Fråga 2001/02:87 av andre vice talman Eva Zetterberg (v) till statsrådet Leif Pagrotsky om kanonexport till Indien
Exportkontrollrådet (ERK) godkände nyligen att Bofors får sälja upp till 3 000 kanoner till Indien. Det är betydligt fler än de 410 kanoner som Bofors sålde till Indien under slutet av 1980-talet. Denna tidigare affär kantades, som bekant, av mutskandaler och ledde bl.a. till att Indien inledde en bojkott av Bofors som varade fram till 1999. Nu vill Bofors åter sälja vapen till Indien under förevändning att det rör sig om följdleveranser. Den nya versionen av fälthaubits 77 B, som är det vapensystem som den nu aktuella affären rör, kan på många sätt sägas vara en helt annan produkt än de kanoner som Bofors tidigare sålt. Den nya haubitsens mobilitet gör att den taktiskt kan användas på ett helt annat sätt än de tidigare kanonerna. Att kalla det en följdleverans, då det handlar om mångdubbelt fler enheter än den ursprungliga ordern, är synnerligen tveksamt. Det avtal som slöts mellan Sverige och Indien 1986 stadgar att Indien årligen ska lämna information om hur kanonerna fungerar. Trots att Indien haft goda möjligheter att testa dem, främst i gränskonflikten med Pakistan @ en av världens få mellanstatliga konflikter, finns det inget som tyder på att några sådana uppgifter inkommit. Har Indien brutit detta kontraktsvillkor, kan inte heller Sverige anses vara juridiskt bundet av avtalet. Det finns, som ovan nämnts, många tveksamma detaljer i denna affär. Leif Pagrotsky har också i DN påpekat att Indien egentligen inte är ett land som Sverige borde göra vapenaffärer med. Min fråga till handelsminister Leif Pagrotsky blir därför:
Avser ministern att vidta åtgärder i syfte att stoppa exporten av fälthaubits 77 B till Indien?