arbetsmarknadspolitiska stöd
till
arbetshandikappade publiceras i
rapporter från AMS. Det gäller
såväl i
löpande statistik över
programdeltagande som i
årsredovisning och
kvartalsrapporter samt
exempelvis i anslutning till
särskilda
uppföljningsrapporter som
regeringen begärt i
regleringsbrev. Också i
budgetpropositionen redovisas
uppgifter om sådana stöd.
Att arbetslivet skall bli mer
tillgängligt för funktionshindrade
är en
uppfattning som förs fram av
Centerpartiet och som utskottet
självfallet
står bakom. Samma inställning
kan också sägas vara
underförstådd i
direktiven till de båda pågående
utredningarna om
arbetsmarknadspolitiska
program för arbetshandikappade
respektive Samhalls verksamhet.
Effektiva metoder kan, som
Centerpartiet mycket riktigt
påpekar,
underlätta för arbetshandikappade
personer att vara verksamma i
arbetslivet.
Det ovannämnda lönebidragsprojektet
inom AMV kan nämnas som exempel
på
metodutvecklingsarbete. Projektet
hade till syfte att uppnå
högre
effektivitet och säkrad kvalitet
i hanteringen och uppföljningen
av
lönebidrag.
Uppdraget för Samhall
Mål och inriktning på
verksamheten vid Samhall liksom
avvägningen mellan
skyddat arbete där och andra
former av insatser för
arbetshandikappade
personer tas upp i ett antal
motioner. Som framgått pågår för
närvarande en
utredning om styrning och
inriktning av Samhall AB. Den
särskilde utredare
som utsetts skall senast den 15
mars 2003 ha övervägt följande
frågor:
- analysera resultatet av
Samhalls verksamhet i
förhållande till
regeringens mål och krav på
verksamheten,
-
- pröva Samhalls
arbetsmarknadspolitiska uppdrag
och vid behov lämna
förslag till ändringar,
-
- pröva ändamålsenligheten med
nuvarande finansieringsmodell och
vid behov
lämna förslag till alternativ
modell,
-
- se över nuvarande
rekryteringsprocess för anställning
i Samhall,
-
- föreslå alternativa insatser som
kan kompensera en eventuell
minskning av
arbetstillfällen vid Samhall samt
-
- utvärdera Samhalls nuvarande
associationsform och analysera
om
utgångspunkterna i proposition
1991/92:91 om ombildning av Samhall
till
aktiebolag fortfarande är giltiga.
-
Flera motionsförslag om Samhall
har direkt anknytning till frågor
som tas
upp i direktiven till
utredningen om Samhall.
Utredningsarbetet bör
avvaktas. Förslagen avstyrks därför
av utskottet.
Lönebidrag m.m.
I ett flertal motionsförslag om
arbetsmarknaden för
arbetshandikappade
förordar motionärerna att olika
aspekter på lönebidrag utreds. Ett
antal
motionsförslag behandlar vidare
frågan om höjning av det
s.k.
lönebidragstaket.
Samtidigt med den ovannämnda
utredningen om Samhall tillsattes
också en
utredning om lönebidrag och
andra arbetsmarknadspolitiska
program för
personer med nedsatt arbetsförmåga
(dir. 2002:22).
I den sistnämnda
utredningen skall prövas om
nuvarande
arbetsmarknadspolitiska program är
effektiva på dagens arbetsmarknad så
att
personer med nedsatt arbetsförmåga
därigenom får ett stöd som möjliggör
för
dem att försörja sig med eget
arbete. Vid behov skall den
särskilda
utredaren föreslå förändringar.
Vidare skall utredaren pröva om
målen för det flexibla
lönebidraget
uppfylls. I
utredningsarbetet ingår
också att analysera
finansieringsmodellen för
anställning med lönebidrag och
OSA och att
undersöka om och i vilken mån
omförhandlingar av
lönebidragsnivåerna
genomförs och vilka resultat
som uppnås. Vidare skall
kvalitet och
effektivitet i förhandlingsarbetet
belysas.
Utredaren skall föreslå
regelförändringar som - inom ramen
för tilldelade
resurser - dels kan leda till
att fler personer med nedsatt
arbetsförmåga
kan erbjudas anställning med
lönebidrag, dels innebär att antalet
övergångar
från Samhall AB till den övriga
arbetsmarknaden ökar och dels medför
såväl
effektivitet som kvalitet för
alla inblandade parter i
hanteringen av
lönebidragen.
Utredningsdirektiven omfattar
också en rad andra frågor,
däribland
följande:
· Föreslå åtgärder för att öka
övergångarna från anställning med
lönebidrag
till anställning utan subvention.
·
· Bedöma och redovisa för- och
nackdelar med att medge lönebidrag
för redan
anställda som efter sjukdom eller
skada fått nedsatt arbetsförmåga.
·
· Föreslå hur regler och
ersättningar till allmännyttiga
organisationer kan
utformas så att
arbetshandikappade skall kunna
beredas meningsfulla
arbetsuppgifter.
·
· Pröva behovet av fortsatt
särskilt stöd vid start av
näringsverksamhet
inom ramen för
arbetsmarknadspolitiken.
·
Som framgått anser utskottet att
många av motionsförslagen ligger
i linje
med vad som ingår i
utredningsuppdraget. Utskottet anser
att det pågående
utredningsarbetet bör avvaktas
och är inte berett att
tillstyrka
motionsförslag som kan innebära en
utökning av ett redan nu
omfattande
utredningsuppdrag. Inte heller
kan utskottet i dagsläget ställa sig
bakom
krav på en översyn av hur lagen
(1974:13) om vissa
anställningsfrämjande
åtgärder används. Den sistnämnda
frågan ingick i uppdraget till
utredningen
(dir. 1997:8) Förbud mot
diskriminering i arbetslivet av
personer med
funktionshinder.
Den nu behandlade utredningen
liksom den tidigare berörda
utredningen
rörande Samhall tillsattes
efter ställningstaganden
från
arbetsmarknadsutskottet i
betänkande 2000/01:AU1. Dessa
godkändes senare av
riksdagen.
I det sammanhanget uttalade sig
utskottet också om nivån på
lönebidragen.
Utskottet gjorde bedömningen att
lönebidragstaket på 13 700 kr per
månad
inverkar menligt på
möjligheterna att skapa
lönebidragsanställningar.
Utskottet såg starka
sysselsättnings- och
fördelningspolitiska skäl att
anpassa inkomstnivån som läggs
till grund för lönebidraget till
en mer
realistisk nivå och utgick ifrån
att regeringen, när utrymme gavs,
skulle
pröva möjligheterna att justera
nivån på den maximala inkomst som
får läggas
till grund för lönebidraget.
Utskottet kan nu efter två år
konstatera att någon sådan justering
inte
har gjorts. Den högsta
lönebidragsnivån är oförändrad.
Utskottet har inte
ändrat uppfattning om behovet
av en justering. Med kännedom
om de
svårigheter som möter många
arbetshandikappade personer som vill
ha en plats
på arbetsmarknaden anser
utskottet att det är angeläget att
regeringen
snarast och i positiv anda prövar
möjligheterna att höja
lönebidragstaket.
Enligt utskottets uppfattning är
det rimligt att snarast frigöra
ekonomiskt
utrymme för denna reform.
Utskottet kan inte se att det
skall vara
nödvändigt att avvakta resultatet
av den ovannämnda utredningen innan
en
sådan prövning görs.
När det gäller motionsförslag om
att anställda med lönebidrag skall
ha rätt
att kvarstå i arbete till 67 års
ålder vill utskottet anföra
följande. Efter
riksdagsbeslut infördes från den 1
september 2001 en ny tvingande
regel i
lagen om anställningsskydd (LAS)
som ger en arbetstagare rätt, men
inte
skyldighet, att stanna kvar i
anställningen till 67 års ålder.
I det utskottsbetänkande (bet.
2000/01:AU10) som låg till grund
för
riksdagsbeslutet avstyrkte
arbetsmarknadsutskottet
motionsförslag om att
personer som deltar i
arbetsmarknadspolitiska program
skall kunna delta fram
till 67 års ålder. Utskottets
motivering var följande.
Enligt 6 § förordningen
(2000:634) om
arbetsmarknadspolitiska program
skall en anvisning vara
arbetsmarknadspolitiskt motiverad.
Det betyder
att den skall framstå som
lämplig både för den enskilde och
ur ett
övergripande
arbetsmarknadspolitiskt
perspektiv. Motsvarande gäller
enligt 9 § förordningen (2000:630)
om särskilda insatser för personer
med
arbetshandikapp.
Enligt utskottets mening kan den
höjda åldern för rätt att stå kvar
i
anställningen till 67 års
ålder inte få medföra att personer
i olika
arbetsmarknadspolitiska program
eller i olika former av
subventionerade
anställningar generellt skall ha
motsvarande rätt att delta till
den
högre åldern. Skäligheten måste
prövas mot de allmänna
förutsättningarna
som gäller för de olika
programmen, vilket i allmänhet bör
leda till
slutsatsen att en insats inte är
arbetsmarknadspolitiskt motiverad ur
ett
övergripande perspektiv. Med tanke
på att den som fyllt 65 år har
sin
försörjning tryggad genom
garantipension är en anvisning i
regel inte
heller motiverad av hänsyn till
individen. Utskottet vill emellertid
inte
utesluta att bedömningen i något
fall kan bli den motsatta. Till
exempel
skall man kunna låta en
lönebidragsanställning för en
funktionshindrad
person fortsätta även om han eller
hon fyllt 65 år om detta är
befogat.
Detta kräver inte någon ändring i
nu gällande regler.
Utskottet delade därmed
regeringens bedömning i proposition
2000/01:78 att några ändringar
inte bör göras vad gäller
möjligheten att delta i
arbetsmarknadspolitiska
program, men ansåg att detta inte
får innebära något absolut hinder
mot att
en person som är över 65 år
deltar. Arbetsmarknadsutskottet
finner inte
anledning att ändra det
ställningstagande som gjordes i
betänkande
2000/01:AU10.
Lönebildning, arbetsrätt respektive
arbetslöshetsförsäkring
Det råder - utifrån vitt skilda
utgångspunkter - bred politisk
enighet om
att en väl fungerande
lönebildning, arbetsrätt och
arbetslöshetsförsäkring
har betydelse för tillväxten.
Däremot är spännvidden stor när det
gäller
valet av metoder.
Chefen för Medlingsinstitutet,
generaldirektör Anders Lindström,
har den 5
november 2002 informerat
utskottet om aktuella frågor
rörande
lönebildningen. Han erinrade om att
en väl fungerande lönebildning bl.a.
ger
reallöneutveckling och
sysselsättningstillväxt, medför
att
kostnadsutvecklingen inte
överstiger den i våra viktigaste
konkurrentländer,
i så liten utsträckning som möjligt
ger upphov till
arbetsmarknadskonflikter
och åstadkommer jämställda löner
mellan kvinnor och män.
Konjunkturinstitutet har i
rapporten Lönebildningen -
Samhällsekonomiska
förutsättningar i Sverige 2002
(oktober 2002) slagit fast att
den
långsiktiga löneökningstakten
inte får överstiga 3,5 %
per år.
Generaldirektör Lindström bedömde
dock att löneökningstakten i
kommuner,
landsting och staten kan komma att
överstiga 4 % under 2003.
Industrins
parter, som skall ha en
normerande roll i lönebildningen,
får svårt att
hävda denna. Det finns enligt
Medlingsinstitutets chef en
betydande risk att
löneökningarna inom offentliga
sektorn får överspridningseffekter
framför
allt under 2004 då förhandlingar
om nya löneavtal skall äga rum på ca
80 %
av arbetsmarknaden.
I den information som lämnades
till utskottet från
Medlingsinstitutets
sida ingick också uppgifter om
avrapporteringar som nyligen gjorts
till
regeringen om dels hur de
centrala förbundsparterna har
reglerat
förutsättningarna för de lokala
parterna att genomföra
jämställdhetslagens
krav i träffade kollektivavtal,
dels hur institutet har fullgjort
ett
uppdrag om att i sina
överläggningar med
arbetsmarknadens parter behandla
frågan om hur jämställda löner kan
främjas i kollektivavtal.
Utskottet understryker vikten av en
lönebildning som ligger inom ramen
för
vad som är samhällsekonomiskt
godtagbart.
Medlingsinstitutet, som enligt sin
instruktion (2000:258) bl.a. har
till
uppgift att samråda med parterna
om de samhällsekonomiska
förutsättningarna
för förhandlingarna, har en viktig
roll när det gäller att verka för en
väl
fungerande lönebildning.
När det gäller frågan om
löneskillnader mellan kvinnor och
män får
utskottet anledning att
återkomma till denna viktiga fråga
senare under
riksmötet med anledning av motioner
som väckts under allmänna
motionstiden.
Regeringen har dessutom aviserat
att en nationell handlingsplan för
ökad
jämställdhet skall läggas fram
under riksmötet.
Utskottet kan konstatera att
statsministern i
regeringsförklaringen har
deklarerat att det skall göras
noggranna analyser av utfallet av
de
skärpningar som gjorts i
jämställdhetslagen som bl.a.
innebär att
osakliga löneskillnader skall
kartläggas och åtgärdas inom tre
år. Om så
krävs, är regeringen beredd att
skärpa lagen ytterligare.
I motioner från Moderaterna,
Folkpartiet och Kristdemokraterna
presenteras
förslag om att reformera
respektive göra en översyn av den
arbetsrättsliga
lagstiftningen. Motionärerna
menar att utformningen av
dagens
arbetsrättsliga lagstiftning
påverkar arbetsmarknadens
funktionssätt i
negativ riktning.
En arbetsrättslig översyn har
slutförts i dagarna.
Arbetslivsinstitutet
har på uppdrag av regeringen
sett över behovet av att
ändra den
arbetsrättsliga lagstiftningen så
att den uppfyller kraven på
trygghet och
inflytande för de anställda
inom ramen för en flexibel och
effektiv
arbetsmarknad. Genom ett
tilläggsuppdrag har det också
ingått i
Arbetslivsinstitutets uppdrag att
överväga om det finns behov av
att
förstärka skyddet för de
arbetstagare som väljer att
utnyttja sin rätt till
ledighet i samband med
föräldraskap. Utredningen
avrapporterades den 12
november 2002 och bereds nu i
Regeringskansliet.
I regeringsförklaringen tog
statsministern upp vissa frågor med
anknytning
till arbetsrätten och framhöll att
löntagarnas inflytande över
arbetsvillkor
och arbetstid måste öka. Vidare
poängterades att antalet
tidsbegränsade
anställningsformer skall
minska och möjligheten
att få
tillsvidareanställning öka
liksom att
anställningstryggheten för
föräldralediga skall stärkas.
Arbetsmarknadsutskottet företräder
en annan syn än de ovannämnda
partierna
på hur arbetsrätten påverkar
arbetsmarknadens funktionssätt.
Utskottet anser
att trygghet och inflytande
för de anställda medverkar
till att
arbetsmarknaden fungerar mer
smidigt och flexibelt och därmed
bättre bidrar
till tillväxt. Motionärerna
förefaller ha i det närmaste
motsatt
uppfattning.
Utskottet avser att våren 2003
behandla en rad motionsförslag
om
arbetsrätt från allmänna
motionstiden i ett särskilt
betänkande.
Utskottet kan inte heller
ställa sig bakom de fyra
borgerliga
oppositionspartiernas syn på hur
arbetslöshetsförsäkringen bör
utformas.
Också i denna fråga är utskottets
grundinställning att en försäkring
som är
så utformad att den ger trygghet i
omställningssituationer bidrar
till att
arbetsmarknaden fungerar bättre och
till att exempelvis
strukturförändringar
inte skapar samma oro som annars
skulle vara fallet.
I sitt yttrande nyligen till
finansutskottet (yttr. 2002/03:AU1y)
om ramar
för utgiftsområdena 13
Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv
har utskottet
behandlat motionsförslag rörande
arbetslöshetsförsäkringen från
Moderaterna,
Folkpartiet, Kristdemokraterna och
Centerpartiet och därvid redovisat
en rad
invändningar mot förslagen.
Också i betänkandena 2001/02:AU1
respektive
2001/02:AU5 har utskottet ställt
sig avvisande till förslag från
samma
partier om
arbetslöshetsförsäkringens
utformning. Utskottet har inte
ändrat
uppfattning i denna fråga.
EMU och arbetsmarknaden
Vänsterpartiet konstaterar i en
motion att man är motståndare
till att
Sverige blir medlem i Europeiska
monetära unionen, EMU. Partiet
efterfrågar
en rad analyser av hur ett
svenskt EMU-medlemskap skulle
påverka de
arbetsrättsliga reglerna,
framtida ställningstaganden
inom
arbetsmarknadsområdet och när det
gäller trygghetssystemens
utformning men
också Norrland och norrländskt
näringsliv bl.a. genom ett starkare
tryck på
geografisk rörlighet från norr
till söder. Vänsterpartiet menar
att
sambandet mellan EMU och rådande
könsmaktsordning medför behov av
att
analysera den monetära unionen
också ur ett
jämställdhetsperspektiv.
Utskottet vill för sin del
framhålla att det sker en rad
strukturella
förändringar på arbetsmarknaden
vare sig Sverige blir medlem i EMU
eller ej.
Detta bekräftas också såväl i den
arbetsrättsutredning, Hållfast
arbetsrätt
- för ett föränderligt
arbetsliv (Ds 2002:56), som
Arbetslivsinstitutet
publicerat i november 2002 som i en
forskarrapport[1] som utgör en
bilaga
till utredningen.
Varken Arbetslivsinstitutets
arbetsrättsutredning eller den
nämnda
forskarrapporten har dock
behandlat frågan om och i så fall
hur ett EMU-
medlemskap skulle påverka
arbetsrätten och förhållandena på
arbetsmarknaden
i övrigt samt jämställdheten. Det
har däremot skett i bl.a. andra
statliga
utredningar och forskarrapporter.
EMU-utredningen (dir. 1995:128)
initierade en rad studier när det
gällde
centrala frågeställningar och
presenterade i sitt
huvudbetänkande, SOU
1996:158 Sverige och EMU, ett antal
överväganden kring arbetsmarknaden
och
valutaunionen. Dessa
innefattade frågor om bl.a.
anpassningskrav på
arbetsmarknaden, lönebildning,
arbetslöshet och arbetskraftens
rörlighet. En
särskild bilaga med rubriken
EMU, sysselsättningen och den
svenska
arbetsmarknadens
anpassningsförmåga finns fogad
till EMU-utredningens
huvudbetänkande (bilaga 13 till
denna utredning).
Den statliga utredning om EMU
som publicerats i år, SOU
2002:16
Stabiliseringspolitik i
valutaunionen, innefattar också
resonemang och
bedömningar av påverkan på
arbetsmarknaden av ett EMU-
medlemskap. Kommittén
för stabiliseringspolitik för full
sysselsättning vid ett svenskt
medlemskap
i valutaunionen har tagit fram
en rad underlagsrapporter inför
sina
ställningstaganden i
utredningsbetänkandet.
Företrädare för
centralorganisationer på
arbetsmarknaden inom den enskilda
sektorn har
utarbetat en gemensam rapport,
benämnd partsgruppens rapport, som
ingår som
bilaga 1 till det nyss nämnda
betänkandet. I andra bilagor
behandlas bl.a.
EMU:s effekter på lönebildningen
och frågor om personalutbildning.
Mot bakgrund av det
omfattande offentliga
utredningsarbete om
arbetsmarknads- och andra
effekter av EMU som redan
utförts kan inte
utskottet se att det i dagsläget
finns anledning att initiera någon
analys
av den karaktär som Vänsterpartiet
efterfrågar.
AMV:s organisation och
decentralisering av
arbetsmarknadspolitiken
I motionsförslag från
Moderaterna, Folkpartiet,
Kristdemokraterna och
Centerpartiet framförs krav
på stora förändringar
avseende
Arbetsmarknadsverket. Förslagen
avser nedläggning eller kraftig
bantning av
AMV respektive besparingar och
effektivisering av
myndighetsutövningen på
arbetsmarknadsområdet.
I föregående års budgetbetänkande
(bet. 2001/02:AU1) behandlade
utskottet
relativt utförligt en rad frågor
om AMV:s organisation och
ledningsform.
Bakgrunden till detta var dels en
skrivelse från regeringen,
2000/01:142
Arbetsmarknadsverkets organisation,
dels ett antal motionsförslag som
väckts
både med anledning av skrivelsen
och under allmänna motionstiden
2001.
Utskottet redovisade i
betänkande 2001/02:AU1 sin syn
på såväl
förändringarna i AMV:s
ledningsform som i fråga om de
stora förändringar
avseende AMV som föreslagits i
motioner. När det gällde den
sistnämnda
frågan påminde utskottet om att
en av arbetsmarknadspolitikens
viktigaste
uppgifter är att ge stöd till den
som har det svårast att få
arbete.
Drastiska förändringar kan vara
svårförenliga med
arbetsmarknadspolitikens
fördelningspolitiska mål. Utskottet
menade att det inte är realistiskt
att
tro att offentlig
arbetsförmedlingsverksamhet kan
bedrivas på ett effektivt
sätt enbart i glest befolkade
eller arbetsmarknadssvaga regioner
som
Folkpartiet förordar.
Utifrån vad som kan sägas vara
de grundläggande uppgifterna för
AMV,
nämligen matchning, medverkan till
kompetensförsörjning och aktivering
pågår
för närvarande ett
förändringsarbete inom verket med
utgångspunkt från AMS
s.k. 5-punktsprogram. Detta kan
beskrivas som en arbets- och
utvecklingsplan
för hela verket med syfte att
utveckla och upprätthålla hög
kvalitet i
verksamheten.
Regeringen anger i
budgetpropositionen att den
följer AMS föränd-
ringsarbete och anser att det
ligger väl i linje med politikens
inriktning.
Regeringen har också uppdragit
till Statskontoret att följa upp
och
utvärdera
organisationsförändringen. Första
delrapporten skall lämnas till
regeringen i januari 2003.
Utskottet vill också erinra om att
regeringen i
skrivelse 2000/01:142 om AMV:s
organisation angav att
förändringarna av
verkets organisation skulle
utvärderas efter två år och att
regeringen
därefter skulle ta ställning
till hur den fortsatta styrningen
av AMV
lämpligen bör ske.
Arbetsmarknadsutskottet har noterat
att Riksdagens revisorer nu i
dagarna
har publicerat en rapport om
Styrningen av AMS och
länsarbetsnämnderna
(Rapport 2002/03:2) där revisorerna
pekar på brister i
resultatstyrningen av
arbetsmarknadspolitiken. Rapporten
är nu föremål för
remissbehandling.
Utskottet vill för sin del inte
föregripa vare sig denna eller
Revisorernas
senare ställningstagande och
eventuella förslag till riksdagen.
Det är enligt utskottet viktigt
att regeringen informerar
riksdagen om
resultatet av den uppföljning
och utvärdering som görs av
AMV:s nya
organisatoriska ordning och även
redovisar sin syn på hur styrningen
av
verket bör utformas.
Centerpartiet betonar i
motionsförslag betydelsen av
att arbetsmarknadspolitiken
decentraliseras. Utskottet
instämmer i att regional och lokal
förankring och
samverkan i arbetsmarknadspolitiken
är av stor vikt. Som utskottet
tidigare
har framhållit i olika sammanhang -
senast i förra årets
budgetbetänkande -
är det viktigt att den
arbetsmarknadspolitiska
verksamheten anpassas till
skilda förutsättningar och behov i
olika delar av landet.
Arbetsmarknadsnämnderna har en
viktig roll i detta sammanhang.
Nämnden är
ett samarbetsorgan med
uppgift att medverka till
att den
arbetsmarknadspolitiska
verksamheten inom ramen för
den statliga
arbetsmarknadspolitiken utformas
utifrån lokala förutsättningar och
behov
(SFS 2001:623).
Länsarbetsnämnden överlåter frågor
till arbetsmarknadsnämnden och
det
skall i första hand ske i
frågor där ett utökat ansvar
för
arbetsmarknadsnämnden påtagligt
ökar förutsättningarna för en
lokal
anpassning av verksamheten. En
majoritet av ledamöterna i nämnden,
däribland
ordföranden, skall utses på
förslag av den eller de kommuner som
berörs.
Utöver företrädare för kommunen,
arbetsförmedlingen och
länsarbetsnämnden
skall det i nämnden också ingå
representanter för det lokala
näringslivet
och lokala
arbetstagarorganisationer.
Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering,
IFAU, konstaterade 2000
i en studie (Working Paper 2000:6)
av effekter av ett ökat lokalt
inflytande
i arbetsmarknadspolitiken att
decentralisering av beslutsfattande
till lokal
nivå genom vad som nu benämns
arbetsmarknadsnämnder kan öka
effektiviteten i
den aktiva arbetsmarknadspolitiken
eftersom kunskap om lokala
förhållanden
kan utnyttjas fullt ut.
Nackdelen är att centralt
fastställda
arbetsmarknadspolitiska mål kan bli
åsidosatta - exempelvis kan
ledamöterna
i nämnderna lägga vikt vid vissa
befolkningsmål och strävanden att
överföra
personer från socialbidrag till
arbetsmarknadsåtgärder, vilket kan
stå i
konflikt med nationella mål om
geografisk rörlighet och
effektivitet i
programmen.
Utöver verksamheten i
arbetsmarknadsnämnden skall nära
samverkan mellan
AMV och kommunerna också ske på
en rad andra områden med anknytning
till
arbetsmarknadspolitiken. Ett
axplock av aktuella exempel
lämnas i det
följande.
Vid planeringen av de senaste
årens omfattande riktade
arbetsmarknadsin-
satser, bl.a.
bristyrkesutbildning på
högskolenivå för att öka
sysselsättningen bland invandrare
har en nära samverkan ägt rum
mellan AMV,
kommuner, landsting, företag och
parterna på arbetsmarknaden. AMS
skall
vidare samverka med bl.a.
kommunerna och Migrationsverket för
att nyanlända
invandrares och asylsökandes
kompetens tidigt skall kunna tas
till vara på
ett sådant sätt att
arbetsmarknadsinträdet
effektiviseras och tidigareläggs.
För att rekrytera kortutbildade
vuxna som antingen är eller
riskerar att
bli arbetslösa till vuxenutbildning
införs ett rekryteringsbidrag till
vuxna
(prop. 2001/02:161, bet.
2001/02:UbU15, rskr. 2001/02:312).
Bidraget lämnas
under högst 50 veckor. Det är
kommunerna som prövar om den sökande
har
förutsättningar att få bidraget,
men kommunerna skall också verka
för att
samråd sker med arbetsförmedlingen
eller andra parter så att
bidraget når
dem som har det största behovet av
kompetensutveckling.
Som ett sista exempel kan här
också nämnas att finansiell
samordning
beträffande rehabilitering skall
införas under 2003. Den utgår
från
samverkan mellan socialtjänst,
socialförsäkring, hälso- och
sjukvård och
arbetsmarknadsmyndigheter.
Som framgått ser utskottet
positivt på att många beslut
inom
arbetsmarknadspolitiken fattas på
lokal nivå och att kontakter och
samarbete
utvecklas mellan AMV, kommuner
och andra lokala intressenter.
Denna
samverkan måste i största
möjliga utsträckning bygga på
frivillighet.
Utskottet ställer sig därför
avvisande till ett förslag i en
enskild motion
från en moderat ledamot om att
kommunerna skulle åläggas att införa
och
administrera vad motionären
benämner jobbgaranti för arbetslösa.
Även om utskottet som
framgått är positivt till
att
arbetsmarknadspolitiken anpassas
till lokala förhållanden kan det
finnas
anledning att framhålla att den
service och det stöd som en
arbetssökande
erbjuds måste vara likvärdig i hela
riket. Likaså måste
myndighetsutövningen
på det arbetsmarknadspolitiska
området av rättssäkerhetsskäl ske
på ett
enhetligt sätt överallt i
landet. Mot denna bakgrund delar
utskottet
regeringens uppfattning att AMV
måste bli en mer sammanhållen
organisation.
Friår
Under perioden februari 2002-
december 2004 pågår en
försöksverksamhet med
s.k. friår i tolv kommuner.
Försöksverksamheten regleras i
förordningen
(2001:1300) om friåret. I två
enskilda motioner föreslås att det
skall vara
möjligt för den som har friår att
starta eget företag eller utveckla
eget
företagande.
Utredningen om statens regionala
insatser för företagsutveckling
(STRIF)
lade den 8 november 2002 fram
betänkande (SOU 2002:101)
Företagsutveckling
på regional nivå. Utredningen
anser att starta-eget-bidrag på
försök och
under vissa angivna villkor skall
kunna ges också till personer som
inte är
arbetslösa för innovations- och
produktutveckling och företagande.
Även
friåret skall kunna användas på
detta sätt. Också en rad
förenklingar för
företag liksom satsningar på
företagsutveckling i tidiga faser
föreslås i
utredningen.
Regeringen konstaterar i
budgetpropositionen för 2003 att den
i föregående
års budgetproposition aviserade att
den skulle återkomma till riksdagen
med
ett förslag angående
försöksverksamhet med ett s.k.
friår under perioden
2002-2004. Utformningen av friåret
har dock enligt regeringen
inneburit att
något riksdagsbeslut inte
erfordrats.
IFAU har i uppdrag att följa upp
och utvärdera de
arbetsmarknadspolitiska
effekterna av den pågående
försöksverksamheten med friår.
Rapporter skall
lämnas till regeringen med början
den 31 december 2002.
En överenskommelse träffades den 4
oktober 2002 mellan
Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet om
att friår senast den 1 januari 2005
skall
införas i hela landet med
lägst samma villkor,
ersättningsnivå och
omfattning per kommun som det
pågående friårsförsöket. Det är
enligt
utskottet värdefullt att regeringen
informerar riksdagen om vilka
slutsatser
som kan dras när det
gäller arbetsmarknadspolitiska
effekter,
välfärdsförbättringar och
möjligheter att bryta den ökande
trenden av
sjukskrivningar på grund av stress.
Utskottet utgår också från att
riksdagen
informeras om vilka villkor som
skall gälla för friåret när det
införs i
hela landet.
Nordisk arbetsmarknad
Ett par motioner tar upp problem
som kan uppstå när någon väljer att
arbeta
eller bo i ett annat nordiskt
land. Enligt utskottets uppfattning
är det
angeläget att så långt som möjligt
ta bort sådana hinder mot ökat
utbyte av
arbetskraft.
Utskottet kan notera att det
sedan några år inletts en dialog
mellan
Sverige och Norge om hur man skall
lösa dessa problem. Till exempel
pågår
kontakter mellan de båda
länderna bl.a. på ministernivå.
Här kan också
nämnas att Sverige kommer att vara
ordförandeland i Nordiska
ministerrådet
under 2003. Enligt vad
utskottet inhämtat från
Regeringskansliet kommer
Sverige i det sammanhanget att
arbeta aktivt för att identifiera
dels de
områden där resultat kan nås för
att konkret undanröja gränshinder,
dels de
områden där samordning inte går att
genomföra på kort sikt, men där
ökade
informationsinsatser kan
behövas. Av det svenska
ordförandeprogrammet
framgår också att frågan om
undanröjande av gränshinder är
en av fyra
huvudpunkter. Bland de åtgärder
som den svenska regeringen avser att
vidta
är bl.a. att
· följa upp arbetet med att
avskaffa olika gränshinder med
utgångspunkt i
ministerrådsförslaget om nordbors
rättigheter samt utifrån
erfarenheterna
i det bilaterala samarbetet
·
· arrangera särskilda
mötesaktiviteter kring
avlägsnandet av gränshinder
med deltagande av berörda
instanser
·
· tillsätta en särskild
representant för
ordförandelandets
samarbetsminister som i bl.a.
bilaterala kontakter kan verka för
att
arbetet med gränshinder följs upp
effektivt
·
· öka insatserna för
utbildning, information och
samverkan på
socialförsäkringsområdet.
·
Av programmet framgår också att
förbättrade informationsinsatser
planeras bl.a. vid den norsk-
svenska gränsen för frågor gällande
Sverige och Norge.
Utskottet delar som anförts
motionärernas uppfattning att det
är viktigt
att gränshindren elimineras och
att resurser byggs upp för
samordnad
information. Som framgått har det
vidtagits och kommer att vidtas en
rad
åtgärder för att underlätta för
den som väljer att arbeta i ett
annat
nordiskt land. Utskottet utgår
från att man inom detta arbete även
kommer
att beakta de erfarenheter som
finns från bl.a. AF Inre
Skandinavia, ett
gemensamt norsk-svenskt
förmedlingssamarbete.
Slutsats
Med hänvisning till vad som anförts
finner utskottet inte anledning
till
något uttalande från riksdagens
sida med anledning av de
behandlade
motionerna. Utskottet avstyrker
därför motionerna A204 (mp), A205
(c), A206
(m), A220 (s), A222 (s), A225
yrkandena 1-7 (m), A228 (v), A239
yrkandena 2,
5-13, 28-31 och 33 (c), A244
yrkandena 1 och 2 (fp), A245 (m och
fp), A257
(s), A258 yrkandena 1-4 (v), A259
(v), A261 (kd), A266 (s), A277 (s),
A282
(s), A284 (s), A285 (s), A291 (s),
A292 (s), A294 yrkandena 1-6 (m),
A302
(s), A306 yrkandena 1 och 2 (c),
A314 yrkandena 1-3, 5, 8-12 och 14-
16 (m),
A320 yrkandena 1-4, 6, 14, 17-19,
26, 28 och 29 (kd), A321 yrkandena
1, 3
och 4 (m), A324 yrkandena 1, 2
och 6 (kd), A330 yrkandena 1-3
(c), A332
yrkandena 1-9, 11-14 och 17
(fp), A335 yrkandena 1-5 (m), A341
(s), A342
(s), A364 yrkandena 1-4 och 5 i
denna del (m), A367 yrkandena 1, 2
och 4
(s), Sk347 yrkande 3 (kd), Sf226
yrkande 8 (fp), Sf332 yrkande 6
(m), Sf336
yrkande 6 (v), So296 yrkande 4 (c),
So513 yrkandena 1-4 och 6 (v),
Kr230
yrkandena 3-5 (m), Kr264
yrkande 13 (m), Kr296 yrkandena 1-3
(v), Kr372
yrkande 29 (fp), Ub272 yrkande 2
(kd), N227 yrkande 8 (m) samt N395
yrkande
11 (kd).
