Fråga 2001/02:858 av Berit Jóhannesson (v) till statsrådet Jan O Karlsson om bistånd till mininsatser
I augusti 2001 ställde jag en fråga till f.d. biståndsministern Maj-Inger Klingvall om Sidas stöd till minröjningsprojekt. I min fråga påpekade jag att Sveriges stöd till humanitär minröjning minskat från föregående år. I biståndsministerns svar på min fråga försäkrades att "någon minskning planeras inte" av det svenska stödet till minröjning, upplysning och utbildningsinsatser, återanpassning av minoffer etc. Strax därefter, vid det tredje partsmötet till Ottawakonventionen i Nicaragua i september 2001, ställde sig Sverige också bakom det EU-uttalande som då framfördes, och som deklarerade: "The EU:s minimum objective is to maintain the current level of financial support @ @ @ to mine clearance." Trots dessa utfästelser om bibehållet stöd står det nu klart att Sveriges stöd till minröjning, utbildningsinsatser och återanpassning av minornas offer har minskat även under 2001. Enligt den rapport som inlämnades till OSSE den 15 december 2001 avtalade Sverige om endast 67,4 miljoner kronor till stöd till mininsatser under 2001. Det innebär att det svenska stödet har minskat för fjärde året i rad, från 129,5 miljoner 1998 till 94,5 miljoner 1999 till 76,7 miljoner 2000 och till 67,4 miljoner 2001. Sida tog dessutom i april 2001 bort sin tjänst för en heltidsanställd minkoordinator. Som jag tidigare påpekat, så står Sveriges minskade satsning tyvärr inte i relation till ett minskat behov, eftersom minproblemet kvarstår.
Min fråga till biståndsminister Jan O Karlsson är:
Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att stödet till minröjning, upplysning och utbildningsinsatser etc. ej ska fortsätta att minska?