den 14 juni

Fråga 2001/02:1342 av Marianne Andersson (c) till utrikesminister Anna Lindh om oroligheterna i Kongo Brazzaville

När en grupp riksdagsledamöter i påskas besökte demokratiska republiken Kongo var ett av de starkaste budskapen: Inga fler krig. Men några dagar efter att vi lämnat bröts den bräckliga freden i landet som härjats av tre krig under 90-talet. Strider mellan Ninjamilisen och regeringstrupper bröt ut med förödande humanitära och sociala konsekvenser för civilbefolkningen. Minst 45 000 personer har tvingats fly från sina hem varav en stor del fortfarande finns i stridsområdet utan möjlighet till hjälp eller skydd. Ungefär 15 000 har nått Brazzaville. FN har lyckats nå dem som är kvar i stridsområdet med begränsade hjälpsändningar. Regeringstrupperna tycks agera på ett alldeles onödigt brutalt sätt mot civilbefolkningen genom plundring, våldtäkter och andra övergrepp @ allt med presidentens och, som det verkar, Frankrikes goda minne. Frankrike, den gamla kolonialmakten har stora oljeintressen i landet och borde åtminstone kunna hjälpa till att finna en lösning. Som tidigare drunknar denna konflikt och humanitära katastrof i mediebruset och uppmärksammas knappast alls av världssamfundet. Landet är nog den konflikthärd som fått minst ekonomiskt stöd av alla. Vid sidan av Frankrike är Sverige det land som har största engagemanget i landet men av en annan art. Sverige har tagit biståndsansvar men borde öka engagemanget ännu mer. Framför allt genom att agera internationellt för att få en varaktig lösning på konflikten och upprätta verklig demokrati.

Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att Frankrike och världssamfundet i övrigt ska agera för att nå varaktig fred i Kongo Brazzaville?