2. Regeringens skrivelse
2001/02:187 Sveriges genomförande av
EU:s
sysselsättningsstrategi
Utskottets förslag i korthet
Utskottet redovisar synpunkter på
inriktningen av skrivelsen mot
bakgrund av
Riksdagsutredningens förslag om
syftet med
resultatskrivelser. Utskottet
ställer sig bakom den redogörelse
för
erfarenheterna av samarbetet
inom ramen för EU:s
sysselsättningsstrategi som lämnas
i skrivelsen. Jämför reservation
8 (m, fp, kd, c).
Skrivelse 187
Bakgrund
Riksdagen har beslutat att
regeringen skall lämna
resultatredovisningar till
riksdagen i form av skrivelser.
Dessa utgör komplement till
nuvarande
budgetdokument och syftar till
att bättre integrera uppföljning
och
utvärdering i budgetprocessen och
ge riksdagen ett bättre
beslutsunderlag.
Huvuddrag i EU:s
sysselsättningssamarbete
Sysselsättningsstrategin bygger
på mellanstatligt samarbete utan
bindande
direktiv och lagstiftning.
Sysselsättningspolitiken är
nationell och
ansvaret för såväl utformningen
som genomförandet ligger således
hos
medlemsstaterna. Strategin
genomförs med hjälp av
gemensamma mål och
riktlinjer, uppföljning i form av
nationella handlingsplaner och
gemensamma
indikatorer samt utbyte av goda
erfarenheter. Drivkraften i
processen utgörs
av det gemensamma åtagandet och
det politiska trycket. Denna form av
mel-
lanstatligt samarbete har kommit
att kallas den öppna
samordningsmetoden.
Grunden för det gemensamma
sysselsättningssamarbetet i
unionen anges i
Amsterdamfördraget.
Varje år lägger rådet, på
förslag av kommissionen, fast
gemensamma
riktlinjer för
sysselsättningspolitiken som skall
ligga till grund för
ländernas nationella
sysselsättningspolitik. Antalet
riktlinjer uppgår för
år 2002 till 18 stycken.
Riktlinjerna har varit strukturerade
under följande
fyra pelare sedan
sysselsättningsstrategin
tillskapades:
· att förbättra anställbarheten,
·
· att utveckla företagarandan och
skapandet av arbetstillfällen,
·
· att uppmuntra företagens och de
anställdas anpassningsförmåga samt
·
· att stärka
jämställdhetspolitiken.
·
Riktlinjerna har reviderats något
varje år, både innehållsmässigt och
till
antalet, för att bättre svara mot
nya utmaningar. Vissa områden har
till-
kommit och andra har fått ökat
fokus. I riktlinjerna för år 2000
infördes
för första gången övergripande
horisontella mål innefattande
nationella
sysselsättningsmål, kvalitet i
arbetet, strategier för livslångt
lärande,
samarbete med arbetsmarknadens
parter, policy mix och
gemensamma
indikatorer.
I ett nästa steg formulerar
medlemsländerna sina nationella
handlings-
planer för sysselsättning som
presenterar den politik och de
initiativ som
länderna har vidtagit mot
bakgrund av
sysselsättningsriktlinjerna. I
handlingsplanerna presenterar
medlemsländerna goda exempel.
Handlingsplanerna blir föremål för
granskning av rådet och
kommissionen
och denna utmynnar i den gemensamma
rapporten om sysselsättning från
rådet
och kommissionen. Där görs en
bedömning av
sysselsättningssituationen och
sysselsättningspolitiken inom
unionen och i de enskilda
medlemsstaterna.
Ett viktigt inslag i
sysselsättningsstrategin är
utvecklandet av
indikatorer och jämförbar
statistik för att underlätta och
effektivisera
uppföljning.
Fördraget ger rådet möjlighet att
avge rekommendationer till
enskilda
länder om sysselsättningspolitikens
genomförande. Rekommendationerna
baseras
på analysen och bedömningen av
sysselsättningspolitiken i de
nationella
handlingsplanerna och i den
gemensamma rapporten.
Regeringens bedömning av samband
mellan sysselsättningsriktlinjerna
och nationell politik
Regeringen slår i
resultatskrivelsen fast att
den svenska
sysselsättningspolitiken skall
ligga i linje med
EU:s
sysselsättningsriktlinjer. I
skrivelsen redovisas den förda
politiken med
utgångspunkt från strategins mål
och riktlinjer. I fokus står en
analys av
inriktningen på politiken och hur
denna har förändrats.
Sysselsättningspolitiken är en
nationell angelägenhet, men
samtidigt har
den öppna samordningsmetoden en
viktig roll på
sysselsättningsområdet.
Metoden utgör ett betydelsefullt
instrument i EU-arbetet och ett
viktigt
komplement till gemensam
lagstiftning. Ett utökat
samarbete mellan
medlemsländerna kan enligt
regeringen skapa förutsättningar
för tillväxt,
sysselsättning och en väl
fungerande arbetsmarknad i Europa.
Sysselsättningsstrategin är en
dynamisk process som vuxit fram
successivt.
Det är därför enligt regeringen
svårt att i efterhand avgöra vilka
politiska
initiativ på nationell nivå som är
en direkt följd av strategin och
vilka
som skulle ha genomförts ändå.
En av målsättningarna under senare
år har
varit att effektivisera processen.
I skrivelsen anges att
sysselsättningspolitiken i Sverige
ligger väl i
linje med de övergripande
målen och riktlinjerna för
EU:s
sysselsättningsstrategi. Sverige
uppfyller med god marginal EU:s
gemensamma
kvantitativa sysselsättningsmål
för år 2010 avseende
sysselsättningsgrad
totalt på 70 %, för kvinnor på 60 %
samt för personer 55-64 år på 50 %.
Sverige har goda erfarenheter av
att arbeta med kvantitativa mål
inom
ramen för den ekonomiska politiken
och ambitionerna har varit och är i
flera
fall också mer långtgående än vad
sysselsättningsriktlinjerna anger.
År 1996
satte regeringen upp som mål att
den öppna arbetslösheten skulle
halveras
till 4 % före utgången av
år 2000, vilket också
uppnåddes.
Arbetslöshetsmålet kompletterades
med ett sysselsättningsmål som
innebär att
sysselsättningsgraden i termer av
reguljärt arbete för personer i
åldern
20-64 år skall uppgå till 80 % år
2004. Målet ligger enligt
regeringen inom
räckhåll.
När det gäller
sysselsättningsstrategins första
pelare poängterar
regeringen att Sverige har en lång
tradition av aktiv
arbetsmarknadspolitik
för att främja arbetskraftens
anställbarhet. Den s.k. arbets-
och
kompetenslinjen utgör
grundprincipen i den svenska
arbetsmarknadspolitiken
och ligger enligt regeringen väl i
linje med den preventiva ansatsen i
EU:s
sysselsättnings-
strategi. Sverige uppfyller
samtliga tre kvantitativa mål under
riktlinjerna
1 och 2 i strategin.
Att främja ett gott företagsklimat
är en av hörnstenarna i regeringens
po-
litik för ökad sysselsättning
och tillväxt och står i
samklang med
sysselsättningsstrategins andra
pelare. Tyngdpunkten i
regeringens
näringspolitik ligger i första hand
på generella åtgärder för att skapa
goda
förutsättningar för nyetableringar
av företag och möjligheter för
redan
etablerade företag att växa. Den
svenska politiken ligger enligt
regeringen
väl i linje med EU:s riktlinjer på
detta område.
Reformer av skatte- och
bidragssystemen har varit ett
bärande inslag i
såväl EU:s
sysselsättningsstrategi som i
regeringens ekonomiska politik.
Genomförda reformer inom ramen för
skatte- och bidragssystemen har
bidragit
till att minska marginaleffekterna
och främja arbete och att söka
arbete.
Den svenska strategin för
livslångt lärande ligger väl i
linje med
sysselsättningsstrategins tredje
pelare. Utbildningspolitiken är
en
betydelsefull del av strävandena
att öka sysselsättningen och
minska
arbetslösheten. Sverige har ett
väl utvecklat system för utbildning
och
kompetensutveckling både inom ramen
för skolsystemet, vuxenutbildningen
och
den högre utbildningen liksom för
kompetensutveckling i arbetslivet.
Ett viktigt mål för regeringens
politik är att alla skall ges
möjlighet
till ett bra arbetsliv med väl
fungerande arbetsvillkor. Detta
skall ske
genom att främja ett arbetsliv som
ger utrymme för utveckling och
förnyelse
och som inte leder till att
individer förslits, skadas eller
slås ut.
Därigenom bidrar
arbetslivspolitiken till ökad
produktivitet och
effektivitet, vilket leder till
högre tillväxt och lägre
samhällskostnader.
Arbetsmarknadens parter spelar
en viktig roll för att uppnå
kvalitet i
arbetet i och med att många
frågor om anställningsvillkor
regleras genom
kollektivavtal. Regeringen anser
att den svenska politiken på detta
område
ligger väl i linje med
sysselsättningsriktlinjerna.
Också när det gäller jämställdhet
ligger politiken enligt regeringen
väl i
linje med EU:s riktlinjer och
sysselsättningsstrategins fjärde
pelare. Det
övergripande målet för
jämställdhetspolitiken i Sverige är
att kvinnor och
män skall ha samma möjligheter,
rättigheter och skyldigheter på
livets alla
områden. Arbetet för ett
jämställt samhälle skall genomsyra
alla delar av
politiken och alla nivåer av
samhället. Sverige har ett
högt
arbetskraftsdeltagande och en
hög sysselsättning bland kvinnor och
uppnår
med god marginal EU:s mål om en
sysselsättningsgrad på 60 % för
kvinnor år
2010. Det är resultatet av en
långsiktig politik som inkluderar
reformer på
en rad områden.
Motioner med anledning av skrivelse
2001/02:187
Fyra motioner har avlämnats med
anledning av skrivelse 2001/02:187
Sveriges genomförande av
EU:s sysselsättningsstrategi.
I fyrpartimotion 2001/02:A11
(yrk. 1 och 2) från
Moderaterna,
Kristdemokraterna, Centerpartiet
och Folkpartiet behandlas den
arbetsform,
öppna samordningsmetoden,
genom vilken EU-
medlemsstaternas
sysselsättningspolitik samordnas.
Motionärerna menar att det är
uppenbart
att den öppna samordningsmetoden
kan bidra till att sätta politiskt
fokus på
angelägna samhällsproblem. De
betonar samtidigt att metoden inte
får urholka
subsidiariteten genom att på ett
smygande sätt föra över
beslutskompetens
från medlemsstaterna till unionen.
Stark kritik riktas i motionen
mot att regeringen år efter år
i
ministerrådet medverkat till
rådsrekommendationer till Sverige
om hur
sysselsättningspolitiken bör
utformas utan att regeringen
sedan beaktat
dessa. Trots rådsrekommendationerna
är skattetrycket extremt högt,
särskilt
på låg- och medelinkomsttagare, och
inga egentliga reformer har
genomförts
inom stöd- och bidragssystemen.
Inte heller har försök gjorts att
motverka
den könssegregerade arbetsmarknaden
genom att bryta upp offentliga
monopol.
I fyrpartimotionen tillbakavisas
regeringens påstående i skrivelsen
att de
svenska erfarenheterna av att
arbeta med horisontella mål
på
sysselsättningsområdet är goda.
De svenska målen att reducera den
öppna
arbetslösheten till 4 % före
utgången av 2000 respektive uppnå 80
% reguljär
sysselsättningsgrad år 2004 har
lett till "statistikpolitik" i
stället för
ansträngningar att öka utbudet av
arbetskraft.
När det gäller
sysselsättningsstrategins första
pelare om att förbättra
anställbarheten menar motionärerna
att de svenska resultaten lämnar
mycket
övrigt att önska och pekar på
negativ utveckling och
misslyckanden när det
gäller ungdomsarbetslöshet,
långtidsarbetslöshet, invandrares
delaktighet på
arbetsmarknaden, individuellt
kompetenssparande, minskande
rörlighet och
ineffektiv matchning på
arbetsmarknaden samt AMS-
byråkrati. Vid upprepade
tillfällen har Sverige fått
sysselsättningsrekommendationer om
att åtgärda
det höga skattetrycket men
skattetrycket på låginkomsttagare är
fortfarande
oerhört högt.
I fråga om
sysselsättningsstrategins andra
pelare om att utveckla
företagaranda och att skapa
arbetstillfällen kritiserar
Moderaterna,
Kristdemokraterna, Centerpartiet
och Folkpartiet att Sverige inte
beaktat
vad som sägs i
sysselsättningsriktlinjerna om
skattereformer som gynnar
sysselsättning och utbildning,
minskat regelkrångel och
avskaffande av
hinder för nyföretagande. I
motionen riktas också stark kritik
mot att man
inte öppnat den offentliga
sektorn för konkurrens och sänkt
skatten på
hemnära tjänster och därmed
inte beaktat vad som sägs
i
sysselsättningsriktlinjerna om
att tillvarata tjänstesektorns
möjligheter
för skapandet av fler och bättre
arbetstillfällen.
I den aktuella fyrpartimotionen
vänder sig motionärerna mot att
regeringen
framhåller Kunskapslyftet som ett
sätt att uppmuntra företagens
och de
anställdas anpassningsförmåga
enligt sysselsättningsstrategins
tredje
pelare. Fler konkreta
åtgärder behövs, exempelvis
modernisering av
arbetsrätten, bättre service
hos myndigheter och
individuellt
kompetenssparande.
Att stärka jämställdhetspolitiken
utgör sysselsättningsstrategins
fjärde
pelare. För att bryta obalansen
mellan könen på den svenska
arbetsmarknaden
bör de offentliga monopolen
öppnas för konkurrens från
fristående
arbetsgivare och skattetrycket
minskas så att familjer bättre
kan förena
arbetsliv och familjeliv. Likaså
behövs åtgärder till för att minska
det
oavlönade arbetet, exempelvis genom
skattereduktion för hemnära
tjänster.
Folkpartiet hävdar i motion
2001/02:A10 (yrk. 1-3) att
näringspolitiken
är en bortglömd del av
sysselsättningsstrategin och att
synen på företagande
måste ändras. Krånglet måste
minska, skatterna sänkas och
konkurrensen öka.
Arbetsmarknadspolitiken måste
utformas på ett flexibelt sätt och
utgå från
människors olika behov. I
redovisningen till EU av
arbetslöshetsstatistik
bör faktiska förhållanden framgå.
Med anledning av resultatskrivelsen
förordar Vänsterpartiet i motion
A1
(yrk. 1-3) en utvärdering av
den öppna samordningsmetoden
utifrån
demokratiaspekter. Metoden avser
enligt partiet samordning, inte
samarbete.
Den har dessutom brister när det
gäller insyn och den är otydlig
när det
gäller möjligheter att utkräva
ansvar. Därför bör metoden
analyseras inför
EU:s framtidsdebatt.
Vänsterpartiet välkomnar den
målsättning om konkurrenskraft
byggd på
kunskap som kommit till uttryck
i den s.k. Lissabonstrategin. För
att
realisera en sådan målsättning
krävs långsiktighet, statligt
ansvar för
forskning och teknikutveckling och
ett synsätt där arbetskraften utgör
en
resurs och där
anställningsvillkoren är goda. Det
bör utarbetas ett program
för tillväxt och konkurrenskraft
baserad på kunskap.
Könssegregeringen på
arbetsmarknaden måste brytas
samtidigt som den
offentliga verksamheten
försvaras. Personal med tillfälliga
anställningar
har sämre möjligheter till
påverkan i arbetet och får
mindre
personalutbildning. Otryggheten
hämmar också kreativiteten och
utrymmet för
att uttrycka kritik. För att öka
tillväxtmöjligheterna baserade på
kunskap
måste andelen otrygga
anställningar minska och
fler få
tillsvidareanställningar.
Barbro Feltzing (mp) ställer sig i
motion 2002/03:A2 (yrk. 1-16)
positiv
till den öppna samverkan som EU:s
sysselsättningsstrategi ger uttryck
för
eftersom det mellanstatliga
samarbetet bedrivs utan tvingande
lagar eller
direktiv. Motionären anser dock
att det saknas en hållbar
strategi på
sysselsättningsområdet och vill
förbättra insatserna på
arbetsmarknads- och
arbetslivsområdena. Det gäller
bl.a. åtgärder för att förebygga
arbetslöshet
i vissa grupper, främja
livslångt lärande och ny
arbetsorganisation
respektive entreprenörskap och
nya arbetstillfällen. Motionärens
förslag
innefattar också skattepolitik och
åtgärder för att främja
jämställdhet
mellan kvinnor och män.
Motion väckt under allmänna
motionstiden
Utskottet bedömer att följande
motionsförslag lämpligen kan
behandlas i anslutning till
ställningstagandet rörande
skrivelse 187.
Kristdemokraterna riktar i motion
A320 yrkande 25 kritik mot
regeringen för
att den inte beaktat
rådsrekommendationerna till
Sverige om åtgärder på
sysselsättningsområdet. Regeringen
bör snarast revidera den
nationella
handlingsplanen för
sysselsättning och omsätta
rådsrekommendationerna om
sänkta skatter m.m. i praktisk
tillämpning. Vidare bör Sverige
i EU-
samarbetet betona en konsekvent
tillämpning av
subsidiaritetsprincipen.
Utskottets ställningstagande
Allmänt om resultatskrivelsen
Skrivelse 2001/02:187 Sveriges
genomförande av EU:s
sysselsättningsstrategi
är den ena av de två första
resultatskrivelser som regeringen
överlämnat
till riksdagen. Som framgått
ansåg Riksdagskommittén att
riksdagens
möjligheter att arbeta med
uppföljning och utvärdering i
budgetsammanhang
skulle bli bättre om
resultatredovisningar varje år
lämnades till riksdagen.
Redovisningarna skulle ge riksdagen
och ansvarigt utskott underlag
för en
mer inträngande granskning av
viss statlig verksamhet.
Huvudsyftet med
resultatskrivelserna skulle
enligt Riksdagskommittén vara
att ge ett
underlag för en diskussion i
riksdagen om uppnådda resultat.
Riksdagskommittén (förslag till
riksdagen 2000/01:RS1 s. 76 f.)
ansåg att
budgetarbetet i riksdagen
borde utvecklas mot att
uppföljning och
utvärdering blir en integrerad del
av budgetprocessen.
Resultatskrivelserna
skall syfta till att förbättra
förutsättningarna för detta inom
ramen för
den ekonomiska styrningen.
Kommittén betonade vidare att
skrivelserna inte behöver avse
all
verksamhet inom ett utgiftsområde
utan att de med fördel kan
koncentreras
till vissa delar.
Riksdagskommittén bedömde vidare
att uppföljningen av
riksdagens beslut troligen blir
mer meningsfull för mål på lägre
nivåer,
t.ex. verksamhetsområdesnivå
eller anslagsnivå.
Resultatinformation på
utgiftsområdesnivå skulle enligt
kommittén kunna bli alltför
abstrakt och
generell.
Den resultatskrivelse som
arbetsmarknadsutskottet har att
behandla och en
motsvarande skrivelse om kultur
och delaktighet (skr.
2001/02:176) som
bereds i kulturutskottet utgör de
två första redovisningarna av detta
slag.
Erfarenheterna av
riksdagsbehandlingen av dessa kan
därmed komma att ge
vägledning inför utformning och
omfattning av framtida
resultatskrivelser.
I och med att syftet med
resultatskrivelser är att bidra
till
förbättringar av den ekonomiska
styrningen finns det anledning att
något
beröra hur denna styrning går till
efter det att riksdagen tagit
ställning
till förslagen i
budgetpropositionen. Då sker
regeringens medelstilldelning
genom den årliga statsliggaren med
regleringsbrev. Regleringsbreven
utformas
i dialog mellan respektive
departement och berörd myndighet.
De kan
revideras under löpande budgetår.
I AMV:s regleringsbrev för 2002,
som kan anses vara av särskilt
intresse
när det gäller
sysselsättningsfrågor, anger
regeringen förutom anslagsbelopp
och anslagsvillkor också ett
antal verksamhetsgrenar. För var
och en av
verksamhetsgrenarna finns mål och
avrapporteringskrav angivna.
I budgetpropositionen för 2003
redovisar regeringen under
utgiftsområde 13
viss information om
sysselsättningssamarbetet inom EU. I
anslutning till att
målet för arbetsmarknadspolitiken
behandlas konstaterar regeringen att
detta
också skall ligga i linje med EU:s
sysselsättningsriktlinjer. Vidare
nämner
regeringen att frågan om hur
Sverige genomför EU:s
sysselsättningsriktlinjer
varje år redovisas i
handlingsplanen för sysselsättning.
Varken i budgetpropositionen för
2003 eller i skrivelse 187 finns
några
uppgifter som tyder på att det
skulle föreligga ett samband mellan
å ena
sidan Sveriges deltagande i
sysselsättningssamarbetet inom EU
och å den
andra statsbudgeten eller
förslagen i budgetpropositionen.
Inte heller har
regeringen i Arbetsmarknadsverkets
regleringsbrev för 2002 givit
några
sådana indikationer. I det
sistnämnda dokumentet saknas helt
referenser till
EU:s sysselsättningssamarbete
respektive Sveriges deltagande i
detta. Omvänt
finns inte heller i Sveriges
handlingsplan för sysselsättning
2002 någon
hänvisning till att budgetmedel
avsatts för att uppnå vissa
resultat.
Arbetsmarknadsutskottet har
tidigare berört det faktum att
något samband
inte finns beskrivet i sitt
yttrande 2001/02:AU4y till
utrikesutskottet
angående verksamheten i Europeiska
unionen under år 2001. I anslutning
till
att arbetsmarknadsutskottet
kommenterade utvärderingen av
dittillsvarande
sysselsättningssamarbete påpekade
utskottet att det kunde finnas
anledning
att se närmare på samspelet
mellan den nationella
handlingsplanen för
sysselsättning och den
praktiska, konkreta utformningen
av svensk
sysselsättningspolitik bl.a. såsom
den kommer till uttryck i den
statliga
budgetprocessen inklusive
regleringsbreven. Här kan det finnas
ett utrymme
för ökad reell ömsesidig påverkan
på nationellt, regionalt respektive
lokalt
plan, menade
arbetsmarknadsutskottet i
yttrandet. Utrikesutskottet delade
arbetsmarknadsutskottets bedömning
(bet. 2001/02:UU10).
Beträffande det ämne som
behandlas i resultatskrivelse
187 kan
arbetsmarknadsutskottet konstatera
att regeringen inte hänvisar till
någon
koppling vare sig till de båda
utgiftsområden som ligger inom
utskottets
beredningsområde - utgiftsområdena
13 Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv -
eller
till budgetprocessen i stort.
Utskottet har tagit del av
information om EU:s
sysselsättningssamarbete
alltsedan detta inleddes och har
under förra riksmötet också följt
den av EU
initierade utvärderingen av
unionens sysselsättningssamarbete.
Utvärderingen
skulle ske efter det att samarbetet
bedrivits i fem år. Huvudsyftet var
att
analysera vilken påverkan
sysselsättningsstrategin har haft
på utformningen
av den nationella politiken
och på sysselsättningsutvecklingen
i
medlemsländerna. Resultatet skall
bidra till att vidareutveckla
strategin
för framtiden i syfte att
uppnå de gemensamt uppsatta målen
för ökad
tillväxt och sysselsättning i
Europa.
Utskottet har mot slutet av den
förra mandatperioden fortlöpande
fått
information om det svenska
utvärderingsarbetet och därvid under
hand bl.a.
tagit del av utvärderingsrapporter
såväl i preliminär som i slutlig
form.
Likaså har utskottet informerats
om regeringens
sammanfattningsrapport om
Sveriges nationella utvärdering av
EU:s sysselsättningsstrategi (mars
2002).
I samband med att företrädare
för Näringsdepartementet i
anslutning till
utskottssammanträden lämnat
upplysningar till utskottet om
aktuella EU-
frågor har utvärderingsarbetet
tagits upp vid flera tillfällen.
Sammanfattningsvis anser
utskottet att det kan anses ha ett
värde med en
sammanhållen och översiktlig
redovisning av Sveriges
genomförande av EU:s
sysselsättningssamarbete på det
sätt som görs i skrivelse 187.
Utskottet kan
dock sägas ha haft förhållandevis
goda möjligheter att fortlöpande
följa det
ämne som behandlas i
resultatskrivelsen.
Som framgått är
resultatskrivelser enligt
Riksdagskommitténs förslag
tänkta att ha en koppling till
budgetprocessen och den
ekonomiska
styrningen. Det går dock inte att
ur resultatskrivelsen omedelbart
utläsa om
det finns ett samband mellan
Sveriges genomförande av den
europeiska
sysselsättningsstrategin och
budgetprocessen och den ekonomiska
styrningen.
Utskottet kan dock inte utesluta
att så kan vara fallet.
För fullständighetens skull bör
dock här nämnas att utskottet
noterat att
det av skrivelse 187 framgår
att "det för närvarande övervägs
hur ett
jämställdhetsperspektiv mera
strukturerat ska integreras inom
ramen för den
statliga budgetprocessen".
Sveriges deltagande i EU:s
sysselsättningssamarbete
Arbetsmarknadsutskottet kan
inledningsvis konstatera att
frågan om full
sysselsättning har fått en
framträdande roll i EU-samarbetet.
Det är enligt
utskottets uppfattning mycket
positivt att
sysselsättningsfrågorna inte
minst genom Lissabonstrategin fått
en så stor betydelse i
unionssamarbetet.
Den europeiska
sysselsättningsstrategin har haft
stor betydelse för
unionen i dess helhet när det
gäller att öka sysselsättningen och
minska
arbetslösheten. Den öppna
samordningsmetoden har utgjort
ett värdefullt
instrument för att utveckla
sysselsättningspolitiken i
medlemsstaterna.
Målsättningarna om full
sysselsättning och en öppen
arbetsmarknad är dock
ännu inte förverkligade. De
förändringar av
sysselsättningsstrategin
(Luxemburgprocessen) som för
närvarande förbereds inom bl.a.
kommissionen
kommer att påverka
förutsättningarna för att nå dessa
målsättningar. Även
utformningen av bl.a. det
ekonomisk-politiska samarbetet
inom EU har
självfallet stor inverkan.
I det ovannämnda
yttrandet (yttr.
2001/02:AU4y) tog
arbetsmarknadsutskottet upp
en mer övergripande
kommentar om
sysselsättningsstrategins påverkan
på svensk politik som lämnats
i
Statskontorets utvärderingsrapport
rörande sysselsättningssamarbetet
(EU:s
sysselsättningsstrategi och
utformningen av den nationella
politiken.
Delprojekt 6 i nationell
utvärdering av
sysselsättningssamarbetet, april
2002). Enligt Statskontorets
rapport var det en allmän
uppfattning bland
tjänstemän vid departement och
myndigheter och bland företrädare
för
arbetsmarknadens parter att EU:s
sysselsättningsstrategi inte
nämnvärt har
påverkat svensk politik och att
strategin är relativt okänd utanför
den
grupp av personer som direkt
arbetar med den. Enligt
Statskontorets
utvärdering uppgavs en anledning
till att strategin inte har haft
så stort
inflytande vara att den svenska
sysselsättningspolitiken redan
ligger i
linje med EU:s
sysselsättningsstrategi.
Utskottet kan konstatera att
regeringen inte berört frågan om
inhemsk
förankring av
sysselsättningssamarbetet närmare i
skrivelse 187. Enligt vad
utskottet inhämtat har dock
regeringen under året vidtagit vissa
åtgärder
för att sprida kännedom om EU:s
sysselsättningsstrategi, vilket är
positivt.
Målgrupp för
informationsinsatserna är bl.a.
Arbetsmarknadsverkets,
Arbetsmiljöverkets och Nuteks
personal samt arbetsmarknadens
parter och
andra aktörer på
sysselsättningsområdet. Ett magasin
om strategin har tagits
fram för spridning i
pappersform. På regeringens hemsida
under adressen
www.jobben.regeringen.se finns
förutom en översikt över
samarbetet också
uppgifter om bakgrund, mål, syfte,
metoder m.m. Vidare finns länkar
till
bl.a. olika former av
grunddokument. I regeringens
informationsinsatser om
sysselsättningssamarbetet ingår
också bl.a. medverkan av
företrädare för
Regeringskansliet i seminarier runt
om i landet.
Arbetsmarknadsutskottet ser
positivt på en ökad regional
och lokal
förankring av
sysselsättningssamarbetet. Denna
uppfattning redovisade
utskottets ordförande i en
utfrågning om
sysselsättningssamarbetet som ägde
rum i Europaparlamentet i januari
2002. Här kan tilläggas att en
förankring
också hos exempelvis
arbetsmarknadens parter på
nationell nivå är angelägen
liksom att det fortsatta
sysselsättningssamarbetet tar sig an
viktiga frågor
som framtida arbetskraftsbehov och
kompetensförsörjning, åtgärder för
att
främja deltagande på
arbetsmarknaden och kvalitet i
arbetet.
Vikten av regional och lokal
förankring betonades också av
utskottet i det
tidigare nämnda yttrandet till
utrikesutskottet (yttr.
2001/02:AU4y). Där
redovisade utskottet också vissa
mer allmänna synpunkter på
önskvärda
förändringar av
sysselsättningssamarbetet.
Arbetsmarknadsutskottet framförde
i sitt yttrande synpunkter på
behovet av att framtida riktlinjer
förenklas
och blir lätta att tillämpa, att
mål för samarbetet slås fast på
lång och
medellång sikt och att tydliga och
ändamålsenliga indikatorer
utformas så
att det blir möjligt att
följa upp och utvärdera
genomförandet av
riktlinjerna. Vidare framhölls
betydelsen av att de nationella
parlamenten
involveras i det framtida
sysselsättningssamarbetet så att
detta får större
demokratisk legitimitet. Detta är
av största betydelse när den
öppna
samordningsmetoden används. Som
framgått delar utrikesutskottet
den
bedömning som
arbetsmarknadsutskottet gjort i
yttrandet. Riksdagen har
ställt sig bakom detta (bet.
2001/02:UU10, rskr. 294).
I anslutning till vad utskottet
här anfört om vikten av
nationell
förankring av
sysselsättningssamarbetet vill
utskottet något närmare beröra
frågan om subsidiaritet i
samarbetet.
Subsidiaritetsprincipen skall
enligt Romfördragets artikel 5
gälla inom
områden där det råder gemensam
kompetens. Enligt denna artikel
skall
gemenskapen, på de områden där den
inte ensam är behörig, dvs. där det
råder
gemensam kompetens, i
överensstämmelse med
subsidiaritetsprincipen vidta en
åtgärd endast om och i den mån som
målen för den planerade åtgärden
inte i
tillräcklig utsträckning kan uppnås
av medlemsstaterna och därför, på
grund
av den planerade åtgärdens
omfattning eller verkningar, bättre
kan uppnås på
gemenskapsnivå. Principen slår fast
att gemenskapen inte skall vidta
någon
åtgärd som går utöver vad som är
nödvändigt för att uppnå målen i
fördraget.
På nationell nivå försöker man i
dag på en rad samhällsområden sporra
till
förbättringar genom att jämföra
resultat med hjälp av indikatorer
och
framgångsanalys (benchmarking),
förenklat uttryckt "genom att
jämföra sig
med den som är bäst". Inom
Arbetsmarknadsverket redovisas t.ex.
fortlöpande
en rad indikatorer över
verksamheten där man kan jämföra
resultaten i det
egna länet eller förmedlingen med
andra. Ett annat exempel kan hämtas
från
det regionala utvecklingsarbetet
där man bl.a. genom framgångsanalys
jämför
kluster i och utanför Sverige
med varandra. I dessa kluster
samspelar
företag inom ett gemensamt
strategiskt kompetensområde med
varandra och med
andra företag och aktörer.
På motsvarande sätt är det
enligt utskottet värdefullt att
EU:s
medlemsstater genom den öppna
samordningsmetoden stimuleras att
få fram de
bästa metoderna för tillväxt. De
instrument som används vid
genomförandet av
strategin är som framgått
gemensamma mål och riktlinjer,
uppföljning i form
av nationella handlingsplaner och
med hjälp av gemensamma indikatorer
samt
utbyte av goda erfarenheter.
Utskottet ser
subsidiaritetsprincipen som en
utgångspunkt och anser det
positivt att man inom ramen för
den öppna samordningsmetoden har
utökat
utbyte av erfarenheter och
kunskaper mellan medlemsstaterna.
Utskottet
finner också anledning att
betona att det är viktigt att
värna om det
element av frivillighet som finns
i sysselsättningssamarbetet -
processen
drivs framåt genom mellanstatligt
samarbete utan politiska utfästelser
och
med avsaknad av bindande direktiv,
lagstiftning och sanktioner.
När det gäller Sveriges
genomförande av EU:s
sysselsättningssamarbete
redovisar regeringen i skrivelse
187 utförligt uppgifter om vilka
åtgärder
som vidtagits för att genomföra
riktlinjerna under var och en av
de fyra
pelarna i samarbetet liksom vilka
åtgärder som vidtagits med
anledning av
ministerrådets
sysselsättningsrekommendationer till
Sverige.
