den 12 november

Fråga 2001/02:196 av Johan Pehrson (fp) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om Dublinkonventionen

Dublinkonventionen utgör en viktig del i EU:s migrationspolitik eftersom denna ska klargöra vilket land som ska pröva en asylansökan.

Det står dock det enskilda landet fritt att frångå Dublinkonventionens regler, dvs. att låta bli att sända den asylsökande till det land som enligt Dublinkonventionen har ansvaret för asylprövningen. Det förekommer att berörda myndigheter åberopar Dublinkonventionen även när det inte är frågan om en asylansökan utan om en ansökan om uppehållstillstånd grundad på rent humanitära skäl. Dublinkonventionen gäller enbart asylansökningar, den gäller inte ansökningar om uppehållstillstånd på grund av andra skäl, såsom anknytning eller humanitära skäl, t.ex. psykisk eller fysisk sjukdom. Även om samma person tidigare har ansökt om asyl och Dublinkonventionen då har varit tillämplig, ska därför en ny ansökan av humanitära skäl ändå prövas här i landet. Det finns ingen reglering som bestämmer vilket land i EU som ska pröva en ansökan om uppehållstillstånd av humanitära skäl.

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att få till stånd en tillämpning av Dublinkonventionen, som tillgodoser kraven på rättssäkerhet för den enskilde och är förenlig med den medmänskliga politik som regeringen säger sig vilja föra?