den 3 oktober

Svar på fråga 2001/02:1639 om risker för demokratin i Mongoliet

Utrikesminister Anna Lindh

Lennart Fridén har frågat mig vad Sverige och EU ämnar göra för att uppmärksamma den mongoliska regeringen på riskerna i fråga om demokratin i Mongoliet.

Mongoliet har sedan 1990-talets början inlett en politisk och ekonomisk omvandling från ett totalitärt system till en parlamentarisk demokrati med marknadsekonomi. Tre demokratiska parlamentsval har genomförts med efterföljande regeringsskiften. Det senaste ägde rum i juli 2000 och resulterade i att det reformerade kommunistpartiet (MPRP) återtog makten från den demokratiska koalitionen. President Bagabandi, MPRP:s tidigare ledare, omvaldes i maj 2001 för en ny fyraårsperiod. Trots att Mongoliet är en ung demokrati är det parlamentariska systemet i dag väl förankrat och systemskiftet har ägt rum med brett stöd från såväl allmänhet som politiker.

Mongoliet har gjort stora ansträngningar för att skapa ett gott skydd för de mänskliga rättigheterna i landet. Brister har dock rapporterats, framför allt beträffande våld mot kvinnor och barn i hemmet, samt dåliga förhållanden i fängelserna.

Mongoliets ekonomiska problem är stora och fattigdomen ökar. En tredjedel av befolkningen lever under fattigdomsgränsen.

Från svensk sida är vi väl medvetna om de stora problem som Mongoliet står inför. Regeringen beslutade i november 2001 att det övergripande målet för Sveriges utvecklingssamarbete med Mongoliet åren 2002-2006 ska vara att bidra till fattigdomsbekämpningen, dels genom stöd till reformprocesser och dels genom institutionsutveckling som främjar en demokratisk samhällsutveckling och mänskliga rättigheter.

Sverige för även en kontinuerlig dialog med den mongoliska regeringen där vi diskuterar de problem som landet står inför och på vilket sätt vi från svensk sida kan bidra med erfarenhet och bistånd. I maj i år besökte statssekreterare Gun-Britt Andersson Ulan Bator och förde samtal med bl.a. premiärministern, utrikesministern och finansministern. Ambassaden i Peking har också täta kontakter med regeringen i Ulan Bator på högsta nivå.

Jag är övertygad om att det bästa sättet att stödja Mongoliets demokratiska reformprocess är att fortsätta utveckla våra förbindelser och att bistå landet i dess strävan att utveckla sina internationella kontakter.