den 22 maj

Fråga 2001/02:1199 av Bengt Silfverstrand (s) till kulturminister Marita Ulvskog om skyddet för bondesamhällets kulturarv

Skyddet för landsbygdens kulturminnen är svagare än vad gäller stadsmiljöerna. Under de senaste åren har uppmärksammats flera fall av rivningar, medveten vanvård och allmänt förfall vad beträffar kulturhistoriskt värdefull bebyggelse på landsbygden. Många gånger drabbar detta gårdar och torp som uppfördes i jordbrukslandskapet vid 1800-talets skiften och under de stora uppodlingarna fram till första världskriget. Ofta är det samtidigt just dessa småbruk som bevarat en förindustriell byggnadstradition med korsvirke, skiftesverk, knuttimring eller gotländska stenhus beroende på var i Sverige man befinner sig.

Plan- och bygglagens liberala inställning beträffande utomplans bebyggelse är ett huvudproblem eftersom den inte ger något slagkraftigt lagrum att åberopa för den stadsarkitekt, antikvarie eller byggnadsnämnd som vill bevara några av landsbygdens kulturminnen.

För att kunna bevara byggnader i de traditionella teknikerna korsvirke, skiftesverk och knuttimring m.m. torde krävas någon form av skyddsbestämmelse med krav på bygg- och rivningslov för all utomplans bebyggelse som är uppförd före år 1900 och som representerar traditionellt och regionalt förankrade byggnadsverk. Ett alternativ är en lovplikt knuten till riksintressena.

Avser ministern att arbeta för en lagändring så att landsbygdens kulturella särdrag och kulturarvet från det gamla bondesamhället kan skyddas för framtiden?