Utskottet ställer sig bakom
den redovisning som regeringen
gör i
skrivelsen. Med hänvisning till
detta och till vad utskottet anfört
ovan
avstyrks de motionsförslag som
väckts med anledning av
skrivelsen. I
sammanhanget avstyrker utskottet
också Kristdemokraternas motion
A320
yrkande 25 som avlämnats under
allmänna motionstiden men som i
allt
väsentligt rör frågor som behandlas
i skrivelsen.
Utskottet föreslår att riksdagen
lägger regeringens skrivelse
2001/02:187
till handlingarna.
**FOOTNOTES**
[1]: En arbetsmarknad i
förändring? Av docent Jan
Ottosson, fil.dr
Karsten Lundeqvist och professor
Lars Magnusson.
Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlas en
motion som gäller målen för
politikområdet
Arbetsmarknadspolitik. Motionen
avstyrks. Jämför
reservation 9 (m).
Utskottet tillstyrker
regeringens förslag till
anslag på
utgiftsområde 13 för budgetåret
2003 och avstyrker samtliga
motionsyrkanden som rör anslagen.
Utskottet tillstyrker vidare
regeringens förslag om höjning av
ersättningen till
deltagare i ungdomsgarantin, en
senareläggning av tidpunkten för
ikraftträdandet av vissa
lagändringar knutna till inrättandet
av
den nya myndigheten Inspektionen
för arbetslöshetsförsäkringen, en
konsekvensändring med anledning av
att sagda myndighet skall överta
AMS tillsyn över
arbetslöshetsförsäkringen,
godkännande att använda
en del av inflytande
arbetsmarknadsavgifter för
tillsynen över
arbetslöshetsförsäkringen och om
bemyndiganden rörande fyra av
anslagen på utgiftsområdet.
En motion om vidgat uppdrag för
IFAU när det gäller utvärdering av
de arbetsmarknadspolitiska
insatserna avstyrks med hänvisning
till
att förslaget redan är
tillgodosett inom ramen för
nuvarande
resurser. En motion om
lokalisering av Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen avstyrks
med hänvisning till kommande
överväganden i Regeringskansliet.
3. Mål för politikområde
Arbetsmarknadspolitik
Propositionen
För politikområdet
Arbetsmarknadspolitik gäller för
år 2003 samma mål som
under innevarande budgetår, dvs.
en väl fungerande arbetsmarknad med
full
sysselsättning och god ekonomisk
tillväxt.
Motionen
Moderata samlingspartiet anser i
motion A364 (yrk. 14) att
regeringens mål
för politikområdet Arbetsmarknad
skall avvisas. Partiet hänvisar
därvid till
förslagen i motionerna A225
Arbetshandikappade, A294
Bemanningsföretag, A314
Arbetsmarknaden, A315 Jämställdhet,
A316 Arbetstid och A321 En rörlig
och
individuell yrkesutbildning.
Utskottets ställningstagande
Arbetsmarknadsutskottet behandlade
i betänkande 2000/01:AU1
regeringens
förslag om att målet för
politikområdet Arbetsmarknadspolitik
skall vara en
väl fungerande arbetsmarknad med
full sysselsättning och god
ekonomisk
tillväxt. Utskottet tillstyrkte
förslaget och avstyrkte samtidigt
ett
avslagsyrkande från Moderaterna med
samma innebörd som partiet nu
återkommit
med. Riksdagen beslutade i
enlighet med utskottets förslag.
Motsvarande
förslag av Moderaterna avstyrktes
även i förra årets betänkande
2001/02:AU1.
Utskottet delar regeringens
uppfattning att nuvarande mål för
politikområdet
bör kvarstå oförändrat under
budgetåret 2003 och avstyrker
därmed motion
A364 yrkande 14 (m).
4. Arbetsmarknadspolitiska program
Strukturen på
arbetsmarknadspolitiska program
Olika arbetsmarknadspolitiska
program berörs i flera förslag i
anslagsfrågor
i avsnittet nedan. Av detta
skäl finns här en förteckning över
de olika
arbetsmarknadspolitiska programmen
och övrigt stöd, som de
redovisas på
Arbetsmarknadsverkets hemsida.
-----------------------------------
-------------
Arbetsmarknadspolitiska program och
övrigt stöd
-----------------------------------
-------------
1. Arbetsmarknadsutbildning
-----------------------------------
-------------
2. Arbetspraktik
-----------------------------------
-------------
3. Stöd till start av
näringsverksamhet
-----------------------------------
-------------
4. Aktivitetsgaranti
-----------------------------------
-------------
5. Projekt med
arbetsmarknadspolitisk
inriktning
-----------------------------------
-------------
6. Ungdomsinsatser
-----------------------------------
-------------
Ungdomsgaranti för ungdomar 20-24
år
-----------------------------------
-------------
Kommunala ungdomsprogram
-----------------------------------
-------------
Interpraktik
-----------------------------------
-------------
7. Förberedande insatser
-----------------------------------
-------------
Aktiviteter inom vägledning och
platsförmedling
-----------------------------------
-------------
Arbetslivsinriktad rehabilitering
-----------------------------------
-------------
Datortek
-----------------------------------
-------------
Förberedande eller orienterande
utbildningar
-----------------------------------
-------------
8. Aktivitetsstöd
9. Arbetsmiljöansvar och
försäkringsskydd vid
arbetsmarknadspolitiska insatser
-----------------------------------
-------------
10. Anställningsstöd
-----------------------------------
-------------
Allmänt anställningsstöd
-----------------------------------
-------------
Förstärkt anställningsstöd (2-
årsinskrivna)
-----------------------------------
-------------
Förstärkt anställningsstöd (4-
årsinskrivna)
-----------------------------------
-------------
Särskilt anställningsstöd (personer
över 57 år)
-----------------------------------
-------------
11. Anställningsstöd som
kombineras med vård-
och omsorgsutbildning
-----------------------------------
-------------
12. Särskilda insatser för
personer med
arbetshandikapp
-----------------------------------
-------------
Stöd till hjälpmedel på
arbetsplatsen
-----------------------------------
-------------
Stöd till personligt biträde
Lönebidrag
Skyddat arbete hos Samhall
-----------------------------------
-------------
OSA (Skyddat arbete hos
offentliga
arbetsgivare)
-----------------------------------
-------------
SIUS (Särskilt
introduktions- och
uppföljningsstöd)
-----------------------------------
-------------
Särskilt stöd vid start av
näringsverksamhet
-----------------------------------
-------------
Utöver de ovan angivna programmen
och stöden finns ytterligare former
av arbetsmarknadspolitiska
insatser, exempelvis
flyttningsbidrag,
friårsförsöket, stöd till
utbildning av anställda och medel
för s.k.
brytprojekt.
Ersättning till deltagare i
ungdomsgarantin
Propositionen och utskottets
ställningstagande
Den lägsta nivån på
aktivitetsstödet kommer att uppgå
till 223 kr per
dag från och med 2003. För att
utvecklingsersättningen till
deltagare
i ungdomsgarantin skall
överensstämma med det lägsta
aktivitetsstödet, som till
skillnad från
utvecklingsersättningen är
skattepliktigt, föreslår
regeringen att
utvecklingsersättningen höjs
till 3 280 kr per månad fr.o.m.
den 1 januari 2003. Ersättningsnivån
regleras i 4 § lagen (2000:625) om
arbetsmarknadspolitiska program. I
propositionen föreslås att
riksdagen antar regeringens
förslag till
lag om ändring i denna lag (prop.
punkt 3). Regeringens lagförslag
framgår av bilaga 3 till
betänkandet. Utskottet noterar att
den
berörda paragrafens fjärde
stycke i nu gällande lydelse saknas
i
propositionens lagförslag.
Utskottet föreslår att regeringens
förslag
bifalles med den justeringen
att detta stycke tillförs 4 §.
Utskottets lagförslag framgår av
bilaga 4 till betänkandet.
5. Anslagsfrågor
Anslaget 22:1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
-----------------------------------
--------------------------
Anslags-
2001 Utfall 4 416 765
sparande
-1 954
-----------------------------------
--------------------------
Utgifts-
2002 Anslag 4 517 058
prognos 4 456 408
-----------------------------------
--------------------------
2003 Förslag 4 621 614
-----------------------------------
--------------------------
2004 Beräknat 4 724 111 1
-----------------------------------
--------------------------
1 Motsvarar 4 622 195 tkr i 2003 års
prisnivå.
Från anslaget finansieras
kostnaderna för personal och
lokaler samt andra
förvaltningskostnader vid AMS,
länsarbetsnämnderna,
arbetsförmedlingarna och de
avgiftsfinansierade verksamheterna
vid Arbetslivstjänster
(ALT) och Aske kursgård. Under
anslaget redovisas också
IAESTE-praktik (The International
Association for Exchange
of Students for Technical
Experience).
Under budgetåret 2002 har 15,2
miljoner kronor av anslaget
avsatts för AMS tillsyn över
arbetslöshetsförsäkringen m.m.
Som framgår i avsnittet om
anslaget 22:12 Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen kommer
en ny myndighet att
inrättas under år 2003 med uppgift
att utöva tillsyn över
arbetslöshetsförsäkringen.
Regeringen återkommer i
tilläggsbudgeten i anslutning
till nästa års ekonomiska
vårproposition med förslag om
överföring av medel från AMV
till den nya myndigheten.
Även om situationen på
arbetsmarknaden för utrikes födda
under senare år förbättrats
väsentligt är skillnaden i
förhållande till inrikes födda
oacceptabelt stor. För att
stärka ställningen på
arbetsmarknaden för personer med
utländsk bakgrund bedömer
regeringen det som angeläget med
personalförstärkningar under 2003.
Under 2003 fortsätter också den
satsning på kompletterande
utbildning för personer med
utländsk högskoleexamen inom
olika bristyrken som inleddes 2001.
Minst 70 miljoner kronor
skall användas för detta ändamål.
Insatserna för att bättre ta
till vara invandrares
kompetens i arbetslivet måste
utvecklas ytterligare.
Ytterligare 10 miljoner
kronor skall disponeras av
regeringen för åtgärder som kan öka
sysselsättningen och som
kan komma att aktualiseras senare.
Regeringen föreslår att riksdagen
anvisar ett ramanslag på
4 621 614 000 kr för 2003. Vidare
föreslås att 15 650 000 kr
av inflytande
arbetsmarknadsavgifter enligt
socialavgiftslagen (2000:980) får
användas för tillsynen av
arbetslöshetsförsäkringen (prop.
punkt 4).
Motionerna
Tusental kronor
-----------------------------------
--------------------------
|Regeringens | Oppositionens
förslag i förhållande till|
|förslag |regeringens förslag
|
-----------------------------------
-------------------------
| | m | fp | kd
| c |
-----------------------------------
-------------------------
|4 621 614 | - 250| -
1 200| - 400| -
700 000 |
| | 853 | 000 | 000
| |
-----------------------------------
-------------------------
Moderata samlingspartiet förordar
i motion A364 (yrk. 5 i denna del)
att en ny statlig
arbetsmarknadsmyndighet inrättas
helt och fullt år
2005 samt föreslår ett anslag för
detta om 25 miljoner kronor för år
2003. Utskottet återkommer till
detta förslag i senare delen av
betänkandet. Den nya statliga
myndigheten skall ersätta den
nuvarande
organisationen som består av 21
myndigheter och 418
arbetsförmedlingar.
Myndigheten skall ansvara för
att godtagbara förmedlingstjänster
erbjuds i hela landet,
administrera schabloniserade
arbetsmarknadspolitiska stöd
och bedriva den yttersta
myndighetsutövning som behövs för
att fördela de medel som anslås över
statsbudgeten för övriga insatser.
- Moderaterna vill även införa en
mer individuell och effektiv
arbetsförmedling, bl.a. med
möjligheter
till förmedling av arbeten i
fri konkurrens. - Partiets förslag
om
reformering av
arbetslöshetsförsäkringen innebär
att AMS
övervakningsansvar kan upphöra
när försäkringen flyttas från
arbetslöshetskassorna till
den allmänna
försäkringskassan.
Administration och beslut om
lönebidrag flyttas likaså till
försäkringskassan. Detta
möjliggör nedläggning av AMS. För
budgetåret
2003 beräknar Moderaterna anslaget
till ett 251 miljoner kronor lägre
belopp än regeringen (yrk. 8).
Folkpartiet vill enligt motionerna
Fi232 (yrk. 16 i denna del) och A332
(yrk. 19 i denna del) att
arbetsmarknadspolitiken reformeras.
Det
föreslås att AMS i sin nuvarande
form läggs ned och ersätts på
central
nivå av en förhållandevis liten
organisation för tillsyn och
rena
myndighetsuppgifter. Delar
av "servicefunktionen" i
arbetsmarknadspolitiken, som
jobbförmedling och yrkesutbildning,
bör
till stor del kunna genomföras av
andra aktörer som
utbildningsföretag,
komvux, folkhögskolor etc.
Ytterst bör dock ansvaret
för
förmedlingsverksamheten ligga kvar
på det offentliga. Folkpartiet vill
vidare se en reformering
av platsförmedlingsverksamheten.
Arbetsförmedlingen måste få
konkurrens från andra aktörer
när det
gäller platsförmedlingen.
Sammantaget räknar partiet med att
anslaget
kan minskas med 1 200 miljoner
kronor i förhållande till vad som
föreslås i budgetpropositionen.
Kristdemokraterna pekar i sin
motion A320 på behovet av en
helt ny
arbetsmarknadspolitik och en ny,
mindre arbetsmarknadsmyndighet.
Innan
den nya arbetsmarknadspolitiken
är sjösatt fullt ut anser partiet
att
AMS i egenskap av central
myndighet bör förändras mot en
tydligare
stabsroll med möjlighet till
ytterligare rationaliseringar.
Partiet
menar att det finns tydliga
indikationer på problem med
styrning,
resultatuppföljning och kontroll
av medelsanvändningen. Till detta
kommer att internadministrationen
dr alltför stor. För att minska
internadministrationen och öka
möjligheterna till samordning
och
tydlighet när det gäller
beslut och ansvar bör enligt
partiet
länsarbetsnämnderna avvecklas som
självständiga myndigheter. Även ett
lägre antal program kan minska
administrationen centralt i AMS och
inom
länsarbetsnämnderna, vilket skulle
möjliggöra besparingar. Partiets
budgetalternativ innebär
besparingar på 400 miljoner kronor
på anslaget
i förhållande till propositionen
(yrk. 32 i denna del).
Centerpartiet ser i motion A330
(yrk. 4 i denna del) möjligheten
att
minska Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader genom en
reformering
av verket. Därigenom räknar man med
att kunna minska anslaget med 700
miljoner kronor i förhållande till
regeringens förslag.
Utskottets ställningstagande
Mot bakgrund av vad utskottet
anfört i avsnitt 1 Allmänna frågor
rörande oppositionens förslag om
en förändrad arbetsmarknadsmyndighet
avstyrker utskottet motionerna A320
yrkande 32 i denna del (kd), A330
yrkande 4 i denna del (c), A332
yrkande 19 i denna del (fp),
Fi232
yrkande 16 i denna del (fp) och
A364 yrkande 8 (m) och tillstyrker
regeringens förslag till
medelsanvisning under anslaget.
Sist i detta
avsnitt finns en sammanställning
av utskottets ställningstagande i
fråga om anslagen på utgiftsområde
13.
Utskottet biträder vidare
regeringens förslag att 15 650 000
kronor
av inflytande
arbetsmarknadsavgifter enligt
socialavgiftslagen
(2000:980) skall få användas för
tillsynen av
arbetslöshetsförsäkringen
(prop. punkt 4).
Anslaget 22:2 Bidrag till
arbetslöshetsersättning och
aktivitetsstöd
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
----------------------------------
---------------------------
Anslags-
2001 Utfall 35 956 502
sparande
1 957 645
----------------------------------
---------------------------
Utgifts-
2002 Anslag 35 923 000 1
prognos 36 637 000
----------------------------------
---------------------------
2003 Förslag 36 363 000
----------------------------------
---------------------------
2004 Beräknat 35 562 000
----------------------------------
---------------------------
1 Varav minskning med 100 miljoner
kronor på tilläggsbudget i
budgetpropositionen för
2003.
Anslaget används huvudsakligen
till finansiering av
kostnaderna för
arbetslöshetsersättning vid öppen
arbetslöshet
och aktivitetsstöd för
personer som deltar i
arbetsmarknadspolitiska program.
Aktivitetsstödet motsvarar
den arbetslöshetsersättning
deltagarna skulle ha fått om de
varit öppet arbetslösa. Den som
inte är berättigad till
arbetslöshetsersättning får fr.o.m.
nästa år 223 kr per dag i
aktivitetsstöd.
Aktivitetsstöd får även användas
för viss nationell
medfinansiering som svarar mot
utbetalningar från anslaget
22:6 Europeiska socialfonden
m.m. för perioden 2000-2006.
Likaså får aktivitetsstöd
användas för medfinansiering av
regionala tillväxtavtal för
insatser som ryms inom ramen för
de arbetsmarknadspolitiska reglerna
med utgångspunkt i de mål
och prioriteringar som
finns uppsatta för
arbetsmarknadspolitiken. Av
medlen under anslaget får högst
400 miljoner kronor användas för
utgifter enligt ändamålet för
anslaget 22:3 Köp av
arbetsmarknadsutbildning och
övriga
kostnader.
Utgifterna för
arbetslöshetsersättningen har
fortsatt att
minska. Trots att den högsta
ersättningen och grundbeloppet
höjdes fr.o.m. den 2 juli
2001 har den lägre
arbetslöshetsnivån och ett lägre
uttag av ersättningsdagar
bidragit till att utgifterna
minskat. Efter den ytterligare
höjningen från och med den
1 juli 2002 utges den
inkomstrelaterade ersättningen med
högst 730 kr per dag under
de första hundra dagarna.
För dagar därutöver lämnas
ersättning med högst 680 kr om
dagen. Grundbeloppet har höjts
till 320 kr per dag.
Utgifterna för aktivitetsstödet
ökade under 2001 i
förhållande till år 2000
samtidigt som antalet personer med
aktivitetsstöd minskade.
Detta berodde på att
ersättningsnivåerna höjdes under
2001. Under 2002 har
ytterligare höjningar av
ersättningsnivåerna genomförts
motsvarande ersättningen i
arbetslöshetsförsäkringen. Den
lägsta nivån för aktivitetsstödet
uppgår sedan den 1 januari
2002 till 183 kr per dag. Från och
med år 2003 kommer nivån
att höjas till 223 kr per dag.
Regeringen har initierat en
försöksverksamhet med ett s.k.
friår under perioden 2002-
2004. Utgifterna för
försöksverksamheten beräknas till
159 miljoner kronor brutto
respektive 65 miljoner kronor netto
per år.
Utskottet har ovan behandlat
regeringens förslag om en
höjning av ersättningen till
deltagare i den kommunala
ungdomsgarantin. Regeringen avser
att återkomma till riksdagen
under våren 2003 med ett
förslag om hur de kommunala
ungdomsprogrammen skall avvecklas.
Antalet s.k.
interpraktikstipendier för att
finansiera
praktikperioder utomlands har
under första halvåret 2002 ökat
jämfört med föregående år.
Förklaringen är i huvudsak att
antalet avslagna ansökningar
minskat avsevärt. Regeringen ser
anledning att närmare granska i
vilken grad stipendierna
utnyttjas av den avsedda
målgruppen, nämligen personer
mellan
20 och 30 år som är eller riskerar
att bli långtidsarbetslösa.
Regeringen föreslår att riksdagen
anvisar ett ramanslag på
36 363 miljoner kronor för
budgetåret 2003. Av detta belopp
beräknas 9 666 miljoner kronor
för aktivitetsstöd, 23 507
miljoner kronor för bidrag till
arbetslöshetsersättning och 3
189 miljoner kronor för
statliga ålderspensionsavgifter
avseende aktivitetsstöden
och bidrag till
arbetslöshetsersättning.
Motionerna
Tusental kronor
------------------------------------
-------------------------
|Regeringens | Oppositionens
förslag i förhållande till|
|förslag |regeringens förslag
|
------------------------------------
-------------------------
| | m | fp | kd
| c |
------------------------------------
-------------------------
|36 363 000 | - 3 175|
- 10 750| - 7 055| -
7 915 |
| | 000 | 000 |
000 | 000|
------------------------------------
-------------------------
Moderata samlingspartiet
förespråkar i motion A364 införandet
av en allmän
arbetslöshetsförsäkring som
administreras av staten.
Försäkringen skall
vara en omställningsförsäkring som
finansieras med en
försäkringspremie
som relateras till månadslönen.
Premien betalas med 2 % på
sådana
inkomster som är
ersättningsberättigande och skall
vara avdragsgill. Ingen
förändring av arbetsvillkoret
föreslås. Ersättning skall endast
kunna
utges under en ersättningsperiod om
300 dagar och återkvalificering
skall
kunna ske bara genom ett riktigt
arbete. Genom den föreslagna
försäkringen
blir det möjligt att slopa
huvuddelen av dagens regel-,
kontroll- och
sanktionssystem, vilket får
ekonomiska konsekvenser för
berörda
myndigheter. Den enskilde
kompenseras för de höjda
egenavgifterna genom
sänkt skatt.
Sammanfattningsvis beräknar
Moderaterna besparingarna för
budgetåret
2003 till 3 175 miljoner kronor,
varav 2 100 miljoner kronor avser
högre
egenfinansiering (yrk. 9).
Folkpartiet räknar i motionerna
Fi232 (yrk. 16 i denna del) och A332
(yrk.
19 i denna del) med
anslagsbesparingar på 10 750
miljoner kronor, varav 7
300 miljoner kronor till
följd av höjda egenavgifter
i
arbetslöshetsförsäkringen.
Kristdemokraterna vill enligt
motion A320 införa en allmän
obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring fr.o.m.
den 1 januari 2003. Motsvarande
yrkande
finns även i Kristdemokraternas
motion A324 som behandlas i
avsnittet om
den allmänna inriktningen av
politiken. Försäkringen skall
ge
grundläggande ekonomisk trygghet så
länge som den arbetslösa står
till
arbetsmarknadens förfogande. Den
bör utformas så att det alltid lönar
sig
bättre att ta ett kort,
tillfälligt arbete än att låta
bli.
Egenfinansieringen
(finansieringsavgiften) bör höjas
till en tredjedel i
den nya försäkringen. Höjningen
kompenseras för den enskilde genom
sänkt
inkomstskatt, däribland genom
höjning av grundavdraget. - Partiet
stöder
även de förslag som lades fram i Ds
1999:58 Kontrakt för arbete -
rättvisa
och tydliga regler i
arbetslöshetsförsäkringen. Ett
genomförande av
förslagen skulle enligt partiet
minska den arbetslöses söktid,
varvid
kostnaderna för
arbetslöshetsförsäkringen skulle
minska. - Genom satsning
på en bättre småföretagspolitik,
sänkt skatt för hushållstjänster
och
andra reformer anser partiet
att resurser kan frigöras
från
aktivitetsstödet och
arbetsmarknadsutbildningen. -
Kristdemokraterna
avvisar regeringens extra
anslag på 65 miljoner kronor
till
friårsförsöket. I stället anser
partiet att projektet, som bygger
på att
a-kassemedel skall utnyttjas,
bör finansieras inom befintliga
ramar. -
Sammantaget beräknas anslaget
minska med 7 055 miljoner kronor,
varav 4
790 miljoner kronor till följd av
höjd egenavgift, (yrk. 32 i denna
del).
Centerpartiet betonar i motion A330
(yrk. 4 i denna del) att arbete
alltid
måste löna sig och att
försäkringssystemen måste skapa
incitament för
arbete.
Arbetslöshetsförsäkringen
reformeras genom att
självfinansieringsgraden ökas
till en tredjedel av kostnaden. De
som har
arbete betalar full avgift medan
de arbetslösa betalar halv
avgift.
Effekten av den höjda
egenfinansieringen minskas genom
att avgiften
berättigar till en
skattereduktion på 40 % av
avgiften. Då partiet vill
omvandla
arbetslöshetsförsäkringen till
att bli mer av en
omställningsförsäkring föreslås
även en snabbare nedtrappning av a-
kassan
än hittills. Vidare föreslås en
engångsindragning av anslagssparande
på
600 miljoner kronor. Partiet
avvisar slutligen regeringens
förslag om
ytterligare försök med friår
på 65 miljoner kronor. I
partiets
budgetförslag minskas anslaget med
totalt 7 915 miljoner kronor, varav
5
500 miljoner kronor till följd av
höjd egenavgift.
Utskottets ställningstagande
Med hänvisning till utskottets
ställningstagande i avsnitt 1
Allmänna
frågor till oppositionens förslag
om en reformerad
arbetslöshetsförsäkring
biträder utskottet regeringens
förslag till medelsanvisning för
budgetåret
2003 och avstyrker motionerna
A320 yrkande 32 i denna del (kd),
A330
yrkande 4 i denna del (c), A332
yrkande 19 i denna del (fp), Fi232
yrkande
16 i denna del (fp) och A364
yrkande 9 (m). Sist i detta avsnitt
finns en
sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om
anslagen på
utgiftsområde 13.
Anslaget 22:3 Köp av
arbetsmarknadsutbildning och övriga
kostnader
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
-----------------------------------
--------------------------
Anslags-
2001 Utfall 5 033 713
sparande
509 247
-----------------------------------
--------------------------
Utgifts-
2002 Anslag 4 652 582 1
prognos 4 923 130
-----------------------------------
--------------------------
2003 Förslag 4 708 812
-----------------------------------
--------------------------
2004 Beräknat 4 235 557
-----------------------------------
--------------------------
1 Varav minskning med 30 miljoner
kronor på tilläggsbudget i
budgetpropositionen för
2003.
Anslagets ändamål är i
huvudsak köp av
arbetsmarknadsutbildning,
flyttningsbidrag och
övriga kringkostnader vid
arbetsmarknadspolitiska program.
Anslaget får även användas för
viss nationell medfinansiering som
svarar mot utbetalningar från
anslaget 22:6 Europeiska
socialfonden m.m. för perioden
2000-2006. Anslaget får även
användas för medfinansiering av
regionala tillväxtavtal och
lokala utvecklingsavtal inom
storstadspolitiken för insatser
som ryms inom ramen för de
arbetsmarknadspolitiska reglerna
med utgångspunkt i de mål och
prioriteringar som gäller för
arbetsmarknadspolitiken. Av
anslaget får högst 400 miljoner
kronor användas för ändamål
enligt anslaget 22:2 Bidrag till
arbetslöshetsersättning och
aktivitetsstöd.
Utgifterna för köp av
arbetsmarknadsutbildning och
övriga
kostnader uppgick under år 2001
till 4 955 miljoner kronor,
vilket var 200 miljoner kronor
lägre än år 2000. Detta förklaras
främst av att antalet deltagare i
arbetsmarknadspolitiska program
minskat i förhållande till år
2000. Under första halvåret 2002
utbetalades 2 065 miljoner
kronor för köp av
arbetsmarknadsutbildning och
övriga kostnader. Det är drygt 300
miljoner kronor mindre än första
halvåret 2001.
Som redovisats ovan kommer, som
ett led i insatserna för att
öka sysselsättningen och minska
arbetslösheten bland invandrare,
satsningar på utbildning för
personer med utländsk högskoleexamen
som inleddes 2001 att fortsätta
under 2003. Minst 70 miljoner
kronor kommer att avsättas för
det ändamålet. Ytterligare 10
miljoner skall disponeras av
regeringen för åtgärder som kan öka
sysselsättningen och som kan komma
att aktualiseras senare.
I budgetpropositionen föreslår
regeringen att riksdagen anvisar
ett ramanslag på 4 708 812 000
kr för budgetåret 2003. Vidare
föreslås att riksdagen bemyndigar
regeringen att under 2003 för
anslaget ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive
tidigare
åtaganden medför utgifter om
högst 3 miljarder kronor under
2004-2006 (prop. punkt 5).
Motionerna
Tusental kronor
------------------------------------
-------------------------
|Regeringens | Oppositionens
förslag i förhållande till|
|förslag |regeringens förslag
|
------------------------------------
-------------------------
| | m | fp | kd
| c |
------------------------------------
-------------------------
|4 708 812 | - 1 000|
- 1 300| - 900| -
3 500 |
| | 000 | 000 |
000 | 000|
------------------------------------
-------------------------
Moderata samlingspartiet anser
att flera av de traditionella
programmen
inklusive aktivitetsgarantin bör
avskaffas till förmån för
individuellt
inriktade insatser. Detta
förslag framförs i motion A364
(yrk. 10) som
behandlas i detta sammanhang och
där det också framhålls att de
individuella
åtgärderna kan och måste få
varierande inriktning beroende på
individens
bakgrund, behov och motivation.
Utbildning skall vara den
dominerande
insatsen. Partiet betonar att
ansvar och valmöjligheter måste
flyttas så att
den som är arbetslös får eget
inflytande på bekostnad av beslut
hos olika
myndigheter.
Anslaget beräknas uppgå till 3 709
miljoner kronor, vilket motsvarar
en
minskning med 1 000 miljoner kronor
i förhållande till regeringens
förslag.
Folkpartiets budgetförslag i
motionerna Fi232 (yrk. 16 i denna
del) och A332
(yrk. 19 i denna del) utgår från
att arbetsmarknadspolitiken
reformeras,
vilket leder till ett minskat
antal deltagare i
arbetsmarknadspolitiska
program liksom lägre anslagsbehov.
Partiet beräknar ett anslag som är
1 300
miljoner kronor lägre än vad som
föreslås i budgetpropositionen.
Kristdemokraterna föreslår i motion
A320 (yrk. 32 i denna del) att
anslaget
minskas med 900 miljoner kronor,
främst till följd av att
efterfrågan på
arbetsmarknadsutbildningen bedöms
minska som en konsekvens av en
satsning på
en bättre småföretagspolitik,
sänkt skatt för hushållstjänster
och andra
reformer inom den ekonomiska
politiken. Flyttningsbidraget
föreslås avskaffat
eftersom bidraget inte anses ha
någon avgörande effekt på
benägenheten att
byta bostadsort för ett arbete.
Reseersättningen för
anställningsintervjuer
och/eller studiebesök för
arbetssökande bör dock finnas
kvar. Partiet vill
underlätta pendling med bil genom
att öka avdragsrätten för resor
mellan
bostad och arbete.
Centerpartiet räknar i motion
A330 (yrk. 4 i denna del) med
besparingar på
anslaget. Dessa följer av en
decentraliserad
arbetsmarknadspolitik och friare
användning av
arbetsmarknadspolitiska medel.
Genom en satsning på s.k.
övergångsarbetsmarknader, varvid
arbetsgivare mot sänkta
arbetsgivaravgifter
låter arbetslösa få prova på att
arbeta på olika arbetsplatser,
räknar
Centerpartiet med att
arbetslösheten och därmed
kostnaderna för
arbetslöshetsförsäkringen och för
arbetsmarknadsutbildningar minskas.
Anslaget reduceras ytterligare
till följd av satsningar på
andra
utgiftsområden avseende
kvalificerad yrkesutbildning och
komvux samt genom en
minskad volym på de
arbetsmarknadspolitiska programmen
och genom att
flyttbidraget slopas. Sammantaget
förs under anslaget upp ett
belopp som
understiger regeringens förslag med
3 500 miljoner kronor.
Utskottets ställningstagande
Med hänvisning till utskottets
synpunkter i avsnitt 1 Allmänna
frågor
avstyrker utskottet motionerna A320
yrkande 32 i denna del (kd), A330
yrkande
4 i denna del (c), A332 yrkande 19
i denna del (fp), A364 yrkande 10
(m) och
Fi232 yrkande 16 i denna del
(fp) och biträder regeringens
förslag till
medelsanvisning. Sist i detta
avsnitt finns en sammanställning av
utskottets
ställningstagande i fråga om
anslagen på utgiftsområde 13.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag i fråga om bemyndigande
för år
2003 (prop. punkt 5).
Anslaget 22:4 Särskilda insatser
för arbetshandikappade
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
-----------------------------------
--------------------------
Anslags-
2001 Utfall 6 327 757
sparande
647 851
-----------------------------------
--------------------------
Utgifts-
2002 Anslag 6 435 492
prognos
1 6 850 426
-----------------------------------
--------------------------
2003 Förslag 7 185 857
-----------------------------------
--------------------------
2004 Beräknat 7 245 715
-----------------------------------
--------------------------
1 Varav minskning med 704 000
tkr på tilläggsbudget i samband
med den ekonomiska
vårpropositionen 2002.
Ändamålet för anslaget är
statsbidrag till skyddat arbete
hos offentliga
arbetsgivare (OSA),
anställningar med lönebidrag,
särskilt
introduktions- och
uppföljningsstöd (SIUS),
projektmedel för
personer med arbetshandikapp
och stöd till hjälpmedel på
arbetsplatsen m.m. Anslaget får
även användas för viss nationell
medfinansiering som svarar mot
utbetalningar från anslaget 22:6
Europeiska socialfonden m.m. för
perioden 2000-2006. Utgifterna
under anslaget påverkas främst av
omfattningen av lönebidrag och OSA
samt av den genomsnittliga
bidragsnivån för dessa stödformer.
Syftet
med bidragen är att arbetssökande
personer med arbetshandikapp skall
ges samma möjligheter att delta i
arbetslivet som personer utan
arbetshandikapp.
