Svar på fråga 2001/02:3 om fångar i Serbien
Utrikesminister Anna Lindh
Margareta Viklund har frågat mig på vilket sätt regeringen ämnar påtala skyldigheten för den serbiska regeringen att sända tillbaka de kosovoalbaner som mot sin vilja, utan fri och rättvis rättegång, finns kvar i Serbien.
I samband med Kosovokonflikten 1999 fängslades ett stort antal kosovoalbaner i Serbien, utan rättegång eller efter summariska rättegångar. Som mest var omkring 2 000 kosovoalbaner fängslade.
Frågan om påstådda och verkliga politiska kosovoalbanska fångar i serbiska fängelser uppmärksammades under det svenska ordförandeskapet i EU. Genom både formella och informella uppvaktningar underströks det angelägna i att lösa frågan, hos såväl presidenten som justitieministrarna på både federal och serbisk nivå.
Regeringen i FRJ (Förbundsrepubliken Jugoslavien) vidtog under våren åtgärder som innebar att en stor andel av de fängslade kosovoalbanerna släpptes. FRJ antog och tillämpade en amnestilag under vilken över 200 fångar kunde friges. Vidare kunde ytterligare ett antal friges sedan deras domar granskats på nytt och underkänts @ i ett fall handlade det om en grupp om 150 personer som dömts och fängslats kollektivt.
I dag finns omkring 200 kosovoalbaner i serbiska fängelser. Den serbiska regeringen har uttalat att intentionen är att dessa fångar ska sändas tillbaka till Kosovo så snart Belgrad nått en överenskommelse med FN:s administration i Kosovo, UNMIK, om hur detta ska ske.
Den serbiska regeringen söker en överenskommelse som syftar till att överlämna samtliga kosovoalbanska fångar mot att UNMIK å sin sida åtar sig att överta och därefter kontrollera samtliga domstolshandlingar och bevis när det gäller fångar dömda för politiska brott (vilket förmodas leda till omprövning och därefter omgående frigivning). Därutöver skulle UNMIK överta ansvaret för att övriga fångar avtjänar resten av sitt fängelsestraff i Kosovo.
Olika organisationer för mänskliga rättigheter uppger att samtliga kosovoalbanska fångar nu tillåts ha kontakter med sina familjer som regelbundet och utan hinder kan besöka dem i fängelserna. Internationella Röda korset har även organiserat gruppresor för fängelsebesök. Samtliga fängelseföreståndare har bytts ut och enligt oberoende bedömare har situationen för fångarna avsevärt förbättrats.
Läget för de kosovoalbanska fångarna synes således generellt ha förbättrats under året, men är fortfarande inte tillfredsställande. Den svenska regeringen, i bilaterala kontakter och genom ambassaden i Belgrad, bidrar aktivt till att återstoden inte glöms bort, utan att frågan kommer till en snar lösning som är rimlig och rättvis.