Fråga 2001/02:854 av Lennart Fridén (m) till justitieminister Thomas Bodström om utvisning av dömda brottslingar
En liten grupp av kriminella, som bl.a. utnyttjat våra öppna gränser och i vissa fall missbrukat de internationella asylreglerna har åstadkommit mycket stor skada inte bara hos dem som drabbats av deras brott utan, det som är värre, både givit andra människor med ursprung utanför Sverige och asylrätten ett oförtjänt dåligt anseende.
Jag och många med mig bland svenska politiker får ofta i våra kontakter med invandrare höra om deras reaktioner på frågor av detta slag. På sistone har jag både i direkta kontakter och via brev från "etablerade" invandrare fått frågan om varför inte utvisning som en del i påföljden vid brott är vanligare. Enligt dessa personer finns det inget som man bland brottslingar fruktar så som en utvisning. Några år i fängelse betraktas som något man enkelt klarar av. Däremot fruktar man utvisning. Mina sagesmän har också pekat på å ena sidan missbruk av dubbelt medborgarskap, och å andra sidan de möjligheter som flerfaldigt medborgarskap kan ge rättssamhället. Den senaste "vågen" av kontakter som tog upp detta med mig var när det avslöjades om det stora missbruket av det som förmodats vara flyktingbarn, som sexslavar.
Det nu anförda, utgör bara en liten del av ett stort problem, men principen är helt klar; rätten att få bo i vårt land måste baseras på såväl laglydnad som ett ömsesidigt förtroende.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att utvisning ska bli ett verksammare medel mot den invandraranknutna brottsligheten?