Fråga 2001/02:312 av Ewa Thalén Finné (m) till statsrådet Leif Pagrotsky om arbetsmarknaden i Öresundsregionen
Öresundsregionen är i dag mycket expansiv. Vad som framträder är ett regionalt och internationellt tryck för förändringar i många frågor som ligger på statens beslutandenivå. Målet, som anges i regeringsavtalet om byggandet av den fasta förbindelsen över Öresund och om ekonomisk integration, i synnerhet avseende bostads- och arbetsmarknad, är högt ställt. Att arbeta i båda länderna samtidigt är dock lång ifrån oproblematiskt. Om man inte är fast anställd utan arbetar deltid, på timvikariat, som frilansare etc., måste man, om man inte arbetar i båda länderna under samma vecka, enligt AMS sätt att se på saken, pendla mellan de båda ländernas a-kassor. Arbejdsdirektoratet i Danmark ser däremot till var man under en längre period haft sin huvudsakliga sysselsättning, och menar att det är i det landet man ska vara arbetslöshetsförsäkrad. Ett exempel: En servitör som är bosatt i Malmö, timvikarierar både i Malmö och Köpenhamn. Eftersom arbetet utförs efter behov så är en längre planläggning orealistisk, och det händer att arbete vissa veckor sker endast i Danmark. Följden blir att övergångsansökningarna och inträdesansökningarna i de båda ländernas a-kassor blir så frekventa att servitören ofta inte hunnit få övergångshandlingarna från a-kassan förrän det är dags att begära inträdeshandlingar till samma a-kassa. En absurd situation som borde kunna undanröjas av AMS, med den mer pragmatiska danska tolkningen.
Mot bakgrund av det anförda vill jag fråga vilka åtgärder statsrådet avser vidta för att kunna lösa det ovan beskrivna problemet?