den 10 april

Svar på fråga 2001/02:979 om visumkrav

Statsrådet Jan O Karlsson

Fanny Rizell har frågat utrikesminister Anna Lindh vilka åtgärder hon avser att vidta för att visumsystemet i EU ska ses över. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Låt mig först konstatera att Schengensamarbetet inneburit ett viktigt steg för ett öppnat Europa genom den fria rörligheten för människor. Vi får också ökade möjligheter att bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten @ också det något som gagnar människorna som bor i Europa.

Jag kan vidare konstatera att Schengensamarbetet inte har inneburit någon minskning av antalet asylsökande. Tvärtom har antalet asylsökande som kommit såväl till vårt land som till EU-området ökat.

Genom Schengensamarbetet har vi nu också gemensamma viseringsregler. Låt mig i detta sammanhang understryka att viseringsinstrumentet är till för tillfälliga besök och inte för att tillgodose ett långsiktigt skyddsbehov.

I Sverige ska vi även fortsättningsvis ha en viseringspolitik som medger ett naturligt och öppet besöksutbyte med andra länder. Över 90 % av alla de viseringssökande beviljas i dag visering till Sverige. Sverige kommer även inom ramen för det europeiska viseringssamarbetet verka för att fler länder beviljas viseringsfrihet så fort de lever upp till grundläggande migrationspolitiska krav och också återtar sina egna medborgare som inte fått uppehållstillstånd i annat land.

Inom ramen för EU-arbetet råder det enighet om det system som nu finns. Detta innebär emellertid inte att systemet inte kan eller kommer att utvecklas. Diskussioner inom EU:s olika arbetsgrupper pågår kontinuerligt, vilket är ett arbete som Sverige självklart deltar i och där vi är med och påverkar. Eftersom detta arbete redan pågår erfordras inget initiativ om en allmän översyn av EU:s viseringspolitik. Regeringen avser i stället att föra en aktiv viseringspolitik inom ramen för EU-samarbetet.

Utöver en gemensam politik på asyl- och migrationsområdet är det viktigt att också komma åt orsakerna till varför människor lämnar sina hemländer. För att göra detta måste vi driva på demokratiseringsprocesser och få ett stopp på väpnade konflikter, men det kan också handla om att genom internationellt utvecklingssamarbete bidra till att bygga upp samhällen där människor kan känna hopp om framtiden.

När en person flyr undan förföljelse eller krig, är det skyddsbehovet som måste stå i centrum, inte att han eller hon ska komma till ett visst land. UNHCR är, som bekant, den organisation som har det internationella samfundets uppdrag att hjälpa flyktingar runtom i världen. Sverige tillhör de största bidragsgivarna till UNHCR.

Via UNHCR ger vi skydd för skyddsbehövande i närområdet. Vi har också ett system med organiserad överföring till Sverige av s.k. kvotflyktingar varje år.