Oberoende av konjunkturläge har
personer med arbetshandikapp
svårare att få arbete än personer
utan arbetshandikapp. Inom ramen
för en samlad översyn av hur
personer med arbetshandikapp
skall
kunna få sin ställning
stärkt på framtidens
arbetsmarknad
tillkallade regeringen i mars 2002
en särskild utredare. Utredaren,
som skall redovisa sitt uppdrag
den 22 september 2003, har till
uppgift att analysera de
arbetsmarknadspolitiska programmen
anställning med lönebidrag,
skyddat arbete hos offentliga
arbetsgivare (OSA) och särskilt
stöd vid start av näringsverksamhet
(dir. 2002:22).
Regeringen avser att permanenta
försöksverksamheten Kulturarvs-IT
från och med den 1 januari
2003. När Kulturarvs-IT övergår i
ordinarie verksamhet skall
regelverket för lönebidrag följas.
Därmed
skall det ske regelbundna
omprövningar av bidragsstorleken,
vilket
inte skett under
försöksverksamheten. Anställningar
inom
verksamheten är avtalsenliga
med löner och andra förmåner
motsvarande de i branschen
förekommande. Under projekttiden har
15,5
miljoner kronor årligen avsatts
under anslaget för verksamheten.
Från och med 2003 överförs 13
miljoner kronor av anslaget till
utgiftsområde 17 Kultur, medier,
trossamfund och fritid för löner
till arbetsledare och
administrativa kostnader.
Regeringen föreslår att riksdagen
anvisar ett ramanslag på 7 185
857 000 kr för år 2003. Regeringen
föreslår därutöver att riksdagen
bemyndigar regeringen att under
2003 för anslaget ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive
tidigare gjorda åtaganden
medför
utgifter på högst 6 miljarder
kronor under 2004-2006 (prop.
punkt
6).
Motionerna
Tusental kronor
------------------------------------
-------------------------
|Regeringens | Oppositionens
förslag i förhållande till|
|förslag |regeringens förslag
|
------------------------------------
------------------------
| | m | fp | kd
| c |
------------------------------------
------------------------
|7 185 857 | | +
150| + 100| +
100 000 |
| | | 000 | 000
| |
------------------------------------
------------------------
Folkpartiet betonar i motionerna
Fi232 (yrk. 16 i denna del) och A332
(yrk. 19 i
denna del) vikten av särskilda
insatser för arbetshandikappade för
att underlätta
deras situation på
arbetsmarknaden. Arbetslinjen
måste gälla även för
arbetshandikappade.
Förtidspensioneringar måste
undvikas i största möjliga
utsträckning. För många i gruppen
är anställning med lönebidrag eller
arbete inom
Samhall bra alternativ.
Lönebidragstaket har varit
oförändrat under många år.
Detta har lett till allt
större svårigheter för
funktionshindrade med
kvalificerade utbildningar att få
ett adekvat arbete. Därför måste
taket höjas.
Folkpartiet anser att anslaget bör
höjas med 150 miljoner kronor
jämfört med vad
som föreslås i budgetpropositionen.
Kristdemokraterna konstaterar i
motion A320 att de
funktionshindrade inte kommit
in på arbetsmarknaden på det sätt
som man kunnat förvänta sig, och
detta trots
att det finns en bred politisk
samstämmighet om att alla människor
skall ha samma
rättigheter och möjligheter. Den
öppna arbetslösheten är dubbelt så
hög bland
funktionshindrade som i
befolkningen i övrigt. Partiet
förespråkar därför en
översyn dels av hur
arbetsförmedlingarna ger stöd till
funktionshindrade för att
de skall kunna komma ut i
arbetslivet, dels av hur Samhall
fungerar och vad som
behöver göras för att Samhall
bättre skall lyckas med sitt
uppdrag. Det är
önskvärt att ökad tonvikt läggs
på att använda lönebidrag bl.a.
för att de
personer som vill och kan arbeta
på vanliga arbetsplatser skall
få större
möjligheter till detta. Partiet
föreslår att 100 miljoner kronor
överförs till
detta anslag från anslaget 22:9
Bidrag till Samhall AB (yrk. 32 i
denna del).
Vid anställning med lönebidrag i
en ideell organisation bör det såväl
för en
nyanställd person som för den som
hade en sådan anställning efter den
1 juli 1995
vara möjligt med en bidragsnivå på
90 %. Om det finns risk för
uppsägning av en
lönebidragsanställd skall
lönebidraget inte kunna sänkas.
Centerpartiet pekar i motion A330
(yrk. 4 i denna del) på att många
anställda med
lönebidrag halkat efter lönemässigt
de senaste åren. För att de skall
kunna få
det bättre ställt föreslås att den
bidragsgrundande lönekostnaden i
lönebidraget
höjs från dagens 13 700 kr per
månad till 15 000 kr per månad. För
ändamålet
föreslås att anslaget höjs med 100
miljoner kronor.
Som framgår av avsnitt 1 Allmänna
frågor anser Vänsterpartiet att en
särskild
kvot av lönebidragen bör sättas av
för att underlätta övergångar från
skyddat
arbete inom Samhall.
Utskottets ställningstagande
Mot bakgrund av utskottets
ställningstagande i avsnitt 1
Allmänna frågor till
Folkpartiets, Kristdemokraternas
och Centerpartiets förslag rörande
lönebidrag
m.m. avstyrker utskottet
motionerna A320 yrkande 32 i
denna del (kd), A330
yrkande 4 i denna del (c), A332
yrkande 19 i denna del (fp) och
Fi232 yrkande 16
i denna del (fp) och tillstyrker
regeringens förslag till
medelsanvisning under
anslaget. Sist i detta
avsnitt finns en sammanställning
av utskottets
ställningstagande i fråga om
anslagen på utgiftsområde 13.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag i fråga om bemyndigande för
år 2003
(prop. punkt 6).
Anslaget 22:5 Rådet för Europeiska
socialfonden i Sverige
Propositionen och utskottets
ställningstagande
Anslagsutveckling
Tusental kronor
-----------------------------------
--------------------------
Anslags- 2 268
2001 Utfall 95 460
sparande
-----------------------------------
--------------------------
Utgifts-
2002 Anslag 92 400
prognos 93 935
-----------------------------------
--------------------------
2003 Förslag 94 133
-----------------------------------
--------------------------
2004 Beräknat 96 250 1
-----------------------------------
--------------------------
1Motsvarar 94 133 tkr i 2003 års
prisnivå.
Ändamålet för anslaget är
förvaltningskostnader vid Rådet för
Europeiska
socialfonden i Sverige
(Svenska ESF-rådet) och
kostnader för
medfinansiering av s.k.
tekniskt stöd inom de
berörda
socialfondsprogrammen.
Regeringen föreslår att riksdagen
anvisar ett ramanslag på 94 133 000
kr för budgetåret 2003.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag till medelsanvisning under
anslaget. Sist i detta avsnitt
finns en sammanställning av
utskottets
ställningstagande i fråga om
anslagen på utgiftsområde 13.
Anslaget 22:6 Europeiska
socialfonden m.m. för perioden 2000-
2006
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
------------------------------------
-------------------------
Anslags-
2001 Utfall 680 679
sparande 1 619 902
------------------------------------
-------------------------
Utgifts-
2002 Anslag 1 721 460
1 727 250
prognos
------------------------------------
-------------------------
2003 Förslag 1 533 000
------------------------------------
-------------------------
2004 Beräknat 1 538 000
------------------------------------
-------------------------
Under detta anslag redovisas
utbetalningarna av stöd från
Europeiska socialfonden för
programperioden 2000-2006.
Utbetalningarna avser
delfinansiering av insatser inom
strukturfondsmålen 1, 2 och 3
samt gemenskapsinitiativet Equal.
Från anslaget
bekostas även den statliga
medfinansieringen av insatsområdet
Kompetensutveckling för
sysselsatta i mål 3 och motsvarande
åtgärd i mål 1.
På regeringens uppdrag har RRV i
mars 2002 lämnat en utvärdering av
satsningen på
insatsområdet Kompetensutveckling
för sysselsatta i mål 3 inför
utformningen av
kompetensutvecklingen för
sysselsatta efter 2002.
Utvärderingen tyder på ett hittills
framgångsrikt genomförande av
satsningen. Regeringen anser därför
att det aktuella
insatsområdet, med avsteg från
den nuvarande finansieringsplanen,
bör ha en
bibehållen nivå jämfört med
åren 2000- 2002. Under
förutsättning att
övervakningskommittéerna också
föreslår en bibehållen nivå på
satsningen och EG-
kommissionen fastställer nödvändiga
förändringar av finansieringsplanen
för mål 3,
bör anslaget för programperioden
som helhet ökas med totalt ca 290
miljoner kronor
för den statliga
medfinansieringen av satsningen.
Då betydande anslagssparande
beräknas under de närmaste åren och
utbetalningar sker t.o.m. 2008
bedömer regeringen
att medlen behöver anvisas först
2007.
I budgetpropositionen föreslås ett
ramanslag på 1 533 miljoner kronor
för år 2003.
Vidare föreslår regeringen att
riksdagen bemyndigar regeringen
att under 2003 för
anslaget ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden medför
utgifter om högst 5 miljarder
kronor under 2004-2008 (prop. punkt
7).
Motionen
Tusental kronor
-----------------------------------
--------------------------
|Regeringens | Oppositionens
förslag i förhållande till|
|förslag |regeringens förslag
|
-----------------------------------
-------------------------
| | m | fp | kd
| c |
-----------------------------------
-------------------------
|1 533 000 | |
| | -
60 000 |
-----------------------------------
-------------------------
Centerpartiet förordar i motion
A330 (yrk. 4 i denna del) att
anslaget minskas med 60 miljoner
kronor.
Utskottets ställningstagande
Utskottet, som konstaterar att
Centerpartiet inte närmare motiverat
sitt förslag till anslagsbesparing,
finner regeringens
förslag till medelsanvisning väl
avvägt. Utskottet avstyrker därför
motion A330 yrkande 4 i denna del
(c) och biträder regeringens
förslag till medelsanvisning under
anslaget. Sist i detta avsnitt finns
en sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om
anslagen på utgiftsområde 13.
Utskottet tillstyrker också
regeringens förslag till
bemyndigande för år 2003 (prop.
punkt 7).
Anslaget 22:7 Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
-----------------------------------
--------------------------
Anslags-
2001 Utfall 18 495
sparande
6 099
-----------------------------------
--------------------------
Utgifts-
2002 Anslag 20 596
prognos 26 028
-----------------------------------
--------------------------
2003 Förslag 20 903
-----------------------------------
--------------------------
2004 Beräknat 21 367 1
-----------------------------------
--------------------------
1 Motsvarar 20 903 tkr i 2003 års
prisnivå.
Ändamålet för anslaget är
kostnader för projekt, personal,
lokaler och andra
förvaltningskostnader vid
Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering
(IFAU).
Det arbete inom
arbetsmarknadspolitisk utvärdering
som IFAU har bedrivit under år 2001
ligger väl i linje med de behov
av utvärdering som riksdagen har
påvisat för att öka
kunskapen om
arbetsmarknadspolitikens effekter.
Arbetsmarknadspolitiska program
innebär
en stor offentlig utgift och
det är därför viktigt att följa
upp och utvärdera
insatsernas effektivitet.
Regeringen föreslår att riksdagen
anvisar ett ramanslag på 20 903 000
kronor för 2003.
Vidare föreslås att riksdagen
bemyndigar regeringen att under 2003
för anslaget ingå
ekonomiska förpliktelser som
inklusive tidigare gjorda åtaganden
medför utgifter om högst
7 miljoner kronor under 2004-2006
(prop. punkt 8).
Motionen
Tusental kronor
-----------------------------------
--------------------------
|Regeringens | Oppositionens
förslag i förhållande till|
|förslag |regeringens förslag
|
-----------------------------------
-------------------------
| | m | fp | kd
| c |
-----------------------------------
-------------------------
|20 903 | + 4 097|
| | |
-----------------------------------
-------------------------
Moderata samlingspartiet vill i
motion A364 (yrk. 6 och 11) få till
stånd ett vidgat uppdrag för IFAU så
att institutet får i uppgift att
årligen utvärdera resultaten av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Regering och riksdag behöver ett
bättre beslutsunderlag.
Utvärderingarna skall vara
offentliga. Anslaget
till institutet bör öka med 4 097
000 kr i förhållande till
regeringens förslag och således
beräknas till
25 miljoner kronor.
Utskottets ställningstagande
IFAU:s uppgift är att främja,
stödja och genomföra
utvärderingsstudier av
arbetsmarknadspolitiskt
motiverade åtgärder och
arbetsmarknadens funktionssätt och
att bedriva utvärdering av
effekterna på
arbetsmarknaden av åtgärder inom
utbildningsväsendet. En lång rad
forskningsprojekt pågår, planeras
eller
har redan avslutats inom IFAU.
Utskottet har i förra årets
budgetbetänkande 2001/2002:AU1
närmare behandlat en i allt
väsentligt
likalydande motion från Moderaterna
om ett vidgat uppdrag för IFAU.
I betänkandet framhöll utskottet
vikten av att fortlöpande och
noggrant undersöka effektiviteten i
de arbetsmarknadspolitiska
insatserna
samt att en fortlöpande utvärdering
också sker inom ramen för IFAU:s
nuvarande uppdrag, men även inom
ramen för AMS och en rad
högskolors verksamhet. Utskottet
pekade också på att resultaten från
IFAU:s
utvärderingsverksamhet finns
allmänt tillgängliga bl.a. genom
institutets hemsida www.ifau.se.
Utskottet har underhand erfarit
att IFAU också avser att
återkommande utge en översikt över
den
forskning och de
forskningsresultat som finns om
arbetsmarknadspolitikens effekter på
sysselsättningen.
Den första översikten har givits
ut i år under titeln Vad vet vi om
den svenska arbetsmarknadspolitikens
sysselsättningseffekter?
Sammanfattningsvis finner
utskottet inte skäl till något
annat ställningstagande än i
fjolårets
budgetbetänkande utan anser
att behovet av en fortlöpande
utvärdering av resultaten av de
arbetsmarknadspolitiska insatserna
är väl tillgodosett inom ramen för
IFAU:s nuvarande uppdrag.
Utskottet finner regeringens
förslag till medelsanvisning under
anslaget väl avvägt och tillstyrker
detta. Därmed avstyrks motion A364
yrkandena 6 och 11 (m). Sist i detta
avsnitt finns en sammanställning
av utskottets ställningstagande i
fråga om anslagen på utgiftsområde
13.
Utskottet tillstyrker också
regeringens förslag till
bemyndigande för år 2003 (prop.
punkt 8).
Anslaget 22:8 Bidrag till
administration av grundbeloppet
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
-----------------------------------
--------------------------
Anslags-
2001 Utfall 57 100
sparande
8 018
-----------------------------------
--------------------------
Utgifts-
2002 Anslag 61 000
prognos 57 246
-----------------------------------
--------------------------
2003 Förslag 57 427
-----------------------------------
--------------------------
2004 Beräknat 58 777 1
-----------------------------------
--------------------------
1 Motsvarar 57 427 tkr i 2003 års
prisnivå.
Ändamålet för anslaget är
vissa förvaltningskostnader i
den kompletterande
arbetslöshetskassan ALFA.
Utgifterna avser administrationen
av grundbeloppet för de icke
anslutna.
Det totala antalet anslutna
uppgick i slutet av 2001 till
närmare 35 800 personer. Under
år 2001 betalade ALFA-kassan ut
arbetslöshetsersättning till drygt
41 000 personer, varav 9
900 personer var anslutna
till kassan. Av de anslutna
erhöll 6 800 personer
inkomstrelaterad ersättning. Övriga
34 200, både anslutna och icke
anslutna, erhöll
grundbelopp.
Regeringen bedömer att
resursbehovet kommer att minska
nästa budgetår, bl.a. till följd av
minskade utgifter för
teknikinvesteringar som också
innebär att administrationen
effektiviseras.
Regeringen föreslår att riksdagen
anvisar ett ramanslag på 57 427 000
kr för 2003.
Motionen
Tusental kronor
-----------------------------------
--------------------------
|Regeringens | Oppositionens
förslag i förhållande till|
|förslag |regeringens förslag
|
-----------------------------------
-------------------------
| | m | fp | kd
| c |
-----------------------------------
-------------------------
|57 427 | - 57|
| | |
| | 427 | |
| |
-----------------------------------
-------------------------
Ett införande av en allmän
arbetslöshetsförsäkring enligt
Moderata samlingspartiets förslag
medför enligt
motion A364 (yrk. 12) att anslaget
22:8 kan utgå.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har ovan avstyrkt
Moderaternas förslag om införande
av en allmän
arbetslöshetsförsäkring. I
konsekvens med detta avstyrker
utskottet också partiets förslag i
motion A364 yrkande 12 (m) om
att låta
anslaget 22:8 utgå. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning under anslaget. Sist
i
detta avsnitt finns en
sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om
anslagen på utgiftsområde
13.
Anslaget 22:9 Bidrag till Samhall
AB
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
-----------------------------------
-------------------------
Anslags-
2001 Utfall 4 262 419
sparande
0
-----------------------------------
-------------------------
Utgifts-
2002 Anslag 4 262 419
prognos 4 262 419
-----------------------------------
-------------------------
2003 Förslag 4 262 419
-----------------------------------
-------------------------
2004 Beräknat 4 262 419
-----------------------------------
-------------------------
Samhall AB har som uppgift att
genom produktion av efterfrågade
varor och tjänster erbjuda
personer med arbetshandikapp
meningsfullt och utvecklande arbete
med god arbetsmiljö. Anslaget avser
att täcka de merkostnader som
Samhall AB har i jämförelse
med andra företag. Ersättningen
skall bl.a. täcka kostnader för
anpassad arbetstakt, geografisk
spridning, diversifierad
verksamhet och stödinsatser för
arbetsanpassning. Utgifterna på
anslaget styrs främst av antalet
anställda med arbetshandikapp och
antalet timmar som dessa arbetat.
Regeringen har i avtalet
med Samhall för 2001 ställt
ett återrapporteringskrav om
uppföljning av bolagets
personalutvecklingsarbete. Mot
den bakgrunden utvecklade Samhall
under 2000 en ny modell för att
mäta effektiviteten i
personalutvecklingsarbetet.
Modellen var avsedd att användas på
alla nivåer i organisationen. Den
började på försök att tillämpas
2001. För 2002 har målvärden och
förbättringskrav fastställts.
Uppföljningen av uppsatta
personalutvecklingsmål kommer under
året
att göras kvartalsvis. Om målen
inte uppnås måste handlingsplanen
redovisas.
Regeringen aviserade i
budgetpropositionen för 2002 en
samlad översyn av hur de
arbetshandikappades ställning skulle
stärkas på
framtidens arbetsmarknad. I mars
2002 beslutade regeringen - som
nämnts ovan - att tillkalla en
särskild utredare med uppgift att
se över styrningen och inriktningen
av Samhall AB (dir. 2002:34).
Utredaren skall redovisa sitt
uppdrag senast den 15 mars 2003.
Regeringen föreslår att riksdagen
anvisar ett ramanslag på 4 262 419
000 kr för 2003.
Motionerna
Tusental kronor
-----------------------------------
--------------------------
|Regeringens | Oppositionens
förslag i förhållande till|
|förslag |regeringens förslag
|
-----------------------------------
-------------------------
| | m | fp | kd
| c |
-----------------------------------
-------------------------
|4 262 419 | | -
100| - 100| |
| | | 000 | 000
| |
-----------------------------------
-------------------------
Folkpartiet pekar i motionerna
Fi232 (yrk. 16 i denna del) och
A332 (yrk. 19 i denna del) på
problem kring Samhall AB:s
verksamhet som enligt partiet
uppmärksammats på senare tid.
Rapporter har kommit om att
vinstkravet på bolaget gör att många
anställda känner sig stressade.
Vidare finns en risk för
konkurrenssnedvridning när det
statligt ägda bolaget konkurrerar
på den öppna marknaden. Även om
verksamheten är förenad med en del
problem anser
Folkpartiet att det är
angeläget att verksamheten finns
kvar, inte minst i glesbygdskommuner
där möjligheterna till alternativa
arbetsplatser med
lönebidrag är begränsade. Samhalls
verksamhet bör dock renodlas så
att den enbart inriktas på
funktionshindrade. Bolagets
vinstkrav måste även ses över.
Som ett första steg vill
Folkpartiet minska anslaget med 100
miljoner kronor.
Kristdemokraterna pekar i motion
A320 (yrk. 32 i denna del) på
svårigheten att finna en balans
mellan Samhalls sociala uppdrag å
ena sidan och uppdraget
att bedriva verksamheten så
effektivt som möjligt å den andra.
Det sociala uppdraget måste enligt
partiet komma mer i fokus utan att
kostnaderna skenar
iväg. Samtidigt talar mycket för
att Samhalls roll i
arbetsmarknadspolitiken bör tonas
ned i förhållande till andra
instrument. I avvaktan på den
utredning som regeringen nu
tillsatt för att se över Samhall
bör enligt Kristdemokraterna 100
miljoner kronor överföras från detta
anslag till anslaget
22:4 Särskilda insatser för
arbetshandikappade. Förslaget har
berörts ovan under anslag 22:4.
Utskottets ställningstagande
Mot bakgrund av utskottets
ställningstagande i avsnitt 1
Allmänna frågor till förslag rörande
Samhall AB avstyrker utskottet
motionerna A320 yrkande 32 i
denna del (kd), A332 yrkande 19 i
denna del (fp) och Fi232 yrkande 16
i denna del (fp) och biträder
regeringens förslag till
medelsanvisning. Sist i detta
avsnitt finns en sammanställning
av utskottets ställningstagande i
fråga om anslagen på utgiftsområde
13.
Anslaget 22:10 Bidrag till
Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
-----------------------------------
-------------------------
Anslags-
2001 Utfall 7 229
sparande
0
-----------------------------------
-------------------------
Utgifts-
2002 Anslag 7 229
prognos 7 229
-----------------------------------
-------------------------
2003 Förslag 7 750
-----------------------------------
-------------------------
2004 Beräknat 7 750
-----------------------------------
-------------------------
Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
drivs av Sverige, Finland och
Norge enligt en överenskommelse från
1990. Från anslaget utges ersättning
till stiftelsen för de åtaganden
svenska
staten har för verksamheten samt
kompensation för de kostnadsökningar
som uppstår för Finland och Norge
till följd av att
utbildningstjänsterna är
mervärdesskattepliktiga i Sverige.
Utöver statsbidraget finansierar
stiftelsen verksamheten genom
intäkter från kurs- och
uppdragsverksamhet.
För närvarande pågår förhandlingar
mellan de finska, norska och svenska
regeringarna om en ny
överenskommelse som skall gälla
t.o.m. 2005. Överenskommelsen väntas
bli undertecknad
före årets utgång.
Inför kommande avtalsperiod har
Norge aviserat att landet kommer att
upphandla ytterligare
utbildningsplatser. Detta innebär
att utgifterna för kompensationen
för kostnadsökningar
som uppstår till följd av att
utbildningstjänsterna är
mervärdesskattepliktiga i Sverige
ökar med 521 000 kr.
Regeringen föreslår att riksdagen
anvisar ett obetecknat anslag om
7 750 000 kr för 2003.
Motionen
Tusental kronor
-----------------------------------
--------------------------
|Regeringens | Oppositionens
förslag i förhållande till|
|förslag |regeringens förslag
|
-----------------------------------
-------------------------
| | m | fp | kd
| c |
-----------------------------------
-------------------------
|7 750 | - 7 750|
| | |
-----------------------------------
-------------------------
Moderata samlingspartiet anser i
motion A364 (yrk. 13) att
verksamheten vid Stiftelsen
Utbildning Nordkalotten bör
avvecklas och anslaget därmed utgå.
Utskottets ställningstagande
Utskottet instämmer inte i
Moderaternas uppfattning att
stiftelsen bör avvecklas och
biträder regeringens förslag till
medelsanvisning. Därmed avstyrks
motion A364 yrkande 13 (m). Sist i
detta avsnitt finns en
sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om
anslagen på utgiftsområde 13.
Anslaget 22:11 Bidrag till
lönegarantiersättning
Propositionen och utskottets
ställningstagande
Anslagsutveckling
Tusental kronor
-----------------------------------
-------------------------
Anslags-
2001 Utfall 1 275 877
sparande
- 96 300
-----------------------------------
-------------------------
Utgifts-
2002 Anslag 2 196 300 1
prognos 2 100 000
-----------------------------------
-------------------------
2003 Förslag 1 447 000
-----------------------------------
-------------------------
2004 Beräknat 1 364 000
-----------------------------------
-------------------------
1 Varav 1 808 300 tkr på
tilläggsbudget i samband med den
ekonomiska vårpropositionen 2002 och
i samband med budgetpropositionen
för 2003.
Från anslaget finansieras
utbetalningen av ersättningar till
arbetstagare för lönefordringar vid
konkurs i enlighet med
lönegarantilagen (1992:497).
Anslaget skall även täcka
administrativa
kostnader dels för Kammarkollegiets
förvaltning av anslaget, dels för
länsstyrelsernas utbetalning av
ersättning för lönefordringar. Från
och med budgetåret 2001
nettobudgeteras anslaget.
Det innebär att belopp som
återvinns från konkurser förs till
anslaget och får användas till
utgifter under anslaget.
De viktigaste utgiftsstyrande
faktorerna för anslaget är
utvecklingen av antalet anställda
som är berörda av företagskonkurser
och de lönenivåer som de anställda
har.
Utgifterna under anslaget har ökat
kraftigt de senaste budgetåren,
främst på grund av att fler
anställda berörts av
företagskonkurser och att
lönenivåerna för dem som drabbats är
högre än
tidigare.
För budgetåret 2003 föreslår
regeringen att riksdagen anvisar ett
anslag på 1 447 miljoner kronor.
Utskottet biträder regeringens
förslag till medelsanvisning under
anslaget. Sist i detta avsnitt finns
en sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om
anslagen på
utgiftsområde 13.
Anslaget 22:12 Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen
(nytt anslag)
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
-----------------------------------
-------------------------
2003 Förslag 4 774
-----------------------------------
-------------------------
2004 Beräknat 4 879 1
-----------------------------------
-------------------------
1 Motsvarar 4 774 tkr i 2003 års
prisnivå.
Anslagets ändamål är kostnader för
personal, lokaler och andra
förvaltningskostnader vid
Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen som
inrättas den 1 juli 2003. Under
första halvåret 2003 avser
anslaget även kostnader i samband
med inrättandet av den nya
myndigheten.
Inspektionen skall, med undantag
för utbetalningen av statsbidrag,
överta samtliga av AMS nuvarande
tillsynsuppgifter i förhållande
till arbetslöshetskassorna.
Inspektionen skall också granska
rutiner för hanteringen och
handläggningen av ärenden gällande
arbetslöshetsersättning hos
myndigheterna inom AMV. Vidare skall
inspektionen för AMS påtala brister
som framkommit vid granskningen
inom AMV, varefter AMS till
inspektionen och regeringen skall
redovisa vilka åtgärder som
vidtagits eller kommer att vidtas
för att åtgärda bristerna.
Medelsbehovet för inspektionen
kommer slutligt att fastställas
under våren 2003 efter förslag
av en
särskild utredare som har i
uppgift att förbereda och genomföra
inrättandet av den nya myndigheten.
Den nya myndigheten kommer
huvudsakligen att finansieras genom
medel som nu förts upp under
anslaget 22:1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader och genom att
anslaget 22:8 Bidrag till
administration av grundbeloppet
minskas
från 2003. Regeringen avser att
återkomma till riksdagen i samband
med 2003 års ekonomiska
vårproposition med förslag om
justering av det nu föreslagna
anslaget.
För budgetåret 2003 föreslår
regeringen att riksdagen anvisar ett
ramanslag på 4 774 000 kr.
I budgetpropositionen läggs det
också fram förslag dels om en
senareläggning av tidpunkten för
ikraftträdande av vissa lagändringar
knutna till inrättandet av
Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen, dels om
en konsekvensändring med anledning
av att inspektionen skall överta
viss uppgift som AMS ansvarat för.
Regeringen
föreslår att riksdagen antar
förslagen till dels lag om ändring i
lagen (2002:545) om ändring i lagen
(1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring (prop. punkt
1), dels lag
om ändring i lagen (2002:543) om
ändring i lagen (1997:239) om
arbetslöshetskassor (prop. punkt 2).
Lagförslagen framgår av bilaga 3
till betänkandet.
Motionen
I den enskilda motionen A278 av Jan
Björkman och Kerstin Andersson (båda
s) föreslås att den nya myndigheten
lokaliseras till Olofströms kommun i
Blekinge.
Utskottets ställningstagande
Vad först gäller frågan om
lokaliseringen av den nya
myndigheten är följande att säga.
Riksdagen har vid en rad tillfällen
uttalat sig om allmänna principer
för om- och nylokalisering av
statlig verksamhet m.m. (bet.
1996/97:AU2, bet. 2001/02:NU4).
Varje beslut om omlokalisering av
befintlig verksamhet eller
lokalisering av nya myndigheter bör
föregås av noggranna överväganden
om möjligheten att i första hand
placera dem i t.ex. länscentrum
eller orter eller regioner där
statlig verksamhet läggs ned. Det
har ansetts att i vart fall en
annan lokaliseringsort än Stockholm
bör övervägas. Samtidigt har
det sagts att en utgångspunkt måste
vara att myndigheten även efter en
sådan lokalisering skall kunna
utföra sina arbetsuppgifter.
Riksdagen har också vid flera
tillfällen uttalat att frågor om
lokalisering av statlig verksamhet
som är av större vikt eller på annat
sätt av principiell natur bör
underställas riksdagen. Det
föreligger dock alltid en möjlighet
för utskott och riksdag att
göra bedömningen att det inte
finns skäl att ta ställning i ett
lokaliseringsärende (bet.
2001/02:NU4). Utskottet anser att
dessa principer alltjämt bör gälla.
Regeringen har tillsatt en särskild
utredare med uppdrag att förbereda
och genomföra inrättandet av den nya
myndigheten för att den skall kunna
börja sin verksamhet
den 1 juli 2003. I
kommittédirektiven (dir. 2002:111)
har utredaren bl.a. fått uppdraget
att i en första etapp lämna förslag
i fråga om lokalisering av
myndigheten i
enlighet med riksdagens principer
för lokalisering av statlig
verksamhet.
Utskottet har under hand erfarit
att regeringen avser att ge
utredaren tilläggsdirektiv i frågan
om myndighetens lokalisering.
Inriktningen skall vara att
utreda
förutsättningarna för en
lokalisering i Stockholmsområdet.
Utskottet, som noterar att
utredarens uppdrag utgår från de av
riksdagen angivna principerna för
lokalisering, vill inte föregripa
resultatet av utredarens arbete,
men förutsätter att även
alternativet med en lokalisering
utanför Stockholmsområdet noga
övervägs. I vad mån
lokaliseringsfrågan efter dessa
överväganden visar sig
vara av sådan art att den bör
underställas riksdagen måste i
första hand avgöras av regeringen.
Med hänvisning till detta avstyrks
motion A278 (s).
Utskottet vill i detta sammanhang
även upplysningsvis nämna att
regeringen i proposition
2001/02:190 Riksrevisionen, som för
närvarande behandlas i riksdagen,
föreslagit att Riksrevisionen bör
få möjlighet att granska
arbetslöshetskassornas handläggning
av arbetslöshetsersättningen inom
ramen för en effektivitetsrevision.
Utskottet biträder regeringens
förslag till medelsanvisning under
anslaget. Sist i detta avsnitt finns
en sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om
anslagen på utgiftsområde 13.
Utskottet tillstyrker vidare
regeringens förslag till lag dels om
ändring i lagen (2002:545) om
ändring i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring (prop. punkt
1), dels om ändring i lagen
(2002:543) om ändring i lagen
(1997:239) om arbetslöshetskassor
(prop. punkt 2).
Föreslaget nytt anslag: Ny
arbetsmarknadsmyndighet (m)
Motionen
Som framgår under anslaget 22:1
Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader förordar
Moderaterna i motion A364
inrättandet av en ny effektiv
myndighet som år 2005
helt och fullt skall ersätta AMS.
För att finansiera uppbyggnaden av
den nya myndigheten föreslås att 25
miljoner kronor anvisas på detta nya
anslag år 2003 (yrk. 5 i
denna del).
Utskottets ställningstagande
I konsekvens med utskottets
ställningstagande i avsnitt 1
Allmänna frågor avstyrks
Moderaternas förslag om en ny
arbetsmarknadsmyndighet i motion
A364 yrkande 5 i
denna del (m).
Föreslaget nytt anslag: Jobbgaranti
(fp)
Motionerna
Folkpartiet föreslår i
motionerna Fi232 (yrk. 16 i
denna del) och A332 (yrk. 19
i denna del) införandet av en jobb-
och utvecklingsgaranti - en form av
övergångssysselsättning för
långtidsarbetslösa - som så snart
som möjligt skall slussa den
arbetslöse till den öppna
arbetsmarknaden. För den föreslagna
garantin
avsätter Folkpartiet 300 miljoner
kronor.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har i avsnitt 1 Allmänna
frågor avstyrkt Folkpartiets förslag
om en jobb- och utvecklingsgaranti.
I konsekvens härmed avstyrker
utskottet motionerna Fi232
yrkande 16 i denna del (fp) och
A332 yrkande 19 i denna del (fp).
Sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om
anslagen m.m. på utgiftsområde 13
Arbetsmarknad
Av nedanstående tabell framgår
regeringens förslag (prop. punkt 9)
respektive oppositionspartiernas
förslag till fördelning av anslag på
utgiftsområde 13.
