den 12 juni

Fråga 2001/02:1330 av Rigmor Stenmark (c) till jordbruksminister Margareta Winberg om regler för småföretag

Annica hade kaniner, höns, getter, grisar och ankor på sin gård i Roslagen. Det blev till ett hinder i stället för en värdefull tillgång i den turistverksamhet som familjen driver. Gården riskerades att klassas som djurpark. Uppmaningen till henne att komma undan detta var att flytta kaninburarna in i skogen samt gömma djuren så att turisterna som besöker kaféet och hantverksboden som ingår i turistsatsningen inte ser dem.

Jordbruksministern har säkert förmågan att föreställa sig hur resultatet kan bli när människor kommer till gården och ser kaninburar i skogen: nyfikenheten gör att de naturligtvis söker upp djuren. Hönsen som är s.k. sprätthöns går inte att stänga inne utan de promenerar fram på gården oavsett var de har sitt natthärbärge.

Att få sin gård klassad som djurpark är besvärligt. Det sätter många käppar i hjulet hos småföretagare som livnär sig på en blandad verksamhet på landsbygden, en verksamhet som är till nytta och glädje för många. Inte minst hålls landskapet öppet och arbetstillfällen skapas där de så väl behövs. Djurparksstämpeln på den gård som jag ger exempel på i denna fråga blev droppen som fick familjen att sluta upp med att ha smådjur; detta efter att det kostat både tid och pengar att reda ut begreppen med olika myndigheter.

På vilket sätt avser jordbruksministern, som har ansvar för jordbrukssektorn och därmed dessa småföretag, att förändra regler och bestämmelser så att landsbygdens viktiga turistverksamhet kan utvecklas?