Fråga 2001/02:323 av Jan Erik Ågren (kd) till finansminister Bosse Ringholm om den svenska skogsbärsindustrin
Skogsbärsbranschen i Sverige har en god utvecklingspotential med stor regionalpolitisk betydelse. Det finns en väl uppbyggd lokal struktur med inköp, transporter, infrysning och rensning av bär och verksamheten bidrar direkt och indirekt till tusentals människors försörjning @ ofta i glesbygd. Verksamheten samspelar med stugbyar och turistanläggningar som erbjuder boende för de utländska plockarna. Branschen hanterar årligen 12 000@15 000 ton skogsbär (blåbär och lingon) varav 70@80 % säljs på export.
Under 1980-talet och början av 1990-talet plockades de svenska skogsbären i huvudsak av personer från Polen, som kommit hit och kombinerat semester med bärplockning. När de nu fått det allt bättre har intresset för att plocka bär minskat. I stället har branschföretagen i organiserad form bjudit in plockare från viseringspliktiga länder såsom Ukraina, Vitryssland, Ryssland och Thailand. Det har lett till en ohållbar situation då nationaliteten på plockarna avgör om de ska betala skatt eller ej. Det nuvarande regelverket riskerar att slå ut den svenska skogsbärsbranschen eftersom de beskattade plockarna i ökad grad väljer att inte arbeta i Sverige. Det ger även upphov till oseriöst företagande. Människor lockas hit med falska löften om arbete med god förtjänst. En schablonbeskattning för alla plockare med arbetstillstånd skulle kunna vara en lösning. Frågan har tagits upp i en sjupartimotion.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga vilka åtgärder finansministern avser vidta för att ge den svenska skogsbärsindustrin likvärdiga villkor med skogsbärsindustrin i andra länder.