Tusental kronor
-----------------------------------
------------------------------------
------
| |Anslag |Regeringen| m
| | | c |
| | | |
| | | |
| | | |
| fp | kd | |
-----------------------------------
------------------------------------
------
|22:1 |Arbetsmarknadsverkets|4 621
|-250 853 |-1 200 000 |-400 000 |-
700 000
|
| |förvaltningskostnader| 614
| | | |
|
-----------------------------------
------------------------------------
------
|22:2 |Bidrag till | 36 363
| -3 175 | -10 750 | -7 055 | -7
915|
| |arbetslöshetsersättning|000
| 0001 | 0002 | 0003 |
0004|
| |och | |
| | | |
| |aktivitetsstöd |
| | | |
|
-----------------------------------
------------------------------------
------
|22:3 |Köp av | 4 708 | -1 000
|-1 300 000 |-900 000 | -3 500|
|
|arbetsmarknadsutbildning|812|
000 | | | 000|
| |och övriga |
| | | |
|
| |kostnader |
| | | |
|
-----------------------------------
------------------------------------
------
|22:4 |Särskilda | 7 185
| - | +150 000 |+100 000
|+100 000
|
| |insatser för | 857
| | | |
|
| |arbetshandikappade|
| | | |
|
-----------------------------------
------------------------------------
------
|22:5 |Rådet för | 94 133
| - | - | - |
-|
| |Europeiska |
| | | |
|
| |socialfonden i |
| | | |
|
| |Sverige |
| | | |
|
-----------------------------------
------------------------------------
------
|22:6 |Europeiska | 1 533
| - | - | - |-60
000|
| |socialfonden m.m. | 000
| | | |
|
| |för perioden |
| | | |
|
| |2000-2006 |
| | | |
|
-----------------------------------
------------------------------------
------
|22:7 |Institutet för | 20 903
| +4 097 | - | - |
-|
| |arbetsmarknadspolitisk|
| | | |
|
| |utvärdering |
| | | |
|
-----------------------------------
------------------------------------
------
|22:8 |Bidrag till | 57 427
|-57 427 | - | - |
-|
| |administration av |
| | | |
|
| |grundbeloppet |
| | | |
|
-----------------------------------
------------------------------------
------
|22:9 |Bidrag till | 4 262
| - | -100 000 |-100 000 |
-|
| |Samhall AB | 419
| | | |
|
-----------------------------------
------------------------------------
------
|22:10 |Bidrag till | 7 750
| -7 750 | - | - |
-|
| |Stiftelsen |
| | | |
|
| |Utbildning |
| | | |
|
| |Nordkalotten |
| | | |
|
-----------------------------------
------------------------------------
------
|22:11 |Bidrag till | 1 447
| - | - | - |
-|
| |lönegaranti- | 000
| | | |
|
| |ersättning |
| | | |
|
-----------------------------------
------------------------------------
------
|22:12 |Inspektionen för | 4 774
| - | - | - |
-|
| |arbetslöshetsförsäkringen|
| | | |
|
-----------------------------------
------------------------------------
------
| |Ny | - |+25 000
| - | - | -|
| |arbetsmarknads- |
| | | |
|
| |myndighet5 |
| | | |
|
-----------------------------------
------------------------------------
------
| |Jobbgaranti6 | -
| - | +300 000 | - |
-|
-----------------------------------
------------------------------------
-----
|Summa | 60 306 | -4 461 |
-12 900 | -8 355 |-12 075|
| | 689 | 933 | 000
| 000 | 000|
-----------------------------------
------------------------------------
-----
1 Varav 2 100 miljoner kronor avser
utgiftsminskning till följd av en
utökad självfinansiering av en
allmän arbetslöshetsförsäkring.
2 Varav 7 300 miljoner kronor avser
utgiftsminskning till följd av en
utökad självfinansiering av en
allmän arbetslöshetsförsäkring.
3 Varav 4 790 miljoner kronor avser
utgiftsminskning till följd av en
utökad självfinansiering av en
allmän arbetslöshetsförsäkring.
4 Varav 5 550 miljoner kronor avser
utgiftsminskning till följd av en
utökad självfinansiering av en
allmän arbetslöshetsförsäkring.
5 Nytt anslag (m).
6 Nytt anslag (fp).
Av avsnitt 5 framgår att utskottet
anslutit sig till regeringens
förslag om fördelning på anslag av
utgifterna på utgiftsområde 13. Det
innebär att propositionen tillstyrks
i denna del (prop. punkt
9), samtidigt som utskottet
avstyrker motionerna A320 yrkande 32
i denna del (kd), A330 yrkande 4
(c), A332 yrkande 19 (fp), A364
yrkande 5 i denna del och yrkandena
6-14 (m) samt Fi232 yrkande 16 i
denna del (fp).
Reservationer
Utskottets förslag till
riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken
anges inom parentes vilken punkt i
utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.
1. Allmän inriktning av politiken
m.m. (punkt 1) (m, fp, kd, c)
av Margareta Andersson (c), Erik
Ullenhag (fp), Stefan Attefall (kd),
Patrik Norinder (m), Tina Acketoft
(fp), Henrik Westman (m) och Tobias
Billström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag
under punkt 1 borde ha följande
lydelse:
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad
som framförs under
Ställningstagande i reservation 1.
Riksdagen bifaller därmed motionerna
2002/03:A206, 2002/03:A225 yrkandena
1-7,
2002/03:A239 yrkandena 2, 5-13, 28-
30 och 33, 2002/03:A294 yrkandena 1-
6, 2002/03:A314 yrkandena 1-3, 5, 8-
12 och 14-16, 2002/03:A320
yrkandena 1-4, 6, 14, 17-19, 26, 28
och 29, 2002/03:A321 yrkandena
1, 3 och 4, 2002/03:A324 yrkandena
1, 2 och 6, 2002/03:A330 yrkandena 1
och 2, 2002/03:A332 yrkandena 1-9,
11-14 och 17, 2002/03:A335
yrkande 1, 2002/03:A364 yrkandena
1-4 och 5 i denna del,
2002/03:Sf226 yrkande 8,
2002/03:Sf332 yrkande 6,
2002/03:So296 yrkande 4,
2002/03:Kr230 yrkandena 3-5,
2002/03:Kr264 yrkande 13,
2002/03:Kr372 yrkande 29,
2002/03:Ub272 yrkande 2,
2002/03:N227 yrkande
8 samt 2002/03:N395 yrkande 11
och avslår motionerna
2002/03:A228, 2002/03:A244
yrkandena 1 och 2, 2002/03:A257,
2002/03:A259, 2002/03:A266,
2002/03:A277, 2002/03:A291,
2002/03:A292, 2002/03:A306
yrkandena 1 och 2, 2002/03:A335
yrkandena 2-5, 2002/03:A367
yrkandena 1 och 4, 2002/03:Sf336
yrkande 6 och 2002/03:Kr296
yrkandena 1-3.
Ställningstagande
Inledning
Vi anser att ett nytt övergripande
mål för sysselsättningen bör
formuleras. Likaså behövs en förnyad
arbetsmarknadspolitik med individen
i centrum.
Situationen för svensk ekonomi och
det därmed sammanhängande
arbetsmarknadsläget är enligt vår
bedömning klart sämre än vad
regeringen antagit i
budgetpropositionen. Det största
problemet är inte
konjunkturavmattningen utan
regeringens oförmåga att höja
tillväxtkraften i ekonomin och att
genomföra de strukturella reformer
som är nödvändiga.
Nuvarande mål för
sysselsättningspolitiken är
missvisande. Ett realistiskt,
väldefinierat mål bör fastställas
där det tydligt framgår hur
stor andel människor som är i
arbete. Vi menar att den
officiella statistiken måste
reformeras och utformas så att den
utvisar utvecklingen av befolkning,
studerande, förtidspensionärer,
arbetskraft, sysselsatta,
sjukfrånvarande och människor i
arbete.
Redovisningen bör innehålla
komponenter i enlighet med förslag
som lagts fram i SOU 2002:5.
Vi efterlyser åtgärder på
områden som regering och riksdag
kan påverka. Det gäller reformer för
bättre hälsa och bättre fungerande
arbetsmarknad samt strategiska
skattesänkningar på arbete och
företagande. Nedan redovisar vi
närmare vilka åtgärder vi vill
prioritera för att få en väl
fungerande arbetsmarknad.
Fler i arbete och fler arbetade
timmar
Vi menar att den ekonomiska
politiken måste utformas så att fler
människor kommer i arbete och så att
antalet arbetade timmar ökar:
- Gör det mer lönsamt att arbeta
-
- Utforma regler och skatter så
att de främjar förvärvsarbete och
hälsa
-
- Gör regler bättre och enklare så
att de underlättar för invandrare
att snabbt komma in på
arbetsmarknaden
-
- Stärk förutsättningarna för
äldre att vilja arbeta längre
-
- Förbättra familjepolitiken så
att det blir lättare att kombinera
familjeliv och förvärvsarbete
-
- Effektivisera
arbetsmarknadspolitiken så att fler
kommer i arbete
snabbare
-
Utöver åtgärderna för att fler
skall komma i arbete och att antalet
arbetade timmar skall öka så
behövs bl.a.
produktivitetsfrämjande insatser
liksom sunda offentliga finanser.
Vi vill i detta
sammanhang särskilt betona vikten
av att stärka det direkta sambandet
mellan lönebildning och höjda
reallöner. Arbetsmarknadens parter
har ansvar för löneförhandlingarna,
men staten bör bl.a. tydliggöra
kopplingen mellan arbetslösheten
och avgiften till
arbetslöshetsförsäkringen.
Den totala arbetslösheten, som den
officiellt redovisas inklusive
arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
ligger kvar på 6-7 % av
arbetskraften, vilket framgår av
tabellen nedan. Utöver detta är
ett stort
antal individer latent
arbetssökande, dvs. de har velat
och kunnat arbeta men inte sökt
arbete. I denna grupp ingår också 61
000 heltidsstuderande som sökt
arbete. Dessutom är många människor
undersysselsatta, dvs. de arbetar
av arbetsmarknadsskäl mindre än de
skulle vilja.
Tabell 1. Öppet arbetslösa, i
arbetsmarknadsåtgärder, latent
arbetssökande och undersysselsatta,
antal respektive andel i %
----------------------------------
-------------------
| |Antal |I %
av|
| |
|arbetskraften |
| |individer | |
----------------------------------
-------------------
|Öppet arbetslösa |160 000
|3,7 |
----------------------------------
-------------------
|I |123 000 |2,8 |
|arbetsmarknadsåtgärder |
| |
----------------------------------
-------------------
|Sammanlagd total |283 000
|6,5 |
|officiell arbetslöshet |
| |
----------------------------------
-------------------
|Latent arbetssökande |140 000
|3,2 |
----------------------------------
-------------------
|Undersysselsatta |231 000
|5,3 |
----------------------------------
-------------------
|Antal människor i |654 000
|15,0 |
|arbetsför ålder som |
| |
|inte har ett riktigt |
| |
|arbete eller som vill |
| |
|arbeta mer | | |
----------------------------------
-------------------
Källa: SCB:s översikt över
arbetsmarknadsläget i oktober 2002.
Utvecklingen är dyster också när
det gäller det av regeringen
fastslagna målet om att 80 % av
befolkningen i åldern 20-64 år
skall vara sysselsatta på den
reguljära arbetsmarknaden år
2004. SCB:s senaste statistik
visar att andelen reguljärt
sysselsatta minskade mellan oktober
2001 och oktober 2002 från 78,2 %
till 77,6 %.
Diagram. Andelen reguljärt
sysselsatta mellan 20 och 64 år.
Officiella sysselsättningstal
respektive faktisk andel människor
i
arbete
Den negativa utvecklingen på
arbetsmarknaden kan också
illustreras med att 70 % av den
sysselsättningsuppgång som skett
mellan
1997 och 2001 utgörs av
ersättningsjobb för dem som är
sjukskrivna och förtidspensionerade.
Om nuvarande tendenser håller i sig
kommer snart antalet personer som
är sjukskrivna mer än ett år att
vara större än antalet personer som
är öppet arbetslösa.
Brister i dagens
arbetsmarknadspolitik
Den nuvarande
arbetsmarknadspolitiken har
misslyckats. Vår kritik mot
nuvarande system kan sammanfattas i
följande punkter:
· den förda politiken ger inte
tillräcklig hjälp till dem som är
mest utsatta på arbetsmarknaden
·
· dagens politik ger ingen
valfrihet för den enskilde
·
I. arbetsförmedlarna har
dubbla och motsägelsefulla roller
gentemot de arbetslösa genom att
de både skall hjälpa och
kontrollera
II.
III. förmedlingsverksamheten är
organiserad på ett byråkratiskt och
ineffektivt sätt - det leder till
att alldeles för få jobb
förmedlas
IV.
V. matchningen är ineffektiv -
arbetslösheten är hög samtidigt som
det är brist på arbetskraft i många
yrken
VI.
VII. dagens arbetsmarknadsåtgärder
leder till betydande
undanträngningseffekter - för
varje hundratal personer som deltar
i
arbetsmarknadsåtgärder som innebär
subventionerad sysselsättning
försvinner mellan 60 och 70 riktiga
jobb
VIII.
IX. arbetsmarknadspolitiken har
misslyckats i fråga om samarbete med
företag och näringsliv
X.
XI. arbetsmarknadspolitiken
förefaller att motverka snarare än
att främja rörligheten på
arbetsmarknaden
XII.
· arbetslöshetsförsäkringen har
tappat sin funktion som
omställningsförsäkring - i stället
för att erbjuda ett tillfälligt
ekonomiskt stöd mellan två arbeten
används den för att försörja
människor under långa perioder
·
· Sverige är det land som i
förhållande till sin samlade
ekonomi satsar mest resurser på
arbetsmarknadspolitiska åtgärder men
de konkreta resultaten står inte i
rimlig proportion till de satsade
resurserna
·
Till detta kommer en rad andra
problem som måste åtgärdas och
som har klara beröringspunkter
med strukturproblemen på
arbetsmarknaden. Här skall
ytterligare tre av dessa nämnas.
För det första gäller det
svårigheterna för invandrare att
få tillträde till arbetsmarknaden,
vilket innebär ett stort
slöseri med resurser och orsakar
stort lidande. För att bryta
utanförskapet krävs åtgärder som
omspänner ett brett spektrum,
där förändringar av
arbetsmarknadslagar och
lönebildning sannolikt är
viktigast. AMS konstaterar i
sin rapport
Arbetsmarknadsutsikterna för år
2003 (Ura 2002:8) att den
förbättring i arbetsmarknadsläget
bland utomnordiska medborgare som
har ägt rum sedan 1997 har planat
ut under det senaste året. Enligt
AMS finns det nu risk för att
arbetsmarknadssituationen
försämras för denna grupp.
För det andra gäller det problemet
med att monopoliseringen på de
traditionella offentliga
arbetsmarknaderna medför att många
kvinnor går miste om karriärvägar,
bra löneutveckling och arbetstider
som tillgodoser deras önskemål.
För det tredje har det parallellt
med att arbetslösheten minskat
under 1990-talets senare del skett
en ungefär motsvarande
uppgång av sjukskrivningar och
förtidspensioneringar. Det finns
alltfler tecken som tyder på att
sjukskrivningar och
förtidspensioneringar används för
att avlasta arbetsmarknadspolitiken,
vilket bl.a. framgår av följande
tabell.
Tabell 2. Befolkning, arbetskraft,
officiell sysselsättning samt
människor i reguljärt arbete
1997 och 2001, åldersgruppen
20-64 år
----------------------------------
--------------------------------
| 1997 Andel1
2001Andel1 Förändr.
Förändr. |
| |
| Antal Antal
1997-
procent- |
| 2001 |
| enheter1|
| Antal |
----------------------------------
--------------------------------
|Befolkningen 20-64 5 145
5 225 79 300 |
|år 700 000 |
----------------------------------
--------------------------------
|Ej i arbetskraften 981 100 19,1
% 957 250 18,3 -23 850 -0,7|
| % |
----------------------------------
--------------------------------
|varav 363 000 7,1 % 400 000
7,7 % 37 000 +0,6|
|förtidspensionerade |
|(heltid) |
----------------------------------
--------------------------------
|varav studerande 273 000 5,3
% 278 500 5,3 % 5 500 0,0|
----------------------------------
--------------------------------
|övriga 345 100 6,7 % 278 750
5,3 % -66 350 -1,4|
----------------------------------
--------------------------------
|Arbetskraften 4 164 80,9
% 4 276 81,9 112 150 +0,9|
| 600 750 % |
----------------------------------
--------------------------------
|varav arbetslösa 328 000 6,4
% 162 750 3,1 % -165 250 -3,3|
----------------------------------
--------------------------------
|Sysselsatta 3 836 74,6
% 4 114 78,7 277 400 +4,2|
| 600 000 % |
----------------------------------
--------------------------------
|varav sysselsatta i 32 000 0,6
% 26 000 0,5 % -6 000 -0,1|
|arbetsmarknadsåtgärder
|
|2 |
----------------------------------
--------------------------------
|Reguljärt 3 804 73,9 % 4 088
78,2 283 400 +4,3|
|sysselsatta 600 000 % |
----------------------------------
--------------------------------
|varav 200 000 3,9 % 400 0003
7,7 % 200 000 +3,8|
|sjukfrånvarande |
----------------------------------
--------------------------------
|Människor i arbete 3 604 70,1
% 3 688 70,6 83 400 +0,5|
| 600 000 % |
----------------------------------
--------------------------------
Källor: Regeringens utredning S
2000:7, SOU 2002:5 samt SCB, AKU
1) Andel av befolkningen i
åldrarna 20-64 år samt
förändring (sista kolumnen) av
dessa andelar i
procentenheter.
2) Endast de personer som deltar i
arbetsmarknadsåtgärder och som i AKU-
statistiken räknas som sysselsatta
(i arbetskraften). Detta är
samma personer som regeringen
räknar bort när de definierar
sitt
sysselsättningsmål (80 procent
reguljärt sysselsatta i åldrarna 20-
64 år). Raden "Reguljärt
sysselsatta"
anger alltså de personer som
räknas in i regeringens
sysselsättningsmål, dock inte de
som faktiskt
arbetar. Antalet människor i arbete
kan utläsas på sista raden.
3) I stort sett hela ökningen beror
på att de längre sjukfallen har
ökat.
En ny politik mot strukturproblem
på arbetsmarknaden
En helt annan politik måste
till för att komma till rätta med de
strukturella problemen på
arbetsmarknaden. Den ekonomiska
politiken måste mer långsiktigt
stärka incitamenten till
företagande, arbete och
utbildning. Skattesänkningar
behövs på arbete, företagande
och
hushållstjänster. Företagandets
villkor måste förbättras, en
allmän avreglering genomföras,
offentliga monopol slopas och
socialförsäkringarna reformeras.
Som framgått anser vi att det
direkta sambandet mellan
lönebildning och höjda reallöner
behöver stärkas. Arbetsmarknadens
parter har ansvar för
löneförhandlingarna, men staten bör
bl.a. tydliggöra kopplingen mellan
arbetslösheten och avgiften till
arbetslöshetsförsäkringen.
De arbetsrättsliga regleringar som
skapar problem för såväl
nytillträdande på arbetsmarknaden
som för bl.a. småföretagen måste
undanröjas.
Vi menar att det finns en stor
tillväxtpotential i möjligheten att
mobilisera de utomnordiska
invandrare i arbetsför ålder som
står utanför arbetsmarknaden. De
måste bli möjligt för dem att
få arbete motsvarande deras
kompetens, bl.a. genom bättre
valideringssystem, möjligheter att
starta företag och språkkunskaper.
Arbetsmarknadspolitiken skall
underlätta och främja arbete
Sverige måste få en arbetsmarknad
som är rörlig och öppen - en
arbetsmarknad som är tillgänglig
för alla. Den geografiska och
sociala rörligheten behöver öka. Som
framgått anser vi att den
stora arbetskraftsreserv som finns
också måste tas till vara, både för
dem som ingår i den och
för samhällets skull. Avgörande för
möjligheten att få en radikal ökning
av sysselsättningen är
ett dynamiskt företagsklimat där
gamla och nya företag har
möjlighet att anställa fler
medarbetare.
Den arbetslöse skall inte längre
få vara en klient hos en
arbetsmarknadsmyndighet utan en
medborgare med rätt att få
kvalificerad service.
Vi vill därför slå fast att den
som blivit arbetslös har ett antal
rättigheter som staten
måste uppfylla. Samtidigt har den
som blivit arbetslös ett antal
skyldigheter som hon eller han
i sin tur måste uppfylla gentemot
det övriga samhället. Det handlar
om att etablera klara och
tydliga spelregler:
Alla arbetslösa skall ha rätt
till kostnadsfri arbetsförmedling
oavsett vem som utför
förmedlingstjänsten. Samtidigt
skall det finnas en skyldighet
att anmäla sig till ett
servicekontor i samband med att man
förlorat sitt jobb.
Alla skall ha rätt att välja
arbetsförmedling och där bli
behandlade med respekt och
hänsynsfullhet.
Alla arbetslösa skall ha rätt
att få stöd efter sina behov,
förutsättningar och intressen.
Åtgärderna skall vara individuellt
utformade med det enda övergripande
syftet att så snart som
möjligt ge de arbetslösa möjlighet
att finna ett nytt arbete.
Samtidigt skall alla arbetslösa
som uppbär arbetslöshetsersättning
eller annat ekonomiskt stöd från
samhället ha skyldighet att
aktivt söka jobb och delta i de
åtgärder som är relevanta. Alla
arbetslösa skall ha rätt att ha
ett avgörande inflytande över
vilken åtgärd som skall vidtas.
En allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring skall
införas. Samtidigt måste alla
arbetstagare uppfylla ett antal
grundläggande villkor för att bli
berättigade till ersättning.
Den som blivit arbetslös skall inte
kunna tacka nej till anvisade
arbeten utan att ersättningen
från arbetslöshetsförsäkringen
påverkas.
En effektivare
arbetsmarknadspolitik
Sverige måste ha en aktiv och
effektiv arbetsmarknadspolitik som
syftar till att snabbt och
smidigt bidra till att matcha den
arbetssökande med de arbeten som
finns tillgängliga och rusta
den arbetslöse för att kunna ta
de arbeten som finns till
förfogande. Arbetslinjen skall
hävdas, det vill säga att
arbetssökande i första hand
skall erbjudas arbete eller
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Först när sådana åtgärder inte
finns tillgängliga skall
arbetslöshetsunderstöd lämnas.
Aktivitet skall alltid
prioriteras framför passivt
bidragsberoende.
Servicekontor
På grund av arbetsförmedlingens
dåliga resultat är det många som i
dag försöker få jobb på
annat sätt. Arbetsförmedlingen har
därmed förlorat en viktig funktion
på arbetsmarknaden. Med
vårt förslag vänder sig den
arbetslöse i stället till ett
servicekontor. Detta är inte en
traditionell arbetsförmedling.
Servicekontor skall finnas i varje
kommun och skall framför allt
fungera som guide för arbetslösa
och för företag som söker
arbetskraft.
För att få ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen anmäler
man sig till servicekontoret.
Till att börja med skall den
arbetslöse, liksom i dag, fritt
kunna begränsa sitt sökande
geografiskt och yrkesmässigt. Efter
denna första period finns det dock
människor som av olika
anledningar inte lyckats få ett
arbete. Då bokas på
servicekontorets initiativ ett
möte för
planering av framtiden.
Flera olika aktörer
Vi vill se många konkurrerande
aktörer inom
arbetsmarknadspolitikens område.
Konkurrens och
mångfald ökar kvaliteten och
valfriheten för den arbetslöse.
Vi räknar med att en rad nya
aktörer såsom privata
arbetsförmedlingar,
branschförmedlingar - exempelvis i
fackföreningsregi,
privata utbildningsföretag,
ideella föreningar och
bemanningsföretag växer fram.
Aktörerna
kommer att kunna erbjuda en mängd
olika alternativ med olika
specialinriktningar till den
arbetslöse.
I glest befolkade områden finns
det inte alltid underlag för privata
bemanningsföretag. Om
det inte finns privata aktörer
skall myndigheten upphandla sådana
tjänster eller i sista hand
driva egna.
Omställningspeng
Den som inte inom en viss tid har
hittat ett nytt jobb på egen hand
eller via den service som
erbjuds på servicekontoren behöver
åtgärder som kan kräva en
ekonomisk insats som vi kallar
omställningspeng.
Omställningspengens storlek styrs
utifrån en behovsbedömning som
görs på servicekontoren.
Pengens storlek bestäms efter olika
kriterier såsom ålder, utbildning
och arbetslivserfarenhet.
Till pengen kan kopplas olika
former av arbetsmarknadspolitiskt
stöd som kräver ett särskilt
regelverk, exempelvis
anställningsstöd, lönebidrag eller
starta-eget-bidrag.
Individen tar med sig
omställningspengen till den aktör
som väljs för att komma ur
arbetslösheten. I en del fall
kommer den arbetslöse att få jobb
innan beräknad insats är
förbrukad. Då bör aktören få
behålla hela pengen som bonus. Om
personen åter blir arbetslös
fryser bonusen inne. Förbrukas
omställningspengen utan att den
arbetslöse får arbete måste en
ny prövning ske.
Ny myndighet ersätter AMV/AMS
Arbetsmarknadsverket har stor
medelstilldelning. Trots detta
visar nu senast Riksdagens
revisorer att nyttan av
verksamheten är minst sagt tveksam.
Nuvarande myndighetsstrukturer
på arbetsmarknadsområdet
ersätts med en ny
arbetsmarknadsmyndighet med
ovanstående uppgifter.
Därtill har den också till
uppgift att garantera att det finns
jobbkontor/bemanningsföretag
inom rimligt avstånd från alla
jobbsökande i hela landet. Om det
inte finns privata aktörer bör
myndigheten upphandla sådana
tjänster eller i sista hand driva
verksamheten i egen regi.
Slutsats
Som framgått förordar vi en helt
annan politik än regeringen för
att komma till rätta med
strukturproblemen på
arbetsmarknaden och för att få en
väl fungerande arbetsmarknad.
2. EMU och arbetsmarknaden (punkt
2) (v)
av Anders Wiklund (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag
under punkt 2 borde ha följande
lydelse:
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad
som framförs under
Ställningstagande i reservation 2.
Riksdagen bifaller därmed motion
2002/03:A258 yrkandena 1-4.
Ställningstagande
Inledning
Om Sverige ansluter sig till EMU
kommer det att innebära stora
förändringar, sannolikt större
än de som EU-medlemskapet fört med
sig. Vänsterpartiet är motståndare
till att Sverige blir
EMU-medlem och anser att en rad
aspekter på EMU:s inverkan på
arbetsmarknaden bör belysas
närmare.
EMU ett högriskprojekt
Ekonomer brukar beskriva EMU som
ett högriskprojekt eftersom det är
omöjligt att förutse alla
konsekvenser av att avhända sig
den egna penningpolitiken. Den
slutsatsen drar också EMU-
utredningen "Stabiliseringspolitik
i valutaunionen" (SOU 2002:16) där
det förutses att det blir
svårare att stabilisera ekonomin
inom EMU än utanför.
I dag använder vi penningpolitiken
för att stabilisera sysselsättning
och produktion. Det är
inte möjligt i EMU. Blir Sverige
medlem i valutaunionen blir det
svårare att motverka negativa
effekter av ekonomiska
störningar som specifikt träffar
vår ekonomi. Det är därför EMU-
utredningen kommer fram till att
ett medlemskap skulle innebära ökad
instabilitet med större
svängningar i produktion och
sysselsättning. Efterfrågestörningar
kommer, till skillnad från i
dag, att "slå igenom med full
kraft".
I EMU ökar riskerna både för
överhettning i ekonomin och för
djupare konjunkturnedgångar.
Utredningen konstaterar att
detta är förenat med
"välfärdsförluster för
medborgarna".
Erfarenheter visar att hög
arbetslöshet vid en djup
konjunkturnedgång "tenderar att
bli
bestående, eller åtminstone mycket
långvarig". Förutom risk för ökad
arbetslöshet till följd av
instabilitet inger också EMU:s
hårda inflationsmål farhågor.
Per Lundborg och Hans Sacklén
vid Fackföreningsrörelsens Institut
för Ekonomisk Forskning
(FIEF) har studerat effekterna av
ett EMU-medlemskap. Går Sverige
med i EMU får vi räkna med
att arbetslösheten kan stiga upp
till 6 %, vilket skall jämföras med
att vi utanför EMU
beräknas ha förutsättningar att
minska arbetslösheten till 2 %.
Dessutom visar Lundborgs och
Sackléns empiriska studier att
arbetslösheten inom EMU kan gå
mot "extrema nivåer" i samband
med ekonomiska kriser.
Arbetsmarknaden får stå för
anpassningen
Även i framtiden kommer ekonomiska
störningar att äga rum. När vi
inte längre kan använda oss
av penningpolitiken och rörlig
växelkurs måste det till andra
mekanismer för att undvika höga
nivåer på arbetslösheten. Inom
EMU kommer kravet på anpassning att
till stor del läggas på
arbetsmarknaden och på löntagarna.
De mekanismer som i första hand
står till buds handlar, i
mångt och mycket, om att få till
stånd konjunkturvariationer i löner
och lönekostnader och ökad
rörlighet på arbetsmarknaden.
Flexibla löner och hot om
arbetslöshet
Ett medlemskap i EMU ställer till
problem, framför allt när vi får
stora förändringar i
efterfrågan, och dessa påverkar
Sverige på ett annat sätt än
övriga euroländer. I sådana
situationer blir det angeläget
att lönekostnaderna snabbt kan
anpassas till nivån i andra
länder. Det kan med andra ord
ytterst bli aktuellt med
lönesänkningar för att undvika
massarbetslöshet. Samtidigt finns
det bland löntagarna ovilja och
motstånd mot lönesänkningar.
Därför driver EMU på förändringar
som leder till "mindre motstånd mot
låga löneökningar".
Det är ingen nyhet att
arbetslöshet och hot om
arbetslöshet är en maktfaktor som
pressar
tillbaka löntagarna. EMU-
utredningen konstaterar också detta
genom att tala om "arbetsgivarnas
ökade förhandlingsstyrka".
Vid ett EMU-medlemskap kan vi som
framgått räkna med ökade krav på
förändringar som skall ge
lägre löneökningar och därmed
minskad risk för arbetslöshet.
Hur kan då sådana förändringar se
ut? I EMU-utredningen redovisar man
resultat av modern
forskning: "Denna forskning
ger starkt stöd för att
hög ersättning och långa
ersättningsperioder i
arbetslöshetsförsäkringen, hög
facklig organisationsgrad samt
hög
täckningsgrad för
kollektivavtalen tenderar att
leda till höga reallöner och
hög
jämviktsarbetslöshet." Vidare ges
exempel på reformer som Frankrike
genomfört och som enligt
utredningen inte anses passa
ihop med ett EMU-medlemskap.
Sådana reformer är
arbetstidsförkortning, höjda
minimilöner och starkare
anställningsskydd.
Flera av dessa frågor återfinns i
EU:s riktlinjer för den ekonomiska
politiken 2002. Ett av
de exempel som nämns där avser
arbetslöshetsersättningen och dess
"incitamentseffekter, t.ex.
förmånernas villkor,
kriterierna för att erhålla
bidrag, bidragens varaktighet,
ersättningsnivån".
Enligt vår uppfattning skulle
ett EMU-medlemskap innebära en
maktförskjutning mellan
arbetsgivare och arbetstagare.
EMU stärker incitamenten för
antifackliga lagar, uppluckrad
arbetsrätt, lägre lönenivåer,
försämringar i
arbetslöshetsersättningen och
ökade
inkomstskillnader. Löntagarna och
deras fackliga organisationer
riskerar att ställas inför två
alternativ, försämringar enligt
ovan eller arbetslöshet.
Visstidsanställningar skapar
flexibilitet
EMU-utredningen konstaterar att vid
ett EMU-medlemskap tar ekonomins
anpassning till ekonomiska
störningar formen av en
kvantitetsanpassning,
"dvs. att produktion och
sysselsättning ökar eller minskar,
eller en anpassning av priser och
löner". Som nämnts ses
löneflexibilitet som ett sätt
att anpassa kostnadsläget. Men
lönekostnaderna kan också göras
flexibla och konjunkturanpassade
genom att företagen snabbt
förändrar personalgruppens storlek
och sammansättning.
Den utveckling vi har sett de
senaste åren, där huvudregeln om
tillsvidareanställning
urholkats, visstidsanställningarna
ökat och undantag införts i de
s.k. turordningsreglerna,
passar väl in i den flexibilitet
och anpassning av arbetsmarknaden
som EMU kräver.
Vi vänsterpartister anser att
förutsättningarna för hur
arbetsrätten utformas, och då inte
minst anställningstryggheten,
påverkas av om vi är medlemmar
i EMU eller ej. Därför bör
regeringen göra en särskild översyn
av arbetsrätten där EMU:s inverkan
särskilt redovisas.
Internationalisering, flexibla
anställningsvillkor och regionala
effekter
Vilka krav ställs på
arbetsmarknaden utifrån den allmänna
trenden med ökad
internationalisering
och vilka krav kan direkt hänföras
till ett EMU-medlemskap? Enligt EMU-
utredningen skiljer sig
förutsättningarna i respektive
land utanför valutaunionen på ett
"fundamentalt sätt". Den
avgörande skillnaden ligger i det
faktum att en anpassning av
kostnadsläget inte kan ske via
rörlig växelkurs om vi går med
i EMU. I stället måste anpassningen
till stor del ske via
flexibilitet på arbetsmarknaden.
Vi menar att alla kommande
förslag och beslut inom
arbetsmarknadsområdet och
trygghetssystemen bör åtföljas
av en konsekvensbeskrivning där
EMU:s eventuella inverkan
redovisas.
