Fråga 2001/02:852 av Inger René (m) till justitieminister Thomas Bodström om polisens skyddstelefoner
Rikspolisstyrelsen ansvarar i dag för upphandling och fördelning av skyddstelefoner till hotade personer. När NMT-telefoner vid förra årsskiftet ersattes av GSM-telefoner, upphandlade Rikspolisstyrelsen 620 larmtelefoner för en kostnad av 4,2 miljoner kronor. Dessa telefoner är utrustade med GPS-funktion vilket innebär att personen utrustad med denna telefon ska kunna spåras via satellit.
Det har nu visat sig att de telefoner som Rikspolisstyrelsen upphandlade är otillförlitliga och GPS-funktionen fungerar inte. Polisen dömer ut den inköpta telefonen och forskare vid KTH anser att telefonen duger bäst till sportfiskare och fritidsfolk. Larmen kommer många gånger inte fram till polisernas larmcentral och polisen har svårt att spåra den hotade.
Polisen i Stockholm har infört nyttjandeförbud mot den bärbara skyddstelefonen, inte heller polisen i Malmö vill dela ut larmtelefonen till hotade personer.
De personer som oftast använder bärbara skyddstelefoner är kvinnor som blivit misshandlade och för sin säkerhets skull är i stort behov av skyddstelefoner. Det finns kvinnor som nu känner sig tvingade att själva bekosta funktionsdugliga larm från säkerhetsbolag @ och det kan inte vara meningen.
Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att tillförsäkra att de skyddstelefoner som delas ut till kvinnor med skyddsbehov är funktionsdugliga?