Svar på fråga 2001/02:1282 om Europeiska investeringsbanken
Finansminister Bosse Ringholm
Kia Andreasson har frågat mig vad jag avser att göra för att säkerställa att projekt som EIB finansierar utanför EU uppfyller åtminstone EU:s krav på miljöområdet.
Sverige driver hårt att EIB:s långivning borde ge ett större mervärde än vad den gör i dag. Vi vill särskilt se projekt som främjar god miljö, underlättar utvidgningen, bidrar till regional utveckling, befrämjar utvecklingen i tredje land och ökar konkurrenskraften i EU. Dessa krav framförde jag bl.a. i samband med att bankens guvernörsråd tog beslut om kapitalökning vid sitt möte den 4 juni.
Banken har skyldighet att bedöma miljöeffekterna av varje projekt som förslås få finansiering. I bedömningen ingår bl.a. att bestämma effekten på miljön när nödvändiga åtgärder har vidtagits, kvaliteten i den miljökonsekvensanalys som görs samt projektledningens förmåga och intresse att hantera miljöfrågor. När det gäller projekt inom unionen och i kandidatländerna kan jag bekräfta att banken måste följa dels EU:s eget regelverk på miljöområdet, dels den nationella miljölagstiftningen. Vid utlåning till tredje land är det i första hand nationell miljölagstiftning som är styrande. EU:s lagstiftning avseende miljöhänsyn används också som vägledning. Banken tillämpar i dessa fall också internationell praxis, inte minst från andra internationella finansiella institutioner.
Jag kan hålla med om att det kan finnas en risk att man tummar på miljöhänsynen i tredje land om den nationella lagstiftningen är svag. I sådana fall är det särskilt viktigt att man följer EU:s lagstiftning och annan internationell praxis. Det är styrelsens roll att se till detta och Sverige håller här en hög profil.