Förutom flexibilitet i löner och
anställningsvillkor kan
sysselsättningen stabiliseras inom
EMU genom att arbetskraften blir
mer rörlig. För att åstadkomma detta
kan skattepolitiken och
utformningen av
arbetslöshetsförsäkringen utgöra
redskap. Vi anser mot denna
bakgrund att
kommande förslag om förändringar i
arbetslöshetsersättningen skall
åtföljas av en redovisning
av EMU:s eventuella påverkan.
I en bilaga till EMU-
utredningen från 1996 (SOU
1996:158) konstateras att kraven
på
rörligheten inom landet, framför
allt mellan norra och södra Sverige,
sannolikt kommer att vara
högre med ett medlemskap i EMU än
utan. I många fall är det, enligt
EMU-bilagan, rimligt att
tänka sig att en extern ekonomisk
chock påverkar södra Sverige och den
europeiska kontinenten
relativt likartat, medan norra
Sverige drabbas på ett helt annat
sätt.
Vi anser att det finns starka
skäl för att närmare analysera vilka
konsekvenser ett svenskt
EMU-medlemskap får för Norrland
och norrländskt näringsliv samt
att utröna hur negativa
konsekvenser kan motverkas.
Konsekvenser för jämställdheten
Ingen av de båda stora EMU-
utredningar som resulterat i SOU
1996:158 och SOU 2002:16 har
analyserat konsekvenserna av ett
EMU-medlemskap ur ett jämställdhets-
och könsperspektiv.
Fram till 1990-talet har svensk
politik aktivt varit inriktad på
full sysselsättning och en
väl utbyggd offentlig sektor,
vilket är en förutsättning för
kvinnors höga förvärvsfrekvens.
Inom EMU är prisstabilitet och
strama finanspolitiska normer
överordnade sysselsättningen.
I en bilaga till SOU 1996:158 visas
att det är länder med en stor
offentlig sektor som kan få
svårast att uppfylla EMU:s
finanspolitiska normer. Beskattning
och utgifter måste göras mindre
konjunkturberoende, vilket kan
medföra att "välfärdsstaten måste
minska i omfattning". I EU:s
riktlinjer för den ekonomiska
politiken 2002 sägs i klartext att
målsättningen är att "minska
det totala skattetrycket".
EMU-utredningen från 2002 föreslår
att nuvarande saldomål höjs till
2,5 % alternativt 3 % av
BNP, vilket innebär att 10-20
miljarder skall avsättas för att
hantera problem som EMU-
medlemskapet bedöms föra med sig.
Risken är enligt vår uppfattning
stor att en sådan ökning av
överskottsmålet i första hand
kommer att uppnås via minskade
offentliga utgifter.
Om EMU skall fungera behöver, som
nämnts, också rörligheten hos
arbetskraften öka. Det
ställer i sin tur krav på
harmonisering av
socialförsäkringssystemen
medlemsländerna emellan.
Även om våra kollektiva
försäkrings- och trygghetssystem
har brister i könsneutralitet och i
vissa fall ger olika utfall för
kvinnor och män har Sverige,
jämförelsevis, kommit längre i
fråga om att skapa förutsättningar
för att kvinnor skall kunna vara
ekonomiskt oberoende. När
nu trygghetssystemen samordnas
kommer det också att krävas en
samsyn kring utformningen av
dessa.
Många av de grundläggande
förutsättningar som gjort att
Sverige, i förhållande till andra
länder, kommit relativt långt i
sina jämställdhetsambitioner är
alltså utsatta för press vid
ett EMU-medlemskap. Det gäller
framför allt den offentliga
sektorn och den generella
välfärdsmodellen. Till det kan
läggas det faktum att det i stor
utsträckning är kvinnor som får
utgöra en sorts buffert när
arbetsmarknaden görs mer
flexibel, exempelvis genom otrygga
visstidsanställningar.
Sammantaget är det av vikt att de
ökade kraven på flexibilitet på
arbetsmarknaden och den
press på skattesänkningar och
minskade offentliga utgifter som EMU
för med sig ses i ljuset av
rådande könsmaktsordning.
Vänsterpartiet anser därför att
en utredning bör tillsättas med
uppgift att analysera EMU ur ett
jämställdhetsperspektiv.
Vad jag anfört här bör ges
regeringen till känna. Det anförda
innebär att jag anser att
motion A258 yrkandena 1-4 (v) bör
bifallas.
3. Lönebidragsfrågor (punkt 3) (fp)
av Erik Ullenhag (fp) och Tina
Acketoft (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag
under punkt 3 borde ha följande
lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad
som framförs under
Ställningstagande i reservation 3.
Riksdagen bifaller därmed motion
2002/03:A245 och avslår
motionerna 2002/03:A220,
2002/03:A222, 2002/03:A239 yrkande
31, 2002/03:A261, 2002/03:A282,
2002/03:A284, 2002/03:A285,
2002/03:A302, 2002/03:A330 yrkande
3, 2002/03:A341, 2002/03:A342,
2002/03:A367 yrkande 2 samt
2002/03:So513 yrkandena 1-4 och 6.
Ställningstagande
Oavsett om konjunkturen är bra
eller dålig har handikappade
personer alltid en svår situation
på arbetsmarknaden. De statliga
insatserna för att stärka deras
ställning är därför mycket
viktiga och måste alltid
prioriteras. Arbetslinjen måste
gälla även för denna grupp.
Lönebidragstaket på 13 700 kr per
månad har av besparingsskäl inte
höjts sedan 1993. I AMS
senaste anslagsframställan
föreslogs en ökning men
regeringen har inte visat något
tillmötesgående i frågan.
Det är diskriminerande att
lönesättningen och löneutvecklingen
har stått stilla i närmare tio
år för de personer som har
anställning med lönebidrag. Den
arbetsmarknadspolitiska insatsen
lönebidragsanställning har stor
betydelse för att människor med
funktionsnedsättningar skall få
möjlighet att utföra ett
samhällsnyttigt arbete. Det skall
alltid löna sig att arbeta. Därför
är det centralt att arbete också
ger ett rejält ekonomiskt utfall för
den enskilde, varför
lönebidragstaket snarast måste
höjas.
Vad vi anfört här bör ges
regeringen till känna. Det anförda
innebär att vi anser att motion
A245 (m och fp) bör bifallas medan
motionerna A220 (s), A222 (s),
A239 yrkande 31 (c), A261
(kd), A282 (s), A284 (s), A285 (s),
A302 (s), A330 yrkande 3 (c),
A341 (s), A342 (s), A367
yrkande 2 (s) och So513
yrkandena 1-4 och 6 (v) bör
avslås i den mån de inte kan anses
tillgodosedda med vad utskottet
anfört.
4. Lönebidragsfrågor (punkt 3) (kd)
av Stefan Attefall (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag
under punkt 3 borde ha följande
lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad
som framförs under
Ställningstagande i reservation
4. Riksdagen bifaller därmed motion
2002/03:A261 och avslår
motionerna 2002/03:A220,
2002/03:A222, 2002/03:A239 yrkande
31, 2002/03:A245, 2002/03:A282,
2002/03:A284, 2002/03:A285,
2002/03:A302, 2002/03:A330 yrkande
3, 2002/03:A341, 2002/03:A342,
2002/03:A367 yrkande 2 samt
2002/03:So513 yrkandena 1-4 och 6.
Ställningstagande
Den 1 januari 2003 träder fullt ut
nya regler i kraft, som ger
arbetstagare möjligheten att
vara kvar i arbetslivet till 67
års ålder om så önskas. Dessa
regler är dels bra för de
personer som inte önskar gå i
pension vid 65 års ålder utan mår
bäst av att få fortsätta sitt
yrkesliv några år till, dels en
trygghet för de grupper som under
sina tjänsteår inte har fått
ihop tillräckligt hög pension för
att bedömas som skälig att leva på
under åren som pensionär.
Lönebidrag är en
arbetsmarknadsåtgärd som har funnits
under mycket lång tid, men
innehållet i
åtgärden har följt utvecklingen på
arbetsmarknaden och förändrats. Det
har däremot inte skett
nu när de nya reglerna om rätt
att arbeta till 67 års ålder
träder i kraft fullt ut.
Bestämmelserna kring användningen
av lönebidrag har inte omarbetats
och anpassats tillräckligt
snabbt. Lönebidrag kan utges för
arbete som utförs av personer med
arbetshandikapp fram tills
de uppnått 65 års ålder men inte
till 67 år, vilket borde vara det
naturliga.
Lönebidragsanställda, som bl.a.
innefattar många lågutbildade
kvinnor, är en ur ekonomisk
synvinkel utsatt grupp och de bör
få möjlighet att fortsätta att
arbeta till 67 års ålder, om
de så önskar.
Vad jag anfört här bör ges
regeringen till känna. Det anförda
innebär att jag anser att
motion A261 (kd) bör bifallas medan
motionerna A220 (s), A222 (s), A239
yrkande 31 (c), A245 (m
och fp), A282 (s), A284 (s), A285
(s), A302 (s), A330 yrkande 3 (c),
A341 (s), A342 (s), A367
yrkande 2 (s) samt So513 yrkandena
1-4 och 6 (v) bör avslås i den
mån de inte kan anses
tillgodosedda med vad utskottet
anfört.
5. Lönebidragsfrågor (punkt 3) (c)
av Margareta Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag
under punkt 3 borde ha följande
lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad
som framförs under
Ställningstagande i reservation 5.
Riksdagen bifaller därmed motionerna
2002/03:A239 yrkande 31
och 2002/03:A330 yrkande 3 samt
avslår motionerna 2002/03:A220,
2002/03:A222, 2002/03:A245,
2002/03:A261, 2002/03:A282,
2002/03:A284, 2002/03:A285,
2002/03:A302, 2002/03:A341,
2002/03:A342, 2002/03:A367 yrkande
2 och 2002/03:So513 yrkandena 1-4
och 6.
Ställningstagande
Sedan 1992 har den högsta
bidragsgrundande lönekostnaden inom
lönebidraget varit oförändrad.
Detta har lett till att
anställda med lönebidrag har fått en
sämre löneutveckling än andra
grupper trots att lönebidraget
inte skall vara lönestyrande.
Många arbetsgivare som har
anställda med lönebidrag, ofta inom
den ideella sektorn, saknar dock
ekonomiska förutsättningar
att se till att anställda med
lönebidrag följer den allmänna
löneutvecklingen. Detta har
drabbat de arbetshandikappade i
form av lägre lön eller
uppsägningar.
Det är dags att förbättra
möjligheterna för arbetsgivare med
lönebidragsanställda att ge sina
anställda en rättvis lön. Den
högsta bidragsgrundande
lönekostnaden bör därför, vid
nyanställningar och när
lönebidragen omförhandlas, höjas
från dagens 13 700 kr per månad
till
15 000 kr per månad.
Möjligheterna att använda medlen
mer flexibelt efter lokala
förutsättningar bör också
förbättras.
Vad vi anfört här bör ges
regeringen till känna. Det
anförda innebär att vi anser att
motionerna A239 yrkande 31 (c) och
A330 yrkande 3 (c) bör bifallas
medan motionerna A220 (s),
A222 (s), A245 (m och fp), A261
(kd), A282 (s), A284 (s), A285 (s),
A302 (s), A341 (s), A342
(s), A367 yrkande 2 (s) och So513
yrkandena 1-4 och 6 (v) bör
avslås i den mån de inte kan
anses tillgodosedda med vad
utskottet anfört.
6. Arbetskraftsbehov i
trädgårdsnäringen (punkt 4) (kd)
av Stefan Attefall (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag
under punkt 4 borde ha följande
lydelse:
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad
som framförs under
Ställningstagande i reservation 6.
Riksdagen bifaller därmed motion
2002/03:Sk347 yrkande 3.
Ställningstagande
Inom trädgårdsnäringen är
kostnaderna för tillfälligt
anställd arbetskraft - skörde-
och
säsongsarbetskraft - mycket
stora. Näringen har dessutom stora
problem att rekrytera svensk
säsongsanställd arbetskraft. Därför
är det avgörande för verksamheten
att det finns goda
möjligheter till rekrytering av
säsongsarbetskraft från andra
länder.
Säsongsarbetstillstånd för
arbetskraft utanför EU/EES-området
regleras genom kvoter.
Arbetstillstånden avser en
arbetsperiod på tre månader under
tiden den 1 april-31 oktober.
Den tilltagande bristen på svensk
arbetskraft liksom
konkurrenstrycket på företagen
inom
denna sektor har kommit att
innebära att efterfrågan på
arbetskraft med
säsongsarbetstillstånd
ökat dramatiskt både i vad avser
kvotens storlek, behov utanför den
nu gällande perioden från
april till och med oktober samt i
vad avser de individuella
arbetstillståndens längd. Flera
länsarbetsnämnder klarar inte att
tillgodose det regionala
arbetskraftsbehovet om inte reglerna
anpassas till de enskilda
företagens behov. Dock skall inte
avkall göras på kraven om att den
svenska arbetsmarknadens avtal
och regler skall följas liksom
att arbetsgivaren skall
tillgodose rimliga krav på den
sociala standard som erbjuds denna
tillfälliga arbetskraft.
I en situation där sysselsättningen
i samhället generellt förbättras
och incitamenten att ta
tillfällig anställning i denna
sektor därmed ytterligare minskar
är det nödvändigt att
regeringen vidtar de åtgärder som
krävs för att
arbetskraftssituationen för
näringen skall
kunna få en tillfredsställande
lösning. Jag vill därför upprepa
en tidigare begäran om
tillsättande av en utredning om
trädgårdsnäringens säsongsmässiga
arbetskraftsbehov.
Vad jag anfört här bör ges
regeringen till känna. Det anförda
innebär att jag anser att
motion Sk347 yrkande 3 (kd) bör
bifallas.
7. Naturvårdsarbete inom
arbetsmarknadspolitikens ram (punkt
5) (c)
av Margareta Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag
under punkt 5 borde ha följande
lydelse:
5. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening
vad som framförs under
Ställningstagande i reservation
7. Riksdagen bifaller därmed motion
2002/03:A205 och avslår
motion 2002/03:A204.
Ställningstagande
För nationalparker, naturreservat
och liknande finns ofta
skötselplaner för att säkerställa
flora och fauna men också för att
göra områdena tillgängliga för
besökare. Däremot saknas
skötsel- och underhållsstruktur
för andra områden av
allmänintresse liksom när det gäller
kulturminnesmärken som exempelvis
häradsstenar, milstenar och
minnesplatser.
Det finns i dag en stor grupp
människor som står utanför den
ordinarie arbetsmarknaden. Dessa
människors försörjning baseras på
stöd av olika slag från den
offentliga sektorn. Det vore
enligt vår uppfattning lämpligt
att låta naturvårdsprojekt av den
karaktär som beskrivits ovan
ingå i en övergångsarbetsmarknad.
Denna form av anställning kan
vara aktuell för personer som
deltagit i aktivitetsgarantin
utan att komma ut på den öppna
arbetsmarknaden och som känner att
aktivitetsgarantin inte leder
vidare. En utbildning före eller
parallellt med anställningen är
nödvändig för att arbetet
skall utföras på rätt sätt.
Ett genomförande av förslaget om
naturvårdsarbete inom
arbetsmarknadspolitikens ram skulle
medföra ett flertal fördelar: ökad
livskvalitet och minskat
bidragsberoende för de berörda
individerna, sänkt arbetslöshet och
dessutom en landskapsbild som i än
högre grad än idag
attraherar turister, andra
besökare och boende i de aktuella
områdena. Dessutom skulle de
föreslagna åtgärderna inte
inkräkta på det privata
näringslivet men däremot kunna
skapa
förutsättningar för
turistinkomster.
Vad jag anfört här bör ges
regeringen till känna. Det
anförda innebär att jag anser att
motion A205 (c) bör bifallas
medan motion A204 (mp) bör avslås i
den mån den inte kan anses
tillgodosedd med vad utskottet
anfört.
8. Sveriges genomförande av EU:s
sysselsättningsstrategi (punkt 6)
(m, fp, kd, c)
av Margareta Andersson (c), Erik
Ullenhag (fp), Stefan Attefall (kd),
Patrik Norinder (m),
Tina Acketoft (fp), Henrik Westman
(m) och Tobias Billström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag
under punkt 6 borde ha följande
lydelse:
6. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening
vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 8.
Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:A11 yrkandena 1 och
2 och avslår motionerna
2001/02:A10 yrkandena 1-3,
2002/03:A1 yrkandena 1-3,
2002/03:A2
yrkandena 1-16 och 2002/03:A320
yrkande 25.
Ställningstagande
Allmänt om resultatskrivelsen
I utskottsmajoritetens
ställningstagande till regeringens
skrivelse 2001/02:187 konstateras
att resultatskrivelser
enligt Riksdagskommitténs förslag
är tänkta att ha en koppling till
budgetprocessen och den
ekonomiska styrningen. Vi delar
majoritetens uppfattning att det
är svårt att utläsa något
sådant samband ur den aktuella
skrivelsen.
Sveriges deltagande i EU:s
sysselsättningssamarbete
Inledning
Sverige lider av en rad
strukturproblem på arbetsmarknaden.
I reservation 1 redovisar vi en
rad statistiska och
andra uppgifter om dagens
allvarliga arbetsmarknadssituation
liksom våra förslag till
reformering av
arbetsmarknadspolitiken. I detta
sammanhang inriktar vi oss på att
kommentera
och komplettera ett antal punkter i
regeringens redovisning av
Sveriges genomförande av EU:s
sysselsättningsstrategi.
Den öppna samordningsmetoden och
sysselsättningsrekommendationerna
Vi anser att den öppna
samordningsmetoden kan bidra till
att sätta politiskt fokus på
angelägna samhällsproblem.
Arbetsmetodiken bidrar till och
underlättar utbyte av erfarenheter
och goda exempel mellan
medlemsstaterna.
Samtidigt är det viktigt att
metoden inte tillåts urholka
subsidiariteten genom att på ett
fördolt sätt föra över
beslutsfattande i frågor som tillhör
medlemsstaternas kompetens till
unionen.
Respekten för både de gemensamma
strategierna och för övriga
medlemsstater förutsätter att
man i någon mån lever som man lär.
Inom ramen för
sysselsättningssamarbetet har
regeringen år
efter år medverkat till antagande
av rådsrekommendationer till
Sverige, vilka man sedan helt
struntat i på hemmaplan. För detta
förtjänar regeringen stark kritik.
Vi återkommer nedan till
vår kritik rörande bl.a. bristen på
åtgärder för att minska
skattetrycket på arbete och när det
gäller att motverka den
könssegregerade arbetsmarknaden.
Sysselsättningsstrategins
horisontella mål
I skrivelsen hävdar regeringen att
Sverige har goda erfarenheter av att
arbeta med kvantitativa mål inom
ramen för
den ekonomiska politiken. Vi delar
inte regeringens bedömning av
erfarenheterna. Särskilt målet
att reducera den öppna
arbetslösheten till 4 % har lett
till ett påtagligt inslag av
"statistikpolitik" inom främst
arbetsmarknadspolitikens område.
Oproportionerligt stora
resurser har ianspråktagits för
åtgärder som bara inneburit att
människor flyttats i
arbetslöshetsstatistiken från
kolumnen "öppet arbetslösa" till
andra kolumner. Även i dagsläget
förefaller de kvantitativa målen
styra politiken på ett sätt som
inte långsiktigt gagnar
samhällsekonomin och
sysselsättningen.
Sysselsättningsstrategins
genomförande
Under pelare I - att förbättra
anställbarheten - anges ett antal
riktlinjer med syftet att
förbättra medborgarnas
anställbarhet på arbetsmarknaden.
Tre av dessa handlar om att bekämpa
ungdomsarbetslöshet och
långtidsarbetslöshet, att främja
ett aktivt åldrande respektive att
motverka diskriminering och
främja den sociala integrationen.
I dessa avseenden lämnar de svenska
resultaten mycket övrigt
att önska.
Ungdomsarbetslösheten ökade under
första halvåret jämfört med
samma period förra året.
Långtidsarbetslösheten har långsamt
minskat under åren av högkonjunktur,
men håller nuvarande
takt i sig kommer många av
dem som är långtidsarbetslösa
aldrig att komma tillbaka till
arbetsmarknaden igen. Invandrarnas
utanförskap på den svenska
arbetsmarknaden är omfattande och
riskerar att förvärras, något som
vi också behandlar i reservation 1.
Behovet av att Sverige bättre
integrerar invandrare på
arbetsmarknaden påtalas också i det
utkast till gemensam
sysselsättningsrapport som lagts
fram av EG-kommissionen och som
diskuteras vid ministerrådsmötet
(EPSCO-rådet) den 2-3 december 2002.
I utkastet till rapport
påtalas behovet av att Sverige
reformerar skatte- och
bidragssystemen och ökar
arbetsutbudet.
På dessa områden och i fråga om
åtgärder för att stärka det
livslånga lärandet, att utveckla e-
lärandet samt att utveckla
matchningen mellan utbud och
efterfrågan på arbetskraft redovisar
regeringen enligt vår uppfattning
en bild som är föga förankrad i
verkligheten.
När det gäller det livslånga
lärandet vill vi peka på att
regeringen om och om igen har
förhalat införandet av individuellt
kompetenssparande. Här har både
TCO och SACO uttalat att
regeringen borde ta del av det
borgerliga förslaget om individuellt
kompetenssparande.
Matchningen på arbetsmarknaden är
inte effektiv. Rörligheten på
arbetsmarknaden förefaller ha
motverkats snarare än främjats av
den förda arbetsmarknadspolitiken.
Pelare II - att utveckla
företagaranda och skapandet av
arbetstillfällen - innefattar
riktlinjer för att skapa ett gott
och sysselsättningsfrämjande
företagsklimat. En av dessa
handlar om skattereformer, något
som vi redan berört. En annan
handlar om att minska
regelkrångel och hinder för
nyföretagande. Trots detta har
inte den svenska regeringen
genomfört de 81 åtgärder som
Småföretagsdelegationen föreslagit
för att minska regelkrånglet
och byråkratin för företagen. En
riktlinje handlar om att ta
till vara tjänstesektorns
möjligheter för skapandet av fler
och bättre arbetstillfällen. Här
finns skäl att rikta stark
kritik mot regeringen och dess
stödpartier för att man inte öppnat
den offentliga sektorn och
inte heller sänkt skatten för
hushållsnära tjänster.
I fråga om pelare III - att
uppmuntra företagens och de
anställdas anpassningsförmåga -
efterlyser vi fler konkreta
etgärder, bl.a. i form av
modernisering av den arbetsrättsliga
lagstiftningen, en förbättring av
serviceandan hos myndigheter och
satsningar på individuellt
kompetenssparande.
Syftet med pelare IV - att
stärka jämställdhetspolitiken -
är att integrera ett
jämställdhetsperspektiv inom
samtliga fyra pelare och att
utvärdera och mäta resultaten,
minska
klyftorna mellan könen samt stärka
möjligheterna att kunna kombinera
arbete och familj.
Vi har lätt att instämma i
regeringens övergripande mål för
jämställdhetspolitiken, nämligen
att kvinnor och män skall ha
samma möjligheter, rättigheter och
skyldigheter på livets alla
områden. Samtidigt kvarstår faktum
att den svenska arbetsmarknaden är
starkt könssegregerad. Vi
har en hög sysselsättningsgrad
bland kvinnor, men många av dem har
lågbetalda jobb i offentliga
monopolverksamheter inom vård,
skola och omsorg. För att bryta
obalansen är det därför viktigt
att öppna de offentliga monopolen
för konkurrens från fristående
arbetsgivare. Skattetrycket på
arbete försvårar också för många
familjer att förena arbetsliv och
familjeliv.
Sammanfattning
Vi anser sammanfattningsvis att
förutsättningarna för
sysselsättning och tillväxt måste
förbättras genom åtgärder
på en rad områden. Det gäller
förutom åtgärder för en bättre
fungerande arbetsmarknad,
jämställda villkor och ökad
integration även åtgärder för
bl.a. tillväxt genom företagande,
minskad frånvaro, bättre
utbildning och infrastruktur,
lägre skatter och lägre offentliga
utgifter och bättre fungerande
offentliga system.
9. Mål för politikområdet
Arbetsmarknadspolitik (punkt 7) (m)
av Patrik Norinder (m), Henrik
Westman (m) och Tobias Billström
(m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag
under punkt 7 borde ha följande
lydelse:
7. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad
som framförs under
Ställningstagande i reservation 9.
Riksdagen bifaller därmed motion
2002/03:A364 yrkande 14.
Ställningstagande
Vi kan inte ställa oss bakom
regeringens mål för politikområdet
Arbetsmarknadspolitik utan
anser att detta bör avvisas av
riksdagen. I stället förordar vi
en politik som skapar
förutsättningar för ett
ekonomiskt, kulturellt och socialt
växande Sverige. Den nya politiken
skall utformas så att den
arbetslöse sätts i centrum.
Arbetsmarknadspolitiken måste utgå
från
att alla människor är olika och
därmed har olika behov, intressen
och förutsättningar men samma
rätt till det stöd hon eller han
behöver för att snabbt kunna få ett
nytt arbete. Vi utvecklar
vår syn på arbetsmarknadspolitiken
närmare i motionerna 2002/03:A225
om arbetshandikappade,
2002/03:A294 om
bemanningsföretag, 2002/03:A314
om arbetsmarknaden, 2002/03:A315
om
jämställdhet, 2002/03:A316 om
arbetstid och 2002/03:A321 om en
rörlig och individuell
yrkesutbildning.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har
föranlett följande särskilda
yttranden. I rubriken anges
inom parentes vilken punkt i
utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.
1. EMU och arbetsmarknaden (punkt
2) (mp)
av Ulf Holm (mp).
Inledning
Om Sverige ansluter sig till EMU
kommer det att innebära stora
förändringar, sannolikt större
än de som EU-medlemskapet fört med
sig. Vi är motståndare till att
Sverige blir EMU-medlem och
anser att en rad aspekter på EMU:s
inverkan på arbetsmarknaden bör
belysas närmare.
EMU ett högriskprojekt
Ekonomer brukar beskriva EMU som
ett högriskprojekt eftersom det är
omöjligt att förutse alla
konsekvenser av att avhända sig
den egna penningpolitiken. Den
slutsatsen drar också EMU-
utredningen "Stabiliseringspolitik
i valutaunionen" (SOU 2002:16) där
det förutses att det blir
svårare att stabilisera ekonomin
inom EMU än utanför.
I dag använder vi penningpolitiken
för att stabilisera sysselsättning
och produktion. Det är
inte möjligt i EMU. Blir Sverige
medlem i valutaunionen blir det
svårare att motverka negativa
effekter av ekonomiska
störningar som specifikt träffar
vår ekonomi. Det är därför EMU-
utredningen kommer fram till att
ett medlemskap skulle innebära ökad
instabilitet med större
svängningar i produktion och
sysselsättning. Efterfrågestörningar
kommer, till skillnad från i
dag, att "slå igenom med full
kraft".
I EMU ökar riskerna både för
överhettning i ekonomin och för
djupare konjunkturnedgångar.
Utredningen konstaterar att
detta är förenat med
"välfärdsförluster för
medborgarna".
Erfarenheter visar att hög
arbetslöshet vid en djup
konjunkturnedgång "tenderar att
bli
bestående, eller åtminstone mycket
långvarig". Förutom risk för ökad
arbetslöshet till följd av
instabilitet inger också EMU:s
hårda inflationsmål farhågor.
Per Lundborg och Hans Sacklén
vid Fackföreningsrörelsens Institut
för Ekonomisk Forskning
(FIEF) har studerat effekterna av
ett EMU-medlemskap. Går Sverige
med i EMU får vi räkna med
att arbetslösheten kan stiga upp
till 6 %, vilket skall jämföras med
att vi utanför EMU
beräknas ha förutsättningar att
minska arbetslösheten till 2 %.
Dessutom visar Lundborgs och
Sackléns empiriska studier att
arbetslösheten inom EMU kan gå
mot "extrema nivåer" i samband
med ekonomiska kriser.
Arbetsmarknaden får stå för
anpassningen
Även i framtiden kommer ekonomiska
störningar att äga rum. När vi
inte längre kan använda oss
av penningpolitiken och rörlig
växelkurs måste det till andra
mekanismer för att undvika höga
nivåer på arbetslösheten. Inom
EMU kommer kravet på anpassning att
till stor del läggas på
arbetsmarknaden och på löntagarna.
De mekanismer som i första hand
står till buds handlar, i
mångt och mycket, om att få till
stånd konjunkturvariationer i löner
och lönekostnader och ökad
rörlighet på arbetsmarknaden.
Flexibla löner och hot om
arbetslöshet
Ett medlemskap i EMU ställer till
problem, framför allt när vi får
stora förändringar i
efterfrågan, och dessa påverkar
Sverige på ett annat sätt än
övriga euroländer. I sådana
situationer blir det angeläget
att lönekostnaderna snabbt kan
anpassas till nivån i andra
länder. Det kan med andra ord
ytterst bli aktuellt med
lönesänkningar för att undvika
massarbetslöshet.
Vid ett EMU-medlemskap kan vi som
framgått räkna med ökade krav på
förändringar som skall ge
lägre löneökningar och därmed
minskad risk för arbetslöshet.
Hur kan då sådana förändringar
se ut? I EMU-utredningen redovisar
man resultat av modern
forskning: "Denna forskning ger
starkt stöd för att hög
ersättning och långa
ersättningsperioder i
arbetslöshetsförsäkringen, hög
facklig organisationsgrad samt
hög
täckningsgrad för
kollektivavtalen tenderar att
leda till höga reallöner och
hög
jämviktsarbetslöshet." Vidare ges
exempel på reformer som Frankrike
genomfört och som enligt
utredningen inte anses höra
ihop med ett EMU-medlemskap.
Sådana reformer är
arbetstidsförkortning, höjda
minimilöner och starkare
anställningsskydd.
Visstidsanställningar skapar
flexibilitet
EMU-utredningen konstaterar att vid
ett EMU-medlemskap tar ekonomins
anpassning till ekonomiska
störningar formen av en
kvantitetsanpassning, "dvs. att
produktion och sysselsättning ökar
eller minskar, eller en anpassning
av priser och löner." Som nämnts
ses löneflexibilitet som
ett sätt att anpassa
kostnadsläget. Men lönekostnaderna
kan också göras flexibla och
konjunkturanpassade genom att
företagen snabbt förändrar
personalgruppens storlek och
sammansättning.
Jag anser att förutsättningarna
för hur arbetsrätten utformas,
och då inte minst
anställningstryggheten, påverkas av
om vi är medlemmar i EMU eller
ej. Därför bör regeringen
göra en särskild översyn av
arbetsrätten där EMU:s inverkan
särskilt redovisas.
Internationalisering, flexibla
anställningsvillkor och regionala
effekter
Vilka krav ställs på
arbetsmarknaden utifrån den allmänna
trenden med ökad
internationalisering
och vilka krav kan direkt hänföras
till ett EMU-medlemskap? Enligt EMU-
utredningen skiljer sig
förutsättningarna i respektive
utanför valutaunionen på ett
"fundamentalt sätt". Den avgörande
skillnaden ligger i det faktum
att en anpassning av kostnadsläget
inte kan ske via rörlig
växelkurs om vi går med i EMU. I
stället måste anpassningen till stor
del ske via flexibilitet
på arbetsmarknaden.
Vi menar att alla kommande
förslag och beslut inom
arbetsmarknadsområdet och
trygghetssystemen bör åtföljas
av en konsekvensbeskrivning där
EMU:s eventuella inverkan
redovisas.
Förutom flexibilitet i löner och
anställningsvillkor kan
sysselsättningen stabiliseras inom
EMU genom att arbetskraften blir
mer rörlig. För att åstadkomma detta
kan skattepolitiken och
utformningen av
arbetslöshetsförsäkringen utgöra
redskap. Jag anser mot denna
bakgrund att
kommande förslag till förändringar
i arbetslöshetsersättningen skall
åtföljas av en redovisning
av EMU:s eventuella påverkan.
I en bilaga till EMU-
utredningen från 1996 (SOU
1996:158) konstateras att kraven
på
rörligheten inom landet, framför
allt mellan norra och södra Sverige,
sannolikt kommer att vara
högre med ett medlemskap i EMU än
utan. I många fall är det, enligt
EMU-bilagan, rimligt att
tänka sig att en extern ekonomisk
chock påverkar södra Sverige och
den europeiska kontinenten
relativt likartat, medan norra
Sverige drabbas på ett helt annat
sätt.
Jag anser att det finns starka skäl
för att närmare analysera vilka
konsekvenser ett svenskt
EMU-medlemskap får för Norrland
och norrländskt näringsliv samt
att utröna hur negativa
konsekvenser kan motverkas.
Konsekvenser för jämställdheten
Ingen av de båda stora EMU-
utredningar som resulterat i SOU
1996:158 och SOU 2002:16 har
analyserat konsekvenserna av ett
EMU-medlemskap ur ett jämställdhets-
och könsperspektiv.
Fram till 1990-talet har svensk
politik aktivt varit inriktad på
full sysselsättning och en
väl utbyggd offentlig sektor,
vilket är en förutsättning för
kvinnors höga förvärvsfrekvens.
Inom EMU är prisstabilitet och
strama finanspolitiska normer
överordnade sysselsättningen.
I en bilaga till SOU 1996:158 visas
att det är länder med en stor
offentlig sektor som kan få
svårast att uppfylla EMU:s
finanspolitiska normer. Beskattning
och utgifter måste göras mindre
konjunkturberoende, vilket kan
medföra att "välfärdsstaten måste
minska i omfattning". I EU:s
riktlinjer för den ekonomiska
politiken 2002 sägs i klartext att
målsättningen är att "minska
det totala skattetrycket".
