den 25 januari

Fråga 2001/02:598 av Elizabeth Nyström (m) till justitieminister Thomas Bodström om egendomsskyddet

Kravet på förvärvsprövning och boendeplikt vid försäljning och köp av fastigheter i vissa delar av landet innebär bl.a. en klar inskränkning i dispositionsrätten och egendomsskyddet. Det strider, enligt min mening, både mot svensk grundlag och mot EG-rätten.

Säljaren har inte rätt att sälja till vem som helst, och genom tvångsåtgärder i form av återlösen, har staten möjlighet att gynna köpare som redan är boende på en ort. Hovrätten för övre Norrland avkunnade nyligen en dom i ett förvärvsärende, som klart belyser hur kränkande denna lagstiftning är. Att lagstiftningen på intet sätt bidrar till ökad bosättning är ytterligare ett skäl till misstro. Boplikten leder ofta till att det är en befintlig markägare på orten som får köpa fastigheten till ett pris som, på grund av omständigheterna, långt understiger det pris som säljaren skulle ha erhållit om ingen förvärvsprövning funnits. Anledningen kan bl.a. vara att fastigheterna saknar mangårdsbyggnader, eller har obeboeliga bostadshus. Att uppföra ett nytt bostadshus innebär en sådan kostnad att fastighetsköpet blir direkt olönsamt och absolut inte kan ge försörjning åt en familj. Ännu mer befängt förefaller detta mot bakgrund av att en person som ärver fastigheten kan vara bosatt i Stockholm. Vid överlåtelse till en person som bor på pendlingsavstånd från fastigheten och som har möjlighet till daglig skötsel kräver staten däremot boendeplikt.

Vad avser justitieministern vidta för åtgärder för att förändra förvärvslagstiftningen så att den inte inskränker grundläggande rättigheter?