den 1 februari

Fråga 2001/02:658 av Murad Artin (v) till utrikesminister Anna Lindh om situationen i Somalia

Sällan demonstreras så tydligt nödvändigheten av förebyggande åtgärder i form av bistånd i olika former för att förhindra krig och våld som i Somalia. Under Siad Barres tid gav Sovjet och USA i olika omgångar utifrån sina egna stormaktspolitiska utgångspunkter landet sitt stöd. Med det kalla krigets slut och Barres maktställning eroderat utbröt inbördeskrig. Med undantag från ett ingripande från USA:s sida att ingripa militärt lämnades landet därhän. Regering saknades i landet. Krigsherrar härjade landet år efter år tills Djiboutis president ordnade en konferens i Arte för alla klaner och en interimspresident och interimsregering bildades i Mogadishu, där de flesta av landets klaner från olika delar av landet var representerade. Denna regering har i dag FN:s erkännande. Men fortfarande är intresset för Somalia mycket svalt. Det är bara ibland landet får en plats på kartan; senast när Bushadministrationen trodde sig veta att terrorister dolde sig i den politiska oredan. Men det är så dags. Hade det internationella samfundet ingripit på ett tidigt stadium hade man sannolikt sluppit att leta terrorister. Då det i riksdagen motionerats om bistånd till Somalia har utrikesutskottet hänvisat till EU, som har stora outnyttjade biståndsresurser. Vad jag förstått har dock inget initiativ tagits från EU:s sida. Landet och dess interimsregering röner ringa intresse i världen i övrigt såvida det inte handlar om militära ingripanden mot terrorister.

Jag vill därför fråga utrikesministern Anna Lindh:

Vad kommer ministern göra i EU och FN för att situationen i Somalia inte lämnas därhän utan tas upp på allvar?