den 22 augusti

Fråga 2001/02:1538 av Roy Hansson (m) till kulturminister Marita Ulvskog om vård av kulturhistoriska byggnader

Visbys kyrkoruiner och ringmur har i århundraden betraktats som en nationell angelägenhet. Redan 1865/66 års riksdag konstaterade att de var "att räkna som de märkligaste i Norden varför staten icke borde undandra sig att tillse att de för eftervärlden bevarades". Den 18 maj 1880 föreskrev Kungl. Maj:t att det skulle åvila Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien att tillse att kyrkoruinerna på lämpligt sätt vårdades och underhölls. I ett brev den 28 maj samma år förordnade man att också vården av ringmuren för framtiden skulle åvila akademien. Dessa åligganden har numera övertagits av Riksantikvarieämbetet.

Hansestaden Visby erkändes 1995 i sin helhet av Unesco som ett av de kulturhistoriska världsarven. De världsarv som enligt världsarvskonventionen, det internationella samfundet som helhet har skyldighet att skydda. Visbys särskilt stora universella kulturhistoriska värde konstitueras givetvis främst av den medeltida ringmuren och kyrkoruinerna.

Nu har det kommit till min kännedom att det finns hinder att använda de anslag som riksdagen beslutat om till byggnader som ägs av staten. Detta har då kommit att innebära att ansvariga myndigheter inte har möjlighet vårda och underhålla unika kulturhistoriska byggnader fullt ut.

Kommer kulturministern att ta initiativ för att undanröja de hinder som begränsar möjligheten att använda anslagna medel på bästa sätt?