den 23 november

Fråga 2001/02:260 av Sonja Fransson (s) till justitieminister Thomas Bodström om åtalsunderlåtelse

I Rättegångsbalken § 20 finns det en punkt som handlar om åtalsunderlåtelse, vilket innebär att åklagaren kan välja att inte väcka åtal mot en person om han/hon har begått likartad brottslighet tidigare och om straffet inte väntas bli mer än villkorlig dom eller böter.

Det innebär i praktiken att ju mer brott denna person hinner begå innan det är dags för rättegång, ju mer kommer personen undan. Det blir inte större eller längre straff, utan det blir i stället en form av rabattsystem. Med tanke på att yrkeskriminella står för 90@95 % av alla brott i Sverige, så blir detta system snarare att uppmuntra så många brott som möjligt, i stället för att förhindra varje brott. Det här ger fel signaler till både brottslingar och allmänheten och förtroendet för rättsväsendet minskar därmed.

Åtalsunderlåtelse är ganska ofta förekommande. Under 1999 var t.ex antalet åtalsunderlåtelser 2 500 i Västra Götaland, det innebär lika många utredningar som polisen lagt ned flera timmars arbete på och som inte leder någonstans.

Borde man inte i stället införa någon form av maxgräns på brott av enkel beskaffenhet och efter denna gräns öka straffet till t.ex fängelse?

Min fråga är därför:

Avser ministern vidta några åtgärder för att förändra Rättegångsbalken som handlar om åtalsunderlåtelse för att öka förtroendet för rättsväsendet och ge tydligare signaler till brottslingar om att det inte lönar sig att begå brott?