Om EMU skall fungera behöver,
som nämnts, också rörligheten hos
arbetskraften öka. Det
ställer i sin tur krav på
harmonisering av
socialförsäkringssystemen
medlemsländerna emellan.
Även om våra kollektiva
försäkrings- och trygghetssystem har
brister i könsneutralitet och i
vissa fall ger olika utfall för
kvinnor och män, har Sverige,
jämförelsevis, kommit längre i
fråga om att skapa förutsättningar
för att kvinnor skall kunna vara
ekonomiskt oberoende. När
nu trygghetssystemen samordnas
kommer det också att krävas en
samsyn kring utformningen av
dessa.
Många av de grundläggande
förutsättningar som gjort att
Sverige, i förhållande till andra
länder, kommit relativt långt i
sina jämställdhetsambitioner är
alltså utsatta för press vid
ett EMU-medlemskap. Det gäller
framför allt den offentliga
sektorn och den generella
välfärdsmodellen. Till det kan
läggas det faktum att det i hög
utsträckning är kvinnor som får
utgöra en sorts buffert när
arbetsmarknaden görs mer flexibel
exempelvis genom otrygga
visstidsanställningar.
Sammantaget är det av vikt att
de ökade kraven på flexibilitet på
arbetsmarknaden och den
press på skattesänkningar och
minskade offentliga utgifter som
EMU för med sig ses i ljuset av
rådande könsmaktsordning. Jag anser
därför att en utredning bör
tillsättas med uppgift att
analysera EMU ur ett
jämställdhetsperspektiv.
2. Sveriges genomförande av EU:s
sysselsättningsstrategi (punkt 6)
(v)
av Anders Wiklund (v).
Öppna samordningsmetoden
Vänsterpartiet menar att det är
viktigt att värna det nationella
självbestämmandet och
instämmer i regeringens
uppfattning att
sysselsättningspolitiken skall
vara en nationell
angelägenhet.
När det gäller den öppna
samordningsmetoden vill jag peka på
att den, som namnet anger, är en
metod för samordning och inte för
samarbete. Metoden har dessutom
brister när det gäller insyn,
och processen är otydlig som grund
för ansvarsutkrävande. Jag menar
att en närmare analys av
metoden bör göras utifrån
demokratiaspekter.
Kunskapsbaserad ekonomi
I Lissabon beslutade Europeiska
rådet om ett nytt strategiskt mål
för unionen: "Att bli
världens mest konkurrenskraftiga
och dynamiska kunskapsbaserade
ekonomi ...". Jag välkomnar
målsättningen om en konkurrenskraft
byggd på kunskap och menar att detta
understryker våra krav
på långsiktighet, behov av
statligt ansvar för forskning
och teknikutveckling, att
arbetskraften ses som en resurs
att utveckla, trygga
anställningar, goda utvecklande
arbetsmiljöer och bra löner.
Jag menar att ett kraftfullt,
samlat initiativ bör tas för att
utarbeta breda politiska
strategier för kunskap som
konkurrensmedel.
Jämställdhet
Vi kan konstatera att Sverige har
en hög förvärvsfrekvens bland
kvinnor och att den offentliga
sektorn är en viktig orsak till
detta. Arbetet med att bryta
könssegregeringen skall därför gå
hand i hand med ett försvar av
offentlig verksamhet.
Kvinnor har också oftare än
män tillfälliga och otrygga
anställningar. Flexibilitet i
ekonomin får inte innebära
ökade sociala klyftor och
otrygga och könsdiskriminerande
anställningsformer. Flexibiliteten
måste i stället utgå från
ett bättre system för
vuxenutbildning, individuell
kompetensutveckling etc., och
kombineras med färre
visstidsanställningar, ökade
möjligheter att prova nya yrken
och branscher och förbättrade
möjligheter att pendla. Andelen
otrygga anställningar måste minska.
3. Sveriges genomförande av EU:s
sysselsättningsstrategi (punkt 6)
(mp)
av Ulf Holm (mp).
Från Miljöpartiets sida är vi
i princip positiva till den
öppna samverkan som EU:s
sysselsättningsstrategi ger uttryck
för. Det är så ett mellanstatligt
samarbete skall gå till,
utan tvingande lagar eller
direktiv.
Jag menar dock att Sverige
i stora drag i dag saknar en
hållbar strategi på
sysselsättningsområdet. Det är
enligt min mening paradoxalt att
regeringen i ministerrådet
medverkar till utarbetande av
riktlinjer för EU-medlemsstaternas
sysselsättningspolitik
samtidigt som man i den nationella
politiken inte vidtar de åtgärder
som krävs för att uppfylla
sysselsättningsstrategins
målsättningar.
Jag vill lyfta fram ett exempel
på detta. Det gäller behovet av att
främja ett livslångt
lärande, något som betonas starkt
i sysselsättningsstrategin och som
jag anser vara viktigt,
oavsett EU-medlemskap. Enligt min
uppfattning är de insatser som
hittills gjorts i Sverige när
det gäller kompetensutveckling och
livslångt lärande otillräckliga,
och ytterligare åtgärder
behövs.
I. Arbetslösa som i dag
deltar i aktivitetsgaranti och
arbetsmarknadsutbildning får
otillräcklig kompetensutveckling.
Kvaliteten i de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
måste förbättras så att
både individernas och
marknadens efterfrågan kan
tillfredsställas.
II.
· Politiken för livslångt lärande
är otillräcklig beträffande de
äldre på arbetsmarknaden. I
dagsläget beviljas inte studielån
till personer över 50 år -
åldersgränsen bör i ett första
steg höjas till 55 år.
·
· Systemet för individuellt
kompetenssparande måste utformas
på ett sådant sätt att det
verkligen stimulerar
kompetensutveckling. Detta ligger
i såväl arbetsgivarnas som de
anställdas intresse. Bristen på
kompetens är å ena sidan skriande
inom vissa branscher. Å
andra sidan har alltför många
människor arbete under sin
kompetens, vilket framgår av
rapporten Kompetensparadox? (Ds
2000:49).
·
En annan fråga i
sysselsättningssamarbetet som jag
i korthet vill beröra i detta
sammanhang
gäller skattefrågorna. Från
Miljöpartiets sida är vi starkt
kritiska till att EU:s ministerråd
och EG-kommissionen inom ramen för
sysselsättningsstrategin lägger sig
i hur och i vilken
utsträckning Sverige och
andra medlemsstater genomför
skattereformer och utformar
skattereglerna. Vi menar att
det helt och hållet måste vara en
nationell angelägenhet att
avgöra hur skattesystemet skall se
ut.
4. Moderaternas anslagsförslag för
utgiftsområde 13 (punkt 9) (m)
av Patrik Norinder (m), Henrik
Westman (m) och Tobias Billström
(m).
Arbetsmarknadsutskottet har under
beredningen av detta betänkande
arbetat under förutsättningen
att en riksdagsmajoritet bestående
av socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister
den
4 december 2002 kommer att
fastställa ekonomiska ramar för
de olika utgiftsområdena i den
statliga budgeten och en
beräkning av statens inkomster
avseende 2003 samt besluta om
preliminära utgiftstak för år 2004.
Moderata samlingspartiet har i
parti- och kommittémotioner förordat
en annan inriktning av
den ekonomiska politiken och
budgetpolitiken. Ett övergripande
mål för den ekonomiska politiken
bör vara att möjliggöra ökad
tillväxt. Då måste utgiftskvoten
sänkas. För detta krävs bl.a. en
moderniserad arbetsmarknad,
avregleringar, sänkta skatter och
lägre offentliga utgifter.
Antalet sjukskrivna och
förtidspensionerade måste minskas
genom att sjukvård och
rehabilitering
förbättras.
Våra förslag syftar också till att
skapa förutsättningar för ett
ekonomiskt, kulturellt och
socialt växande Sverige. Vi vill
satsa på en utbildning som ger alla
större möjligheter till
ett rikare liv. Genom en större
enskild sektor och ett starkare
civilt samhälle kan både
företag och människor växa.
Ännu fler kan komma in på den
ordinarie arbetsmarknaden. Den
sociala tryggheten ökar också i
andra bemärkelser genom att
hushållen får en större ekonomisk
självständighet. Friheten att välja
bidrar både till mångfald, en bättre
kvalitet och en större
trygghet. De enskilda människorna
får ett större inflytande över sina
liv.
Vi har föreslagit en
långtgående växling från
subventioner och bidrag till
omfattande
skattesänkningar för alla, främst
låg- och medelinkomsttagare.
Samtidigt värnar vi de människor
som är i störst behov av gemensamma
insatser och som har små eller inga
möjligheter att påverka
sin egen situation. Vi slår också
fast att det allmänna skall
tillföras resurser för att på ett
tillfredsställande sätt kunna
genomföra de uppgifter som måste
vara gemensamma. Avsevärda
resurser tillförs t.ex. för
att bryta den ökade
sjukfrånvaron och de ökande
förtidspensioneringarna.
Vårt budgetalternativ - med
våra förslag till utgiftstak,
anslagsfördelning och
skatteförändringar - bör ses som en
helhet där inte någon eller några
delar kan brytas ut och
behandlas isolerat från de andra.
Om riksdagens majoritet den 4
december beslutar om ramar för
de olika utgiftsområdena i enlighet
med finansutskottets förslag och
därmed väljer en annan
inriktning av politiken, deltar
vi inte i det nu aktuella beslutet
om anslagsfördelning inom
utgiftsområde 13.
Beträffande de olika anslagen har
vi följande uppfattning.
Anslaget 22:1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader
En ny effektiv myndighet bör
inrättas som ersätter AMS. Den nya
myndigheten skall ansvara för
att godtagbara förmedlingstjänster
erbjuds över hela landet,
administrera schabloniserade
arbetsmarknadspolitiska stöd som
flytt- och starta-eget-bidrag
samt bedriva den yttersta
myndighetsutövning som fordras
för att fördela de medel som
anslås över statsbudgeten för
övriga insatser.
En reformering av
arbetslöshetsförsäkringen medför att
AMS övervakningsansvar kan upphöra
när
försäkringen flyttas från a-
kassorna till de allmänna
försäkringskassorna liksom
administration
och beslut om lönebidrag.
Genom den reformering av
arbetslöshetsförsäkringen och de
arbetsmarknadspolitiska programmen
som vi förordar kan anslaget 22:1
Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader reduceras
med
251 miljoner kronor.
Anslaget 22:2 Bidrag till
arbetslöshetsersättning och
aktivitetsstöd
Vi förespråkar införandet av en
allmän arbetslöshetsförsäkring som
administreras av staten.
Försäkringen skall vara en
omställningsförsäkring som
finansieras med en
försäkringspremie
relaterad till månadslön.
Premien skall tas ut med 2
% på inkomster som är
ersättningsberättigande och vara
avdragsgill. Den höjda egenavgiften
kompenseras för den
enskilde genom sänkt skatt.
Ersättning skall som längst
kunna lämnas under en
ersättningsperiod om 300 dagar
där
återkvalificering endast skall
kunna ske genom ett riktigt
arbete. Genom att införa den
arbetslöshetsförsäkring vi
föreslår kan huvuddelen av
dagens regel-, kontroll- och
sanktionssystem slopas. Detta
medför ekonomiska konsekvenser för
berörda myndigheter. Vi
beräknar sammantaget att
besparingar kan ske om 3 175
miljoner kronor inom anslaget 22:2
Bidrag
till arbetslöshetsersättning och
aktivitetsstöd.
Anslaget 22:3 Köp av
arbetsmarknadsutbildning och övriga
kostnader
Flera av de traditionella
programmen inklusive
aktivitetsgarantin bör avskaffas
till förmån för
mer individuellt inriktade
insatser. Inriktningen på
åtgärderna måste tillåtas variera
och ta
sin utgångspunkt i individens
bakgrund, behov och motivation.
Ansvar och beslut måste flyttas
så att den arbetssökande får
eget inflytande och ges större
ansvar och valmöjligheter.
Utbildning måste utgöra ett
grundläggande inslag för att kunna
ge alla arbetslösa som vill
arbeta bra förutsättningar att
finna ett nytt arbete. Våra förslag
innebär att anslaget 22:3
Köp av arbetsmarknadsutbildning
och övriga kostnader kan reduceras
med 1 000 miljoner kronor
jämfört med regeringens förslag.
Anslaget 22:7 Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering
Riksdag och regering behöver ett
bättre beslutsunderlag. Ett utökat
uppdrag ges till Institutet
för arbetsmarknadspolitisk
utvärdering (IFAU). Institutet skall
årligen utvärdera resultaten av
de arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som vidtas och
utvärderingsresultaten skall vara
offentliga. Vi föreslår att
anslaget 22:7 Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering
ökas till 25 miljoner kronor, dvs.
drygt 4 miljoner kronor mer än
enligt regeringens förslag.
Anslaget 22:8 Bidrag till
administration av grundbeloppet
Anslaget 22:8 Bidrag till
administration av grundbeloppet kan
i sin helhet avvecklas till följd
av införandet av en ny
arbetslöshetsförsäkring enligt vårt
förslag.
Anslaget 22:10 Bidrag till
Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
Vi anser att anslaget 22:10 Bidrag
till Stiftelsen Utbildning
Nordkalotten bör utgå i sin
helhet.
Anslag till ny
arbetsmarknadsmyndighet
Den nya myndighet som vi föreslår
skall kunna införas helt och fullt
er 2005. För uppbyggnaden
av den nya myndigheten föreslår
vi att det i ett första steg
tillförs 25 miljoner kronor för
2003.
Sammanställning över anslagen 22:1-
22:3, 22:7, 22:8 och 22:10 samt
anslag till ny
arbetsmarknadsmyndighet
Tusental kronor
-----------------------------------
----------------------
| |Anslag
|Anslagstyp|Utskottet|
Moderaterna |
-----------------------------------
----------------------
|22:1|Arbetsmarknadsverkets|ramansla
g| 4 621 |- 250 853|
| |förvaltningskostnader|
| 614 | |
-----------------------------------
----------------------
|22:2|Bidrag till
|ramanslag| 36 363 | - 3 175|
| |arbetslöshetsersättning|
| 000 | 0001|
| |och aktivitetsstöd |
| | |
-----------------------------------
----------------------
|22:3|Köp av |ramanslag| 4 708
| - 1 000|
| |arbetsmarknadsutbildning|
| 812 | 000|
| |och övriga |
| | |
| |kostnader |
| | |
-----------------------------------
----------------------
|22:7|Institutet för
|ramanslag| 20 903 | + 4 097|
| |arbetsmarknadspolitisk|
| | |
| |utvärdering |
| | |
-----------------------------------
----------------------
|22:8|Bidrag till
|ramanslag| 57 427 | - 57 427|
| |administration av |
| | |
| |grundbeloppet |
| | |
-----------------------------------
----------------------
|22:10|Bidrag till
|obetecknat| 7 750 | - 7 750|
| |Stiftelsen |anslag
| | |
| |Utbildning |
| | |
| |Nordkalotten |
| | |
-----------------------------------
----------------------
| |Ny | |
| + 25 000|
| |arbetsmarknadsmyndighet2|
| | |
-----------------------------------
----------------------
|Totalt för | | 60 306
| - 4 461|
|utgiftsområdet |
| 689 | 933|
-----------------------------------
----------------------
Varav 2 100 miljoner kronor avser
utgiftsminskning till följd av en
utökad själv-
finansiering av en allmän
arbetslöshetsförsäkring.
2 Nytt anslag.
5. Folkpartiets anslagsförslag för
utgiftsområde 13 (punkt 9) (fp)
av Erik Ullenhag (fp) och Tina
Acketoft (fp).
Folkpartiet liberalernas
budgetförslag för år 2003 innebär i
sina huvuddrag sänkta skatter på
arbete och företagande som
syftar till att uppnå en långsiktig
och uthållig tillväxt. Det syftar
också till en mera rättvis
skattepolitik för bl.a.
barnfamiljer. Våra utgiftsökningar
avser främst bistånd, utbildning,
vård och omsorg, förbättringar för
handikappade,
åtgärder mot ohälsan samt
satsningar på miljö och
rättssäkerhet.
Vårt förslag till utgiftsram för
utgiftsområde 13 har emellertid
avslagits i budgetprocessens
första steg. Då
Folkpartiets budgetförslag är en
helhet är det inte meningsfullt att
delta i fördelningen på anslag inom
utgiftsområdet.
I det följande redovisas i
sammanfattning innehållet i vårt
budgetförslag för utgiftsområde 13.
Anslaget 22:1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader
Vi anser från Folkpartiets sida
att arbetsmarknadspolitiken bör
reformeras. Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) i sin
nuvarande form skall läggas ned.
På central nivå skall AMS ersättas
av en förhållandevis liten
organisation för rena
myndighetsuppgifter och tillsyn.
Arbetsförmedlingen och den
platsförmedling som sker bör kunna
utföras av andra aktörer
än dagens arbetsförmedlingar, och
yrkesutbildningen bör till stor del
kunna utföras av exempelvis komvux,
folkhögskolor
och olika utbildningsföretag. På de
orter där det inte finns utrymme
för privata bemanningsföretag eller
liknande skall
det offentliga sköta
arbetsförmedlingen. Genom våra
förslag kan anslaget 22:1
Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader reduceras med
1 200 miljoner kronor jämfört med
vad som föreslås i
budgetpropositionen.
Anslaget 22:2 Bidrag till
arbetslöshetsersättning och
aktivitetsstöd
Den enskildes trygghet och
rörlighet på arbetsmarknaden gynnas
av att det finns ett
försäkringsskydd vid arbetslöshet.
Som en del i den generella
välfärdspolitiken behövs en
arbetslöshetsförsäkring som omfattar
alla på arbetsmarknaden och
ger inkomstskydd då en arbetslös
söker ny anställning. En större
andel av arbetslöshetsförsäkringen
skall finansieras
genom högre egenavgifter
samtidigt som den enskilde får en
skattelättnad.
Arbetslöshetsförsäkringen skall
utformas som
en omställningsförsäkring där
ersättning baserad på
inkomstbortfall lämnas till alla
som arbetat länge nog för att
kvalificera sig. Den
inkomstrelaterade ersättningen bör
vara tidsbegränsad. Inledningsvis
bör ersättningen motsvara 80 %
av inkomstbortfallet för att
successivt trappas ned. Vårt
förslag innebär att anslaget
22:2 Bidrag till
arbetslöshetsersättning och
aktivitetsstöd kan minskas med 10
750 miljoner kronor.
Anslaget 22:3 Köp av
arbetsmarknadsutbildning och övriga
kostnader
Arbetsmarknadsutbildningen måste
inriktas på en mindre volym med
högre kvalitet. För att öka
individernas valfrihet bör
regeringen tillsätta en utredning
om att tillskapa en
omställningspeng. Genom den
reformering av
arbetsmarknadspolitiken
som vi föreslår minskar antalet
deltagare i arbetsmarknadspolitiska
program. Vårt förslag innebär att
anslaget 22:3 Köp
av arbetsmarknadsutbildning och
övriga kostnader kan minskas med 1
300 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag.
Anslaget 22:4 Särskilda insatser
för arbetshandikappade
Vi anser att de statliga
insatserna för att stärka
arbetshandikappade personers
ställning på arbetsmarknaden är
mycket
viktiga och bör prioriteras.
Arbetslinjen bör gälla även för
arbetshandikappade och
förtidspensioneringar måste i
största möjliga utsträckning
undvikas. Anställning med lönebidrag
eller arbete inom Samhall kan vara
bra alternativ för
många med arbetshandikapp.
Lönebidragets tak är oförändrat
sedan många år. För att minska
svårigheterna för
funktionshindrade med
kvalificerade utbildningar att få
ett adekvat arbete anser
Folkpartiet att taket för
lönebidragsanställningar skall
höjas. Folkpartiet anser att
anslaget 22:4 Särskilda insatser
för arbetshandikappade
skall ökas med 150 miljoner kronor
jämfört med vad som föreslås i
budgetpropositionen.
Anslaget 22:9 Bidrag till Samhall
AB
För personer som inte kan beredas
arbete på den reguljära
arbetsmarknaden måste det finnas
alternativ. Samhall är ett
sådant. Verksamheten drivs i
bolagsform och konkurrerar med
verksamhet på den öppna marknaden.
Verksamheten vid Samhall
måste renodlas och enbart
inriktas på funktionshindrade. Det
är viktigt att de
funktionshindrade som arbetar
inom
Samhall kan få känna lugn och
trygghet i sitt arbete. Samhalls
vinstkrav behöver därför ses över.
Med hänvisning till
den renodling av Samhalls uppgifter
som Folkpartiet föreslår anser
vi att anslaget 22:9 Bidrag till
Samhall AB kan
minskas med 100 miljoner kronor.
Nytt anslag: Jobb- och
utvecklingsgaranti
Vi föreslår att en jobb- och
utvecklingsgaranti införs i form av
övergångssysselsättning för
långtidsarbetslösa.
Garantin syftar till att den
arbetslöse så snart som möjligt
skall slussas till den öppna
arbetsmarknaden. För den
föreslagna jobb- och
utvecklingsgarantin avsätter vi 300
miljoner kronor.
Sammanställning över anslagen 22:1-
22:4 och 22:9 samt anslag till ny
jobb- och utvecklingsgaranti
Tusental kronor
-----------------------------------
----------------------
| |Anslag
|Anslagstyp|Utskottet|
Folkpartiet |
-----------------------------------
----------------------
|22:1|Arbetsmarknadsverkets|ramansla
g| 4 621 | - 1 200|
| |förvaltningskostnader|
| 614 | 000|
-----------------------------------
----------------------
|22:2|Bidrag till
|ramanslag| 36 363 | - 10 750|
| |arbetslöshetsersättning|
| 000 | 0001|
| |och aktivitetsstöd |
| | |
-----------------------------------
----------------------
|22:3|Köp av |ramanslag| 4 708
| - 1 300|
| |arbetsmarknadsutbildning|
| 812 | 000|
| |och övriga |
| | |
| |kostnader |
| | |
-----------------------------------
----------------------
|22:4|Särskilda insatser
|ramanslag| 7 185 |+ 150 000|
| |för | | 857
| |
| |arbetshandikappade |
| | |
-----------------------------------
----------------------
|22:9|Bidrag till Samhall
|ramanslag| 4 262 |- 100 000|
| |AB | | 419
| |
-----------------------------------
----------------------
| |Ny jobb- och |
| |+ 300 000|
| |utvecklingsgaranti2 |
| | |
-----------------------------------
----------------------
|Totalt för | | 60 306
| - 12 900|
|utgiftsområdet |
| 689 | 000|
-----------------------------------
----------------------
1 Varav 7 300 miljoner kronor avser
utgiftsminskning till följd av en
utökad
självfinansiering av en allmän
arbetslöshetsförsäkring.
2 Nytt anslag.
6. Kristdemokraternas
anslagsförslag för utgiftsområde 13
(punkt 9) (kd)
av Stefan Attefall (kd).
Kristdemokraterna har i parti-
och kommittémotioner förordat en
annan inriktning av den
ekonomiska politiken och
budgetpolitiken än den regeringen
och dess stödpartier föreslår.
Kristdemokraternas
budgetalternativ tar sikte på
att långsiktigt förbättra
Sveriges tillväxtförutsättningar
genom
strukturella reformer för minskad
ohälsa, förbättrad lönebildning
och strategiska skattesänkningar på
arbete och sparande.
Därigenom skapas förutsättningar
för att sysselsättningen skall kunna
öka i en sådan utsträckning att
välfärden tryggas för
alla.
Det handlar bl.a. om
arbetsmarknaden, som måste göras mer
flexibel och där den kraftigt
ökande sjukfrånvaron måste mötas med
en förbättrad arbetsmiljö och
rehabilitering. Det handlar om
skatterna på arbete och företagande
som måste sänkas och på sikt
anpassas till omvärldens betydligt
lägre skattetryck. Det handlar om
det svenska konkurrenstrycket som
måste förbättras. Vidare
måste den offentliga sektorn
förnyas för att bättre möta
konsumenternas/brukarnas behov och
bättre tillvarata personalens
kompetens och idéer. Dessutom
måste valfriheten inom
familjepolitiken öka,
rättsväsendet återupprättas,
pensionärernas
ekonomiska situation stärkas och
infrastrukturen förbättras.
Målet för våra reformer på dessa
områden är att skapa
förutsättningar för en uthållig
tillväxt på åtminstone 3 % över en
konjunkturcykel, där
sysselsättningen kan öka utan
politisk detaljstyrning, där den
offentliga sektorn kan vitaliseras
och möta
ökande behov utan att jagas av
krympande skattebaser och där
statens finanser blir mindre
konjunkturkänsliga.
Riksdagsmajoriteten - bestående av
socialdemokrater, vänsterpartister
och miljöpartister - har nu genom
förslag till ramar
för de olika utgiftsområdena samt
beräkningen av statens inkomster
ställt sig bakom en annan
inriktning av politiken i det
första rambeslutet om
statsbudgeten. Därför redovisar jag
i detta särskilda yttrande (i
stället för i en reservation) den
del
av vår politik som rör
utgiftsområde 13 och som jag
skulle ha yrkat bifall till om vårt
förslag till ramar hade vunnit
riksdagens bifall i den första
beslutsomgången.
Beträffande de olika anslagen har
jag följande uppfattning.
Anslaget 22:1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader
Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader är för 2003
beräknade till drygt 4,6
miljarder kronor. Dessa kostnader
kan
reduceras kraftigt. AMV-
organisationens sätt att fungera i
den arbetsmarknadsmiljö som präglar
inledningen av 2000-talet lämnar
en hel del övrigt att önska.
Det behövs en helt ny
arbetsmarknadspolitik och en ny,
mindre arbetsmarknadsmyndighet.
Innan den nya
arbetsmarknadspolitiken
är sjösatt fullt ut anser vi
Kristdemokrater att AMS i egenskap
av central myndighet bör förändras
mot en tydligare stabsroll
med möjlighet till ytterligare
rationaliseringar. Det finns
tydliga indikationer på problem med
styrning, resultatuppföljning
och kontroll av medelsanvändningen
för myndigheten. Till detta kommer
en oklar rollfördelning på flera
områden och en
omfattande byråkrati som gör
att den interna administrationen
är alltför stor. Minskad byråkrati
och kortare söktider för
arbetssökande frigör resurser som
kan satsas på dem som har allra
svårast att få jobb. För att
minska den interna
administrationen och öka
möjligheterna till samordning och
tydlighet när det gäller beslut och
ansvar bör länsarbetsnämnderna
enligt vår uppfattning avvecklas
som självständiga myndigheter.
Även ett lägre antal program kan
minska administrationen
centralt i AMS och inom
länsarbetsnämnderna. Jämfört med
majoritetens förslag kan de
föreslagna insatserna tillsammans
möjliggöra besparingar om 400
miljoner kronor på anslaget 22:1
Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader.
Anslaget 22:2 Bidrag till
arbetslöshetsersättning och
aktivitetsstöd
För att arbetslöshetsförsäkringen
skall bli en trygghet för alla
arbetstagare vill vi
kristdemokrater införa en allmän
obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring fr.o.m.
den 1 januari 2003. Försäkringen
skall ge grundläggande ekonomisk
trygghet för
alla som står till arbetsmarknadens
förfogande.
Arbetslöshetsförsäkringen skall
samtidigt fungera som en
omställningsförsäkring
där incitamenten att ta ett nytt
arbete är stora.
Reglerna för
arbetslöshetsförsäkringen skall vara
enkla och överblickbara för alla
och allt arbete skall uppmuntras
och
räknas den arbetslöse till godo i
systemet. Under det första året bör
ersättningsnivån vara 80 % av den
lön man hade vid
inträdet i arbetslöshet. Därefter
skall den ersättningsgrundande
inkomsten beräknas som 80 % av
genomsnittsinkomsten de senaste
24 månaderna. Golv och tak i
arbetslöshetsförsäkringen hålls
oförändrade. Ersättningsnivån skall
höjas för varje arbetad timme
och vid en kommande arbetslöshet
kan timmar från arbetsintensiva
perioder tillgodoräknas motsvarande
flera dagars eller veckors
arbete. Arbetslöshetsförsäkringen
skall innebära att arbetslösa
stimuleras att söka arbete i annat
yrke, annan bransch och
annat inkomstläge och till ökad
geografisk rörlighet.
Egenfinansieringen i den nya
allmänna och obligatoriska
arbetslöshetsförsäkringen bör
höjas till en tredjedel samtidigt
som
den enskilde kompenseras genom
sänkt inkomstskatt, bl.a. genom
ett kraftigt höjt grundavdrag,
detta för att minska
marginaleffekterna vid övergång
från arbetslöshet till arbete.
De stora skillnader som finns
mellan olika regioner innebär att
det är av stor vikt att
arbetslöshetsförsäkringen även
fortsättningsvis förblir en statlig
angelägenhet.
Vi Kristdemokrater avvisar
regeringens förslag om extra
anslag på 65 miljoner kronor till
friårsförsöket. Projektet, som
bygger på att a-kassemedel skall
utnyttjas, bör i stället finansieras
inom befintliga ramar.
Partiet beräknar att medelsbehovet
under anslaget 22:2 Bidrag till
arbetslöshetsersättning och
aktivitetsstöd kan minska med
7 055 miljoner kronor. I huvudsak
beror detta på vårt förslag till
reformering av
arbetslöshetsförsäkringen, men också
på våra
förslag till företagsfrämjande och
tillväxtpolitiska insatser.
Anslaget 22:3 Köp av
arbetsmarknadsutbildning och övriga
kostnader
Genom satsningar på en bättre
småföretagspolitik, sänkt skatt på
hushållstjänster och andra
reformer inom den ekonomiska
politiken bedöms efterfrågan på
arbetsmarknadsutbildning minska.
Flyttbidraget har ingen
avgörande betydelse för
benägenheten att byta bostadsort
för ett arbete. Reseersättningen för
arbetssökande till
anställningsintervjuer och/eller
studiebesök bör dock finnas kvar.
Vi Kristdemokrater vill också
underlätta
pendling med bil genom höjt avdrag
för resor mellan bostad och
arbetsplats.
Med hänvisning till ovanstående
åtgärder och med hänsyn till de
företagsfrämjande och
tillväxtorienterade åtgärder som
vi
föreslår, beräknar
Kristdemokraterna anslaget 22:3 Köp
av arbetsmarknadsutbildning och
vvriga kostnader till ett belopp som
är
900 miljoner kronor lägre än vad
som föreslagits i
budgetpropositionen.
Anslaget 22:4 Särskilda insatser
för arbetshandikappade
Vår målsättning är att alla skall
kunna delta i samhällslivet på lika
villkor. Trots en bred politisk
samstämmighet om att alla
människor skall ha samma
rättigheter och möjligheter till
delaktighet ser verkligheten inte
sådan ut. Bland personer med
funktionshinder är den öppna
arbetslösheten ca 9 %, vilket kan
jämföras med ca 4 % för
befolkningen i övrigt. Vi
Kristdemokrater förespråkar därför
en översyn dels av hur
arbetsförmedlingarna ger stöd till
personer med funktionshinder för
att de skall kunna komma ut i
arbetslivet, dels av hur Samhall
fungerar och vad som behöver göras
för att Samhall bättre skall
lyckas med sitt uppdrag. Det är
önskvärt att ökad tonvikt läggs på
att använda lönebidrag, bl.a. för
att personer som vill och
kan arbeta på vanliga arbetsplatser
skall få större möjligheter till
detta. I avvaktan på översynen
anser vi Kristdemokrater
att anslaget 22:4 Särskilda
insatser för arbetshandikappade bör
tillföras ytterligare 100 miljoner
kronor i förhållande till
regeringens förslag. Motsvarande
minskning bör göras på anslaget 22:9
Bidrag till Samhall AB.
Anslaget 22:9 Bidrag till Samhall
AB
Med hänvisning till det ökade
anslag som förordas för lönebidrag
till arbetshandikappade föreslår vi
Kristdemokrater att
anslaget 22:9 Bidrag till Samhall
AB minskas med 100 miljoner kronor.
Sammanställning över anslagen 22:1-
22:4 och 22:9
Tusental kronor
----------------------------------
------------------------
| |Anslag
|Anslagstyp|Utskottet|
Kristdemokraterna |
----------------------------------
------------------------
|22:1
|Arbetsmarknadsverkets|ramanslag| 4
621 |- 400 000|
| |förvaltningskostnader|
| 614 | |
----------------------------------
------------------------
|22:2 |Bidrag till
|ramanslag| 36 363 | - 7 055|
| |arbetslöshetsersättning|
| 000 | 0001|
| |och aktivitetsstöd |
| | |
----------------------------------
------------------------
|22:3 |Köp av |ramanslag| 4 708
|- 900 000|
| |arbetsmarknadsutbildning|
| 812 | |
| |och övriga |
| | |
| |kostnader |
| | |
----------------------------------
------------------------
|22:4 |Särskilda insatser
|ramanslag| 7 185 |+ 100 000|
| |för | | 857
| |
| |arbetshandikappade |
| | |
----------------------------------
------------------------
|22:9 |Bidrag till Samhall
|ramanslag| 4 262 |- 100 000|
| |AB | | 419
| |
----------------------------------
------------------------
|Totalt för utgiftsområdet |
| 60 306 | - 8 355|
| | | 689 |
000|
----------------------------------
------------------------
Varav 4 790 miljoner kronor avser
utgiftsminskning till följd av en
utökad själv-
finansiering av en allmän
arbetslöshetsförsäkring.
7. Centerpartiets anslagsförslag
för utgiftsområde 13 (punkt 9) (c)
av Margareta Andersson (c).
