Fråga 2001/02:1387 av Per Landgren (kd) till socialminister Lars Engqvist om benskörhet
Benskörhet/osteoporos är en av våra vanligaste folksjukdomar. Med flest höftfrakturer i världen och flest kotfrakturer inom EU intar Sverige en topposition i den internationella statistiken. Varje år inträffar ca 70 000 frakturer på grund av benskörhet i vårt land. Så mycket som varannan kvinna och var fjärde man över 50 år befinner sig i riskzonen. Trots detta har vi alltför dåliga möjligheter att diagnosticera sjukdomen. Faktiskt de sämsta inom EU. Rapporten Osteoporosis in the European Union: A Call for Action, publicerad i december 2001, redovisar t.ex. att Sverige har väsentligt sämre tekniska möjligheter @ knappt en femtedel @ att mäta benskörhet än Portugal, samtidigt som antalet osteoporosrelaterade frakturer är tre gånger så högt hos oss.
Kunskapen om sjukdomen ökar och nya effektiva behandlingsformer utvecklas men huvuddelen av de drabbade i Sverige får varken diagnos eller medicinsk behandling. En anledning till detta är att enkla lösningar som mer motion, minskat alkoholintag och allmänt sunt leverne är det allmännas svar på denna sjukdom. Men det fungerar inte för dem som redan är sjuka.
Med hänvisning till det anförda frågar jag:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förbättra sjukvårdens möjligheter att diagnosticera och behandla osteoporos?