den 19 februari

Fråga 2001/02:765 av Kenneth Johansson (c) till statsrådet Lars-Erik Lövdén om plan- och bygglagen

Enligt 8 kap. PBL gäller att det, utöver vid uppförande av byggnad, även krävs bygglov när en byggnads användning ändras till ett väsentligt annat ändamål. För bygglovsärende rörande ändrad användning betalar sökanden en avgift. Bedömningen av vad som är väsentligt ändrat ändamål är snävt satt. Exempelvis krävs tillstånd för att inreda ett garage till lager, garage till butikslokal eller till radio- och TV-verkstad, ianspråktagande av lägenhet till kontor m.m. Det krävs bygglov oberoende av om verksamheten är enligt gällande detaljplan eller om sådan inte finns.

För boende och företagande på landsbygden är det viktigt med regler som i stället underlättar en positiv utveckling och inte försvårar. Exemplen ovan innebär små ändringar som inte ger några nämnvärda miljöeffekter. Byråkratiska hinder och medföljande kostnader, som PBL leder till, får till följd att företagande i mindre skala försvåras och fördyras. På landsbygden är det vanligt att driva flera verksamheter som kompletterar varandra. Ena året kanske man väljer att ha en kaféverksamhet och nästa år att sälja konsthantverk. Detta kräver var för sig en ny bygglovsansökan. Den generella lagstiftning vi nu har är dåligt anpassad till skiftande förhållanden och är en hämsko för småföretagsamhet på landsbygden.

Min fråga till statsrådet är:

Vad avser statsrådet att göra för att plan- och bygglagen inte ska försvåra boende och företagande på landsbygden?