Svar på fråga 2001/02:424 om spridningen av hiv och aids
Utrikesminister Anna Lindh
Carina Hägg har frågat mig om regeringen har tagit initiativ till att förtydliga och utveckla synen på internationella konventioners förhållande till ansvar för smittspridning av hiv/aids.
Arbetet med att bekämpa hiv/aids är en prioriterad fråga för regeringen. En av de erfarenheter som detta arbete givit är betydelsen av ett nationellt ägarskap. Det civila samhället har här en viktig roll att spela, men kan inte överta statens och regeringarnas ansvar.
Vad gäller den spridning av hiv som sker via sexuella kontakter har den enskilde individen naturligen det primära ansvaret. Ett sådant ansvarstagande förutsätter dock att människor vet hur hiv sprids och hur man kan skydda sig @ kunskaper som förvägras i många länder där motståndet mot sexualundervisning är stort, även bland politiska ledare. Detta försvårar det förebyggande arbetet, som är av avgörande betydelse för möjligheterna att hejda epidemin. Den akuta hiv/aids-situationen kräver därför nu ett beständigt politiskt engagemang @ och i vissa länder kanske också ett politiskt mod.
Från svensk sida har i olika sammanhang framhållits vikten av att ledare på alla nivåer i samhället engagerar sig i hiv/aids-frågan, liksom det ansvar dessa har för att skapa en öppen och avdramatiserad attityd till sex och hiv/aids. Detta kan bidra till att minska risken för att människor som lever med hiv/aids diskrimineras. Därmed kan ett viktigt steg tas i det förebyggande arbetet @ att människor genom kunskap kan förändra sitt beteende.
Sverige var som EU-ordförande pådrivande i förberedelsearbetet inför FN:s extra generalförsamling om hiv/aids, och lyfte i den processen bl.a. fram de hiv-positivas åtnjutande av mänskliga rättigheter och därmed kopplingen till FN:s olika konventioner om mänskliga rättigheter. Andra viktiga frågor avsåg barns och ungdomars rätt till sexualupplysning samt kvinnors rätt till sin egen sexualitet.
Den deklaration som enhälligt antogs av generalförsamlingen i juni innehåller tidsbestämda åtaganden på nationell, regional och global nivå. Bland de viktigaste är att tvärsektoriella strategier ska utarbetas i alla länder samt att förebyggande insatser ska vara huvudinriktningen i arbetet mot hiv/aids @ det mest angelägna är att hindra fler från att bli infekterade. I deklarationen betonas att information är av största betydelse i arbetet med att förebygga spridning. Länderna har därmed själva gjort åtaganden på denna punkt. Jag vill i sammanhanget erinra om att FN:s millenniedeklaration, som antogs av medlemsländernas stats- och regeringschefer i september 2000, också innehåller klara åtaganden vad gäller minskningen av hiv/aids.
Det är nu vår förhoppning att ledare på alla nivåer tar sitt ansvar och genomför de åtaganden som gjorts. I hiv/aids-deklarationen betonas vikten av att bibehålla momentum och göra periodiska uppföljningar, vilka på nationell nivå ska ske med deltagande av det civila samhället @ särskilt människor drabbade av hiv/aids-epidemin.