Fråga 2001/02:863 av Erling Wälivaara (kd) till utbildningsminister Thomas Östros om studiemedel
Det är en ny termin men samma visa för landets studerande. 19 000 studenter hade i förra veckan ännu inte fått sina studiemedel utan är hänvisade till privata lån. Vilken annan löne- eller bidragstagare skulle acceptera att behöva vänta på utbetalningarna i månader som de studerande får göra?
I propositionen Den öppna högskolan (2001/02:15), framställs regeringens ambition som att bredda rekryteringen till högskolan. Erfarenhet visar att ungdomar från studieovana hem ser studielånstagandet i sig som ett hinder. I nuvarande situation, där det dessutom är osäkert när man får sitt lån, är det uppenbart att nuvarande förhållanden bidrar till en social snedrekrytering. Det finns ett glapp mellan regeringens retorik och praktiska politik. Regeringens handfallenhet gentemot CSN:s problem kan tolkas som ett medgivande till att högskolestudier i första hand ska bedrivas av ungdomar med välbärgade föräldrar där möjligheten till privata lån är enklast.
Centrala studiestödsnämnden, CSN, hinner inte med att behandla alla ansökningar i tid. Man har visserligen införskaffat en kraftfull telefonväxel för att kunna bemöta alla klagomål. Men när kommer nästa steg, att åtgärda problemen i sig? CSN klarar uppenbarligen inte att fullgöra sin uppgift, eftersom man inte åtgärdar problemen. En lösning är att ta hjälp av näringslivet som har erfarenhet av att bedriva effektiv verksamhet.
Vad avser ministern göra för att studiemedlen ska nå studenterna inom rimlig tid?