Utskottsmajoriteten har i detta
betänkande lagt fram förslag
beträffande anslagsfördelningen
inom utgiftsområde 13 under
förutsättning av att riksdagen
bifaller finansutskottets förslag
till utgiftsram för utgiftsområdet.
Alltför många människor är
arbetslösa i dag. För att fler
arbetslösa skall kunna få ett jobb
förordar Centerpartiet en förnyad,
decentraliserad och flexibel
arbetsmarknadspolitik inriktad på
tre spår till arbete: rätt till
grundläggande utbildning,
högkvalitativa yrkesutbildningar
och övergångsarbetsmarknader för
långtidsarbetslösa. Det är viktigt
att ha ett arbete, inte bara för
försörjningen utan även för
självkänslan och livskvaliteten. Det
skall löna sig att jobba
och det är viktigt att våra
försäkringssystem skapar incitament
för arbete och inte bidrar till
inlåsningseffekter. Centerpartiet
vill att fler människor skall
få ett arbete genom att göra det
enklare att starta, driva och
utveckla företag och genom att göra
det billigare att anställa.
Då jag inte deltar i beslutet om
anslagsfördelning inom utgiftsområde
13 redovisar jag i detta särskilda
yttrande min uppfattning beträffande
anslagen.
Anslaget 22:1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader
Arbetsmarknadspolitiken måste
reformeras i grunden och bli mer
individinriktad. Centerpartiet vill
reformera och minska
Arbetsmarknadsverket för att i
stället
decentralisera beslut och
resurser till regional och lokal
nivå samt inrätta en
omställningspeng som gör att
arbetslösa själva beslutar om vilken
åtgärd som
behövs. För att öka valfriheten
för de arbetslösa bör fler aktörer
tillåtas erbjuda
arbetsmarknadsåtgärder. Genom en
reformering av Arbetsmarknadsverket
kan
anslaget 22:1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader minskas med
700 miljoner kronor i förhållande
till regeringens förslag.
Anslaget 22:2 Bidrag till
arbetslöshetsersättning och
aktivitetsstöd
Arbete måste alltid löna sig och
försäkringssystemen skall skapa
incitament för arbete. En viktig
strukturreform är att öka
finansieringsgraden i den allmänna
arbetslöshetsförsäkringen så att
kostnaden för arbetslösheten blir
tydligare. Arbetslöshetsförsäkringen
reformeras genom att
självfinansieringsgraden ökas till
en tredjedel av kostnaden. Personer
i arbete betalar full avgift och
arbetslösa erlägger halv avgift.
Effekten av den höjda
medlemsavgiften till a-kassan
minskas genom att denna avgift
berättigar till en skattereduktion
på 40 % av avgiften. Centerpartiet
vill omvandla
arbetslöshetsförsäkringen till att
bli mer
av en omställningsförsäkring och
nedtrappningen av a-kassan bör
därför ske snabbare än i dag. En
satsning på s.k.
övergångsarbetsmarknader där
arbetsgivare mot
sänkta arbetsgivaravgifter låter
arbetslösa prova på arbete på olika
arbetsplatser bör enligt
Centerpartiets uppfattning kunna
leda till att arbetslösheten och
därmed kostnaderna för
arbetslöshetsförsäkringen och för
arbetsmarknadsutbildningar minskar.
Centerpartiet föreslår en engångsvis
indragning av anslagssparande
om 600 miljoner kronor och
avvisar regeringens förslag om
ytterligare försök med friår på 65
miljoner kronor. Totalt räknar
Centerpartiet med att
förändringarna medför besparingar
om 7 915 miljoner kronor.
Anslaget 22:3 Köp av
arbetsmarknadsutbildning och övriga
kostnader
Alltför många av dagens
utbildningsprogram som startas för
att minska arbetslösheten har
visat sig vara misslyckade. Det är
viktigt att stärka de arbetslösas
självbestämmande över åtgärder och
utbildningar. Valfriheten för de
arbetslösa ökar genom större
mångfald av åtgärder och av
utförare som erbjuder dessa.
Utförare av
arbetsmarknadsutbildning ersätts
med s.k. omställningspeng.
Centerpartiet räknar med att en
decentraliserad
arbetsmarknadspolitik, friare
användning av
arbetsmarknadspolitiska medel och
en satsning på
övergångsarbetsmarknader tillsammans
med en minskad volym på de
arbetsmarknadspolitiska
programmen och slopat flyttbidrag
ger utrymme för en
anslagsbesparing. Centerpartiet
föreslår också under andra
utgiftsområden förstärkningar
riktade mot
komvux och ky-utbildningar.
Anslaget 22:3 Köp av
arbetsmarknadsutbildning och övriga
kostnader beräknas till ett belopp
som är 3 500 miljoner kronor lägre
än
regeringens förslag.
Sammanställning över anslagen 22:1-
22:4 och 22:6
Tusental kronor
-----------------------------------
--------------------------
| |Anslag
|Anslagstyp|Utskottet|
Centerpartiet |
-----------------------------------
--------------------------
|22:1 |Arbetsmarknadsverkets
|ramanslag| 4 621 |- 700 000|
| |förvaltningskostnader |
| 614 | |
-----------------------------------
--------------------------
|22:2 |Bidrag till |ramanslag| 36
363 | - 7 915|
| |arbetslöshetsersättning|
| 000 | 0001|
| |och aktivitetsstöd |
| | |
-----------------------------------
--------------------------
|22:3 |Köp av |ramanslag| 4
708 | - 3 500|
| |arbetsmarknadsutbildning|
| 812 | 000|
| |och övriga kostnader |
| | |
-----------------------------------
--------------------------
|22:4 |Särskilda insatser för
|ramanslag| 7 185 |+ 100 000|
| |arbetshandikappade |
| 857 | |
-----------------------------------
--------------------------
|22:6 |Europeiska |ramanslag| 1
533 | - 60 000|
| |socialfonden |
| 000 | |
| | | |
| |
| |m. m. för perioden |
| | |
| |2000-2006 | |
| |
-----------------------------------
--------------------------
|Totalt för utgiftsområdet |
| 60 306 | - 12 075|
| | | 689 |
000|
-----------------------------------
--------------------------
Varav 5 550 miljoner kronor avser
utgiftsminskning till följd av en
utökad självfinansiering av en
allmän arbetslöshetsförsäkring.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2002/03:1
I proposition 2002/03:1 föreslår
regeringen för utgiftsområde 13
Arbetsmarknad att riksdagen
1. antar förslaget till lag om
ändring i lagen (2002:545) om
ändring i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring,
2. antar förslaget till lag om
ändring i lagen (2002:543) om
dndring i lagen (1997:239) om
arbetslöshetskassor,
3. antar förslaget till lag om
ändring i lagen (2000:625) om
arbetsmarknadspolitiska program,
4. godkänner att 15 650 000
kronor av inflytande
arbetsmarknadsavgifter enligt
socialavgiftslagen (2000:980) får
användas för tillsynen av
arbetslöshetsförsäkringen
(ramanslaget 22:1
Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader),
5. bemyndigar regeringen att under
2003 för ramanslaget 22:3 Köp av
arbetsmarknadsutbildning och övriga
kostnader ingå ekonomiska åtaganden
som inklusive tidigare gjorda
åtaganden medför utgifter
på högst 3 000 000 000 kronor under
2004-2006,
6. bemyndigar regeringen att under
2003 för ramanslaget 22:4 Särskilda
insatser för arbetshandikappade
ingå ekonomiska åtaganden som
inklusive tidigare gjorda åtaganden
medför utgifter på högst
6 000 000 000 kronor under 2004-
2006,
7. bemyndigar regeringen att under
2003 för ramanslaget 22:6 Europeiska
socialfonden m.m. för perioden 2000-
2006 ingå ekonomiska åtaganden som
inklusive tidigare gjorda åtaganden
medför utgifter på
högst 5 000 000 000 kronor under
2004-2008,
8. bemyndigar regeringen att under
2003 för ramanslaget 22:7 Institutet
för arbetsmarknadspolitisk
utvärdering ingå ekonomiska
åtaganden som inklusive tidigare
gjorda åtaganden innebär utgifter på
högst 7 000 000 kronor under 2004-
2006,
9. för budgetåret 2003 anvisar
anslagen under utgiftsområde 13
Arbetsmarknad enligt uppställning i
propositionen.
Regeringens skrivelse 2001/02:187
I skrivelsen lämnar regeringen en
redogörelse för erfarenheterna av
samarbetet inom ramen för EU:s
sysselsättningsstrategi.
Motioner från allmänna motionstiden
2002
2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp)
16. (del av, resterande del
behandlas i bet. 2002/03:AU2)
Riksdagen anvisar för budgetåret
2003 anslagen under utgiftsområde 13
Arbetsmarknad (samt utgiftsområde 14
Arbetsliv) enligt uppställningen
i tabell 9 i motionen.
2002/03:Sk347 av Sven Gunnar
Persson m.fl. (kd)
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en utredning om
trädgårdsnäringens säsongsmässiga
arbetskraftsbehov.
2002/03:Sf226 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp)
8. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av en
fortsatt reformering av
arbetsmarknaden.
2002/03:Sf332 av Sten Tolgfors
m.fl. (m)
6. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om hur
arbetsmarknadens stelhet och
reglering drabbar människor som är
nya på arbetsmarknaden.
2002/03:Sf336 av Gudrun Schyman
m.fl. (v)
6. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en höjning
av sysselsättningsgraden bland
invandrade personer måste vara
en central del av
arbetsmarknadspolitiken.
2002/03:So296 av Kenneth Johansson
m.fl. (c)
4. Riksdagen begär att regeringen
lägger fram förslag om ett utökat
och mer flexibelt lönebidragssystem.
2002/03:So513 av Gudrun Schyman
m.fl. (v)
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att lönebidraget
görs flexiblare så att inga
automatiska nedskrivningar sker.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen
bör överväga att inom ramen för
utgiftsområde 13 anslag 22:4
begränsa antalet beslut om nya
bidrag
och i stället höja taket för
lönebidraget.
3. Riksdagen begär att regeringen
låter avsätta en särskild
lönebidragskvot för att bättre klara
övergångar mellan anställning hos
Samhall och annat arbete.
4. Riksdagen begär att
regeringen låter utarbeta
tilläggsdirektiv för
Arbetsmarknadspolitiska utredningen
(dir. 2002:22) för att se över
bidragstakets konstruktion och
förordningen om
arbetshjälpmedel till
funktionshindrade.
6. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om tilläggsdirektiv
till Arbetsmarknadspolitiska
utredningen gällande lönebidrag.
2002/03:Kr230 av Kent Olsson m.fl.
(m)
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en förändrad
arbetsrätt.
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en reformerad
arbetslöshetsförsäkring.
5. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om lärlings- och
arbetsmarknadsutbildning.
2002/03:Kr264 av Kent Olsson m.fl.
(m)
13. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om konstnärerna och
arbetsmarknadsstödet.
2002/03:Kr296 av Camilla Sköld
Jansson m.fl. (v)
1. Riksdagen begär att regeringen
lägger fram förslag till hur
kulturarbetarnas behov av ett tryggt
och förutsägbart skydd vid
arbetslöshet skall kunna utformas i
enlighet med det som anförs i
motionen.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att man i
samband med förslag enligt
ovanstående även utreder om
ansvaret skall ligga på kultur-
eller
arbetsmarknadsområdet.
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utvärdering av de
senaste årens förändringar av
arbetsmarknadspolitik och
arbetslöshetsförsäkring utifrån
kulturarbetarnas perspektiv.
2002/03:Kr372 av Lennart Kollmats
m.fl. (fp)
29. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kultur- och
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
2002/03:Ub272 av Stefan Attefall
m.fl. (kd)
2. Riksdagen begär att regeringen
lägger fram förslag om införande av
en lärlingsutbildning som
arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
2002/03:N227 av Bo Lundgren m.fl.
(m)
8. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att
modernisera den arbetsrättsliga
lagstiftningen.
2002/03:N395 av Alf Svensson m.fl.
(kd)
11. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om framtidens
arbetsmarknad.
2002/03:A204 av Barbro Feltzing
(mp):
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att införa
övergångsarbeten.
2002/03:A205 av Birgitta Carlsson
och Sven Bergström (c):
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att arbete i
miljövården kan utföras av
arbetslösa i en
övergångsarbetsmarknad.
2002/03:A206 av Cristina Husmark
Pehrsson (m):
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om nödvändigheten av
att tillåta arbetsförmedlingar i
alternativa driftsformer.
2002/03:A220 av Lars Wegendal m.fl.
(s):
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att överväga en
förändring av lönebidragstaket.
2002/03:A222 av Håkan Juholt och
Ann-Marie Fagerström (s):
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om lönebidraget.
2002/03:A225 av Anders G Högmark
m.fl. (m)
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av att
arbetshandikappade behandlas med
respekt.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ökade möjligheter
till valfrihet också för
arbetshandikappade.
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om tydligare
regelverk och föreskrifter avseende
stöden till arbetshandikappade.
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att stärka de
arbetshandikappades möjligheter till
rehabilitering och arbete på den
reguljära arbetsmarknaden.
5. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om betydelsen av att
incitamenten ändras för
rehabilitering och nyanställningar.
6. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att stöden till
arbetshandikappade kontinuerligt
skall utvärderas och offentligt
redovisas.
7. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om de grundläggande
riktlinjerna för stöden till
arbetshandikappade.
2002/03:A228 av Marie Engström (v):
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förslag som
underlättar gränssamarbetet mellan
Sverige och Norge.
2002/03:A239 av Margareta Andersson
m.fl. (c)
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen vad i motionen anförs om
att regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag om att införa
övergångsarbetsmarknader.
5. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att tydliggöra
arbetslösas rättigheter och
skyldigheter.
6. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en mer
individinriktad
arbetsmarknadspolitik.
7. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att flytta fler
beslut från statlig och regional
nivå till lokal nivå.
8. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utvärdering av
regelverk och organisationen för
arbetsförmedlingsnämnderna.
9. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en reformering av
AMS/AMV.
10. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utreda hur
den arbetssökandes självbestämmande
kan ökas med inriktning mot att
införa en omställningspeng.
11. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att införa
auktoriserade aktörer inom
arbetsmarknadsområdet.
12. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att beslut om
arbetsmarknadsåtgärder skall fattas
lokalt.
13. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ta fram
strategier för hur man skall möta
framtidens behov av utbildad
arbetskraft inom offentlig sektor.
28. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om metoder för att
minska arbetslöshet bland personer
med funktionshinder.
29. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om arbetslivets
tillgänglighet för personer med
funktionshinder.
30. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utreda
Samhalls verksamhetsmål så att
lönsamhetsmål inte går före ansvaret
för de funktionshindrade.
31. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att den
bidragsgrundande lönekostnaden,
vid nyanställningar och när
lönebidragen omförhandlas, bör höjas
från
dagens 13 700 kr per månad till 15
000 kr per månad.
33. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om lagstiftning som
gör det möjligt för
arbetsmarknadsnämnderna i samråd
med kommuner och landsting att
införa
anställningsstöd.
2002/03:A244 av Ana Maria Narti
(fp)
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av
sanering inom
arbetsmarknadspolitiken.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om tre nya
stödformer för arbetslösa:
subventionerad provanställning,
subventionerade yrkesstudier samt
jobb- och
utvecklingsgaranti.
2002/03:A245 av Ulla Löfgren och
Yvonne Ångström (m, fp):
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att
lönebidragstaket bör höjas.
2002/03:A257 av Raimo Pärssinen och
Per-Olof Svensson (s):
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om Samhall.
2002/03:A258 av Gudrun Schyman
m.fl. (v)
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en särskild
översyn av arbetsrätten där EMU:s
inverkan särskilt redovisas.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att kommande
förslag och beslut inom
arbetsmarknadsområdet och
trygghetssystemen skall åtföljas av
en
konsekvensbeskrivning där EMU:s
eventuella inverkan redovisas.
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en närmare analys
av ett svenskt EMU-medlemskaps
konsekvenser för Norrland och
norrländskt näringsliv samt på
vilket
sätt och i vilken utsträckning
dessa konsekvenser kan motverkas.
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att tillsätta en
utredning som får till uppgift att
analysera EMU ur ett
jämställdhetsperspektiv.
2002/03:A259 av Camilla Sköld
Jansson m.fl. (v):
Riksdagen begär att regeringen
lägger fram förslag till hur
målformuleringarna om sysselsättning
kan vidareutvecklas så att de även
innefattar en ambition om att minska
regionala obalanser.
2002/03:A261 av Annelie Enochson
och Stefan Attefall (kd):
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att rätten till
lönebidrag förlängs till 67 år.
2002/03:A266 av Helena Zakariasén
m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om möjlighet att
starta eget företag under den tid
man är friårsledig.
2002/03:A277 av Margareta Sandgren
m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av en
översyn av Samhalls mål.
2002/03:A278 av Jan Björkman och
Kerstin Andersson (s):
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om lokalisering av
Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen till
Olofström i Blekinge.
2002/03:A282 av Göte Wahlström
m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av
krontalstaket för lönebidrag.
2002/03:A284 av Hans Hoff (s):
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att stärka
arbetshandikappades förutsättningar
på arbetsmarknaden.
2002/03:A285 av Gunilla Carlsson i
Hisings Backa och Christina Nenes
(s): Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om lönebidraget.
2002/03:A291 av Ann-Kristine
Johansson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om företagarår som
komplement till friår.
2002/03:A292 av Ann-Kristine
Johansson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en gemensam
svensk-norsk arbetsmarknad.
2002/03:A294 av Anders G Högmark
m.fl. (m)
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om
bemanningsföretagens betydelse för
en flexibel arbetsmarknad.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om konkurrens på
lika villkor för
bemanningsbranschen.
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om diskriminerande
regler i arbetslöshetsförsäkringen.
4. Riksdagen beslutar att upphäva
karensreglerna i lagen (1993:440) om
privat arbetsförmedling och
uthyrning av arbetskraft.
5. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att avskaffa de
regler som snedvrider konkurrensen
för bemanningsföretagen.
6. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om EU:s planerade
förändringar av arbetsvillkoren för
bemanningsföretag.
2002/03:A302 av Rezene Tesfazion
m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av
översyn av lönebidragsnivån.
2002/03:A306 av Sofia Larsen och
Claes Västerteg (c)
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av
Samhalls verksamhetsmål så att
kravet på lönsamhet ej går före
ansvaret för de arbetshandikappade.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förslag till
regelverk för decentraliserade
åtgärder för arbetshandikappade.
2002/03:A314 av Anders G Högmark
m.fl. (m)
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om betydelsen av att
bryta det växande utanförskapet i
Sverige.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om åtgärder för att
kunna skapa en arbetsmarknad för
alla.
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om lönebildningens
betydelse.
5. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om arbete i stället
för bidrag.
8. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett nytt
sysselsättningsmål.
9. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att sätta den
arbetslöse i centrum.
10. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att mångfald ger
fler jobb.
11. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att skapa en
individuell arbetsförmedling.
12. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om mer utbildning
och mindre arbetsmarknadspolitik.
14. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ge
arbetshandikappade makten över sina
liv.
15. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att skapa en ny
effektiv myndighet.
16. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om införande av en
allmän arbetslöshetsförsäkring.
2002/03:A320 av Stefan Attefall
m.fl. (kd)
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om
arbetsmarknadspolitikens inriktning.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om principer och mål
för arbetsmarknadspolitiken.
3. Riksdagen begär att regeringen
lägger fram ett nytt förslag till
övergripande mål för
sysselsättningen i enlighet med vad
som anförs i motionen.
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en ny
arbetsmarknadspolitik med individen
i centrum.
6. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av en
s.k. övergångsarbetsmarknad.
14. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om omställningspeng,
mångfald och valfrihet inom
arbetsmarknadspolitiken.
17. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om lönebildningen.
18. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om
Medlingsinstitutets arbetsuppgifter
och roll i lönebildningen.
19. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en moderniserad
arbetsrätt.
25. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en svensk
handlingsplan för att genomföra de
åtgärder mot arbetslöshet som EU-
länderna gemensamt kommit fram till.
26. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om besparingar inom
AMS/AMV.
28. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om lönebidrag i
ideella organisationer.
29. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om Samhall AB och
lönebidragen.
32. (del av, resterande del
behandlas i bet. 2002/03:AU2)
Riksdagen beslutar att för
budgetåret 2003 anvisa anslagen
under utgiftsområde 13 Arbetsmarknad
(och utgiftsområde 14 Arbetsliv)
med
angivna ändringar i förhållande
till regeringens förslag, enligt
uppställning i motionen.
2002/03:A321 av Anders G Högmark
m.fl. (m)
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om
arbetsmarknadspolitikens
konsekvenser.
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behoven av
yrkeskunnande.
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om det växande
utanförskapet på arbetsmarknaden.
2002/03:A324 av Annelie Enochson
m.fl. (kd)
1. Riksdagen beslutar om en allmän
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
som skall gälla fr.o.m. den 1
januari 2003.
2. Riksdagen beslutar att höja
egenfinansieringen av
arbetslöshetsförsäkringen enligt vad
i motionen anförs fr.o.m. den 1
januari 2003.
6. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av
enhetliga regelsystem i privata och
offentliga bemanningsföretag vad
gäller a-kasseregler.
2002/03:A330 av Margareta Andersson
m.fl. (c)
1. Riksdagen beslutar höja
egenfinansieringen i a-kassan till
33 % i enlighet med vad i motionen
anförs.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förändringar av
arbetslöshetsförsäkringen till att
bli mer av en
omställningsförsäkring.
3. Riksdagen beslutar höja den
bidragsgrundande lönekostnaden i
lönebidraget från 13 700 till 15 000
kr per månad.
4. Riksdagen anvisar med angivna
ändringar i förhållande till
regeringens förslag anslagen under
utgiftsområde 13 Arbetsmarknad,
enligt uppställning i motionen.
2002/03:A332 av Erik Ullenhag m.fl.
(fp)
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om arbetets
betydelse för individen.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om åtgärder för att
skapa fler riktiga jobb.
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att lägga ned
AMS.
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett
underifrånperspektiv i
arbetsmarknadspolitiken.
5. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av ökad
rörlighet på arbetsmarknaden.
6. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om
platsförmedlingens uppgift.
7. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om större valfrihet
i de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna.
8. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att
tillsätta en utredning om
omställningspeng.
9. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att
införa en jobb- och
utvecklingsgaranti.
11. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om
arbetslöshetsförsäkringen.
12. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om de
arbetshandikappades situation.
13. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att taket för
lönebidragsanställningar bör höjas.
14. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om
långtidsarbetslöshet.
17. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av en
modernisering av arbetsrätten.
19. Riksdagen anvisar till
utgiftsområde 13 Arbetsmarknad för
budgetåret 2003 enligt uppställning
i motionen.
2002/03:A335 av Göran Lindblad (m)
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att lägga ned
AMS.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att kommunerna i
Sverige åläggs att införa
jobbgaranti för arbetslösa.
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att merparten av
AMS anslag överförs till kommunerna
för att hantera jobbgarantin.
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att införa en
kompetenspeng.
5. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att privata
entreprenörer i huvudsak skall sköta
den kommunala jobbgarantin.
2002/03:A341 av Agneta Lundberg och
Hans Stenberg (s):
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om översyn av
regelverket för
lönebidragsanställning.
2002/03:A342 av Lena Sandlin-Hedman
och Karl Gustav Abramsson (s):
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om lönebidrag.
2002/03:A364 av Anders G Högmark
m.fl. (m)
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att införa en
allmän arbetslöshetsförsäkring.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om egenfinansiering
i den allmänna
arbetslöshetsförsäkringen och dess
ekonomiska konsekvenser.
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om införande av en
individuell och effektiv
arbetsförmedling.
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en ny
arbetsmarknadspolitik.
5. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en ny
arbetsmarknadsmyndighet samt anvisar
för år 2003 25 000 000 kr under ett
nytt anslag.
6. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett vidgat
uppdrag för Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering.
7. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om de totala
utgiftsramarna gällande
utgiftsområde 13 Arbetsmarknad.
8. Riksdagen anvisar i enlighet
med vad som anförs i motionen till
utgiftsområde 13 politikområde 22:1
Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader för år 2003 4
370 761 000 kr.
9. Riksdagen anvisar i enlighet
med vad som anförs i motionen till
utgiftsområde 13 politikområde 22:2
Bidrag till arbetslöshetsersättning
och aktivitetsstöd för år 2003 35
288 000 000 kr.
10. Riksdagen anvisar i enlighet
med vad som anförs i motionen till
utgiftsområde 13 politikområde 22:3
Köp av arbetsmarknadsutbildning och
övriga kostnader för år 2003 3 708
812 000 kr.
11. Riksdagen anvisar i enlighet
med vad som anförs i motionen
till utgiftsområde 13
politikområde 22:7 Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering
för år 2003 4 097 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit eller således
25 000 000 kr.
12. Riksdagen beslutar att låta
anslaget till utgiftsområde 13
politikområde 22:8 Bidrag till
administration av grundbelopp
till icke anslutna för år 2003
utgå i enlighet med vad som anförs i
motionen.
13. Riksdagen beslutar att låta
anslaget till utgiftsområde 13
politikområde 22:10 Bidrag till
Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
för år 2003 utgå i enlighet med vad
som anförs i motionen.
14. Riksdagen avslår regeringens
förslag till mål för politikområdet
Arbetsmarknad i enlighet med vad som
anförs i motionen.
2002/03:A367 av Siw Wittgren-Ahl
och Ronny Olander (s)
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av
inriktningen av verksamheten inom
Samhall.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av
användandet av lönebidrag.
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av
användandet av främjandelagen.
Motioner väckta med anledning av
skrivelse 2001/02:187
2001/02:A10 av Elver Jonsson m.fl.
(fp)
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av
företagsreformer i Sverige och inom
EU.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en tydligare
redovisning av den faktiska
arbetslöshetsnivån i Sverige.
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en vidgad och
flexibel arbetsmarknad i avsikt att
främja näringsliv och fler jobb som
ett led i en strategi för ökad
sysselsättning.
2001/02:A11 av Mikael Odenberg
m.fl. (m, kd, c, fp)
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om Sveriges
genomförande av EU:s
sysselsättningsstrategi.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett reformprogram
för fler företag och nya jobb.
2002/03:A1 av Camilla Sköld Jansson
och Anders Wiklund (v)
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en utvärdering av
den öppna samordningsmetoden utifrån
demokratihänsyn.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett program för
tillväxt och konkurrenskraft baserat
på kunskap.
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att andelen
visstidsanställningar skall minska.
2002/03:A2 av Barbro Feltzing (mp)
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening att
inrätta särskilda arbetsmiljöfonder.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening att
arbetsgivare skall vara skyldiga att
föra in sjukskrivningsnivåerna i sin
årsredovisning.
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening att
övertidstaket bör sänkas från 200
till 100 timmar.
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening att ett
kooperatörsbidrag bör utgå vid
arbete i sociala arbetskooperativ.
5. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening att utreda
möjligheten till ett stimulansbidrag
för handledarlöner i sociala
arbetskooperativ.
6. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om lönebidragets
koppling till prisbasbeloppet.
7. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening att
kvaliteten i aktiviteterna inom
ramen för aktivitetsgarantin måste
förbättras.
8. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening att den
övre åldersgränsen för att få
studielån bör höjas till 55 år.
9. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att öka
beloppsgränserna för privatpersoners
och företagens sparande till
kompetensutveckling.
10. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om
åldersdiskrimineringen.
11. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om den lokala
marknadens betydelse.
12. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att göra
forskningen mer tillgänglig för
småföretagen.
13. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om starta-eget-
bidrag.
14. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att spara till
start av företag.
15. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utökad
företagsrådgivning.
16. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förkortad
veckoarbetstid för jämställdhetens
skull.
BILAGA 2
Förslag till beslut om anslag inom
utgiftsområde 13
Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad
Tusental kronor
-----------------------------------
--------------------------
| |Anslag |Anslagstyp
|Regeringen
|
-----------------------------------
--------------------------
|22:1 |Arbetsmarknadsverkets
|ramanslag |4 621 614|
| |förvaltningskostnader
| | |
-----------------------------------
--------------------------
|22:2 |Bidrag till
|ramanslag |36 363 000
|
| |arbetslöshetsersättning och
| | |
| |aktivitetsstöd |
| |
-----------------------------------
--------------------------
|22:3 |Köp av |ramanslag |4 708
812|
| |arbetsmarknadsutbildning och
| | |
| |övriga kostnader |
| |
-----------------------------------
--------------------------
|22:4 |Särskilda insatser för
|ramanslag |7 185 857|
| |arbetshandikappade |
| |
-----------------------------------
--------------------------
|22:5 |Rådet för Europeiska
|ramanslag | 94 133|
| |socialfonden i Sverige
| | |
-----------------------------------
--------------------------
|22:6 |Europeiska socialfonden m.m.
|ramanslag |1 533 000|
| |för perioden 2000-2006
| | |
-----------------------------------
--------------------------
|22:7 |Institutet för
|ramanslag | 20 903|
| |arbetsmarknadspolitisk
| | |
| |utvärdering |
| |
-----------------------------------
--------------------------
|22.8 |Bidrag till administration
av |ramanslag | 57 427|
| |grundbeloppet |
| |
-----------------------------------
--------------------------
|22:9 |Bidrag till Samhall AB
|ramanslag |4 262 419|
-----------------------------------
--------------------------
|22:10|Bidrag till Stiftelsen
|obetecknat | 7 750|
| |Utbildning Nordkalotten
|anslag | |
-----------------------------------
--------------------------
|22:11|Bidrag till
|ramanslag |1 447 000|
| |lönegarantiersättning
| | |
-----------------------------------
--------------------------
|22:12|Inspektionen för
|ramanslag | 4 774|
| |arbetslöshetsförsäkringen
| | |
-----------------------------------
--------------------------
|Summa | |60 306 689
|
-----------------------------------
--------------------------
BILAGA 3
Regeringens lagförslag
Regeringen har följande förslag
till lagtext.
Utgiftsområde 13
1. Lag om ändring i lagen
(2002:545) om ändring i lagen
(1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring
Härigenom föreskrivs att
ikraftträdandebestämmelsen till
lagen (2002:545) om ändring i lagen
(1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring skall ha
följande lydelse.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
2003.
2. Lag om ändring i lagen
(2002:543) om ändring i lagen
(1997:239) om arbetslöshetskassor
Härigenom föreskrivs att i fråga om
lagen (2002:543) om ändring i lagen
(1997:239) om arbetslöshetskassor
dels att i 91 § första stycket
ordet "styrelsen" skall bytas ut mot
ordet "inspektionen",
dels att ikraftträdandebestämmelsen
skall ha följande lydelse.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
2003.
3. Lag om ändring i lagen
(2000:625) om
arbetsmarknadspolitiska program
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen
(2000:625) om
arbetsmarknadspolitiska program
skall ha följande lydelse.
-----------------------------------
------------------
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
-----------------------------------
------------------
4 §
Den som är berättigad till
ersättning enligt lagen
(1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring har vid
deltagande i verksamhet som
anordnas av kommunen
enligt 3 § rätt till
aktivitetsstöd.
Kommunen skall till den som
tar del av
verksamhet(en) enligt 3 §
och som uppbär
försörjningsstöd enligt 4 kap. 1 §
socialtjänstlagen
(2001:453) när han eller hon
börjar delta i
verksamheten utge ersättning med
ett belopp som
motsvarar försörjningsstödet.
Detsamma skall gälla
beträffande den för vilken fattas
beslut om sådant
försörjningsstöd som avses i
första stycket under
tid som han eller hon deltar i
verksamheten.
-----------------------------------
------------------
Kommunen skall till
Kommunen skall till
deltagare som inte
deltagare som inte
erhåller ersättning erhåller
ersättning
enligt första eller andra enligt
första eller andra
stycket betala ut stycket
betala ut
ersättning med 3 160
ersättning med 3 280
kronor per månad. kronor
per månad.
-----------------------------------
------------------
______________
Denna lag träder i kraft den 1
januari 2003 och tillämpas första
gången vid utbetalning av
utvecklingsersättning som avser
januari månad 2003.
BILAGA 4
Utskottets lagförslag
Utskottet har följande förslag till
lagtext.
Lag om ändring i lagen (2000:625)
om arbetsmarknadspolitiska program
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen
(2000:625) om
arbetsmarknadspolitiska program
skall ha följande lydelse.
-----------------------------------
------------------
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
-----------------------------------
------------------
4 §
Den som är berättigad till
ersättning enligt lagen
(1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring har vid
deltagande i verksamhet som
anordnas av kommunen
enligt 3 § rätt till
aktivitetsstöd.
Kommunen skall till den som tar
del av verksamhet
enligt 3 § och som uppbär
försörjningsstöd enligt 4
kap. 1 § socialtjänstlagen
(2001:453) när han eller
hon börjar delta i verksamheten
utge ersättning med
ett belopp som motsvarar
försörjningsstödet.
Detsamma skall gälla beträffande
den för vilken
fattas beslut om sådant
försörjningsstöd som avses i
första stycket under tid som han
eller hon deltar i
verksamheten.
-----------------------------------
------------------
Kommunen skall till
Kommunen skall till
deltagare som inte
deltagare som inte
erhåller ersättning erhåller
ersättning
enligt första eller andra enligt
första eller andra
stycket betala ut stycket
betala ut
ersättning med 3 160
ersättning med 3 280
kronor per månad. kronor
per månad.
-----------------------------------
------------------
Ersättningen enligt andra och
tredje stycket skall benämnas
utvecklingsersättning.
______________
Denna lag träder i kraft den 1
januari 2003 och tillämpas första
gången vid utbetalning av
utvecklingsersättning som avser
januari månad 2003.