Svar på fråga 2001/02:875 om lagstiftningen inom miljöområdet
Justitieminister Thomas Bodström
Gudrun Lindvall har frågat mig hur jag avser att agera för att klargöra att nu som tidigare gäller att man i Sverige ska veta vilka lagar som gäller.
Gudrun Lindvall har ställt frågan mot bakgrund av en dom från Enköpings tingsrätt, där ledamöter i kommunens miljönämnd stått åtalade för tjänstefel eftersom de, enligt vad åklagaren påstod i åtalet, inte fullgjort sina åligganden enligt miljöbalken i vissa avseenden. Åklagaren har överklagat tingsrättens friande dom till hovrätten.
Jag kan som justitieminister inte kommentera enskilda fall.
Rent allmänt kan dock sägas att huvudregeln inom svensk straffrätt är att okunnighet om en straffbestämmelses existens eller innehåll inte är någon giltig ursäkt för att bryta mot den. Det går alltså inte att med framgång freda sig mot ett åtal för stöld genom att påstå att man inte visste om att det var förbjudet att stjäla. Detta är en för vårt rättssamhälle grundläggande princip som är allmänt känd och accepterad och som jag därför inte anser behöver klargöras ytterligare.
En annan sak är att det för straffansvar krävs att gärningen begåtts uppsåtligen eller i vissa fall av oaktsamhet. Det är här fråga bl.a. om vad gärningsmannen känt till eller borde ha känt till om bakomliggande sak- eller rättsförhållanden, t.ex. äganderätten till ett visst föremål. Ansvar för stöld är således uteslutet om gärningsmannen @ felaktigt @ trott att det tillgripna föremålet tillhörde honom själv. Om det rör sig om ett oaktsamhetsbrott är dock utrymmet för att beakta missuppfattningar i dessa avseenden givetvis mycket begränsat.
Det är således viktigt att i det här sammanhanget skilja mellan å ena sidan okunskap om en straffbestämmelses existens eller innehåll och å den andra okunnighet om andra regler som visserligen inte är straffbestämmelser men som ändå har betydelse vid prövningen om ett brott är begånget.