Fråga 2001/02:590 av Yvonne Ruwaida (mp) till statsrådet Jan O Karlsson om immigranter från El Salvador
På grund av ryktesspridning via Internet lämnade flera hundra personer allt de ägde och hade i sitt hemland El Salvador för att komma till Sverige. Enligt ryktet fanns det ett speciellt asylprogram för salvadoraner här ända sedan 1973. Det ryktades t.o.m. om att Sverige tänkte upprätta en ambassad i El Salvador för att kunna välja ut de personer som skulle få komma hit. Det värsta är att många fortfarande vill resa hit, trots att de fått upplysningar om att Sverige inte tar emot dem. Det visar vilken oerhörd desperation människor i landet känner. För några veckor sedan beslutade den svenska regeringen att massavvisa 150 av de 300 som kommit hit. Enligt rådande svensk och europeisk lagstiftning är det svårt, men inte omöjligt, för ett land att låta människor som inte är förföljda att få stanna. I vissa fall uppmuntrar vi arbetskraftsinvandring, läkare från Polen t.ex. Bland de salvadoraner som befinner sig på flyktingförläggningarna finns det också bl.a. läkare. Varje flykting bör ha rätt att få sitt fall prövat individuellt och inte, som i det här fallet, avvisas gruppvis utan föregående utredning. I El Salvador har man satt igång ett program "Välkommen hem" för de salvadoraner som tvingas återvända. De får hjälp med bostad och uppehälle den första tiden. Resurserna till hjälpprogrammet är knappa och kommer kanske inte att räcka särskilt långt.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga hur statsrådet avser att agera för att en individuell prövning av varje ärende görs där hänsyn tas till möjligheten att tillåta arbetskraftsinvandring?