den 26 april

Fråga 2001/02:1124 av Bengt Silfverstrand (s) till socialminister Lars Engqvist om avgifter inom äldre- och handikappomsorg

Den 1 juli i år träder den av riksdagen beslutade maxtaxan inom äldre- och handikappomsorgen i kraft. Reformen syftar till att skydda de drygt 270 000 personer som erhåller insatser från äldre- och handikappomsorgen från höga avgifter. Men trots detta vällovliga syfte visar redan nu analyser utförda av Kommunförbundet och flera kommuner att effekterna av reformen knappast blir de förväntade.

De stora förlorarna i det nya systemet torde bli de pensionärer som trots låg inkomst under sina yrkesverksamma år lyckats skapa ett litet kapital för att kunna få en dräglig ålderdom, medan pensionärer med höga pensioner och större kapitaltillgångar synes bli de verkliga vinnarna. Kommunerna har hittills kunnat använda avgifter för mat som regulator för att kunna ge mindre bemedlade pensionärer ("fattigpensionärer") en dräglig tillvaro. Konstruktionen av maxtaxan omöjliggör detta genom att matkostnaden läggs utanför utgiftstaket. Skulle denna kostnad läggas inom avgiftstaket innebär detta i många fall stora merkostnader. Exempel från Skåne visar sålunda att det kan röra sig om merkostnader på 2@3 miljoner för små kommuner.

En möjlig väg att undanröja systemets brister är att ändra reglerna för BTP (bostadstillägg för pensionärer), en annan att höja själva maxtaxan så att matkostnaderna kan ingå utan att detta får menlig inverkan på kommunernas ekonomi.

Är socialministern beredd att genomföra sådana förändringar i konstruktionen av den nya maxtaxan inom äldre- och handikappomsorgen att dess uppenbara brister kan undvikas?