den 31 maj

Fråga 2001/02:1280 av Jan-Evert Rådhström (m) till miljöminister Kjell Larsson om blyförbudet

Den 1 juli i år träder vissa delar av blyhagelförbudet i kraft. Det är den del som handlar om förbud mot blyhagel vid skytte eller jakt på våtmarker. I den delen är förbudet väl motiverat.

Blyammunitionsförbudet som träder i kraft senare, dvs. 2006 och 2008, är däremot svårförståeligt. De påstådda riskerna med blyammunition är inte dokumenterade. Med skjutbanor lokaliserade på "rätt ställen" och med åtgärder som eliminerar blyhaglens eventuellt skadliga verkningar är det troligen möjligt att uppnå samma miljövinster som med det föreslagna förbudet.

För tävlingsskyttet kommer det föreslagna förbudet att medföra minst tiofaldiga kostnadsökningar, enbart i träningsammunition. Jaktträningen kommer även att bli lidande @ med ökade skadeskjutningar som följd. För äldre vapen, främst med kaliber 6,5x55 millimeter, föreligger stora risker för pipsprängning eftersom dessa inte tål hårdare kulmantlar, vilket ökar kraven på forskning och utveckling. Det undantag från kulammunitionsförbudet på skjutbanor som träder i kraft den 1 juli 2006, vad avser att kunna ta hand om ammunitionen på ett sätt som är godtagbart från hälso- och miljösynpunkt borde preciseras. Detta bör göras av oberoende forskare och experter.

Vad avser miljöministern att vidta för åtgärder för att precisera vilka åtgärder och förhållanden som kan gälla för att skjutbanor ska kunna undantas från blyammunitionsförbudet?