den 27 september

Fråga 2001/02:1643 av Rosita Runegrund (kd) till statsrådet Jan O Karlsson om anknytningsinvandring

Kärleken kan slå till närsomhelst och den känner inga gränser. Gemensamt för alla förälskade par är att de vill tillbringa så mycket tid som möjligt med varandra. Men för den svensk som mött sin kärlek på andra sidan jordklotet kan det bli ett problem. För att maken eller makan ska få ett tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige krävs en utredning av Migrationsverket. Verket ska avgöra om förhållandet kan betecknas som äkta och att det därmed finns skäl att ge maken eller makan ett tillfälligt uppehållstillstånd. Därför genomför en handläggare på Migrationsverket respektive ambassadpersonalen i det land där partnern befinner sig, intervjuer med båda makarna som ligger till grund för beslutet.

Ingen bör tvinga ett nygift par ifrån varandra men som situationen ser ut i dag blir det konsekvensen. På vissa håll i landet är väntetiden för att över huvud taget bli kallad till intervju nio månader. Efter intervjun ska beslut fattas vilket tar ytterligare tid. Jag anser inte att det är acceptabelt. Migrationsverket måste i första hand få bättre förutsättningar för att möta ansökningar av detta slag. Huvudregeln är att denna typ av uppehållstillstånd ska sökas från hemlandet. Om ansökningen inte prövas inom sex månader borde det dock vara rimligt att personen i fråga fick söka det tillfälliga uppehållstillståndet i Sverige.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att möjliggöra att ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning prövas inom sex månader eller att prövningen annars sker i Sverige?