Fråga 2001/02:365 av Karin Pilsäter (fp) till utrikesminister Anna Lindh om religionsfriheten i Turkiet
"Situationen för de mänskliga rättigheterna och demokratin i Turkiet är inte tillfredsställande." Så lyder ett vanligt förekommande uttalande om ett av EU:s kandidatländer. Till de allvarligare kränkningarna av de mänskliga rättigheterna hör intoleransen gentemot och förtrycket av landets etniska och religiösa minoriteter. Enligt Europakonventionen ska det stå var och en helt fritt att välja och utöva sin religion. Detta är också något som Turkiet lovade respektera redan i och med Lausannefördraget 1923. Turkiet har även undertecknat FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, där religionsfriheten utgör en central och grundläggande fri- och rättighet. Trots detta begås det allvarliga brott mot religionsfriheten i Turkiet. Några exempel är att missionärer och kristna grips, fängslas och ställs inför rätta för sin religions skull. Polisen gör razzior mot kyrkor och församlingar. Kyrkor och kloster förstörs eller tas i besittning för att omvandlas till moskéer, förråd, djurlador etc. Turkiet kandiderar för EU-medlemskap. Respekten för de mänskliga rättigheterna är en grundläggande princip i EU-gemenskapen. Det är av största vikt för såväl EU och dess framtid som för kandidatländernas befolkningar att EU är tydlig med att respekt för de mänskliga rättigheterna är ett villkorslöst krav för medlemskap.
Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att Sverige såväl bilateralt som multilateralt via EU på ett än tydligare och aktivt sätt ska verka för att sätta press på Turkiet att erkänna sina minoriteter och omedelbart upphöra med kränkningar av de mänskliga rättigheterna i allmänhet och av religionsfriheten i synnerhet?