Beslut vid regeringssammanträde den 20 december 2001.
En särskild utredare ges i uppdrag att utreda behovet av tillsyn och kvalitetskontroll över tolkförmedlingarnas verksamhet och, om det finns behov, ge förslag på hur denna tillsyn och kvalitetskontroll kan utformas. Utredaren skall överväga om auktorisation av tolkförmedlare bör införas och vilka krav som i så fall bör ställas för auktorisation. Slutligen skall utredaren klarlägga om en branschorganisation kan utgöra lämpligt kontrollorgan över tolkförmedlingar eller om en myndighet bör få detta uppdrag.
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag till regeringen senast den 31 oktober 2002.
Myndigheternas användning av tolk är en förutsättning för att de skall kunna utföra sina uppdrag när det gäller personer som inte behärskar svenska språket. Tolkning är en viktig samhällsservice som ger möjlighet för personer som inte behärskar svenska att förstå vad som sägs och att komma till tals i kontakterna med samhällets organ. Den politik som förs när det gäller Sveriges nationella minoriteter ställer också särskilda krav på tillgång till tolkar.
Utvecklingen de senaste åren har inneburit att många tolkförmedlingar som tidigare drevs i kommunal regi har ersatts av förmedlingar som drivs i andra former. Det har blivit allt vanligare att myndigheter upphandlar tolktjänster.
Länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Västra Götalands och Gävleborgs län har i rapporten Kommunal tolkservice - En undersökning av konkurrens- och upphandlingsaspekter (1999)
undersökt hur tolkservicen är uppbyggd i dessa län och hur myndigheterna upphandlar tolktjänster. Av rapporten framgår att de kommunala tolkförmedlingarna fortfarande dominerar marknaden, men att de privata tolkförmedlingarna tillhandahåller en växande del av det totala utbudet av tolkservice.
Enligt uppgift förekommer det att förmedlingar anlitar okvalificerade tolkar eller pressar tolkarnas arvoden för att kunna lämna så låga anbud på sina tolktjänster som möjligt.
Integrationsverket har i sin rapport Tillgång till tolk - en samhällsservice (1999:2) till regeringen redogjort för olika problem när det gäller tillhandahållande av tolkservice till myndigheter och personer som inte behärskar svenska språket.
Integrationsverket pekar på problem som bl.a. rör konkurrens mellan kommunala och privata tolkförmedlingar, bristande tillgång på kvalificerade tolkar samt tolkarnas ersättning och arbetsvillkor. För att komma till rätta med några av problemen föreslår Integrationsverket obligatorisk registrering och tillsyn av tolkförmedlingar. Tillsynen skulle grundas på registrering av tolkförmedlingar som uppfyller specifika krav på t.ex.
tolkförmedlarens kompetens, redbarhet, relation till tolkarna, utbildningsprogram, anställd personal m.m. Integrationsverket anser att Kammarkollegiet är den myndighet som är mest lämpad att sköta sådan registrering och tillsyn.
Det är ett samhällsintresse att myndigheterna får tillgång till effektiv tolkservice som innebär tolkar med rätt kvalifikationer för uppdraget och till ett rimligt pris. Det finns emellertid en risk för att tolkförmedlingar åsidosätter kvaliteten på de erbjudna tolktjänsterna till förmån för ett lågt pris. En annan risk är att tolkarnas ersättning dumpas vilket kan få till följd att kompetenta tolkar lämnar yrket.
Upphandling och kontroll av tolktjänster bör ske på ett sådant sätt att det är möjligt att följa upp att den avtalade kvaliteten på tolktjänsterna har tillgodosetts. Ansvaret för detta ligger hos den myndighet som beställer en tolktjänst. Tolkningens kvalitet kan också vara en fråga för tillsynsmyndigheten för den verksamhet där den specifika tolkningen skett. Däremot finns det inte någon tillsynsmyndighet eller branschorganisation som kan pröva klagomål mot vare sig privata eller kommunala tolkförmedlare.
Mot bakgrund av de problem som Integrationsverket redovisar i sin rapport finns det anledning att undersöka om det finns behov av ett organ som kan utöva tillsyn över tolkförmedlingar och vidta åtgärder mot dem som inte uppfyller kraven på god tolkförmedling.
En särskild utredare ges i uppdrag att utreda behovet av tillsyn och kvalitetskontroll över tolkförmedlingarnas verksamhet och, om det finns behov, föreslå hur en sådan tillsyn och kvalitetskontroll kan utformas. Utredaren skall som bakgrund för värdering av olika modeller för tillsyn och kontroll belysa marknadsstrukturen för såväl tolkförmedlingar som tolkar samt de effekter marknadsstrukturen har för samspelet mellan de olika aktörerna. Vad avser utformningen av kvalitetskontrollen skall utredaren klarlägga om en branschorganisation kan utgöra lämpligt kontrollorgan över tolkförmedlingar eller om en myndighet bör få detta uppdrag. Utredaren skall även överväga om auktorisation av tolkförmedlare bör införas och i så fall vilka krav som bör ställas för auktorisation. Om ett auktorisationsförfarande bedöms lämpligt, skall utredaren lämna förslag till regler om på vilka villkor auktorisation bör utfärdas och återkallas samt analysera vilket organ som bör utfärda och återkalla auktorisation.
Utredaren skall samråda med Tillsynsutredningen (dir. 2000:62).
Utredaren skall särskilt redovisa konsekvenserna för små företags villkor i enlighet med 15 § kommittéförordningen (1998:1474).
Samråd skall ske med Näringslivets nämnd för regelgranskning.
Utredaren skall särskilt beakta vad som anges i 14 §
kommittéförordningen (1998:1474) i fråga om kostnadsberäkningar och andra konsekvensberäkningar.
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag till regeringen senast den 31 oktober 2002.
(Näringsdepartementet)