den 17 juni

Fråga 2001/02:1350 av Bengt Silfverstrand (s) till statsrådet Mona Sahlin om politik på arbetsplatserna

Det låga valdeltagandet vid 1998 års val ger anledning till allvarliga eftertankar. Orsakerna till det sviktande förtroendet för vårt demokratiska styrelseskick är sannolikt många och mångfasetterade. I en fungerande demokrati måste politiken finnas med som ett naturligt inslag i vardagslivet. Det gäller i människornas närmiljö såväl som på arbetsplatserna. Att sålunda fritt och öppet få diskutera politik @ som ju ofta innehåller vardagssvar på vardagsfrågor @ på arbetsplatsen måste anses vara en grundläggande demokratisk rättighet.

I flera valrörelser under 90-talet har det visat sig allt svårare för politiker att få komma till tals på många arbetsplatser. Arbetsmarknadsutskottet behandlade i sitt av riksdagen godkända betänkande 2000/01:AU7 frågan och konstaterade bl.a. att "en stark och livaktig demokrati förutsätter många och skilda typer av mötesplatser där politiska budskap kan förmedlas och debatteras. Arbetsplatsen kan vara en sådan arena". Utskottets beslut utmynnade i ett tillkännagivande med anledning av en motion av undertecknad (A208) med innebörden att "frågan övervägs av en utredning eller på annat sätt som regeringen finner lämpligt".

Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta för att efterkomma riksdagens beslut innebärande ökade möjligheter till politisk information och opinionsbildning på arbetsplatserna?