Fråga 2001/02:158 av Lena Sandlin-Hedman (s) till statsrådet Ingegerd Wärnersson om skolsponsring
Företagssponsring av utbildning, både på grundskole- och gymnasienivå, blir allt vanligare. Dessvärre är regelverket kring sponsring i skolan otydligt.
Näringslivets närvaro i skolan är på många sätt bra. Skolan är ingen skyddad verkstad, den måste formas och verka i samklang med det omgivande samhället. Särskilt på de mer yrkesinriktade utbildningarna måste teori varvas med praktik. Dels för kunskapernas skull, men också för att minska glappet mellan skola och arbetsliv. Men det får inte inskränka utbildningens självständighet. I informationssamhället är en av skolans viktigaste uppgifter att ge eleverna kritiska ögon att se med. Flödet av information kräver att vi kan sålla bland budskapen. Då är det hämmande om kommunerna låter företag ge sig in i grund- och gymnasieskolan med ambitionen att stärka sitt varumärke.
Lagarna som reglerar skolsponsring måste tydligt dra gränsen mellan sund företagsmedverkan och ren reklam. Företag måste hindras från att kräva skolor på motprestationer. Skolan behöver föra en ständig diskussion om reklamens makt och därigenom ge eleverna goda verktyg att kritiskt granska budskapen. Utbildning ska föras på elevernas villkor, inte på företagens.
Jag vill fråga skolministern om hon ämnar ta några initiativ för att se över reglerna kring skolsponsring och marknadsföringslagen.