den 16 september

Svar på fråga 2001/02:1570 om asylsökande från norra Irak

Statsrådet Jan O Karlsson

Margareta Viklund har frågat vad jag ämnar göra för att uppfylla regeringens löfte enligt beslut den 11 april 2002 om att återvändande till norra Irak ska vara självmant och inte mot någon asylsökandes vilja.

Innan regeringens beslut den 11 april 2002 beviljade utlänningsmyndigheterna uppehållstillstånd till i princip alla asylsökande från norra Irak, oavsett om de hade skyddsbehov eller inte. Anledningen var att det inte fanns några möjligheter över huvud taget att verkställa avvisningsbeslut. Situationen ändrades och det blev möjligt med verkställigheter under förutsättning att det rörde sig om ett självmant återvändande. Genom regeringens beslut ändrades praxis så att utlänningsmyndigheterna kan fatta beslut om avvisningar till norra Irak i de fall skäl för uppehållstillstånd saknas.

I mitt interpellationssvar till Margareta Viklund den 13 maj 2002 (interpellation 2001/02:357) redogjorde jag för de noggranna undersökningar som gjorts beträffande situationen för bl.a. kristna i norra Irak. Slutsatsen blev då att de kristna som grupp inte kan anses vara särskilt utsatta i området och att det inte finns belägg för någon systematisk förföljelse, av vare sig etniska eller religiösa skäl, riktad mot den kristna minoriteten. Regeringen följer fortfarande noga utvecklingen i området. Ingenting i rapporteringen från norra Irak under de senaste månaderna har gett anledning till att revidera uppfattningen om utvecklingen när det gäller säkerheten och de mänskliga rättigheterna.

Utlänningsmyndigheterna ska göra en individuell prövning i varje enskilt fall av asylskälen som åberopas av asylsökande som är hemmahörande i norra Irak. Som underlag för sina bedömningar har Migrationsverket och Utlänningsnämnden samma tillgång som regeringen till rapporter om situationen i området. Det är nu inte möjligt att återsända personer som fått avvisningsbeslut till norra Irak och som vägrar medverka till ett självmant återvändande. Det är inte heller rimligt att bevilja uppehållstillstånd till personer som bedömts sakna skyddsbehov eller andra skäl när möjligheten till ett säkert, humant och värdigt återvändande faktiskt existerar.

Mitt svar till Margareta Viklund är sammanfattningsvis att den enda formen av återvändande till norra Irak som för närvarande finns är självmant återvändande.