Fråga 2001/02:845 av Helena Bargholtz (fp) till statsrådet Leif Pagrotsky om fattiga länder inom WTO
Som frihandelsvän är jag kritisk till den ojämna balansen inom Världshandelsorganisationen, WTO, mellan rika och fattiga länder. Stora länder och resursstarka intressen har i alltför hög utsträckning kunnat sätta dagordningen för frihandelsrundorna. Detta har t.ex. resulterat i att handelshinder på jordbruks- och tekoprodukter kvarstår.
Inom WTO pågår ständiga förhandlingar i en rad olika kommittéer och arbetsgrupper. För att bedöma vad olika avtal innebär för det enskilda landets samhällsekonomi och lagstiftning krävs betydande resurser, både ekonomiska och juridiska. Detta är något som många fattiga länder saknar. De har helt enkelt svårt att följa med i förhandlingarna och försvara sina intressen på ett rimligt sätt. Ofta upptäcker de inte förrän i efterhand vad de egentligen gått med på.
Jag vill därför fråga statsrådet:
Är statsrådet beredd att verka för att Sverige i högre grad stöder fattiga länder, såväl ekonomiskt som juridiskt, för att dessa ska kunna stärka sina förhandlingspositioner inom WTO?