den 2 maj

Fråga 2001/02:1139 av Marianne Andersson (c) till statsrådet Jan O Karlsson om Tjernobylkatastrofen

Statens strålskyddsinstitut anser att den senaste stora internationella utvärderingen av olyckans konsekvenser visar att den extra stråldosen till följd av olyckan inte innebär något allvarligt hälsoproblem för flertalet människor i Sverige. I Vitryssland är läget annorlunda. Katastrofen i Tjernobyl orsakade utgifter motsvarande 32 statsbudgetar. Direkta kostnader för olyckan var 30 miljarder US-dollar. Förluster genom inkomstbortfall 14 miljarder och utgifterna för att eliminera följderna 192 miljarder.

Två miljoner människor, varav 500 000 barn, har fått i sig långtidsverkande radioaktivt plutonium, cesium och strontium. I nedsmittade områden har hos småbarn kunnat mätas en hög cesiumhalt (upp till 2,6 kBk). Cesium i en sådan halt leder till hjärtfel och ökad dödlighet i hjärtsjukdomar. 95 % av barnen födda i Tjernobylområdet har hjärtfel.

Drygt 100 000 personer har flyttats från nedsmutsade områden, varav 31 000 till Minsk. Dessa har sexdubbel cancerförekomst jämfört med övrig befolkning. Vad gäller cancer i sköldkörteln är koefficienten 34.

I Vitryssland finns ett statligt program för rehabilitering, som syftar till att ge människor som blev lidande av olyckan ett anständigt liv. Det måste konstateras att enbart med Vitrysslands egna resurser kan detta inte klaras. Sverige och EU bör öka insatserna för att stödja de drabbade.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att stödja rehabiliteringen av dem som drabbats av Tjernobylkatastrofen?