den 16 november

Fråga 2001/02:219 av Marianne Andersson (c) till statsrådet Mona Sahlin om elöverkänslighet

Under snart ett år har den s.k. RALF-rapporten (RALF, Rådet för arbetslivsforskning) varit föremål för beredning i näringsdepartementet. En rapport som utsatts för omfattande kritik och som brister väsentligt vad gäller tillgänglig forskning, kunskap och erfarenheter. Erfarenheterna från de elöverkänsliga själva saknas liksom från de experter som arbetar med elsanering. Handikappombudsmannen riktar efter flera anmälningar kritik mot rapporten. Riksdagens revisorer har påtalat att man borde insett att trovärdigheten minskar på grund av arbetsgruppens samtida engagemang inom mobiltelefonindustrin. Ändå används rapporten nu såväl av denna industri som av myndigheter som ett argument mot elöverkänslighet och elöverkänsliga människor. Detta innan regeringen har berett ärendet. Effekterna av denna användning blir att elöverkänsliga människors trovärdighet fortsatt urholkas i myndigheters ögon och att deras krav åsidosätts. Det innebär en kränkning av deras universella mänskliga rättigheter som inte borde förekomma i Sverige.

Vilka åtgärder avser ministern vidta för att motverka effekterna av att RALF-rapporten används på detta sätt?