den 28 januari

Fråga 2001/02:617 av Sylvia Lindgren (s) till utbildningsminister Thomas Östros om studiemedelssystemet

Det livslånga lärandet blir allt viktigare. Ska människor kunna konkurrera om jobben i det framväxande "k-samhället" så blir möjligheterna till en ständig kompetensutveckling allt viktigare. För de allra flesta kräver detta ett stöd för att man ska klara försörjningen under studietiden. Så ville en 45-årig tvåbarnsmor göra. Till hennes glädje antogs hon av socialhögskolan i förvissning om att hon skulle beviljas ett lån från CSN för den 140 veckor långa utbildningen. Hennes studier på högskolan var välplanerade. Genom Komvuxstudier fick hon den formella kompetensen. Ersättning under studietiden var stöd genom det särskilda vuxenstudiestödet, Svuxa.

Men där tog det stopp. Det visade sig att hon gick en förskollärarutbildning för ca 20 år sedan och har därför en del av ett tidigare studielån att betala. Hon fick avslag och erbjöd sig att betala tillbaks det gamla lånet. Det skulle hon kunna göra men det skulle ändå inte ge någon rätt till stöd för hela den planerade kursen. Kvinnan har rätt till ett lån för 3 terminer till en kurs som omfattar 7 terminer. Bidragsdelen skulle hon få, ett belopp om 2 600:-, men det klarar hon ju sig inte på.

Min fråga är vilka åtgärder statsrådet är beredd att vidta för att studiefinansieringssystemet ska var så flexibelt att möjligheterna för ett verkligt livslångt lärande stärks?