den 12 juli

Svar på fråga 2001/02:1401 om vargangrepp i Värmland

Miljöminister Kjell Larsson

Marina Pettersson har frågat mig om jag avser att verka för att lagstiftningen ses över för att en rimlig täthet i vargpopulationen uppnås för att skydda husdjur och tamboskap.

Antalet vargföryngringar på den skandinaviska halvön uppgår enligt de senaste inventeringsuppgifterna till omkring tio stycken. Detta är ungefär hälften av det antal som antagits som etappmål genom riksdagsbeslut (rskr. 2000/01:174) om en sammanhållen rovdjurspolitik. Den naturliga spridningen av vargen liksom för flera av de övriga rovdjuren är att den sker från kärnområden.

Med ökande rovdjursstammar, vilket var syftet med den rovdjurspolitik som riksdagen beslutade om våren 2001, förutsågs fler tillfällen då rovdjur tog tamboskap. Det var mot bakgrund av denna bedömning som viltskadeanslaget förstärktes högst väsentligt för att ersätta drabbade djurägare och för att kunna vidta olika förebyggande åtgärder. Huruvida antalet angrepp på nötkreatur kommer att öka för att tätheten i vargpopulationen ökar inom ett begränsat område är en för tidig slutsats att dra. Vi har ännu inga belägg för att individer i den svenska vargstammen specialiserat sig på någon typ av tamboskap.

Naturvårdsverket utreder nu behovet av eventuell skyddsjakt i bl.a. det aktuella området i Värmland. Jag finner därför inte att det i nuläget finns något behov av åtgärder från min sida i form av översyn av lagstiftningen.