Fråga 2001/02:1205 av Bengt Silfverstrand (s) till näringsminister Björn Rosengren om statlig lönegaranti vid konkurs i utländskt bolag
Det råder uppenbarligen en betydande oklarhet om vilken lagstiftning som ska tillämpas vad gäller statlig lönegaranti vid konkurs i företag med förgreningar i flera EU-länder. Aktuella fall visar att anställda i svenskt företag med moderbolag och huvudkontor i annat EU-land efter uppsägning på grund av arbetsbrist inte fått ut någon lön och heller inte kunnat få besked om vilken statlig lönegaranti som gäller. Varken de fackliga organisationerna eller konkursförvaltarna i respektive land har kunnat vara behjälpliga med upplysningar om vilket regelverk som kan komma i fråga.
Enligt vad jag erfarit finns det domar som säger att om ett företag i t.ex. Belgien gått i konkurs så gäller belgisk lönegaranti. Andra domar i EG-domstolen ger i stället vid handen att om man arbetar i ett land där företaget har ett fast driftsställe så gäller det landets lönegaranti. Med fast driftsställe menas då att det finns någon form av administration.
Uppenbarligen tycks lagstiftningen inom EU på detta område inte ha följt den utveckling som råder på arbetsmarknaden vilket måste anses vara djupt otillfredsställande ur arbetstagarnas synpunkt.
Vilka initiativ är ministern beredd att ta för att rådande missförhållanden ska kunna undanröjas?