den 27 september

Fråga 2001/02:1642 av Lennart Fridén (m) till näringsminister Björn Rosengren om skärgårdspolitiken

För att hela Sverige ska leva, som det heter i ett slagord, så är det viktigt att det finns förutsättningar att bedriva yrkesmässiga verksamheter av olika slag. Viktigast i detta sammanhang är att näringar kan leva vidare grundade på traditioner och lokala förutsättningar utan "konstgjord andning". Alla onödiga och hämmande regler motverkar sådana möjligheter. För skärgårdsområdena är verksamheter som innefattar båttaxi, havsfisketurer och korta sjötransporter helt enkelt omistliga. Enligt uppvaktande fiskare/skärgårdsskeppare motverkar de regler som utfärdats av Sjöfartsverket angående bemanning de stödjande åtgärder som samtidigt satts in. Reglerna lär heller inte helt vara i överensstämmelse med EU:s gemensamma grundregler. Om t.ex. en kustskeppare, som har kompetens både som skeppare och maskinist, tvingas att öka sin bemanning för att respektive kompetens ska finas hos olika personer i stället för att det viktiga är att den finns ombord, så kan det innebära att lönsamheten försvinner och verksamheten får läggas ned. Detta till nackdel för såväl den enskilde som lokalsamhället och indirekt hela vårt samhälle. Eftersom reglerna inte tycks vara desamma i våra grannländer innebär det också en risk för att svensk verksamhet slås ut av ägare till småtonnage i andra länder. Detta kan inte vara riktigt.

Vilka åtgärder ämnar näringsministern initiera för att svenska bemanningsregler för mindre kusttonnage inte motverkar glesbygds- och skärgårdspolitiken?