den 30 augusti

Fråga 2001/02:1576 av Kerstin-Maria Stalin (mp) till socialminister Lars Engqvist om boende enligt LSS

Funktionshindrade kommer ofta i kläm i landets kommuner. Deras behov får ofta stryka på foten på grund av kommunens ekonomi eller svårighet att rekrytera personal. Det handlar om människor vars dagliga liv och rätt till ett värdigt liv med fritidsintressen och arbete är helt beroende av kommunens tjänster. En av dessa grupper är äldre utvecklingsstörda som har särskilt boende enligt LSS, Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade. I Simrishamn t.ex. vill kommunen helt sonika flytta på de utvecklingsstörda och sätta dem på vanliga äldreboenden, och flytta dem till annan kommun där de inte längre har någon tillhörighet. Man vräker dem på så sätt från sina hem, och försöker göra detta utan uppsägningar, skäl för flytt eller prövning av individen och dennes behov. Det finns många andra exempel.

Kommunalt självstyre är bra, men vissa grupper med särskilda behov måste lyftas ut för ett statligt ansvar. Vi vet ju att individer inte får det de har rätt till, och även om många kommuner och enskilda tjänstemän är välvilliga så är det tufft när verksamheter prioriteras.

Det kommer bli dyrare, men det kommer samtidigt betyda att individer får de insatser de enligt lagen har rätt till. Om rättsstaten Sverige inte har råd med det är det en dubbelmoral som i så fall måste tydliggöras.

Avser ministern att verka för att insatser enligt LSS tas över av staten?