Fråga 2001/02:180 av Per Lager (mp) till utbildningsminister Thomas Östros om utländska läkare
Det finns i dag en stor brist på läkare och annan sjukvårdspersonal. Samtidigt har vi många utländska läkare här i landet som försöker få behörighet att utöva sitt yrke. Ett stort problem har visat sig vara språkproven, som av flera initierade inte anses vara anpassade till dagens krav och verklighet. I Göteborg har detta problem accentuerats med anledning av den där särskilt akuta läkarbristen. Det ligger en orimlighet i att bara en av tio utländska läkare, efter studier, klarar av provet. En annan orimlighet är att en spansktalande läkare från Spanien inte behöver gå igenom samma svåra test som en spansktalande kollega från t.ex. Chile. Hur kan EU-medlemskapet betyda något, språkmässigt sett, för den praktiserande läkaren?
Självklart ska en läkare som arbetar i Sverige kunna bra svenska för att inte missförstå eller bli missförstådd. Men dagens språkprov, som har sitt ursprung i 70-talet, mäter förmodligen fel kunskaper och många elever underkänns på grund av oväsentligheter.
För att få rimlig avvägning, anpassad efter dagens krav och behov, är det tydligt att det behövs en uppdatering av Socialstyrelsens regelverk om språkkraven.
Vad avser ministern göra för att ge rimligare förutsättningar för de utländska läkarna att kunna börja utöva sitt yrke i Sverige?