den 17 juli

Fråga 2001/02:1425 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Jan O Karlsson om Medevac

Sedan några år bedrivs ett unikt biståndsprogram i Bosnien-Hercegovina och Kosovo, det s.k. Medevac. Projektet, som är ett samarbetsprojekt mellan Migrationsverket och Linköpings universitetssjukhus, innebär att svårt sjuka med behandlingsbara diagnoser, där patienten dör om inte behandling utförs och där behandling inte kan genomföras i Bosnien, evakueras till Sverige för operation och sedan återvänder hem. Hittills har ca 130 personer evakuerats och opererats i Sverige. Bosniska läkare och operationssköterskor har följt med för att bygga upp egen kompetens. Genom att projektet även skickar svenska operationsteam till Bosnien för att utbilda på plats leder det till att Bosnien om några år kan operera många diagnoser på plats, i stället för att patienterna skickas utomlands. Regleringsbrevet beviljar medel endast för ett år i taget, vilket gör att man inte vet från ett år till ett annat om man kommer att kunna bygga upp t.ex. en fungerande barnhjärtkirurgi i Sarajevo. Det innebär också att när de tilldelade medlen är slut för året kan inte några fler patienter evakueras, med risk för att de avlider innan nya medel tillförs. T.ex. står nu sex barn med hjärtfel från Kosovo i kö för operation och evakuering. Diagnosen är att de behöver opereras inom det här året för att inte dö. Men det finns medel kvar i projektet i år endast för två operationer till. Enligt budgetpropositionen kan medlen under 12:3 användas med viss flexibilitet. Min fråga till statsrådet Jan O Karlsson är:

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att Medevac dels ska kunna bedriva ett långsiktigt arbete med att bygga upp operationskompetens i Bosnien och dels ett kortsiktigt genom evakuering av patienter till Sverige för operation?