Svar på fråga 2001/02:939 om kristna konvertiter från islam
Statsrådet Jan O Karlsson
Magda Ayoub har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att iranska konvertiter får asyl.
Som bakgrund till frågan uppger Magda Ayoub att kristna konvertiter från Iran beviljades asyl i Sverige t.o.m. 1995 men att praxis ändrades i januari 1996. Konversion ses inte längre som asylgrundande skäl. Magda Ayoub anför att om man ser till den totala bilden där repression, förtryck och mord utövas mot oliktänkande på alla nivåer i samhället kan avsaknaden av offentliga avrättningar av konvertiter inte rimligen sägas bevisa en existerande rättstrygghet för den som konverterar.
Som Magda Ayoub väl känner till är Migrationsverket och Utlänningsnämnden de rättstillämpande myndigheterna i asylärenden. Det är dessa myndigheter som fastställer och tillämpar praxis. Jag är som statsråd förhindrad att påverka och kommentera enskilda asylärenden och handläggningen av dessa hos utlänningsmyndigheterna.
Lagstiftning, fastlagd praxis och internationell rätt måste naturligtvis följas av myndigheterna med hänsyn till den aktuella och verkliga situationen i de asylsökandes hemländer när dessa myndigheter ska bedöma de uppgifter som lämnas av de asylsökande och deras ombud. Jag utgår från att så också sker. Myndigheternas uppgift är bl.a. att kritiskt granska faktaunderlaget i varje enskilt ärende. Det kan i ett enskilt fall framkomma omständigheter som gör att det finns anledning att frångå generella ställningstaganden i praxisavgöranden. När det gäller synen på t.ex. konvertiters situation i Iran har Utlänningsnämnden möjlighet att ändra gällande praxis om så visar sig vara nödvändigt. Utlänningsmyndigheterna har även möjlighet att i vissa fall överlämna ärenden till regeringen för vägledande beslut.
Enligt utlänningslagen är en person som bl.a. känner välgrundad fruktan för förföljelse t.ex. på grund av sin religiösa uppfattning att anse som flykting. Detta gäller oberoende av om förföljelsen utgår från hemlandets myndigheter eller om dessa myndigheter inte kan antas bereda trygghet mot förföljelse från enskilda.
Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är gällande lag i Sverige sedan 1995. Utlänningslagen innehåller sedan 1997 två bestämmelser som står i direkt överensstämmelse med artikel 3 i nämnda konvention. Det gäller dels rätten till skydd för den som känner välgrundad fruktan för att straffas med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, dels ett absolut hinder mot att verkställa en avvisning eller utvisning om det finns skälig anledning att tro att en utlänning skulle vara i fara att utsättas för detta.
Det finns således ett starkt skydd i svensk utlänningslagstiftning för asylsökande som känner en välgrundad fruktan för förföljelse, som riskerar dödsstraff eller som hotas av omänsklig eller förnedrande behandling på grund av sin religiösa tillhörighet. Med anledning av detta finner jag inte anledning att vidta ytterligare åtgärder.