den 15 februari

Fråga 2001/02:749 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Jan O Karlsson om Dublinkonventionen

När Dublinkonventionen snart ersätts med en Dublinförordning riskerar det rättsliga skyddet i Sverige för asylsökande att urholkas. Det har sin grund i följande förhållanden: Dublinkonventionen är inte direkt tillämplig enligt svensk lag. Det föranledde att utlänningslagen 3 kap. 4 § kompletterades med en ny sjätte punkt. Enligt utlänningslagen har flyktingar och andra skyddsbehövande en principiell rätt till uppehållstillstånd. Tillstånd får vägras om myndigheterna är helt övertygade om att utlänningen är skyddad i ett annat land (jämför prop. 1983/84:144 s. 157, SfU 88/89:19 s. 30, Wikrén och Sandesjö 1999 s. 156ff.). En utlänning som riskerar att skickas tillbaka till ett land där han eller hon riskerar förföljelse, tortyr eller annan omänsklig behandling kan enligt lagen inte vägras skydd. Detta gäller även de Dublinland som inte erbjuder samma skydd som vår utlänningslagstiftning som t.ex. Tyskland och Frankrike. Nu blir det i stället fråga om en förordning, som blir omedelbart gällande, direkt tillämplig lag i Sverige. Den har dessutom företräde framför intern svensk lagstiftning om sådan skulle strida mot förordningen. Det innebär att den utlänning som i dag skyddas mot att skickas till ett Dublinland som inte ger samma skydd som i Sverige kommer att förlora detta skydd när Dublinförordningen träder i kraft, om inte regeringen klargör att skyddet i utlänningslagen ska bestå oförändrat.

Jag vill fråga:

Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att utlänningslagen ska ge fortsatt skydd i de situationer som anges ovan även efter att Sverige tillträtt Dublinförordningen?