den 31 maj

Fråga 2001/02:1270 av Maria Larsson (kd) till statsrådet Jan O Karlsson om flyktingar från Kosovo

När Sverige under 1999 handplockade flyktingar från Kosovo prioriterades de med vårdbehov och de med traumatiska upplevelser. När dessa flyktingar sedermera skulle återsändas till Kosovo startade en debatt. Återsändandet ifrågasattes mot bakgrund av den rådande laglösheten, kriminaliteten, bräckliga infrastrukturen samt bristen på bostäder under vintern. Under det stora trycket sköt regeringen upp återsändandet tillfälligt men någon månad innan den nya återvändandetidpunkten inföll startade återigen oroligheter i regionen. Kristdemokraterna försökte verka för att ytterligare förlänga uppehållstillståndet för flyktingarna. Argumenten var, förutom de ovannämnda, även de kvarvarande asylsökandes försämrade tillstånd. Detta stöddes dock inte av Socialdemokraterna och Moderaterna. Nästan samtidigt (mars 2001) utfärdade dock UNHCR följande råd avseende vilka som inte borde återsändas till Kosovo: etniska minoriteter, albaner som är i minoritet på sin hemort, personer av blandat ursprung, misstänkta för samröre med den serbiska regimen, offer för sexuellt våld och tortyr, fängslade under den serbiska regimen, traumatiserade med behov av fortsatt behandling. Av humanitära skäl rekommenderades vidare att inte återsända de med kroniska sjukdomar utan möjlighet till behandling samt svårt handikappade. Enligt frivilligorganisationerna är situationen i Kosovo i dag lika illa som för 1@2 år sedan. Vissa flyktingar som tidigare återvänt till Kosovo har nu på nytt flytt till Sverige. En del håller sig gömda av rädsla för att bli utvisade.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att flyktingar från Kosovo får en prövning av sina asylskäl utifrån situationen i hemlandet?