den 26 september

Fråga 2001/02:1639 av Lennart Fridén (m) till utrikesminister Anna Lindh om risker för demokratin i Mongoliet

Efter 75 år av kommunistiskt styre blev övergången 1996 till demokrati, och en utveckling under ledning av en demokratisk allians, en till en början framgångsrik process. Svårigheterna och hotet mot demokratin började först med de konstitutionellt tvivelaktiga ingripanden som den kommunistiske presidenten vidtog efter sitt tillträde. Efter valet 2000 till parlamentet som vanns stort av de "reformerade revolutionärerna" som kommunisterna numera kallar sig återtog de makten. Systemet med majoritetsval i enmansvalkretsar gav dem trots bara ca 52 % av rösterna 71 av parlamentets 76 platser. Flera partier, gav upp som enskilda partier och det nya Demokratiska Partiet som samlar sex av de tidigare partierna har formerat en enad front mot regimen. Under tiden har regimen vidtagit många åtgärder som strider mot demokratins spelregler och mänskliga rättigheter. Bara de lantbrukare som stöder regeringen får skördeskadestöd, befattningshavare på opolitiska poster, som är medlemmar hos demokraterna, avskedas, domare som i processer har gett demokraterna rätt rörande de konstitutionella reglerna har fått lämna sin befattning. Jakten på de icke regeringstrogna journalisterna pågår ständigt och förutom att en journalist nu sitter i fängelse på ett år för att ha avslöjat politiska sanningar, som inte föll regeringen på läppen, så är självcensuren genomgående. Iakttagelser och uppgifter bekräftas av diplomater på plats i Ulan Baator. De demokratiska krafterna i Mongoliet upplever sig som förbisedda av väst och de behöver allt stöd. Jag får med anledning av ovanstående fråga utrikesministern:

Vad avser Sverige och EU göra för att för den mongoliska regeringen klargöra att situationen i deras land inte är acceptabel?