den 15 augusti

Fråga 2001/02:1515 av Murad Artin (v) till utrikesminister Anna Lindh om minoriteternas nationella och kulturella rättigheter i Turkiet

Den 1 augusti antog det turkiska parlamentet ändringar i sin lagstiftning gentemot landets minoriteter. Dessa ändringar har i medierna slagits upp som stora och genomgripande förändringar när det gäller turkiska medborgares "rätt att lära sig främmande språk och dialekter". Detta skulle, har det sagts, innebära att de många nationella minoriteterna i Turkiet skulle få undervisning i sitt modersmål. Men det finns omfattande restriktioner. För det första handlar det endast om kurser i privat regi. För det andra ska varje enskilt projekt godkännas av utbildningsministeriet. För det tredje ska kurserna ha ministerrådets tillstånd. För det fjärde ska Nationella säkerhetsrådet, dvs. i praktiken militären, ha tillstyrkt varje enskild kurs. Man kan förstås se förändringarna som något positivt såtillvida att man i turkiska parlamentet inte längre enträget förnekar minoritetsproblemen, men kan inte ses som något avgörande steg för att uppfylla Köpenhamnskriterierna för medlemskap i EU. Snarare är förslaget en papperstiger.

Jag vill fråga utrikesministern Anna Lindh:

Vad avser ministern att göra för att i EU:s ministerråd klargöra det faktiska innehållet och den verkliga betydelsen av Turkiets s.k. språkreformer?