den 12 mars

Fråga 2001/02:876 av Christina Nenes (s) till statsrådet Britta Lejon om privatanställdas yttrandefrihet

Sedan 1974 finns det i regeringsformen ett grundlagsskydd för yttrande- och informationsfriheten för offentligt anställda. Det har gett en trygghet för de som vill yttra sig och påverka i arbetslivet, men också stärkt demokratin i stort. Men när tidigare offentlig verksamhet övergår i privat regi, vilket vi kunnat se ökade tendenser till under 1990-talet, försämras den formella yttrandefriheten kraftigt. För kommunala bolag har särskilda regler införts men hos privata entreprenörer gäller ingen yttrandefrihet alls. Där råder lojalitets- och tystnadsplikt.

För offentlig verksamhet som läggs över i privata entreprenader gäller inte ens rätten för allmänheten att ta del av handlingar, trots att det rör sig om offentligt finansierad verksamhet. En sådan försämring av yttrandefriheten och rätten till insyn, endast beroende på vilken form det allmänna använder sig av för att fullgöra sina åtaganden, är svårt att acceptera. Den självklara utgångspunkten bör vara att den yttrandefrihet som medborgaren tillförsäkras mot det allmänna även ska gälla på privata arbetsplatser. Frågan har varit aktuell under de senaste tio åren och utreddes senast förra våren. Förslaget som då presenterades upplevdes av de fackliga organisationerna som alltför tandlöst. Något förslag kom aldrig från regeringen och därefter har frågan försvunnit från den politiska dagordningen.

Har minister Britta Lejon för avsikt att gå vidare med åtgärder för att förbättra yttrandefriheten för arbetstagare i privat sektor?